Aaaaj!

Tänk om han visste hur bra till han ligger hos mig. ♥ Oavsett vad han hittar på blir han förlåten. 😉

Igår när vi kommit tillbaka till stallet skulle jag som vanligt göra en backa-övning med Grizzly, som jag alltid gör. Bara några steg, med huvud/hals låg mot marken. Grizzly backade snällt med rumpan mot stallingången. Allt fint som snus, fåglarna kvittrade, solen sken, alla var glada. Sen vände jag mig om och skulle leda in G varpå han vände sig på stället och därför tog ett litet hoppsa-steg med sitt innerben som hamnade precis där jag hade min fot. AAJ! Han lyckades trampa på utsidan av foten, över fotknölen varpå ni förstår hur vinkeln av fotleden såg ut när jag tittade ner på eländet?! Det bara blixtrade för ögonen på mig och kändes som en evighet innan jag fick min kvicktänkta drummel att flytta sig. AAJ! Haha…

Foten gick inte ens att stödja på, den värkte och bultade som själva f** och tårarna rann á la Lilleskutt medan jag ropade efter Ida att komma ut o ta Grizzly. Vips kom Emilie, Ida och Susanne och hjälpte till och fick både mig och hästen in i stallet. Halt och lytt fixade jag att mocka och packa hö, men fick hjälp att ta hand om Grizzly och få ut honom till hagen igen. Tur man har snälla stallkamrater!

Helt klart trodde jag nåt var riktigt knas med min fot, eftersom den initialt inte gick att stödja på alls. Men döm om min förvåning när jag kom hem och bultandet lagt sig, så kunde jag bara efter ett par timmar gå på foten riktigt bra! Skosulan, som hamnade liksom på högkant, måste ha räddat min fot och fotled. Jag är idag bara väldigt öm för tryck och beröring, samt om jag råkar ”klampa” till med foten. Så nåt löpsteg blir det inte närmsta dagarna. 😉 Det syns märken efter broddarna och jag är liksom svullen och flammigt rödfläckig på sidan om foten, under och framför fotknölen av blödningen. Men det är allt! Sicken TUR jag hade! Man ska väl ha det ibland också, i oturen liksom. 😉

 

1 timme och 20 minuter

En åsna som var typ skimmelskäck? 🙂

… var vi ute idag, jag och Ida, på våra pållar. Vi red uppför berget, bortåt mot Bergsåker/Österro och sen via travet tillbaka hemåt igen via Lillhällom. 1 timme och 20 minuter var vi ute och många skratt hann vi som vanligt med.

Hästarna tuffade på snällt, och dagens sötaste överraskning var nog när vi red förbi världens sötaste åsna! 😀 Ida tog bilderna här ovan, men de gör honom inte rättvisa och blev tyvärr lite väl suddiga. Tror nästan jag ska smita förbi där nåt framöver och ta med mig kameran. Han (gissar jag på att det är) är för söt för att inte förevigas på bild. 🙂

Imorrn tar vi ett pass i ridhuset!

Startklara, på papper i alla fall

Min egen tävlingsknopp, mästerligt flätad av Ida. 🙂 Det är ett delmål för årets tävlingssäsong, att lära mig göra den på mig själv. Hjälp…

I Tävlingsdatabasen fylls det nu på med årets tävlingar, i alla möjliga olika grenar. För att få starta gäller det att ha godkänd och betald licens både för häst och ryttare, så det är nu förberett så det är klart att anmäla. 🙂 Ryttarlicensen är höjd till 790 kr per år, jämfört med fjolårets 750. Men jag löser endagslicenser eftersom det ändå inte blir dyrare än att lösa hela årslicensen direkt. Den omvandlas automatiskt om jag startar fler än fem gånger i år, och det hoppas jag ju såklart vi ska göra!

Grizzlys årslicens kostar 300 kr, precis som ifjol. Sen är det ”bara” anmälningsavgifterna till respektive tävling, för att ens komma till start. Hundralapparna flaxar iväg… 😉 Men som det mesta handlar det om att prioritera. För mig är aktiviteter med mina djur min vardags- och helglyx. T.ex. uteluncher, som många faktiskt äter varje dag de jobbar – unnar jag mig kanske en handfull gånger per år. 🙂

Igår fick jag chans att återgälda hjälpen av Elin, då hon blev tvungen att jobba, genom att ta hand om hennes Nala. Det är lite skillnad på att mocka åt ett äldre sto, jämfört åt en ung valack – det kan jag lova! Grizzly har liksom inte jobbat upp samma ”toalettvett” ännu, om man säger så. 😉

Vad äre för fel…

Den här bilden med meddelandetexten ”Han mår gott Grizzlan”,  fick jag av Elin i tisdags kväll när hon var snäll och mockade och fixade för mig. TACK! ♥

När Elin t.o.m. kryddar lite extra TLC med spikmatta medan hon mockade, då vet man att han är i goda händer. Bästa stallkompisarna!

Tre dagar med betonghjälm, varav den värsta dag två. Jag har inte tagit mig ur sängen pga. sån kraftig huvudvärk/migrän så jag har fått hjälp med både rastning av hundarna samt hjälp med Grizzly. Tusen tack ni som hjälpt till. ♥

Så allmänt krasslig så här pass länge kan jag inte minnas att jag varit tidigare. Med både influensa i omgångar, tjurig hosta som fortfarande inte är över, och nu senaste dagarnas migränanfall. Vad äre för fel? Som pricken över i kan jag inte kan sova om nätterna. Hjärtklappning av stress av att jag inte kan somna när jag ser klockan tickar på.

Kan det vara ljuset kroppen ”skriker” efter?

Det här verkar bli nån form av vintervila för Grizzly. Lugna veckor pga. att jag helt enkelt inte är i form. Tre vilodagar på rak igen, precis som förra veckan. Men jag hoppas orka röra på honom ikväll på lina, och rida till helgen. Det här är väl det enda minuset med att ha djur som hobby. Man kan inte bara ställa undan dom i garderoben som man gör med golfklubborna eller tennisskorna. När jag inte kan ”göra allt” för mina djur så får jag dåligt samvete, även om jag vet att det inte går nån nöd på dom med ett par extra vilodagar eller nån annans omvårdnad. Det är nog bara en dum fix idé från min sida, men känslan finns där likväl…

När Cazall får oväntat besök…

En bild som visar hur trådarna ser ut, och gången mellan hagarna – in mot grannen, Cazall.

Trots att det var jag och Ida som hade stalljouren, den dagen då man tycker man har koll på hela stallet och vad som händer – så lyckades min Fläck förvåna mig, återigen…

Ett meddelande dök upp vid 14-tiden som löd: ”Jaha, jag hörde att Grizzly varit på rymmen idag!”, varpå min reaktion blev ”VA?! NÄE?! HAR HAN?!”. Jag hade ju som sagt då nyligen varit där och lunchfodrat, och då stod han minsann snällt i sin hage.

Men jodå, mycket riktigt. Igår fick jag en utförlig rapport av Gunnel, en av hästägarna i stallet, som hade sett det hela på frontparkett. När hon var på väg ner mot hagarna ser hon hur G leker med granstammen som ligger kvar i hans hage sen i julas. Han fick upp den mot tråden vid ingången på nåt vis, varpå tråden gick sönder vid en sektion mellan hagstolparna. Det är ju dubbla trådar mellan hagarna, så Grizzly tog sig mao inte ut helt lös, utan till den mellanliggande gången – mot hag-grannen Cazall. En stund hade de stått och ”munhuggits” och busat över tråden, men sen när Gunnel närmade sig hagarna satte Grizzlan av i full fart längs gången, och där finns INGEN plats att vända. Gunnel befarade det värsta, men hoppades innerst inne att G skulle vara klok nog att backa tillbaka…  Den enda tänkbara vägen och sättet därifrån utan att förstöra båda hagarna. Men inte då… inte ”kloka” Grizzly. 😉 Han stod där, mitt i gången, helt stilla, och hade väl på nåt vis uppmärksammat att han satt i en rävsax. Fråga mig inte hur, men POFF under dojorna, och Grizzly hoppade, från stillastående, över båda trådarna in till Cazalls hage – utan att ens nudda tråden! Snacka om ”när man får oväntat besök-upplevelse”- för Cazall!

Allt gick trots allt drama ändå bra, inga skador på hästar och bara en kort trådsektion vid ingången att laga på Grizzlys hage – så det var så snabbt fixat att jag inte ens märkte det när jag kom till stallet där vid lunch.

”Vilken hopphäst du har, Elaine” sa Gunnel till mig igår, haha. 😉 Hm… en akrobat må jag säga att han är i alla fall. Min lilla busiga Fläck. ♥

Äntligen fredag och dags för stalljour

Imorrn är det jag och Ida som delar joursysslorna hela dagen. Vi har ju egentligen bara en jourdag per 6-veckorsperiod vardera, men vi hjälps istället åt båda våra dagar – dels för att hästarna ska komma ut snabbare på morgonen och dels för att allt blir så mycket roligare när man är två. 🙂

Bilden är sen vår Clinton-helg i Eugene, Oregon. 19-taggaren och 40-taggaren on tour!

Äntligen fredag. Nu är det bara timmar kvar att pusha sig igenom. Hostan håller i sig och jag vill helst bara sova, därför har Grizzly en lugn vecka den här veckan med ytterligare en vilodag igår, och kaanske idag också. Jag får se hur mitt eget batteri känns ikväll. En lite lugnare vecka gör honom inte ont efter att ha gått lite hårdare förra veckan. Det är ju inte direkt så att vi elitsatsar… 😉

Imorgon är det dags för stalljour igen, och i stort sett varenda minut är uppbokad;

06.00 Dags att kliva upp och rasta och fodra hundar.

06.45 Till stallet…

07-08.30  Fodring, täckning och utsläpp av alla hästar, samt jourstädning av stallet.

08.30-10 Mockning av Grizzlys box samt smörjning av utrustning.

Ca 10-11 Hem en sväng och äta frunch.

Ca 11.30 Tillbaka till stallet och luncha hästarna.

12.00 – ? Till klubben för att kolla på hoppträningar för Leif Hall.

16.30 – 17.30 E.m.-fodring och ta in alla hästarna.

17.30 – 19.00 Ridning och pyssel med Grizzlan.

Ca 19.30-20.00 Kvällsfodra hästarna och stänga stallet för kvällen.

20.30  Tacomiddag och sen sega ner i soffan…

Häremellan ska även hundarna, såklart, hinnas med på bra sätt. Allt får anpassas efter dom också, som alltid. 🙂

Beroende av andra för att kunna tävla och efterlysning

Ida, den bästa tävlingsgroomen ever. ♥

Tävlingskalendern börjar fyllas på inför kommande säsong och jag är så tävlingspeppad så ni anar inte. MEN, det är svårt att planera och ens tänka tanken att jag ska kunna komma ut och tävla så mycket som jag vill. Orsaken är den att jag inte fixar det helt själv. Med hundarna är det lätt, de får alla plats i bilen, jag kan vid banvandring eller liknande ha dem i en bärbar bur på tävlingsplatsen och så vidare. Det är inte lika lätt med Grizzly…

I år ska jag försöka träna honom så jag kan lasta honom själv utan hjälp, bara genom att peka och sända honom in i transporten. Men väl framme på tävlingsplats är det svårt att fixa allt själv, särskilt med lite grön häst, OCH inte minst som jag är, grön tävlingsryttare. Man ska gå banor, kanske gå på toaletten eller annat, då det behövs nån som kan passa hästen och också kanske leda omkring honom på tävlingsplatsen under tiden.

För att tävla på bortaplan är jag helt enkelt beroende av andra. Jag är för gammal för att ha ”ponnyföräldrar” som kan hjälpa till, och jag har heller ingen sambo som kan tvinga med som hästskötare. 😉 Däremot har hittills haft enorm tur att Ida kunnat ställa upp de flesta gånger vi varit iväg på P&J eller tävling, och det är jag så galet tacksam för!  Hon känner mig, hon känner min häst och är rent allmänt flink på allt småpill som knoppning och sånt, som jag bara vill blunda för, haha.

Jag försöker allt jag kan att hjälpa henne med att vara hästvakt och fixa åt Ia när hon behöver den hjälpen, bjuda på tävlingslunch på tävlingsdagarna etc, och såklart, hjälpa på tävling när hon tävlar. Man vill ju kunna ge tillbaka på samma vis som man får bra hjälp! Ett par tillfällen har jag också fått hjälp från kompisar och grannstallet som Alexandra, Carina och Emelie som också funkat jättebra. TACK till er!

Grizzlys och min säsongsdebut i år blir mest troligt på hemmaplan, för första gången på hemmaklubben faktiskt. Då behöver jag ingen lastningshjälp, eftersom jag kan rida/gå med Grizzly till klubben samt göra i ordning honom helt klar hemma i stallet. Det känns skönt att veta att jag kan genomföra den tävlingen helt UTAN hjälp, även om man gärna har nån med som moraliskt stöd och pepp, såklart. 🙂

En liten efterlysning kan kanske vara på plats här… Finns det nån, utöver bästa Ida, som tävlar själv och sitter i samma sits som mig – hör gärna av er! Kanske vi kan hjälpa varandra? 🙂

En fantastisk ridtur!

Bild från i söndags, men såhär ser ju även skogen runt ridskolan ut – så ni förstår att det är mysigt att vara ute på tur nu! ♥

(Mobilbilder av Ida)

I omgivningar som passar vilken vintertavla som helst, red jag och Ida en helt fantastisk runda på våra hästar igår kväll! Vi travade och galopperade så snön yrde, vilket gav väldigt glada pållar! 🙂 Vi turades om att ligga i täten, för Ida och jag har båda kusar som blir lite väl pigga och starka av att ligga bakom. 😉 Lite busbock från Grizzlys sida i Ivarsbacken, men bara av glädje så det gjorde inget alls. Vi ökade farten sista biten i backen och ett tag hade jag noll broms på Grizzlan, haha, men med Ia i täten hade vi ju bromshjälp när vi skulle bryta av. SÅ HÄRLIGT!

På hemvägen har vi mestadels bara nedförsbackar, så hästarna fick skritta den biten. Bitvis lekte jag lite med böjning och ställning och att flytta sidvärts, och G frustade förnöjt innan jag satt av. Jag håller fortfarande på rutinen att leda honom över stora vägen (86:an) när vi är på väg hemåt, för säkerhets skull. Vi är ju nästan hemma då, så det har liksom blivit ett ganska skönt sätt att avsluta turerna på, med promenad för hand sista 5 minutrarna även för mig. 🙂

Nu hoppas jag vi får behålla det här snötäcket i flera veckor framöver!

 

Out and about in Narnia

Grizzlan i täten, och med grankvist i manen. 🙂

Söndag och nyss hemkommen från en tokmysig ridtur i sällskap med Ida och Ia. Vi red upp på berget och snön hängde tung på grenarna, så vi fick oss en och annan kalldusch på vägen. Men mysigt var det! Kändes lite som att rida i Narnia.

Out and about in Narnia! #narnia #winter #sweden #pintohorse #instahorse

Ett filmklipp publicerat av Elaine Rodin (@elainerodin)

Liten filmsnutt från Instagram. Visst ser det ut som Narnia? ♥

Det har varit så skönt med en tredagars helg, och jag hade gärna haft fler lediga dagar om jag fått välja. Men nu är det bara att bita ihop inför jobbvecka. Får man vänta till påsk innan nästa långhelg nu tro?

(Snodde en skärmdump från Idas snapchat) 🙂

Nytt år, ny energi…

Emilie tog en bild på elden när vi gått förbi, men den ser då bra mycket mindre ut här än den var när vi gick emot den. 🙂

Ja, inte hos mig då alltså… hos Grizzlan! Han var ju så beskedlig och lugn på nyårsafton, men till årets första uteritt var han som förbytt igen! Tillbaka är en väldigt taggad G med rejält stuns under dojorna! Man kanske ska vara försiktig vad man önskar sig, haha. Det svenska ”lagom” är för mycket begärt. 😉

Vi red ut i drygt en timme med Ida på Ia och Emilie på Nala, och även damerna hade börjat nya året med ny energi – så G var inte ensam. På vägen hem ville Ia plötsligt inte gå fram, och när vi så småningom kom fram till bron såg vi en stor eld som sprakade och lågor som härjade högt. Det var en kontrollerad eld av gårdsägaren, men vad visste väl hästarna om det? Vi hoppade av våra hästar och ledde dem förbi, och även om de var oroliga så gick de faktiskt över förväntan snällt förbi elden.

Vi får se hur energinivån är ikväll när det är dags för hoppkurs. Jag är nästan lite nervös faktiskt… så längesen vi skuttade nåt nu igen och det blir första gången vi hoppar inomhus, men det ska säkert gå bra. 🙂