Puss på långnäsan!

Vad har då hänt sen senast? Jo, vi har varit på utställning här på hemmaplan och det gick väl lite sisådär. Fendi blev placerad som 2:a i sin juniorklass med HP. Hon skötte sig fint i ringen och jag är jättenöjd med henne, eftersom det ju alltid är lite speciellt med stora utställningar inomhus med all trängsel, skall och högtalare osv. Helt oberörd var hon och det är jag så glad över!

Vi har också varit och tränat lite agility. Knopp har visat vägen lite för Fendi och hon springer nu själv genom platta tunneln och tycker det är hur kul som helst! Hon har även provat gå över balansen en första gång, och jag tror nog hon växte någon centimeter eller två av den erfarenheten

Ikväll har vi tränat lite target, trix och ingångar i fotposition - inomhus. Det är nästan en vecka sen sist vi tränade detta och oj vilken entusiasm hon bjöd på nu! Det börjar bli riktigt skoj att träna min lilla pussvänliga långnäsa minsann

Det är nog allt som jag alltid har sagt -  det är bra att vila sig i form! 

Fendi - en riktigt dyr vovve  ;)

De senaste veckorna tycker jag att vi har kommit igång riktigt bra med vår träning - all möjlig träning. Inomhus om kvällarna blir det träning av lite trix och lite smått och gott inför lydnadsmomenten. Vad gäller agilityträningen så är vi under hinderinlärning, mao riktig nybörjarnivå än så länge men vi har absolut ingen brådska alls och kul har vi kan jag lova. Vi tränar även en del ren torrhandling utan hinder i form av starter och följsamhet i stora cirklar osv. Knoppen får leka läromästare och han NJUTER av det jobbet! 

Igårkväll var det dags för lite utställningsträningsträff med ett gäng andra shelties. Det är så trevligt med dessa miniträffar och hundarna fick gasa iväg i ett litet lek-race när vi var klara, vilket var riktigt populärt hos de långnosade…

Denna bok är på väg hem till oss

Sen Gucci gick bort har det känts som jag tappat så mycket av “hunderiet”. Helt plötsligt har jag ingen hund som kan nåt om ni förstår hur jag menar? G var ju tävlingsklar i lydnadsklass III, nästan klar för lägre klass spår och helt startklar i agility - plus att han var en året-runt-hund vad gällde utställning. Han blev aldrig pälslös…

Nu har jag kvar en hund som “glömt allt” och en som inte hunnit lära sig än! Å det känns tomt! Nästan som om jag inte vet var jag ska börja.. Men en hel del träningsfunderingar de senaste dagarna har plötsligt tänt massa inspiration i mig igen!

Eftersom Fendi är på sluttampen nu i sitt första löp, så gissar jag att hon behåller sin päls i max tre månader till  - sen blir hon nog en liten skabbräv en bra stund. Mao över hela sommarens utställningssäsong, sådär lite lagom lämpligt… 

Därför får vi istället en naturlig och passande period att grundträna massor har jag tänkt. Min plan för Fendi den här säsongen är, förutom en god början på grundlydnad, att prova på viltspår (och kanske rent av delta i anlagsprov innan säsongen är förbi!?) och att introducera henne i agilityns härliga värld med lugn och metodisk grundträning även där. Vi har så mycket att göra nu och jag vill bara att våren skyndar sig hit nu! Så KUL vi ska ha! 

Lekglädje

Gucci har de senaste åren, sedan Knoppens pensionering, varit min tävlingshund. Han har varit så rolig och lättsam att träna, och vi har testat oss fram i flera grenar - om än inte i elitnivå i någon av dem. Han är till dags dato uppflyttad till klass III i lydnad, lägre klass spår och har en pinne i agilityklass. Därtill han han ett CERT och CACIB  med ett flertal CK och bästa-hane placeringar från utställningsringen. 

Just nu hotar ju hans hälsa att avsluta hans karriär på tok för tidigt, och därför har jag senaste veckorna funderat mycket kring hur det kommer se ut i framtiden. Kommer jag överhuvudtaget tävla i lydnad och agility framöver? Den som måste kliva in i arbetsskorna i så fall är lilla Fendi, alias Norpan. Och frågade någon mig för ett par månader sedan så hade jag nog avstyrt de tankarna totalt. Fendi har varit ganska långt ifrån lika samarbetsvillig och följsam som t.ex. Gucci alltid varit. Hon har hellre gått sin egen väg och helt enkelt gjort precis som hon vill, när hon vill.  Fruntimmer… 

Kalla det ödet eller vad man vill, men senaste tiden har vi samarbetsmässigt börjat fungera mycket bättre tillsammans. Fendi har riktigt börjat visa att hon tycker det är skoj att lära och leka tillsammans med mig - och det är ju det alltsammans går ut på. Med glädje och lite vilja kommer man långt! Jag minns att jag började “momentträna” väldigt sent med Gucci också, och jag känner absolut inte någon brådska med att börja för tidigt med mina hundar vad gäller sånt. När man väl kommer igång formar sig såna saker rätt snabbt. Viktigare tycker jag är att lägga god grund i samarbete och just med arbetsglädjen/lekglädjen tillsammans.

De här tankarna var inte alls tänkta att ta sig uttryck i såhär många ord, men för att summera - så har jag mao börjat se ljust på en tränings-och tävlingskarriär med Fendi i framtiden. Jag riktigt toklängtar tills snön och kylan försvinner nu! Jag är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en vintertjej. Så hit med lite sol, fågelsång och vårvärme nu - för då tar Norpan och jag upp kampen! 

Gucci i apporteringstagen - sommaren 2008

…oj oj oj. Jag är den mest lyckligt lottade hundägaren jag känner. Jag har precis kommit hem från en trevlig träningskväll på klubben. Anna med sin bc-hane Sirius gjorde oss sällskap och vi körde ett litet inspirationspass med lite allt möjligt smått och gott båda två.

Gucci har haft ett par fina dagar nu så jag ville låta honom få göra något riktigt roligt ikväll som han inte kunnat göra på länge - dvs. träna..  Han var så taggad att han knappt nuddade marken. Han svävade fram! Han fick springa ett par motivationsskick till rutan och träna lite fritt följ med främst vänstersvängar och stegförflyttningar. När han kändes lite mer samlad gick jag och hämtade apportbocken, gick fram till hindret och hade som plan att introducera G i momentet hopp/apport a la klass 3. Vissa som känner mig lite närmre vet att jag lätt kan gå för fort fram ibland.. (läs rätt ofta) Men just idag när det handlade om att slå ihop två av Guccis favoritmoment så kändes det som om det inte skulle bli några problem alls. Och jag kände min hund helt rätt den här gången!

Det första jag gjorde var att ställa upp honom i position i lagom avstånd till hindret. Jag höll apporten lite gömd men redo i höger hand, kommenderade honom till ett uthopp och slängde apporten framför honom som om man skulle ha kastat en boll som belöning. Jag kommenderade apport när han var mitt över hindret och det var precis vad G gjorde. Sprang fram, grep apporten och hoppade tillbaka och satte sig i utgångsposition igen. Var det några frågetecken på det? - såg det ut som han sa när jag tog apporten och berömde honom med korv. Glad och ivrig i hågen kunde jag inte hålla mig… Jag ville prova detta som färdigt moment. All the way, tävlingsmässigt. Ja, jo ni läste rätt, efter ett endaste träningsförsök någonsin. Det är sant, jag bara är sån ibland :)  Tror ni det lyckades? Jag tror JA! Och jag har Anna och Sirius som vittnen! Min dyraste finaste goaste ljuvligaste gladaste bästaste Gucci! ♥

Jag spricker snart av inspiration. Snälla snälla snälla nån där ovan - gör så att min hund får bli helt frisk… han har ju så mycket kvar att ge…

Fullt fokus för sväng i landningen!

Jag börjar med att visa en bild jag hittade på Jennys sida från träningen i torsdags på Hudiksvalls Brukshundklubb. Tänk så skoj det är att träna med sällskap… Stort tack till Carro som liksom “höll i” det hela och höll ögonen på oss andra.  

Gårdagen bjöd på en road-trip till Svenstavik och lite internationell utställning. Gucci och jag hade sällskap av Micke med sina collies, och Ann-Catrine med sina två sheltietikar. Det blev en solig dag som startade kl. 06.00 och vi kom inte hem till Sundsvall förrän efter 20-tiden nån gång. Resultatmässigt blev det en 1:a med CK för Guccis del. Men för Micke gick det hela vägen med BIR OCH BIM med sina colliesar! Dessutom vann de gruppen senare i finalerna, så nu väntar BIS-final idag!

Idag ska vi bara ha en riktig slappardag. Imorgon börjar jag jobba igen efter semestern… Tänk vad tre veckor kan gå FÖR fort…

Tävlingsdag 3 och 4 blev ganska lika dag 1 och 2 resultatmässigt. Vi tog oss runt utan disk, men med en sisådär 10-15 fel i båda loppen. Bättre lycka nästa gång. NU ska det tränas kontaktfält! Med mera…  Övning ger ju färdighet. Med träning kommer framgång osv osv…  Så det kan väl bara bli bättre?

Nu har jag fått den träningsmotivationskick jag så väl behövde, så nu är det inbokat träning på Njurunda BK ikväll. Det blir jag och långnäsorna,  Maud med sin kelpie Gimla och Yvonne med sina hollänska herdar Blaze och Cibel. Sen har Maud och jag även planerat åka ner till Hudik på Torsdag för ytterligare en agilityträning, då tillsammans med Kelpie-Carro! Kul med massa sällskap!

Gårdagen blev en dag helt fri från träning för Guccis del. Vi tog istället och åkte en sväng med bilen till ett jättefint badställe där hundarna lekte och badade som galna. Fendi gjorde sitt första riktiga plurr med hela kroppen a la en flat coated retriever… Tror hon blev lite chockad själv!

Idag har jag och hundarna lyxat till oss med ett besök hos vår gode vän Micael och hans fina collies. Hundarna har lekt hela dagen på deras ENORMA golfbana gräsmatta. Vi hann även med att fota lilla Fendi som nu hunnit bli 3,5 månader gammal. Tack Micael för en trevlig dag!

På hemvägen stannade jag till vid min klubb Njurunda BK och körde ett kort agilitypass med Gucci. Som jag nämnde igår var planen att träna framåtsändande på raksträcka, å det var precis vad vi gjorde. Med mera…  Jag kom på mig själv att jag använde röstkommandot fram under övningen och det funkade bra! Å än viktigare som jag tänkte tillbaka på, är att jag nog använt kommando hoppa samtidigt som jag liksom visat riktning med armen vid tidigare träningar när det inte funkat. Gucci verkar ju kunna vad FRAM är, så då ska bara jag försöka komma ihåg att använda det också!  

Imorgon drar 4-dagars agilitytävling igång här på hemmaplan, men jag går in i detta med väldigt låga förväntningar. Nästintill inga. Vi ska ha roligt och jag ska försöka hålla koll på mina trådar så jag kan göra mitt bästa och det rättvisa mot hunden på banan. Det blir en bra träningstävling i vilket fall!

Idag passade jag på att åka upp till Östanå nu när regnovädret gjort en paus. Gucci gjorde övervägande bra ifrån sig idag. Det jag har med mig som plus i bagaget från dagens träning är 100% lyckade bakombyten som han haft lite svårt för förr, samt fina slalomingångar! Ändå utmanade jag ödet lite och testade svårare ingångar än vad jag “trodde” han kunde!  Dock inge högerslalom än… men det kommer!

Imorgonbitti tänkte jag åka upp igen för att träna enkomt framåtsändande på raksträckor. Det är nästan det vi har mest bekymmer med för dagen, han blir så tajt och så nära mig att han till slut springer på insidan av hindren och missar det totalt. Men bara vid raksträckor… och det har varit ett trubbel länge.  DET ska vi träna på.

Fendi och Knopp fick springa tunnlar idag. Fendi endast frivilliga genomgångar än såklart, men hon är redan skogstokig i tunnlar den lilla busan! Eller kanske det räcker med att säga att hon är skogstokig…? 

Just nu ligger det i alla fall tre nöjda och trötta långnäsor runtikring mig här i datarummet och sover.

Jag sitter i skrivande stund och är på så dåligt humör.  Jag har nyss kommit hem efter att ha varit och lagt ett fältspår med Gucci igen. Det har regnat till och från hela dagen idag, men ett par timmar innan jag skulle iväg var det uppehåll - och även så alltså när jag gick ut spåret. Men när spåret bara hade legat i ca 10 minuter började det regna igen - ösregna… Men precis såhär kan det ju bli på provdagen också, så jag kunde inte backa ur kände jag.

Gucci tog upp spåret bra, men sen vet jag inte om jag kan säga att nåt gick bra alls. Han drog stora lovar med hög näsa och “råkade” vinda in ett par 3 av 4 apporter på ren tur kändes det som. Som han jobbade idag är inte vad jag kallar att spåra.  Jag är så besviken på kvällens misslyckande och jag tycker det bara går allt sämre mellan varje träning.  

 Ikväll känns det såpass dåligt att tanken på att stå över provet på Söndag lockar väldigt mycket…