Min tur att bada… Mot Kreta!

Under långhelgen vid Nationaldagen fick hundarna återigen ta sig ett dopp. En favoritsyssla, åtminstone om man frågar Panda. 🙂 Småtöserna springer mest och badar tårna (möjligen lite lika deras matte där…) och hejar på Pandan – som alltid går all in i allt hon gör!

Imorgon, söndag 11/6, på Idas självaste 20-årsdag – åker vi för en veckas sol, bad och äventyr på Kreta! SOM vi längtar!

Vi får se hur uppkoppling ser ut under resan, men kan jag och får feeling – så håller jag den här sidan uppdaterad med lite sneak peeks från vår resa. 🙂

Må gott så länge!

2 minuter

Hm… I wonder who’s guilty? ???? #shetlandsheepdog #sheltie #bordercollie #instadog #whodidthis ?

En video publicerad av Elaine Rodin (@elainerodin)

2 minuter tog det innan den nya leksaken tappade sin ena fot. Vi får se hur stackarn ser ut efter en hel vecka? :/  Såhär är det varje gång de får något nytt. Alla ”lösa” delar ska bort liksom, haha. Hm. Måste kanske boka tid för dem hos nån hundpsykolog. 😉

Det enda som återstår att klura ut, VEM är den skyldige?

 

Åren går!

Fendi (Lundecock’s Be Bop A Lula) och Penny (Yosemite’s Scarlet Pepper Berry), mina ”gammtöser” som blir 8 resp. 7 år lite senare i vår.

De var ju nyss valpar?! Åren går, det är tydligt det.

Bilderna här ovan är tagna förra veckan i nysnön. Tycker båda ser unga och fräscha ut än så länge i alla fall, endast liiite begynnande grånos, men inte mycket alls. För mig är det bara välkommet, för gamla hundar är bland det finaste jag vet. ♥

Snöodjur

Penny Pralinlady står ofta och tittar på, och undrar vad resterande medlemmar i familjen har för sig egentligen… 

… när de härjar och för liv i snön över nån gammal trasa. Barnsligt! 😉

Panda

Mindy

Fendi

Mittuppi allt stök här hemma, blev det lägligt att ta en buspaus i snön med pigorna. Penntrollet tittar på, medan de övriga härjar allt dom kan. 🙂 Den nyfallna snön är SÅ välkommen av alla, inklusive Penny! Men att springa efter nån trasa bara sådär, mnja, det är inte hennes melodi. Annat är det när det vankas nåt ätbart, DÅ är Pennan först och störst, vildast och galnast. Lite som Ferdinand med hans blommor. Penny Ferdinanda Rodin? 🙂

Jag väntar tills efter insläpp med att åka till Grizzly. Jag vill hellre att han får ut och röra på sig igen i eftermiddag, innan kvällningen, för nu när snön lagt sig som ett ljust täcke överallt – så är det inte lika ”panik” att hinna till stallet innan solen går ner. Desto fler utetimmar för G desto bättre, tänker jag. 🙂

Ibland har man tur

Pentrollet tycker att jag ska stanna hemma och vila mig i form.

Det syntes tydligen på mig idag att jag hade ont, så efter att ha förklarat situationen lite lätt erbjöd min chef att stå för en såndär väst jag visade bild på förut. TACK! Den blir förhoppningsvis min bästa vän ett tag framöver, så jag hoppas på snabb leverans. Ibland har man tur! 🙂

Sen ska jag, med start idag, påbörja en kur med antiinflammatoriskt så kanske kroppen får lite hjälp på traven i läkningen. Jag försöker fortsättningsvis undvika att bära alltför tungt i stallet, men ni som har häst vet hur det är. Inte helt lätt att undvika, och var går gränsen vid tungt? För mig är det inte riktigt tungt förrän jag inte orkar bära det själv, haha! Och jag gissar att jag överskridit ”doctor’s orders” för längesen då i vad tillåten belastning är för mig just nu… 😉

Hur som helst. Imorgon ska jag knåpa ihop lite mål inför nästa säsong. Utan mål och tävlingar tappar jag rätta drivet att träna. Så har det alltid varit med hundarna också, där jag t.o.m. ibland anmälde först så jag fick träningspiskan på mig. 😀 Nu vet ni som följer mig att jag inte behöver nån piska vad gäller inspiration till att träna Grizzly riktigt än. Jag fick dessutom idag en liten till morot som jag också har förhoppningar om och berättar mer om imorrn.

Nu, en värktablett och lite snabbmiddag i magen, och sen mot stallet för en uteritt på min fläckiga springare!

Summering säsong 2016

Mindys utställningsdebut i Nordichallen. Första gången kennel Faldarello representerades i en utställningsring! Heja oss. 🙂

Om jag ska försöka summera säsong 2016 så går det för hundarnas del väldigt snabbt. 😉 Nån utställning för mina töser, men inga direkta resultat att skryta med. Är i alla fall glad att jag äntligen fick läge att visa Mindy på Nordic-utställningen! Och ännu gladare att hon skötte sig så fantastiskt bra för att vara hennes första riktiga utställning, så med henne ser jag fram emot säsong 2017. Just nu fäller hon nåt kopiöst, och hon har liksom hittills inte följt nån slags rim och reson i när hon behagar fälla. Det blir att anmäla efter dagsform, och hoppas att vi kan tajma några utställningar i vår närhet. 🙂 Detsamma gäller för Penny, det där sista certet må väl trilla in nån gång kan man hoppas? Men utan att visas ramlar inga cert in, det är ett som är säkert. 😉 Så med det i tanke har hon en fantastisk utställningskarriär hittills ändå, så lite som hon faktiskt är visad.

Fendi och Panda har gått hela säsongen utan nån form av tävling, men jag tror inte de är ledsna över det. Det är bara jag som fortsätter önska att jag hann med ett mer aktivt tävlingsliv med hundarna bredvid tävlingslivet med Grizzly. Det är liksom svårt att få till träning och tävling samtidigt som man heltidsarbetar. Var sak har sin tid, och i många år har hundtävlingarna varit prio 1 för mig, men som just nu får ge plats åt hästtävlingarna istället. Som det ser ut idag åtminstone. 🙂

Och så Gricius Grizzly Rodin af Faldarello då. Hur har hans säsong 2016 varit? Jo, ganska lugn, men vi har faktiskt uppnått våra säsongsmål som jag satt upp! Tro det eller ej, haha. Många gånger tycker jag vi står och stampar på samma ställe, men sen G kom till mig har vi haft långa perioder av ofrivilliga vilor och träningsstörningar. Ja, så som det är att vara djurägare, absolut. Men ändå har vi de perioder vi kunnat träna på bra sätt tagit oss sakta men säkert framåt.

Tävlingsdebut i hoppning, lokal 80 cm i Njurunda i juni. Heja oss!

Vi har debuterat i tre (!) officiella grenar, dvs. hoppning 80 cm, dressyr LC:1 & LB:1 samt LC Working equitation. Grizzlan är blotta 5 år gammal och vi har all tid i världen på oss. Vi lär oss MED varandra, och då får det lov att ta lite längre tid för oss. Det är helt okej för mig. 🙂 Det är den utvecklingsresan jag tycker är roligast! Visst, han räknas som 6-åring om bara några veckor – men så pass sent som han är född på året (juni) så är han i min värld en 5-åring några månader till. 😉

Dressyrdebut, LC:1 på Sundsvalls Lantliga RF, i juli. Heja oss! Och senare debut, LB:1, i Jättendal i oktober. Heja oss!

Jag jämför oss inte heller med ”var en 5-åring ska ligga” i utbildningen för åldern. Dels för att Grizzly redan från start reds in ett år senare, och för att vårt första år tillsammans var ett rent bara-lära-känna-varandra-år med uteritter. Noll målinriktad träning. Vi har tiden på vår sida och har m.a.o. ingen brådska alls. Vi ska ha roligt, vad vi än tar oss för! 🙂

Och slutligen debut i WE, LC Njurunda RF, i oktober. Heja oss!

Se bara på den här bilden. Vår absolut första lilla utflykt tillsammans i slutet av september 2015, en bebis-P&J i Kovland, Grizzly 4 år. Så lite drygt 1 år sedan bara. Titt så oskuldsfull och GÖLLIG han ser ut!? ♥ 😀

Snart tänkte jag sätta målen för säsong 2017 på pränt, för er som vill se det förutom jag. 😉

 

 

Julgranar till alla

En liten mini-julgran till hundarna var poppis! Mindy nyyfiken. ♥

Flocken framför den imponerande granen. 😉

Grizzly har också fått sig en alldeles egen gran! Mums!

Grannen, Cazall, ser inte lika nöjd ut… Livets orättvisor!

Skrämmande gott, sa Grizzly! ?? #julgran #mums #happyhorse

Ett filmklipp publicerat av Elaine Rodin (@elainerodin)

Mått halvtjyven

sova-cBåde Penny och jag har mått lite halvtjyven i helgen. Pennys mage och mitt huvud har inte varit helt tipptopp, så vi valde helt bort att sitta framför datorn igår. Efter x antal värktabletter tog jag mig i alla fall iväg till stallet och ett litet trimpass i ridhuset i sällskap med Elin och Nala. Jag red en hel del diagonaler i skänkelvikning, några steg, sen fram, sen flytta några steg osv. Först i skritt, och sen samma övning i trav. Jag tyckte G kändes riktigt fin i traven och mjuk i sidorna efter den övningen.

Vi avslutade med en hel del galoppjobb innan vi skrittade hemåt igen. En lättare massage och stretch fick prinsen också innan vi sa gonatt. 🙂

När jag sen kom hem igen hade jag sån huvudvärk att jag knappt kunnat sova inatt, trots värktabletter. Känner mig nästan bakis idag… Men Penntrollet mår bra igen i alla fall, och det är viktigast.

img_7396”Morotsstretchen” är Grizzlan grym på! Trodde det skulle synas bättre på bilden, men han ställer till sig med benen och viker sig nästan dubbel. 🙂 Vad gör man inte för en gotta? ♥

(Mobilfoto av Elisabeth, tack!)