Efter en fin dag på Timrå brukshundklubb, med en god dos av lydnadsinspiration tankad, har jag idag tränat lite med hundarna här hemma.

Ofta chansar jag lite när mina hundar ska tävla första gången, fast de kanske inte är helt redo för tävling, och anmäler ändå. Vi liksom ”vinglar till det” på något vis… Men ibland visar de mig att de faktiskt kan mer och bättre än jag tror! Som t.ex. Fendi förra helgen, som skrällde till och gick felfritt i sitt lopp. Likaså anar jag (eller hoppas jag) att det är med lydnaden? :) 

Så här ser ungefärlig status ut för tjejerna i förberedelserna för lydnadsklass 1;

Platsliggning:  Snart tävlingsklart hos Fendi. Penny behöver lite mer tid, men på god väg.

Tandvisning: Ej provat än, men träning behövs innan tävling.

Linförighet: På god väg till tävlingsklart hos Fendi. Penny utvecklas massor i detta moment för dagen.

Läggande under gång: Har inte provat i framåt marsch, men baklängesmarsch funkar fint hos båda tjejerna.

Inkallning: Tävlingsklart hos båda.

Ställande under gång: Har inte provat momentet i framåt marsch, men går fint i baklängesmarsch hos båda.

Apportering: Fendi,  i stort sett tävlingsklar. Penny, påbörjad inlärning.

Hopp över hinder:  Nästintill tävlingsklart hos båda.

Vem vet, kanske man ska ta och ”vingla till det” i höst?     Men en sak i taget. Imorgon väntar spårskogen på oss!

Filmsnutt med en nedrans irriterande felstavning -  väster istället för vänster! Ja, ni ser själva.

Efter gårdagens träning satte jag mig en stund med ”gubbarna” på klubben – de som tillhör klubbens inventarier kan man säga. Det är mysigt att ta en stund för att varva ner och sitta och ljuga bort en kvart med många skratt.

De är helt överens om att jag borde lägga mer spår med mina hundar och träna ”riktigt” och inte bara agility…   Men faktiskt så brukar jag ju försöka vingla till det på lite blandade områden! Lydnaden tyckte jag jättemycket om med min Gucci, men jag har som inte kommit igång med tjejerna ännu.. Det blir mer trix och små fjärrbyten och sånt när jag tränar lite smått inomhus. DET tänkte jag då försöka ändra på nu.

Så nyss har jag dammat av fotkommandot, och dessutom filmat spektaklet. Jag sade ”fot”, och Fendi tittade frågande upp på mig som hon sa ”går det att äta?”

Nu ska vi göra en liten insats på det här med lydnadsklass 1 i höst. Agilityn har vi låtit ta den mesta av vår tid, men nu när det vankas höst och så småningom vinter – så passar lydnaden än bättre in.

Den 3:e sept har Timrå lydnadstävlingar, så då tänker jag viga den dagen till att insupa inspiration och träningssug. Men tills dess fortsätter vi och dammar… 

Jag måste rycka upp mig! Det känns som jag ”vet” hur jag ska handla på ett okej sätt, men jag glömmer mig själv på banan. Jag tittar istället hela tiden bara på min hund som om jag inte litar på att hon gör det hon ska. Det gör att jag glömmer den enklaste av banor, jag rör mig inte, springer framåtlutad och jag springer inte på så det i sin tur ökar hundens fart. Och så vidare… Jag måste verkligen rycka upp mig på den fronten. Memorera banor ordentligt, bestämma mig för MIN väg på banan och vilka byten jag ska göra och sen se till att visa min plan tydligt (och fort) till Fendi. Hur svårt kan det va??

Jag bjuder er ändå på en film av eländet.

Nu. Äntligen. Inte en dag för tidigt, men bättre sent än aldrig, har jag börjat med inlärning av högerslalom. Mina Rusta-slalompinnar står uppställda här hemma och vi övar någon kort sväng varje dag. OM jag inte fick helt fel känsla igår, så behöver de bara lite träning på ingångarna och sen blir ju, såklart, slalomen precis lika för dem… Det är JAG som känner mig totalt malplacerad och handlingsförlamad med hunden på höger sida i slalom. Dumheter. Det är bara att ta tjuren vid hornen och komma över det. Nu ska jag skärpa mig!

Efter en veckas vila från brukshundklubben, har jag ikväll varit och tränat med Anna och hennes Mittelspitz Messi. Agility stod på schemat och vi lät hundarna köra enkla rundor, med enstaka framför- och bakombyten. Samtliga tre hundar var på hugget idag, och det var så roligt att träna!

Innan vi avslutade fick både Fendi och Penny öva på balansbommen, och jag måste säga att Fendi redan har fint kontaktfältsbeteende. So far, so good. Även A-hindret tar hon mer än gärna. Det är gungan vi ska börja lägga krut på nu, men den här säsongen har vi ändå bara siktet inställt på hoppklass så vi har ingen direkt brådska.

Väl hemma tog vi direkt en härlig skogspromenad som avslappning och nedvarvning. Vi mår verkligen gott för dagen, alla tre.

Tre fina kvällar på rad har vi haft, med härlig kvällssol och riktig sommarkvällskänsla. I måndags åkte vi en tur ner till Hudik och tränade agility. Vi byggde en enkel klass 1 – bana som båda tjejerna fick köra. Jag var SÅ glad när det visade sig att vår senaste agilityträning förhoppningsvis bara var en tillfällig formsvacka. Kanske hade något vilt sprungit över banan innan vi var där, vad vet jag. Anledningen kan vara många. Så länge de repar upp sig på detta vis som de gjort nu, så ”skiner solen”!

Tisdagkväll var jag och hundarna bjudna till min storasyster på middag och kvällsmys. Efter maten tog vi oss en fin skogspromenad med efterföljande kvällsdopp. Landskapet såg ut som en tavla… Hästar betandes i stora ängshagar och sjön låg spegelblank i kvällssolen. Både jag och hundarna njöt!

I skrivande stund sitter jag också med ett löjligt leende på läpparna. Vi är nyss hemkomna från en agilityträning igen, och Fendi imponerade stort på mig ikväll. Hon gjorde allt jag bad henne om på jättefint sätt, och hon till och med lekte som belöning! Ikväll somnar i alla fall matten gott… 

En liten trött Fendi, för två år sedan.

Jag snubblade över en bild av Fendi som liten valp, nyss hemkommen till sitt nya hem. Det är två år sedan nu, men det känns som igår.

Om exakt en vecka hoppas jag att Fendi och jag gör vår debut i agility, men i form av en inofficiell träningstävling på hemmaplan. Det är tydligen utlovat en enkel hoppklassbana och det ska bli spännande att se vad Fendi tycker om hela tävlingssituationen.

På gårdagens träningspass fick hon testa en 12-pinnars slalom för första gången, vilket hon fixade bra! Hon  har börjat få riktigt fin teknik nu och med det kommer även bra fart. Entusiasmen över vanliga hopphinder var det då heller inget fel på igår, och det gör mig så glad!

Penny och jag. Foto: Anna Backberg

Alla går vi igång på olika saker och ser olika saker som belöningar. Det gäller bara att hitta rätt för varje individ. Under gårdagkvällens träningspass fick jag bekräftat vad Fendis ”grej” är, nämligen att stjäla. När Jessica körde med sin bc Dave, hade hon en pipleksak i mjukplast som belöning – något som mina hundar INTE brukar gilla annars. Men det verkar inte vara föremålet i sig som jag märkt Fendi går igång på, utan värdet av själva stjälandet! Det minns jag särskilt från i höstas, när vi brukade träna med Anna och Sulan. Jag trodde Fendi hittade nya favoritleksaker vid varje pass under den perioden, och jag shoppade hundleksaker som aldrig förr… Men vid nästa pass, var leksaken ”död”. Däremot ville hon som vanligt ha vad än i lekväg Sulan hade med sig. Min söta lilla tjuv. <3

Igår, när hon väl fick tag i Daves leksak förvandlades hon till en drömhund. Hon blev som förbytt. Jäklar i min låda vilken intensitet och vilken gläjde i ALLT hon gjorde. Fendi har verkligen en riktig på-knapp, det gäller bara att lirka fram den!

Nyttigheter från gårdagen som vi tar vidare med oss är att jag måste öka min fart bredvid hundarna, i t.ex. slalom. Fendi lade in en helt annan växel när jag inte gick bredvid henne, utan istället ökade farten. Sånt man inte tänker på när man tränar ensam! Tack för roligt pass och massa inspiration Jessica!

Nu måste jag rigga det framöver, så Fendi tror hon får stjäla sina belöningsleksaker… 

Tänk, så bra som jag är på att vara ledig, så skulle jag lätt kunna vara det på heltid – OM det vore bra betalt…

Hundarna och jag njuter av härliga semesterdagar, med skogsturer, joggingrundor, agility- och lydnadsträning och en massa soffmys. Ikväll var vi iväg och tränade lite agility igen. Fendi var lite mer i gasen idag än sist, men jag lät henne bara köra på även fast hon gjorde någon liten miss här och var. FRAMÅT vill jag bara att hon ska tänka just nu…

Vi har varit iväg och tränat agility igen, denna gång i sällskap av Maud och hennes border terriertik, Imma. Vi byggde en tokenkel liten rundbana, och jag tänkte visa ett litet klipp på Fendis runda. Jag hoppas verkligen farten kommer med tiden på henne, för hon tappar helt farten vid vanliga hopphinder. Däcket, tunnlar och slalom drar hon bättre på – men vanliga hopphinder, oavsett hur låga de är bromsar henne till knapp styrfart… 

Jag ska försöka träna lite ”frivilliga” hopp med klick och bara ett hinder, så som jag t.ex. gjorde med däckets inlärning. Sån träning brukar hon åtminstone gilla… Nåväl, fortsättning följer.

På positiva listan idag kom lyckade slalomingångar för båda tjejerna!

… menar Fendi.

Jag har/hade förhoppning om att det skulle bli agilitypremiär för Fendi den här säsongen, men jag kanske gapade över för mycket? För dagen är det Penny som ligger främst i utvecklingen på banan. Det jag siktar på nu är att vara med på de träningstävlingar som ska hållas i Timrå, mest för att se vad Fendi tycker om hela tävlingssituationen med alla hundar och allt folk. Hon är jättehärlig att köra när vi har banan/klubben helt för oss själva, men när många störningar dyker upp blir hon lätt ofokuserad och tappar självförtroendet.

Båda tjejerna har i alla fall avancerat upp till 8-pinnars slalom nu i träningen.   Och jag tror faktiskt de klarar 12-pinnars också om jag låter dem prova!

I lydnaden däremot ligger Fendi före. Skulle jag lägga lite extra krut nu på mer färdiga, hela moment –  så skulle en start kunna ske i sensommar. OM jag nu inte gapar över för mycket…