Att vänja sig vid en ny vardag…

Min lille Arwin och jag i mörkret innan läggdags.

Jag har en fantastisk sambo, en underbar liten pojke, tre livfulla hundar och en härlig häst. Ändå känns det stundvis väldigt tomt nu. Fendis närvaro saknas nåt enormt, men jag har inget annat val än att vänja mig vid en ny vardag utan henne.

Jag kommer på mig själv flera gånger titt som tätt att råka ropa hennes namn när jag kallar på de övriga hundarna. Hennes namn sitter liksom fast på min tunga. Jag tycker ibland att jag hör henne, och t.o.m. ser henne som hastigast “gå förbi”. Jag SAKNAR henne! 🙁

Vill säga tack för alla fina ord och kramar de senaste par dagarna. Jag läser varje kommentar, men har inte fixat att svara…

Senaste par veckorna sen stockholmsresan har jag dessutom gått och blivit allt sämre i mina leder, utan att nämna det. Jag har liksom tänkt att det ska vända och bli bättre snart. Och jag är trött på att skriva om mina krämpor här hela tiden. Men igår fick jag ge vika och kontakta läkare igen. Jag kan inte ens lyfta Arwin, och på förmiddagarna innan värktabletterna kickat in för fullt så kan jag knappt ta mig ur sängen. I stort sett alla leder värker. Det som blev riktigt bekymmersamt var nu när käkleden inflammerades så jag inte kan gapa eller tugga. Äta bör man… Så idag fick jag en akuttid och står nu på kortison, smärtstillande och medicin för magen. Imorgon bitti ska fler prover tas och sedan beslutas om jag remitteras vidare till reumatolog.

Grizzly syns på långa vägar i sitt reflexregntäcke.
Grizzlan fick häromdagen träffa en åldersman på 25 år som snart flyttar från gården. Trevlig bekantskap tyckte G!

Nu längtar jag ut till skogen, både med mina hundar och på min häst. Jag har gott hopp om att medicinerna jag nu fått ska hjälpa mig fixa det inom närmsta dagarna. Det är min familj och mina djur som kan hjälpa mig vänja mig vid en ny vardag – som jag ska se till bli en bra vardag igen…

Till sista andetaget…

❤️ Fendi 2009-04-11 – 2019-10-15 ❤️

Tårarna vill inte sluta rinna… Fendis hjärta slutade slå igår vid 14.40 och mitt hjärta känns som i tusen bitar.

Vid lunchtid igår ringde jag veterinären och sa att vi måste få komma in igen så Fendi skulle få dropp direkt, även om vi blev hänvisade vidare till Sundsvall. De satte in dropp direkt och tog nya prover för att se om värdena förändrats sen dagen innan. Och när provsvaren kom var det lamslående besked. Fendis infektionsvärde (fråga mig inte vilken exakt markör det är, kan inte detaljerna utan minns bara veterinärens ord) hade gått upp från 10 dagen innan till 135. Och hennes njurvärden visade på att de höll på att lägga av helt. Veterinären sa att det inte fanns något att göra annat än att göra lidandet så kort som möjligt.

Min älskade Fendi. Hon som varit vid min sida i över 10 år. Hon som hördes överallt på sitt egensinniga, men underbara sätt. Tystnaden efter henne är öronbedövande…

Hon har varit med mig genom alla mina ups and downs i våra år tillsammans, så självklart var jag vid hennes sida – till sista andetaget. Jag satt med henne på golvet hela tiden och hon låg i mitt knä när det var dags. Omsluten av min jacka över hennes rygg och med hennes tass i min hand. Det kändes som jag skulle gå av på mitten av sorg och ovilja att säga farväl. 💔

❤️

Att aldrig ha fått sitt hjärta brustet skulle innebära att man aldrig haft turen att ha någon att älska. Jag hade turen att få vara Fendis människa i drygt 10 år. Tack Fendi för allt du gav mig, och sov så gott. Jag älskar dig. ❤️

Fendi- och Grizzlynytt

Fendi hos veterinären i väntan på att droppet skulle sättas in.

Uppdatering om Fendi: Hos veterinären blev blodprover tagna och hon sattes på dropp som hon fick ha i tre timmar. Jag satt hela tiden med henne på golvet intill och hon hade min jacka över sig för att hålla värmen under tiden.

Provsvaren visade på låga proteinvärden, specifikt lågt Albumin och lågt kalk. Det generella proteinet såg bra ut och man kunde inte se nån avvikelse på övriga värden heller. Hjärta och lungor lät bra också och tempen återgick till det normala.

När vi kom hem var Fendi SÅ trött. Hon har legat intill mig hela natten och inte ens lyft huvudet. Jag har med hjärtat i halsgropen känt på henne emellanåt så hon faktiskt andas. Hon har inte velat dricka eller äta under natten så jag oroar mig nåt enormt. Jag fick dock i henne lite vatten genom att doppa mina fingrar så hon slickade på mina händer, men det var ju såklart inte mycket.

Nu på morgonen gick hon faktiskt och spontant drack några klunkar och hon har varit ute och kissat. Men annars ligger hon bara. Veterinären sa att det hon fick igår skulle hjälpa henne i ca ett dygn, så vid lunch idag – om jag inte fått i henne nåt, måste jag kontakta veterinären igen. Som det lät måste hon remitteras till Sundsvall och blir mest troligt inlagd i så fall.

Som djurägare i det här läget, när man inte vet om det “bara” är en elak magsjuka eller nåt annat allvarligare som ändå kommer sluta i sorgligt farväl, är det inte lätt. Fendi är trots allt 10,5 år gammal. Hur mycket ska man låta dem behöva gå igenom för att de ska hänga med ett litet tag till..? Och det är just det, är det en magsjuka som kan avhjälpas så vill jag ju såklart hjälpa henne. Fendi har sen tidigare en känslig mage, särskilt nu på äldre dagar och blir alltmer medtagen för varje “skov”.

Hur som helst så är jag så orolig för min gamla piga… Min fina, fina Fendi. Om du ändå kunde prata…

Grizzly och jag i ridhuset i söndags.

Kort nytt om Grizzly så har flocken lugnat ner sig nu. Dock syns det att han hamnat i klistret med bitmärken lite här och var, så han ser ut som Scarface för dagen. Det tar väl lite tid innan flocken vant sig vid deras nye inneboende.

Grizzly har fått vila och bara blivit ompysslad sen i lördags. Jag har kollat honom på lina lite kort både söndag och måndag, och han är halt på höger bakben efter fläkingen i lördags. Det syns inte i skritt, men han är kort och spänd i steget i trav – så han får ta det lugnt och möjligtvis börja skritta lugnt om några dagar så får jag se hur det artar sig.

Avslutningsvis ett tips till er som inte har barn eller nåt annat att oroa er för – skaffa djur vetja! 😉

Fendi sjuk, veterinärbesök idag

Min gamla Norpan mår inge bra… 🙁

Min gamla Fendi mår inte bra. Sedan i lördags morgon har hon varit dålig i magen med både kräkningar och diarré. Igår började det senare bli blodiga, och inatt har hon smågnytt och darrat och haft magont. Med en temp på 38,8 grader nu på morgonen så ringde jag veterinären direkt och fick en tid idag kl. 10.30.

Vi ligger nu i sängen och jag har bäddat in henne i min tröja, vilket verkar göra henne lugn och så att hon slutar darra i alla fall. Med jämna mellanrum blåser jag värme med min mun på hennes rygg/mage och hon verkar tycka det känns skönt och avslappnande.

Min lilla gumma… Jag blir så orolig. 🙁

Grizzly på ny adress!

Sa nån mat? /Grizzly

Grizzlan börjar bli en berest kille. Resan norrut från Gnarp gick jättebra och han sköter sig som ett proffs numera. Stolt Elaine! 🙂

Målet igår var Grizzlys nya bostad, i Skule! Vi fick direkt släppa ihop hästarna så de skulle ha chans att hinna bekanta sig innan mörkret föll. Vi började att släppa Grizzly med den stora valacken och gårdsägarens sto. Det mötet gick lugnt till och det var ingen diskussion alls om vem som bestämde. Tjejen såklart, det är ju sen gammalt. 😉

Compis och Grizzlan

Sen kom ett ponnysto med 1-årsföl in i flocken, men då ni blev det action! De sprang intervaller i hagen så alla fick upp en rejäl puff, även undertecknad hästägare… haha. Hua! Det blir spännande idag att se om det satt sig nåt efter Grizzlys fina “sittning” som han gjorde, där det såg ut som han gick ner i split! (halkade i gräset) Därför kommer jag bara visitera, pyssla om och snabbt longera honom i ridhuset endast för att se om han ser fräsch ut.

Hela flocken

Damerna är det som bestämmer i flocken, helt klart. Grizzly ser dock ut att ha fått en kompis i, just det, Compis – den store valacken. Det blir ju toppen om de två pojkarna finner varandra som vänner. 🙂

Hoppas du ska trivas, Grizzlan! Reflex-regntäcket åkte på eftersom hans hönsmamma är orolig för vägen… E4 ligger precis intill ena kortsidan på hagen, men hästar har gått där i “alla tider” och det har gått bra. Det får jag tänka att det gör fortsättningsvis också. 🙂

Medryttarjakt med mera

Så himla härligt att vara tillbaka på Grizzlans rygg igen!

Jag mår som fisken nu må ni tro.

  • Jag är i bästa staden, Sundsvall 😉
  • Jag har fått chans att leva mitt hästliv igen
  • Jag är nära mina vänner
  • Jag har världens bästa barnvakt i Arwins mormor som gör allt ovanstående möjligt
  • Jag har mer energi att vara bättre mamma till Arwin pga. allt ovanstående 🙂
Röden går i skolan på riktigt nu med Fröken Ida på ryggen. 🙂
Första galoppen!

Igår löshoppade vi våra hästar på ridbanan. Idas unghäst, Manne, fick öva vidare på att helt enkelt hitta glädjen i övningen och vinna självförtroende över hinder. Särskilt sista rundan syntes det att han bjöd bra på hindret och hade skoj – utöver att han hoppade jättefint! 🙂 Det blir roligt att se utmaningarna öka för honom, särskilt till våren när det är dags att förbereda honom till 3-årstestet.

Grizzlan fick också löshoppa lite, som ren gympaövning – inte alls högt. Men som vanligt tycker han hoppningen är rolig och gjorde allt som jag ville. Dutti! 🙂

På förmiddagen var jag, Arwin och mamma en sväng till Birsta City och strosade runt. Första gången för mig med lille A i sele och det gick ju alldeles utmärkt! Supermysigt!

Ikväll har jag hjälpt Ida lite från marken när det var dags för första uppsuttna galoppen på Manne! Tyvärr sitter den sadel hon har inte alls som den ska när han rör sig, så den åker fram och han blir störd. Så nu måste utrustningen justeras så blir det här superbra! Han visar humör men har ändå självförtroende att göra det man vill av honom. Det här kommer bli jättebra när det blir klart! 🙂

Själv red jag ett kortare pass på banan och det kändes lika delar läskigt som underbart! 🙂 Jag behöver träna min bålstabilitet efter kejsarsnittet, men med comeback i ridningen kommer jag inte undan. Vi avslutade kvällen med att skritta ut på deras rund/skogsbana och bara det ger mig gåshud. SOM jag saknat det här!

Jag har för övrigt påbörjat jakten efter en medryttare i Ö-vik. Några har hört av sig så redan till veckan ska jag träffa ett par och hoppas nån passar bra för mig och Grizzlan. 🙂

Men först väntar hovslagare för Grizzly imorgon och därefter en uteritt. Wohoo! 🙂

Liten utflykt med tandkoll

Min favoritfläck!

Idag har jag haft en hästig dag och samtidigt varit borta från Arwin längst tid hittills, det vill säga hela fem timmar! Lillfisen var hemma hos mormor och blev omhändertagen enligt skolbokens alla principer, och allt hade gått jättebra. 🙂

Grizzlan får guldstjärna också för utmärkt uppförande under lastning, resa och besök hos vår hästtandläkare. Dagens sällskap och hjälp fick vi av Alexandra, TACK!

Lugnt och fint, utan lugnande medel. Skönt! 🙂

Innan vi lastade tog jag ut G på ridplan och longerade honom en stund. Ville mest checka att han såg fräsch ut i alla gångarter och låta honom röra sig lite lätt, trots att det var en vilodag.

Njuter för fulla muggar av att kunna ta hand om min häst igen!

Sundsvallsvecka

Printbild från en liten filmsnutt jag fick av Ida här om dagen. Ida har påbörjat igångsättningen för Grizzly, tack! 🙂

Nu är jag på plats i kära Sundsvall igen och stannar hela veckan. Arwin var återigen supersnäll hela resan ner nu på förmiddagen. Vilken facit-bebis. 😉

Vår vecka är grovt planerad såhär, självklart med Ida på släp varje dag utom tisdag. Då får vi sällskap av Alexandra! 🙂

Måndag: Grizzly vila. Ida och jag åker till gamla Hällomstallet och hälsar på!

Tisdag: Grizzly liten stunds longering för att sen lastas och åka till hästtandläkaren för koll och troligen lite raspning.

Onsdag: Lättare löshoppning för både Grizzly och Idas unghäst, Manne.

Torsdag: Uteritt i skogen med Ida och Manne.

Fredag: Hovslagare och ev. uteritt

Lördag: Resa till Ö-vik och inflyttning hos nya stallkompisarna!

Söndag: Liten promenad för hand och ompyssling

Ida travade lite lätt med bommar för första gången under igångsättningen i veckan. Kul tyckte Grizzlan! Bommar kommer jag ta mycket hjälp av framöver i ridhuset, både uppsuttet och från marken. 🙂

Sortering av hästsaker

Gammal bild från Grizzlys och min första lilla Pay and Jump för miljöträningens skull. Här var Grizzly 4 år. Tiden går fort! (så kanske man bara säger när man börjar bli gammal?)

En gammal bild får pryda dagens dagbok. 🙂 Min lilla ponnyhäst, som jag längtar efter honom hela tiden. Jag vet att få “bli hästtjej” igen kommer göra mig till en bättre mamma också. Friskluft och hästskit är bra för själen. Det är sen gammalt.

I helgen ska jag försöka få ordning och reda på både Grizzlys och mina saker inför inflytten till nya stallet. Jag har förberett genom att köpa hem genomskinliga plastbackar med lock, så jag ska gå igenom det jag vill ha framme och använder ofta. En låda för benskydd och boots och möjligen reflexer, en låda för lite liniment , bomull och sårrengöring och en låda för..? ja, vi får se.

Förresten, är det någon som kan tipsa om bra värmesulor att ha i ridstövlarna om vintern? Helst med ganska snällt pris, vore toppen. 😉

Mina nya stigbyglar har kommit och jag längtar efter att få testa dem! Jag är tyvärr inne i en period där min ledvärk skenar som en vild Mustang, men jag hoppas det ska gå till sig snart. Eftersom det tydligen är hormonpåverkat hoppas jag att det ska bli betydligt bättre bara mina hormoner kommer tillbaka på någorlunda nivå efter amningen. Läkaren sa till mig att ge det åtminstone tre veckor till innan jag skulle söka hjälp för det via VC.

Nu ska lillfjärten och jag ut och ta en promenad och sen hoppas jag han sover gott en stund utomhus så jag kan påbörja sorteringen av alla hästsaker. Heja mig och trevlig helg på er!

Nedräkning

Grizzlan spanar in sina grannar i hagen intill. Tro om G ska få fortsätta spara ut sin man och se ut som en riktig indianhäst fram tills det är dags att göra en tävlingsstart igen och då göra en total make over? 🙂

Nu är det nio dagar kvar tills Grizzly blir Ö-viksbo igen! Och bara fyra dagar kvar tills jag får träffa honom igen och ha honom på heltid, typ. Jag åker nämligen ner till Sundsvall igen på måndag och stannar där tills vi tillsammans åker tillbaka på lördagen. 🙂

Ida har skritt-och travjobbat Grizzly lite lugnt i både skog och på banan senaste veckorna, så starten på igångsättningen är gjord. Nu är det bara fortsättningen kvar. 😉

På tisdag ska Grizzly få sina tänder kollade och på fredag ska han få fötterna friserade och få nya skor!

Lillfjärten Arwin fyllde 2 månader igår! Det “firade” han genom att ha sin knöligaste dag hittills. Det KAN bero på att han fick Rota-vaccin dagen innan, eller så var det helt enkelt en lite sämre dag för hans lilla mage.

Idag har han verkat må bättre och det känns ju skönt för mamman också. 🙂

Love you!
Arwin hade sin kompis Gustav här på besök på sin 2-månadersdag. Jag gissar att det lär bli större kalas i framtiden. 😉