Ett nytt gott år

Efter avslutad ritt igår. Fläcken, jag och Pricken. Ida mobilfotar! 🙂

Bloggvila igår på självaste nyårsafton. Alla tror jag ändå hade annat göra än att läsa mina ord här. 🙂

Ida och jag tog oss en nyårsritt till stora ridhuset och joggade våra hästar en stund där. Vi var i stort sett ensamma och kunde rida helt ostört. Lyxigt! Grizzly kändes återigen lite lat, men kom så småningom ganska fint till jobb tyckte jag.

Jag spenderade min nyårsafton med hundarna, men i övrigt ensam. Som vanligt var persiennerna neddragna och TV’n på lite extra hög volym under kvällen. Sen precis kring 12-slaget slog jag, också precis som vanligt, på hög musik så raket- och smällarljuden liksom brusades ut lite.

Nu kör vi på ett nytt år, ett gott år! Det började prima med att vakna till lätt snöfall. 🙂 En uteritt står på schemat och jag har lovat Panda ett ordentligt race på lägdan bland de fallande flingorna. Heja 2017!

Dagen före

Puss på’re din buse! ♥

(Foto av Ida)

I vår familj firar vi en väldigt lugn jul. Eftersom vi är få blir det inte så mycket stoj och stök som man hör många andra beskriver sina julaftnar. Därför har jag inte mer än städning och lite småfix att stå i såhär dagen före. Imorgon väntar Kalle Anka, julbord och mys och gotta i soffan till sena kvällen. Självklart är hundarna med hela tiden, och jag har laddat med smarriga tuggben till dem. 🙂

Min snuva och hosta förföljer mig fortfarande, men jag känner att det vänt åt rätt håll nu – så snart är jag på tårna igen på allvar. Min nacke och axlar lär ta lite längre tid att kurera sig, men jag försöker sköta mig med att inte bära nåt alltför tungt i alla fall. Men hur lätt är det att inte lyfta tungt när man har sysslor i stallet varje dag? Nä precis, inte lätt.

Igår red vi ut med Elin på Nala och Emelie på Kattegatt. Grizzly skötte sig till en början riktigt bra, men efter en klättertur upp till masten blev de skrämda av nån, vad vi TROR var ett rådjur som skrek. Både G och Nala dansade nerför skogen och vid ridskolan hade jag noll broms på min kuse. Han krumbuktade, lade i backen eller kändes som en ångvält framåt. Det tog en bra stund innan jag kunde få honom att ”gå som folk”, men då när det släppte så frustade han upprepade gånger och blev min bästa Fläck igen. 😉

En bra dag

Iris och Grizzly passade på att ha lite eget adventsmys på stallgången igår. ♥

Med tanke på att jag själv känner mig stark som en liten sparvunge för dagen, så var det väldigt välkommet att Grizzly var sitt gamla vanliga jag igårkväll. Han fick stå med spikmattan på rygg och rumpa medan jag mockade, packade hö och fyllde vatten i hagen. Sen red jag vi tillsammans med Elin på Nala den nedre och övre rundan runt ridskolan, och hästarna skötte sig helt perfekt. Jag kände redan när jag satt upp att det var ”en bra dag” för Grizzlan. Han hade harmoni i själen och inga rävar bakom öronen störde honom. 🙂

Efter ungefär halva rundan började G frusta förnöjt i var och vartannat steg, och han kändes så fin och nöjd. Skönt! Alltid efter en ridtur gör vi den s.k. ”morotsstretchen”, och jag kan inte minnas nån gång att G varit så himla smidig i sidorna som igår. Supermjuk och vek sig nästan dubbel (alltså nådde med mulen nästan till svansen) åt båda håll! 🙂

 

 

 

Fläcken å Pricken

Fläcken och Pricken. Lite gos och närhet, såhär på en lördag. 🙂

Kameran fick hänga med till stallet idag, så äntligen har jag lite nya bloggbilder att visa. Tyvärr råkade Ida komma åt inställningarna på kameran under tiden hon fotade G och mig, så de flesta blev suddiga och en del helt vita, men några funkar fint hit till några inlägg framöver. 🙂

Ida och hennes prick, Ia, i deras signaturpose – pussen!  🙂

Nu har jag landat i soffan igen efter min sista vända i stallet för dagen. Ida har lovat åka dit när hon slutar jobbet och slänga åt hästarna sista givan hö för dagen, eftersom hon jobbar ganska nära stallet. Skönt att få chans och vila kroppen några timmar extra inför morgondagen. Då väntar ju nämligen vår andra träning för Camilla Lindh, och jag är lite nervös. 🙂 Dels över hur min kropp ska kännas, och hur Grizzlans knopp ska vara, haha. Han är så laddad för dagen, men jag hoppas vi kan förvalta det imorgon och utnyttja den energin på ett positivt sätt!

Mr Rodeo Rodin

Han ser ju så harmlös ut? Men enligt flera stallkompisars rapporter har han övat på sina brall och bockningar i hagen senaste tiden. Det kändes…

Då var första uppsittningen efter femdagsarsvilan avklarad. Phuu! Ida och jag hade bestämt oss för att rida till ridhuset och jogga våra hästar lite, eftersom underlaget ute är som det är just nu. På väg dit gick Grizzly i frisk takt och kändes bara pigg och glad. Inga konstigheter egentligen, men visst kändes det att det kunde vara ”en sån dag” mellan öronen… 😉

Vi valde först att rida i stora ridhuset, där en liten ponny höll på att hoppträna när vi kom in. DET var nästan lite för mycket för Grizzlan, så ett par små explosioner från hans håll, och fullt sjå för mig att hålla hans fötter på backen så som jag helst ville, haha.

Vi hade inte ridit länge innan ridhuset visade sig vara bokat av en ponnygrupp, så vi förflyttade oss till lilla ridhuset intill. Där var det endast en storhäst som höll på att trimmas, men Grizzly och den hästen hade ungefär samma sinnesstämning för dagen och påverkade varandra på ett sätt som kanske inte var helt önskvärt av de som satt uppepå… Återigen X antal explosioner, med brall och bockningar – men ändå så jag kände att jag hade skaplig kontroll. Tiden mellan allt bus kändes dock Grizzly SÅ fin! Önskar att jag fått se honom på film när han går sådär lätt! Han var så framåt och hade sån härlig aktivitet i kroppen, jag ville inte sluta rida! 😀 Det är just den där energin vi behöver i våra trimpass, men komma på tricket att behålla den energin i rätt saker – och inte få det att bubbla ut i för stora glädjeyttringar från Grizzlys sida. 🙂

Idas Ia kändes enligt henne också väldigt fin för dagen, så nöjda och glada red vi hemåt igen. Allt frid och fröjd tills vi kom till vägen. VÄGEN… Det kom bil efter bil som ett luciatåg, och att vänta så länge gjorde hästarna otåliga och som tickande bomber. När vi väl kunde rida över small det bara till under fötterna, både på Fröken Prick och Herr Fläck. Först drog de iväg en bit, Grizzly slängde sig sen uppåt dikeskanten mot lägdan, halkade till och blev nog lite överraskad av det och surnade till – varpå han flög fram och UPP igen och igen i några REJÄLA bockningar och luftssprång så jag såg mitt liv passera revy, haha! Första luftsprången kunde jag hålla mig kvar ok, men det största… Hjälp… Jag hade ren bonntur som landade i stigbyglarna efter den svävningen! Ida och Ia syntes längre fram för Ia är den som verkligen passar på och smattra iväg framåt alla chanser hon får, medan Grizzly mer vill leka Mr Bronc Rodeo Rodin. Nä fyy fan rent utsagt. Jag är för gammal för såntdär! :/

Ida hörde på mitt utrop vid de största luftsprången att jag i stort sett vädjade för mitt liv, haha!

Nåväl. Hem kom vi och samtliga helskinnade. Puh. Jag hoppas på en lugnare ritt ikväll. Okej Grizzly? Ska vi säga så? Snälla?

 

Uteritt med nytt sällskap

img_7374Innan ridturen igår. Putte i bakgrunden, rumpa mot rumpa med Grizzly.

Denna veckas vilodag byttes från torsdag till onsdag, så igår kväll tog vi oss en uteritt tillsammans med Emilie på Nala och Erika på Putte. Bredvid Putte ser Grizzly ut som en liten C-ponny nästan, så stor och maffig som han är! Särskilt när han står på bakbenen… som igår.

En del hästar är kemin liksom helt annorlunda med när man rider ut. Vissa är G som en filbunke med, andra mer på tårna. I hagen funkar Grizzly och Putte jättebra med varandra, men de verkar ta fram nåt litet extra ur varandra såhär ute på tur. 😉

Jag blev ändå positivt överraskad av Grizzly, som efter lite bus och minibockning faktiskt skärpte till sig och ”gick som folk” på vägen hem – fastän Putte var halvvägs i dikena stundvis! Självklart höll jag G lite extra sysselsatt så han inte skulle ha tid att hitta på eget, men jag kände att jag hade kontroll över honom hela tiden – och det är ett stort steg framåt, särskilt vid stora vägen. DUKTIG Grizzlan! ♥

Ikväll ska vi trimma till oss i ridhuset, hoppas jag. Bara Elin och Nala är sugna att göra oss sällskap såhär en fredagskväll. 🙂

Årets Friends-helg

img_7364Nr 1 på världsrankingen för dagen, Isabell Werth, som också vann tävlingen både lördag och söndag!

Sicken trevlig helg jag haft! 🙂 Tillsammans med Susanne, Ingela, Carro och Ida, har vi kollat på dressyr av världsklass och vandrat i timmar i hästtillbehörsmässan… Tävlingshelgen i Friends Arena levererade som vanligt. Härligt! Vårt hotell var dessutom superfint och under lördagskvällens middagsbuffé åt vi så mycket så vi knappt kunde gå hem till hotellet. Jag har nog aldrig ätit så mycket i en sittning i hela mitt liv.

15156763_1222791024469386_8302853225866871792_oDet är ju helt onödigt att försöka se seriös ut på en bild… 😉

Gänget från vänster: Ida, jag, Susanne och Carro. Saknas på bilden gör bildens fotograf, Ingela!

I bilen på väg hem pratade vi redan om planer inför en resa nästa år också. Man kan som inte låta bli! Detta var mitt 3:e år och jag tror faktiskt det kommer förbli en stående tradition för mig. Men nästa gång blir det nog en 3-dagars igen med fler shower på läktaren. Jag tycker ju det är lika roligt att se hoppning som dressyr, och vill helst se ALLT. 😉

Shopping fanns det som vanligt gott om, men i år höll jag igen lite om man jämför med tidigare år, haha. Men ett fint nytt tävlingsschabrak (dressyr), två blingpannband, och en svart tävlingsluva fick vi med oss hem! Har tyvärr inga egna bilder att visa just nu, men här är lånad bild av Grizzlans nya dressyrschabrak!

ps”Preppy Indira Dressyr”, ett vitt schabrak med kantband i två bruna toner.

Produktbild lånad från PS of Sweden.

Tror ni inte Grizzly kan bli fin i det nästa säsong? Det tror jag. ♥

TACK tjejer för en toktrevlig helg!

 

En sen kväll i stallet

img_7075Såhär såg Grizzly ut efter förra klippningen. Nu är hans päls mycket tjockare och längre!

Vi får se om jag lyckas ta nån före- och efterbild ikväll, OM min telefon inte väljer att stänga av sig själv igen vill säga.

Klockan var bra precis 22.00 när jag satte mig i bilen och åkte hem igårkväll. Så sena brukar inte mina kvällar i stallet bli, men efter en dryg timmes ridtur och därefter badning av Grizzly inför klippningen så tickade klockan fort. Det blev dessutom lite väntetid medan Ida badade Ia, men så kan det bli ibland.

Vi red 3 vändor upp till masten, den första i skritt och de två andra i trav. I traven får G skjuta på som mest, och tycker det ”tar mest” uppför. Sen fick han gå långsamt nerför, och jag tror faktiskt det här var det bästa klättringspass som G har gjort nånsin. Han kändes så jämn i påskjut uppför, och rak, stark och balanserad nerför. Annars kan han ibland skjuta ut nån bog, falla lite åt sidan och bli lite vinglig bitvis. Så jag är nöjd! 🙂

Ikväll får Grizzly vila från ridning/träning, men ska alltså klippas. Det blir spännande, för det blir min första gång som frisör! Förra gången, när G halvklipptes, var det ju min kompis Jeanette som klippte honom – och G ville inte nå gärna stå stilla, om man säger så…  😉 Jag har fortfarande inte bestämt mig hur jag ska klippa honom. Halvklipp, filtklippning eller helklippning? Men det beror lite på hur han beter sig också. Jag får gå på feeling.

 

Hoppas på en engångsföreteelse?

img_7308Gullefläcken!

Vi kom iväg på en något isknagglig uteritt igår. Jag på Grizzlan, Ida på Ia och Moa på Albi. Frid och fröjd hela vägen faktiskt, tills vi började närma oss stora vägen – alltså när vi nästan var hemma. Då kände jag att G blev spänd, började ligga på och kändes lite som en tickande bomb. När G blir sådär, kör han ofta ner huvudet i en startaktion, börjar trava och slänga lite med huvudet och den bromspedal jag annars har fungerar liksom inte…

Vi försöker verkligen vara noga med att hålla hästarna lugna nära vägen, för att de inte ska bli vana att det är nåt stoj där – för säkerhetetens skull. Men igår fick jag ursäkta mig till mitt sällskap, lugnt tala om att jag kände att jag inte hade full kontroll och bara hålla G så lugn det gick, särskilt när han, som Ida såg, lagt tungan över bettet och helst bara ville ånga på. :/

Jag HOPPAS detta var en engångsföreteelse, så det inte är på gång att bli som förra vintern. Då gick han inte att rida på/över vägen tillbaka, för han var helt enkelt för galen där. Men senaste tiden har jag ridit honom på helt lång tygel och han har känts som en filbunke hela tiden – även över stora vägen alltså. Hm.

Det KAN ha varit den stora traktorn som kom och sandade nere vid det nybyggda området som G såg i ”backspegeln” som triggade honom igår. Jag hoppas faktiskt det, bakrädd som han är, så det finns en förklaring. Allt gick ju bra igår, men med handen på hjärtat hade vi ren tur att det precis då inte kom nån bil. Eftersom mitt ”fordon” just då inte hade nån broms…

Ikväll trimmar vi till oss i ridhuset, och ikväll SKA vi skritta på lång tygel – HELA vägen hem… 😉  Ska vi säga så, Grizzlan? Okej.

img_7314Haha, hästarna ser så små ut i sina boxar eftersom golven är nedsänkta. Visst, Grizzlan är ingen stor storhäst, men här ser han extra liten ut. ♥ Hungrig som alltid och spanar ut mot Ida som packar mumsigt hö. (till sin  egen häst till Grizzlans stora besvikelse…)