20 röntgenbilder och trimpass

Gossen gosigt vinterklädd. ♥

Igår började jag dagen med att röntga mina händer, fötter och fotleder. Jag tror jag kommer bli kallad senare för koll av axlarna också, för det var åtminstone vad läkaren nämnde vid mitt besök – även om det inte stod med på denna remiss. 20 plåtar totalt blev det, så nu får jag bara hoppas att det inte visar på några permanenta förändringar.

För Grizzlans del blev det ett trimpass med hjälp av lite travbommar. Jag hade i stort sett hela tiden problem att kunna rida på ena halvan av ridhuset… SÅ spänd och bröt från den farliga porten. Gaah, så frustrerande. Han vill som inte släppa det där.

För att få något nyttigare gjort höll jag mig mest på en stor volt på den andra halvan av ridhuset och red som vanligt många övergångar. Jag kände mig själv ganska klen i kroppen som jag gjort de senaste dagarna, men stundvis tyckte jag G var fin och stundvis… inte. 😉

Skänkelvikningarna börjar i alla fall bli bättre, stadigare i formen och mer ridbara liksom. Så det var vi med oss som passets plus! 🙂

Jag tror nästan jag försöker göra en revansch ikväll på gårdagens pass, dock utan bommar. Vill testa om G är mindre tittig mot porten när det är mörkt ute så väggen ser stängd ut.

På lördag till söndag åker vi till Sundsvall en sväng, vilket innebär att G får en hel vilohelg. Att vila sig i form är underskattat. 😉

Grizzlan i sitt reflextäcke i den helt snöfria skogsdungen. (bilden ärligt stulen från stallägaren, Anna) 😉

Julaftonsritt och Arwins första jul ♥

Vincent och Arwin, sockersöta kusiner. ♥

Så var Arwins första julafton firad och det blev en väldigt mysig sådan. ♥ Tyvärr glömde jag kvar kameran hos Arwins farmor och farfar, så jag får visa er bilderna från dagen lite senare.

Här ovan är i alla fall ett par bilder från uppesittarkvällen innan julafton. Ett strålande humör har vår lille pojke bjudit på hela tiden. Så go’ och glad och jag blir så himla stolt. ♥

Arwin fick fina julklappar såsom bland annat lite nya kläder, skålar och skedar, leksaker och en start på hans sparkonto.

Mobilkameran blev alldeles immig av Grizzlans värme efter avslutad ridtur. 🙂

Själv startade jag ju min julafton med en uteritt tillsammans med Anna och hennes fina Madonna. Grizzly var sig själv igen och vi red på i en härlig tur i byn i tempo där vägen tillät. G var ganska svettig och mör när vi kom hem till stallet igen. 🙂

Idag, juldagen, har G fått vila eftersom jag haft en dålig dag. Vet inte om det är pga. sömnbrist eller vad det är, men det dröjde länge innan jag ens tog mig ur sängen i morse pga värk och galen trötthet. Stort TACK till mina stallkamrater som hjälper mig att titta till min fläckige prins när det blir såhär! ♥

Styrketräning och studs

Print från gårdagens lilla studsövning. (Tack Sandra som filmade!)

De senaste dagarnas träning har satt sina spår i min fläckiga vän. Jag tror bestämt han känner av lite träningsvärk! 🙂 Det tog lite tid att få igång honom igår, men när vi var redo att börja rulla några varv på den här studsövningen märktes det att han piggnade till och tyckte det var skoj! Även om det både hördes och kändes på honom att det var jobbigt.

Själv tyckte jag det här var nåt helt fantastiskt skoj, även fast jag för dagen hade dåligt med batteri på min kuse och känslan av att vara ringrostiga till tusen. Jag ska försöka lägga in sån här styrketräning en gång i veckan framöver.

Apropå styrketräning så kör jag själv korta lågintensiva pass här hemma, i stort sett varje dag, strax innan jag åker till stallet. Jag kan inte köra övningar som belastar axlarna minsta lilla, men en del benövningar och core-övningar. Det ska ju vara bra att röra på sig allt man kan. Det kan göra lite ont, men ska inte vara farligt. Tvärtom. Och min bålstabilitet är prio för mig att få tillbaka ännu bättre så jag orkar och kan rida bättre! Bra med såna motivationsmorötter för att få det gjort, född lite lat som jag är… 😉

Idag är det medicineringsdag samt provtagningsdag också. Hoppas jag klarar mig från att känna mig så illamående och halvt medvetslös denna gång. Ökning börjar fr.o.m. nästa vecka och fortsatt så varannan vecka tills jag nått min dos som jag ska stå på.

Jag fick ett samtal från reumatologen igår och de gav då besked om min lungröntgen. Tydligen hade jag en del vätska i lungsäcken, men att det inte var hinder för att starta behandlingen och att jag skulle hålla koll om jag blev ovanligt andfådd eller fick hosta.

Arwin fortsätter med sina smaksensationer och det fungerar superbra med den där Food Feedern jag köpte! 🙂 Han fick en klyfta klementin i den här om dagen och smaskade på den med god aptit. En liten rysning gjorde han precis när han bet till lite mer i matnappen och var så galet gullig så jag höll på och dö! ♥ Ni som följer mig på Instagram har redan sett vad jag menar. 🙂

Nu ser jag fram emot en lugn uteritt ikväll på Grizzlan i sällskap med mina grymma stallkamrater.

Provtagningar och röntgen

Min glada Arwin. ♥

Klockan är 13 och jag har precis tagit mig ur sängen. Jag har varit uppe tidigare och tagit mediciner och rastat hundar osv, men jag har inte kunnat starta dagen. Det är som en obeskrivlig trötthet som jag inte minns att jag upplevt tidigare och jag somnar direkt bara jag ligger ner. Det molvärker mer i mina leder också och jag skyller allt på nya medicinen…

Jag har fått kallelse både för provtagning och för röntgen av mina händer och fötter. Tror de ville röntga mina axlar också eftersom jag nästan haft mest inflammation i dem, men vi får väl se.

Just nu sitter jag och både längtar och gruvar mig för att åka till stallet. Jag vill och behöver rida, men när kroppen inte lyder mig känns det lite risky. Fixar jag det ens om Grizzlan gör nåt såsom sprätter iväg om han blir rädd för nåt? Ridhustaket har just nu snö som rasar tätt som ofta och det ÄR läskigt, om man frågar Grizzlan. 😉

Det är tur A är hemma nu när jag själv har en sån här dipp. Men imorgon är det arbetsdag igen och jag måste ju kunna ta hand om Arwin när han åker till jobbet på morgonen. Det måste ju gå.

Något jag sällan nämner numera här är mina hundar, men de är självklart med hela tiden och tycker det är toppen att jag är hemma och är föräldraledig om dagarna. Det tycker jag också. ♥

Luciavaka i månsken

Bild från vår senaste tävling. Längtar så himla mycket efter att få starta igen – att ta revansch på oss själva. ♥

En lugn uteritt var precis vad jag behövde igår efter en sämre dag. Jag har en än sämre dag idag, så jag är lur att det är en reaktion av nya medicinen som gjort denna, förhoppningsvis tillfälliga, försämring. Jag är galet trött på ett vis som jag inte lyckas sova bort. På helt annat sätt än bara småbarnsmammatrötthet. Jo, det är ett ord. 😉 På min nya medicin står det även upptaget som en ganska vanlig biverkning, ledvärk. Toppen när man tar medicinen mot ledvärk. 😉

Vi fick sällskap av stallkompisar och var ute precis en timme i månskenet. Vår typ av luciavaka. 🙂 Det kändes skönt att bara skritta och trava på hårdare underlag som variation till ridhuspassen vi inledde vår vecka med. Vi har helt fantastiska träningsmöjligheter just nu och jag är SÅ glad för det! Men idag får G vila helt, och så även jag…

Istället ska vi ta en sväng på stan när stora A slutat jobbet. Lilla A behöver snart en större bilstol och vi har fått ett bidrag som julklapp att titta ut en. Vi ska försöka köpa samma märke som till den bas vi redan har i bilen, så vi inte behöver byta den också.

Igår kväll satt jag och spanade på att anmäla Arwin till bebisbad här på Paradisbadet. Det startar en kurs, eller vad man ska kalla det, i mitten av januari. Kanske vi slår till! I så fall blir det bad 8 söndagar kl. 8. Det är ju inte direkt att man har sovmorgon ändå på en söndag, haha. 😉

Trevlig helg! ♥

Bättre och sämre dagar

Det är verkligen skillnad på dagar och dagar nu. Jag äter precis samma mediciner varje dag, men ändå har jag bättre och sämre dagar. Jag kände redan inatt att det skulle bli en dålig förmiddag, för jag vaknade flera gånger av det onda när jag försökte röra mig i sömnen. Lederna är mer svullna, ömma och röda en dag som idag – och jag får vänta lite längre på att få mina go´timmar. Igår tog jag första dosen Metotrexat, vilket faktiskt kändes lite olustigt. Man blir ju nästan sjuk av att bara läsa bipacksedeln. Jag måste lära mig mer om den medicinen helt klart. Som en försiktighetsåtgärd har jag handskar på mig när jag hanterar medicinen, så inte jag ska råka ha något på händerna när jag sen ska ha hand om Arwin. Men hur är det i övrigt, nån som vet? Får jag pussa på Arwin som vanligt eller ska man vara försiktig med all hud mot hud mot barn? Nu tar ju jag en mycket lägre dos än vad t.ex. cancerpatienter gör, men jag vill ju vara säker att det inte kan vara skadligt för honom.

Igår blev det ett dressyrpass i ridhuset för Grizzly och mig. Helt allena. Planeringsmässigt hade jag ju egentligen tänkt klämma in en uteritt igår, men eftersom tisdagen blev som en aktiv vilodag för honom så passade jag på. Han kommer få gå ut ikväll istället och sen en hel vilodag imorgon.

Vi täljde vidare på övningar med övergångar, skänkelvikningar och serpentiner i trav – efter en uppvärmning bestående av öppnor längs långsidorna i skritt bl.a. Skolorna behöver vi öva MASSOR på och jag skulle behöva en tränare från marken att hjälpa oss bara vi kommit igång lite mer.

Jag nyttjade den här övningen för att få tvärningen så rätt som möjligt. (Bild lånad från Hippson.se – ridövningar)

Jag hade mer att rida på än senast och tyckte jag höll mig till vår träningsplan på bra sätt. DET är en hemläxa jag på riktigt försökt bättra mig på – att planera varje ridpass noggrant. 🙂 Jag vill också köpa mig nån form av liten smidig tripod med fjärrutlösare, så jag kan filma vår egen träning med min mobil.

Nu ska jag återgå till lille Arwin som är på väg att vakna. Han har precis hittat sina fötter och vill bara ligga och sprattla och göra gymnastiska, dubbelvikta övningar hela tiden. ♥

Ha en fortsatt fin dag!

Lungröntgen okej och grönt ljus för medicinering

Titt så söt han var i måndags då han efter avslutat träningspass inte ville släppa bettet. ♥
Jag fick till slut öppna munnen på honom, för hur än jag ruckade på bettet så ville han inte släppa taget. 🙂 Möjligen var han nära att somna… 😉

Eftersom jag inte hört något från läkaren sen jag var där förra veckan, ringde jag i morse. Jag ville ju veta om jag fått grönt ljus att påbörja medicineringen med cellgifterna. Sköterskan bad om ursäkt att de glömt bort att ringa mig, och även att de glömt skriva ut kortison till mig. (Den delen fick jag vingla till i fredags så jag skulle klara mig över helgen)

Nu hoppas jag att jag slipper må illa så jag kan fortsätta hålla igång träningen av Grizzlan som planerat, och såklart – ta hand om Arwin alla övriga dygnets timmar då jag inte är i stallet. 🙂

En food feeder till Arwin

Igår klickade jag hem en sån här till min lilla storkille som nu ska börja med smaksensationer! Det är som en bitleksak som man smidigt kan lägga t.ex. frukt i som han sen får smaska på bäst han vill. ♥

När A är bortrest passar jag på att göra om vårt hem till en sadelkammare. 😉 Nu är hopp-kittet putsat och fint. Jag ska ta hem dressyrsadeln och tränset också nu och göra samma sak. Skönare att putsa hemma inne i värmen än i stallet såhär på vintern!

Tack för pepp

Den här lillfisen får en på bra humör varje dag. Att vakna upp till hans jollrande är helt underbart! ♥

Jag vill börja med att skriva och tacka för alla som kommenterat och kommit med pepp. ♥

Det jag vill säga är att jag absolut inte är nedslagen på nåt vis av det här, utan det är bara skönt att veta att hjälp är på väg och att jag kanske t.o.m. kan vara smärtfri långa perioder med lite tur! 🙂 Jag är absolut inte den första eller enda i världen med sån här typ av besvär, så sjukvården kan det här och för mig är det bara att åka med.

Så, med friskvård som tema kan jag istället säga att vi red en mysig liten uteritt igår på en timme. Jag gillar redan sammanhållningen i vårt nya stall, som t.ex. bevisades igår kväll då en av hästarna är under skritt-för-hand-vila och vi därför allesammans gjorde sällskap i skritt längs byvägen för att anpassa oss till dem. Såklart!

Jag håller tumme för liiite mer snö nu bara, eftersom de perfekta förhållandena som var förra veckan nu tinat bort.

Veckoplaneringen har blivit lite ommöblerad men uteritter och något trimpass i ridhuset väntar i helgen. Min beslutsamhet angående Grizzlans och min comeback har INTE ändrats, snarare tvärtom. Heja oss. 🙂

Trevlig helg!

Kanske inte ett oväntat läkarbesked

En målbild. Huvudsaken är att jag kan ta hand om min familj och mina djur. Det ska gå.

Det här blir ett lite trist inlägg men så får det bli. Jag var ju hos reumatologen igår för mitt första besök och utredning av min ledvärk. Det besked jag fick var kanske inte direkt oväntat, men det blev ändå lite chockande då jag fick beskedet så snabbt – utan “utredning”. Den var ju redan klar i och med de blodprover som tagits vid två tillfällen, och den kliniska bild de fått av att undersöka mina leder hands on.

Jag har Rematoid artrit (RA). De frågade om SLE-utredningen också och det kan inte helt uteslutas, men hur som helst är det lederna jag har mest besvär med och det som kan komma att ställa till värre problem längre fram om det inte behandlas.

Det jag minns om blodproverna var att en del värden var “röda”, alltså utom normalgränsvärden – men det som främst stod ut var anti-CCP som var väldigt högt. Referensvärdet där man skulle ligga under var tydligen 7. Jag hade 350… Det är tydligen en indikation hur aggressiv inflammationen är och hon förstod att jag inte hade klarat mig utan kortisonet som smärtlindring.

Behandling är redan planerad och den ska starta snabbt som möjligt. Jag fick direkt igår göra en lungröntgen, och så snart läkaren fått se de bilderna så ska jag börja min medicinering – med cellgifter. Det är nog den del i detta som jag inte riktigt är vän med än. Jag visste inte att man behövde ta till såna för RA men mitt immunsystem skenar och måste därför tryckas tillbaka. Sen ska jag bli kallad för att röntga axlar, händer, handleder och fötter för att se om inflammationerna hunnit göra permanent skada. Jag kommer också fortsätta på kortison och smärttabletter ett par månader framåt tills cellgifterna hunnit ta över hela jobbet.

Cellgifter kan ju komma att innebära en del jobbiga biverkningar, men de har en plan för hur jag ska få må så bra som möjligt och jag kommer lämna täta blodprover för att se att min kropp, främst lever och lungor klarar av behandlingen. Blir illamåendet för jobbig får jag kanske testa ta sprutor istället för tabletter, men allt det där får jag ta som det kommer.

Målet för mig just nu är att kunna leva mitt liv som vanligt. Jag tänker absolut ställa in mig på att kunna ta hand om Arwin och kunna ha kvar Grizzly precis som inget är annorlunda.

Man ska ju försöka hålla igång fysiskt så gott det går för att hålla kroppen rörlig och stärkt, så vad blir då bättre än världens bästa friskvård? 🙂

Det långsiktiga målet är att höra läkaren säga att min kropp är i remission, alltså symtomfri! Nu vet jag att det skulle ligga långt fram i tid, men med tanke på det min kropp varit med om de senaste månaderna är det ju inte konstigt att mitt immunsystem gått bananas. Graviditet, förlossning, snitt, sårläkning samtidigt som långvarig och rejäl infektion, operation, en till sårläkning osv.

Jag vet att jag säkert tjatat hål i huvudet på mina nära och kära, vänner och familj genom åren – och särskilt de senaste månaderna genom att ha klagat om min värk. Även här till er i min internetdagbok. Men jag kan inte låta bli ibland, vilket ändå känns som ofta vilket jag ber om ursäkt för. Jag har ju konstant, mer eller mindre, ont och för mig är det 24 timmar per dygn. De gånger jag inte kan låta bli att göra ljud eller “klaga” på att det gör ont är det för att det helt enkelt smiter ut ur mig. En pysventil.

Många tänker säkert att jag mår jättebra eftersom jag rider och gör allt som vanligt i stort sett. Men det är BARA med hjälp av smärtstillande och jag har ändå hela tiden ont, fast en smärta som jag lärt mig hantera. Jag säger inte till varje gång det känns som jag håller på gå av medan jag sitter upp eller av, när jag måste byta hand för att ens kunna borsta hästen eller att jag är redo att släppa hästen om han drar eller rycker till när jag leder honom eftersom jag inte kan hålla emot. Och då är jag ändå bara i stallet när jag mår som bäst på dagen. Då när tabletterna har full verkan och jag hunnit värma lite under dagen och komma igång.

Nåväl. Nu får det vara nog “klagat” om detta. Nu vet ni och nu vet jag. Nu ser vi framåt! 🙂