Hehehehehe,  I crack myself up.

Hippie i fållan, med en matte utan huvud.

Foto: Ulf Peterzon

… eller rättare sagt så har Tony, min vallinstruktör, en plan. Den här gången fick Hippie och jag, under kontrollerade, lugna fina former – valla i en fålla. Förutom störningen av Hippies konstanta ”äta-godis-som-inte-alls-är-godis-på-marken-som-gör-att-hennes-mattes-mage-vänder-sig”, så gick det mycket bättre den här gången. Jag klarade att hålla mig på fötter hela tiden, och på slutet tyckte jag att det började kännas riktigt fint. Ett plus till idag var att under dessa lugna former, hade jag inga bekymmer att få Hippie att lyssna på stopkommando – så vi kunde avsluta lugnt och fint.

Planen, Tonys plan, är nu att vi ska fortsätta i fålla även nästa pass  – men då i lite större fålla och fortsätta på så vis innan vi går vidare på helt lösa får. Det känns bra! Lyyysande Sickan!

Självklart var det sällan ”plattförs”…  Pust!

Vattenhål är skoj!

Hippies första halvdopp!

Man kan inte vara snygg jämt…

Fendi – smutsig men söt!

Penny sprang som vanligt helst runt.

Smutsigast vinner?

… och det behövdes visst bara en. 

Idag fyller min guldklimp 5 månader. ♥

Får man vara så här söt?

Tony och Troll

Tina och Cliff

Å kära nån. Nu har jag fått smakprov på hur galet mycket träning det kommer att krävas för att få till en skaplig vallhund. Vårt planerade besök i fårhagen blev tidigare än tänkt, och det blev som man säger… ”vi hade i alla fall tur med vädret!”

För att göra en lång historia kort, så är min holländska vän ganska ivrig att ”göra något” med de krulliga ulltottarna hon ser. Men tills hon vet VAD hon ska göra med dem, dvs. valla dem fint och lugnt till mig, tycker fåren att det nog är säkrast att hålla sig TÄTT intill mig. Den lösningen funkar väl sisådär, och till och med inte alls – för jag hamnade i backen inte mindre än två gånger igår! Och det var inga snälla vurpor. Idag är jag blå, lila, gul, grön och röd lite här och var. Jag har skrubbsår, svullnader och en jäkla massa ont. Fåren, och grästuvorna, är inte så mjuka som de ser ut!

Nu gäller det att inte misströsta, på’t igen bara, och sikta mot stjärnorna – så kanske det tar oss till ett VP en vacker dag? För vi brukar ju i alla fall ha tur med vädret.

Jag både längtar och gruvar mig till nästa gång…

Fendi

Det är så roligt att träna för dagen, vilket gör att att jag har ett träningssug som aldrig förr. Jag har bestämt mig för att ge mig f** på att få till en start i lydnaden, hur den än må gå resultatmässigt – men vi ska träna för ett fullt möjligt 1:a pris i alla fall.

Igår kväll fick Fendi och Penny sig ett litet pass med både lydnad och agility. Jag började med platsliggning, där båda fick ligga helt tävlingsmässigt med hundar på båda sidorna - i dryga 2 minuter. Fendi låg tryggt och fint tiden ut, så det kändes toppen. Men Penny ställde sig upp efter en stund, så jag fick lägga om henne igen. Hon har inte tränat platsliggning så mycket än, så det kanske var en lite väl snabb stegring för henne igår. Men bra träning var det i alla fall med trygga hundar som sällskap.

För att fortsätta träningen så tävlingslikt som möjligt stod två, för mina hundar okända, personer på planen. De hade lovat hjälpa till med en första tandvisningsträning, och det gick helt ok faktiskt. Båda två flyttade sig lite snett bakåt, men stannade där och lät dem ”heja” på dem. Jag tog tillbaka dem till utgångsposition, och lät ”domaren” komma fram igen och ge en godis istället. Det funkade bättre…   En hel del träning väntar just på detta, men det ska nog gå. Tänk om bord användes så som det faktiskt står i lydnadsreglerna, då skulle det vara plättlätt! Där är ju småtjejerna vana att bli hanterade och granskade i munnen. Nåväl, jag har nog större chans att träffa Tomten än att se ett bord på lydnadsplanen.

Fria följet fick sig sedan en liten genomkörare, där jag försökte få dem att hålla positionen bättre vid språng marsch. De har en tendens att kliva ut ett par decimeter just under språng, och sedan komma tillbaka till bättre position i vanlig marsch. Vi övar vidare!

Som avslutning på träningskvällen fick tjejerna träna lite klätterhinder, och några ”runt”-hopp. Det tar sig, sa mordbrännaren.

Nu ser jag fram emot ytterligare en agilityträning på onsdagkväll, och sedan ett återbesök i fårhagen med Hippie på torsdagkväll! Hej och hå så roligt vi har det!

Hippie stod snällt och hade bara ögon för sin matte.

Till slut stod det mellan Hippie och söta Kalimera, en Berner sennen – också 4 månader gammal.

Hippie, BIS-1 valp på sin första (inoficiella) utställning!

Tack Zandra Berglund för bilderna!

Den enda bilden från helgen där Hippie har alla fyra tassar i marken!

Nu på lördag är det dags. Hippie ska få vara med på sitt livs första utställning, en inofficiell sådan på Timrå brukshundklubb. Som många vet vill jag gärna prova på lite allt möjligt med mina hundar, och jag tänker inte göra nån skillnad med Hippie – ”trots” att hon är en Border collie. Folk får tycka vad de vill helt enkelt! Men det är min hund, och I’m the boss.

Jag har i dagarna klurat mycket på Fendis och Pennys lydnadsdebuter också. Vi har fått till riktigt fina träningar de senaste dagarna, och jag tycker de är som förbytta nu  när vi tränar utomhus. Fendis attityd är på topp, och jag lekbelönar henne från start till mål i träningen – både i agilityn och lydnaden. Å det funkar!

Med Penny har jag en riktig nöt att knäcka, och det är hennes apportering. Orkar inte ens gå in och prata djupare i det nu, men det kommer krävas myyycket träning. Hennes fria följ däremot är riktigt, riktigt fin stundvis. Hon behöver träna på uthållighet, men hon har verkligen härlig position och stil.

Törs man sikta på debut i juni? 

Imorgon väntar bad av holländskan, men det känns som det blir ett bad i onödan – för Polmans vänner lovar regn, slask och snö på lördag! Hrmpf.