Hippie besöker stranden för första gången i sitt liv.

Gott! Roligt! Spännande!

Penny penntroll posar.

Med Tintin är det aldrig tråkigt!

Anna med kameran, så som man är van att se henne. <3 Se hennes underbara bilder här!

Fendi njöt i solen.

Hippie älskade sin nya sandlåda!

Wiiiiie!

Fina Aska letade skatter…

Gamla goa Ruth.

Nästan hela kompisgänget på samma bild. Mys!

Vid dagens lunchpromenad, var jag och hundarna med om världens konstigaste och otäckaste händelse. Jag och en av mina arbetskamrater var ute på vår dagliga lunchtur, och jag hade bara Fendi och Penny med mig på promenaden. Solen sken, alla mådde gott och vi gick lugnt efter en lugn väg. Hundarna var kopplade, och jag hade båda kopplen i min ena hand. Plötsligt, rusar två svarta katter fram från en uteplats ca 10 meter framför oss – och kom i blixtens fart emot oss! Katterna skrek, fräste och gick direkt till attack på mina hundar! Jag kunde nästan inte tro mina ögon, men katterna var helt rabiata och ville inte ge upp. De liksom turades om och gick till attack från olika håll hela tiden, och hade bara hat i sinnet. Katterna var som tagna ur en Stephen King-film!

Jag röt, skrek, viftade och parerade med benen för att skydda hundarna. Eftersom jag hade båda kopplen i ena handen, fick jag ”slänga” hundarna än åt ena sidan, än åt andra – för att få katterna att inte komma åt deras huvuden och ögon. Det var de mest dramatiska minuter jag varit med om på länge kan jag lova! Det gick våldsamt till, och till slut – gav katterna upp och sprnag tillbaka till sitt hem.

Det som gjorde mig mest förbannad var att katternas ägare, som stod precis vid sin uteplats och tittade på,  gjorde INGENTING! Jag vrålade åt henne att ta rätt på sina katter, men fick inte ens ett svar. Inte ens en ursäkt när vi äntligen kunde gå därifrån!

Både Fendi och Penny klarade sig som tur var oskadda, men någon pälstuss här och var lyckades katterna från hell att rycka loss. Det var längesen jag hade sånt adrenalinpåslag!

Min arbetskamrat, och några äldre herrar längre ner  på gatan såg hela händelsen – och när allt var över fick de plocka upp sina hakor från marken. De kunde inte tro sina ögon. Och som sagt, inte jag heller…

Penny – debuterar förhoppningsvis både i agility och lydnad i år

Det är tre (TRE!!!) år sedan jag tävlade lydnad sist. Agility fick jag i alla fall göra comeback i sommaren 2011, med Fendi. Nu är det inte långt kvar till våren är här, och säsongen därmed drar igång – och jag är SÅ tävlingssugen!

Både Fendi och Penny ska få tävla agility i sommar, åtminstone på de tävlingar som ligger skapligt nära – dvs. inom ca 20-30 mil från Sundsvall. Men så hade jag ju tänkt debutera i lydnaden också… och jag tror absolut att Fendi blir först ut. Tro om jag törs satsa och hoppas på juni?

Penny har ingen färdig apportering, faktiskt ganska långt ifrån. Men vi jobbar vidare på det. Jag önskar att man fick byta ut 1;ans apportering till 2:ans fjärrdirigering – för den gör hon jättefint. Likaså Fendi, och det är jag så glad för!

Nåväl. Fokus närmaste framtiden ligger för Fendi på fotgåendet. Jag behöver bättre attityd och självsäkerhet hos henne. Den har liksom ”försvunnit” nu när vi tränat inomhus, och det är så mysko! Hon om nån hade så fin attityd i höstas när vi tränade på klubben. Jag måste få den att komma tillbaka, för utan fint fritt följ kan vi lika gärna stanna hemma.

Penny har apporteringen att lägga sitt krut på, och även läggande- och ställande under gång. Men de sistnämnda kan hon i bakåt marsch, så det känns som det blir relativt lätt att länka ihop till färdigt moment.

Så pepp pepp på matten! Nu KÖÖR vi!

 Fendi – ska i sommar fortsätta jaga pinnar i agility, och debutera i lydnad

Min ljuvliga Penny

Sötnöt

Jagis!

Guldboll

Sheltierace!

Hippie till Fendi:   – Du är min bästaste kompis i heeela världen. <3

Gladast!

Fram…

… och tillbaka!

I vinter har vi tränat agility vid ungefär ett tillfälle varannan vecka. Men nu är det dags att takta upp inför den kommande säsongen. Framöver har vi en träningstid i veckan, som är helt tillägnad agility.

Ikväll hade jag bara Fendi att träna med, då Penny redan åkt till sin uppfödare för bad och förberedelser inför helgens utställning. Vi körde en tempobana med fokus på fart. Sen blev det lite slalomträning och fortsatt träning på gungan.

Under hela passet fick Hippie ligga och titta på medan de andra hundarna tränade. Jag hade trott att hon skulle hålla låda och inte vilja ligga snällt i buren – men fel hade jag! Hippie skötte sig utmärkt, och fick på slutet komma ut och ”träna” hon också. Vi lekte lite med leksak, och sen sprang hon självmant iväg till tunneln. Fram och tillbaka, fram och tillbaka…   

Jag fick efter ett par vändor i tunneln koppla henne och avsluta det hela. Tänk att alla hundar förälskar sig i tunnlar så fort?!

Let me tell you a secret…

Fendi och Hippie har verkligen fattat tycke för varandra. Riktiga bästisar. De leker och gosar, om vartannat. Fendi har verkligen levt upp och blivit som en valp igen – hon leker med alla leksaker som om de vore nya, hon tuggar ben som om hon höll på och byta tänder och så vidare.

Penny har mera tagit rollen som polis. Så får man inte göra och nej, där får vi inte vara. Utomhus kan hon dock inte riktigt hålla sig från att vara med i leken hon heller. Jagis är ju SÅ roligt!

För övrigt så verkar Hippie vara en glad, framåt, tuff, orädd och social valp. Hon är fullproppad med bestämda åsikter om det mesta, och talar i högan ton om det som känns orättvist. Hon är inredningsintresserad, och visar även stort intresse för matlagning och mode.  Ingen rast och ingen ro för matten… Men charmigare guldboll får man leta efter!

För var dag kommer vi allt närmre, och hon är inte alls omöjlig. Det blir allt lättare för oss att förstå varandra, för trots allt – så tar det ju tid att lära sig svenska när man är uppväxt i Holland…

Snart åker Penny på liten egen road-trip, utan mig! Det blir jobbigt för matten må ni tro, hönsmamma som man är. Men jag vet att hon blir omhändertagen på bästa sätt – och jag vet att hon kommer tycka om att springa och visa upp sig igen. Vilsta har inte mindre än 202 shelties anmälda i år!

Är det någon som har ett riktigt Colgate-smile, så är det Penny. Visst måste man beundra hennes noggrannhet med ”tandtråden” också? 

En glad liten Hippie

Ikväll är jag bara så himla glad. Jag har nyss kommit hem från en agilityträning med långnäsorna, och det gick bara SÅ bra! Vi tränade på gungan, några kortbanor och slalom. Fendis slalom idag gav mig gåshud och jag var nära till lyckotårar! Penny gick fint när vi körde banorna, men när det var dags för slalomträning – så vann hennes lata skendräktighetspersonlighet… Hon är inte alls lika på hugget och pepp på någonting just nu, utan tycker allt är sååå jobbigt.   Jag längtar till hon är tillbaka till sitt vanliga jag igen! Men over all, så var det en väldigt lyckad träning. Tack Maud för så fint träningssällskap!

Nu är det läggdags, och jag vet att jag kommer somna glatt och gott!

Fendi

Penny

Hippie

En söndag med solsken, myspromenad med mina tre fina och ett gäng goda vänner. Jag har då det väldans bra!

Fendi  – vid en träning i julas.

Nu har vi äntligen tagit nya tag i vår slalomträning. Målet är såklart ett säkert och självständigt slalom, men vägen dit har känts lite osäker. Jag vet hur jag vill det ska se ut, och det känns som jag i teorin vet hur jag tar mig dit – med vovven Fido. Inte med Fendi och Penny. Det är t.ex. i sån här träning som jag saknar det stora föremålsintresset! Det hade gjort det hela enklare att kunna belöna framåt känns det som.

Men så idag hos Tina, tog vi hjälp av bågar. Och efter några överhopp och underkryp, så trillade poletten ner hos alla hundarna. 8 pinnar kom vi upp till idag, och vi var så nöjda! Hundarna verkade också gilla stödet av bågarna, men ändå möjligheten att kunna jobba ostört och helt på egen tass.

Nu väntar troligen en repris på den här träningen imorgon, och jag ser riktigt fram emot att träna slalom nu. Good feeling!