Äntligen en helg med sol

Panda131123

Pandan njöt i solen. Att sitta still en stund gjorde hon bara efter viss övertalning… 🙂

131123d

Såhär såg det ut mest hela tiden. Full fart!

131123b

Penny, min lilla solstråle.

131123a

Den obligatoriska gruppbilden. Jag fick utnyttja alla mina åtta armar för att få dem (läs Panda) att sitta stilla…

6 månader har lilla svartvit hunnit bli. Hon är verkligen ett litet lyckopiller, så positiv till ALLT!

En glad prick

Pandagoofy

Det är min Panda det. Om man någon morgon råkar vakna på fel sida, så tippar man snabbt över på rätt när man möter hennes glada blick. Jag lyckades igår morse, i en suddig mobilbild, fånga hennes goofy face. Visst blir man bara sugen att nypa lite lätt i hennes näsa? 🙂 Min gullebjörn. ♥

Annars rullar dagarna på. Livet går  vidare på nåt vis. Men jag har lite svårt att acceptera att det måste det… Jag har velat/vill att allt borde stanna upp en stund. Jag har t.ex. fortfarande inte kunnat diska och ställa undan Hippies matskål, inte kunnat tvätta eller ens röra tröjan jag hade vår sista stund tillsammans. Jag vill ha kvar spåren, jag fixar inte att hon försvinner helt än… Ja, jag låter kanske helt kokos nu i mångas tycke, men det här har varit det absolut jobbigaste farväl jag varit med om…

Jag och hundarna har senaste tiden spenderat mycket tid i stallet istället, och tagit lite paus från det intensiva hundaktivitets-schema vi haft den här säsongen. Jag rider nu två gånger i veckan, och jag spenderar en hel del tid med min pappas små minihästar. Det är min medicin.

Som gammhästar

Panda, gammhästen. (bara som bevis)

Vi som har pälshundar och på något vis haft att göra med utställning någon gång, vet att bland det första valparna får vara med om som småttingar är hanteringsträning på bord. Ganska snart står de snällt som gammhästar direkt de ställs på ett bord. Jag kan sätta pengar på att varken Hippie eller Panda någonsin hade blivit hanterade så innan 8 veckors ålder. Det märktes på båda två, om man säger så. 🙂

Med Panda var det, som jag minns att jag nämnde då, liksom de första ”träningarna” vi gjorde tillsammans när hon hade bott in sig ett par dagar här hemma. Vi fick diskutera det hela ett par varv innan vi kom överens om hur det skulle gå till. Vi hade helt olika tankar om det från start. Sprattelkuse vs staty. Haha! 😉

Sedan länge har hon stått så fint och snällt under hantering och även under kloklippning. Jag hör att många har bekymmer med det på sina hundar, och även jag skulle nog ha mer trubbel att klippa klorna på mina  om jag inte ställde upp dem på ett bord. Men nu tar det bara en minut per hund. Så bara ett tips! Bordträning är SÅ bra, och sen blir det ju ingen konst alls att granskas av farbror veterinären när det blir dags för det. 🙂

Nåväl nog om det. Nu ska jag dressa om och starta dagen på riktigt. Vi har varit uppe sen i ottan, men mysbyxorna sitter som fastlimmade på mig idag. Hela dagen ska jag ägna åt att låta hundarna vara ute och bralla av sig ordentligt. Vi ska börja med att åka ut till Alnö och hälsa på pappas småhästar, ta en skogspromenad och bara ha det bra.

Trevlig helg!

Bildbomb på gänget i höstsol

060

Hippie i lite galet skön stil.

071

Med Penny i full fart efter!

270

Oops. Öron både fram och bak. Hippies bromsljus verkar vara ur funtion…

055

En böljande Fendi på språng!

153

Bollycka!

162

En stund i alla fall…

246

Panda

176

Penntrollet igen

302

Liten som börjar bli stor. Bara några dagar kvar till 4 månader nu!

Pandas första agilitytävling

pandaslappar

… tog hon med ro. 😉

En liten 11-veckors kelpiekompis hittade hon också att leka med så hon är redan hooked på det här med agilitytävlingar. 😉

Jag testade om hon kunde välja att hålla fokus på mig med lite kontaktövningar i allt stoj runtikring, och det gjorde hon så gärna. Lillhjärtat. ♥

Vid vattendraget

4

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man går balansgång…

1

Penny valde en annan väg över bäcken. Blöta ner sig? Nej tack.

5

Panda har tvärtom en nästan retriever-liknande dragning till vatten. Ju mer plask desto bättre!

6

Å Fendi ställde sig mitt i och försökte fånga vattenbubblor…  ♥

De där öronen…

2

Öron som vickar hit och dit varje dag.

Pandas öron har sedan dag 1 levt ett lite eget liv. De vickar än hit, än dit – men de har än så länge inte rest sig upp i alla fall. Bra det. 😉 Jag gillar ju vippöron! Ändå har inte hennes riktiga ”öronålder” tagit fart på allvar än. Fast snart är det dags för tandbyte och troligen helt gaaalna öron under en period… 🙂