Min tur att bada… Mot Kreta!

Under långhelgen vid Nationaldagen fick hundarna återigen ta sig ett dopp. En favoritsyssla, åtminstone om man frågar Panda. 🙂 Småtöserna springer mest och badar tårna (möjligen lite lika deras matte där…) och hejar på Pandan – som alltid går all in i allt hon gör!

Imorgon, söndag 11/6, på Idas självaste 20-årsdag – åker vi för en veckas sol, bad och äventyr på Kreta! SOM vi längtar!

Vi får se hur uppkoppling ser ut under resan, men kan jag och får feeling – så håller jag den här sidan uppdaterad med lite sneak peeks från vår resa. 🙂

Må gott så länge!

2 minuter

Hm… I wonder who’s guilty? ???? #shetlandsheepdog #sheltie #bordercollie #instadog #whodidthis ?

En video publicerad av Elaine Rodin (@elainerodin)

2 minuter tog det innan den nya leksaken tappade sin ena fot. Vi får se hur stackarn ser ut efter en hel vecka? :/  Såhär är det varje gång de får något nytt. Alla ”lösa” delar ska bort liksom, haha. Hm. Måste kanske boka tid för dem hos nån hundpsykolog. 😉

Det enda som återstår att klura ut, VEM är den skyldige?

 

Sovstil och fång

Hade tänkt ge mig på ett försök med att somna tidigt igår, men det gick sådär… Fastnade i en film och släckte inte lampan förrän sisådär 01-snåret. Då är man inte kaxig när väckaren ringer strax före 06. :/  Att man aldrig lär sig.

Det sista jag gjorde innan jag somnade var att ta en mobilbild på min stackars Panda. 😉 Hon har, precis som sheltiesarna, lov att ligga preciis var hon vill – men väljer ofta mitt på bara klinkergolvet med bakbenen upp i vädret. Det är ju skönt att ligga oskönt, säger hon. ♥

Jag lyckades också pricka in att se en dokumentär om fång på hästar. Så intressant! Gemensamma nämnaren var överreaktion på kroppens insulinsvar vid intag av sockerrikt foder, t.ex. gräset på bete. 90% av de insjuknade hästarna som har varit med i studierna hade samtidigt nån form av hormonell sjukdom i kroppen, men trots andra diagnoser och riskfaktorer – var den största orsaken till fång – övervikt. De visade på historier om ponnys som efter att ha nått en normalvikt, gärna lite undervikt innan betet – kunde gå precis som vanligt på betessäsongen även fast de tidigare varit fångkänsliga och hade den hormonella störningen och därav för stort insulinsvar.

Man fick se viktbedömning av flera olika ponnys och hästar på en 5-gradig skala. Det farliga där var att gemene hästägare ofta inte ser sin ponny/häst som överviktig enligt experterna, utan alltså bedömer sin egen ponny som t.ex. en 3:a (vilket är målet) när den i själva verket är en 4,5 på skalan. Storhästar menade de att ägarna bedömde mer korrekt.

En annan faktor som slog mig är att vi släpper våra hästar på alldeles på tok för kraftigt bete. De visade ett test, där man fick gå med en vanlig sax och klippa gräset vid roten. Fyllde du en ICA-kasse på ca 30 minuter var betet för kraftigt. Alltså hästen hinner äta i sig för mycket på för kort tid. Det är de inte skapta för!

Hur som helst så var det ett jätteintressant program och man fick sig en hel del tankeställare.

Planering vecka 4

Hippie 8 veckor med metallapportenPanda 8 veckor med sheltiesarnas metallapport

Härliga minnen som dyker upp av de här gamla bilderna! ♥

Första arbetsdagen av denna vecka avklarad, så nu pyser jag direkt till stallet och tar hand om Grizzlan. Han får en vilodag idag, så jag kan vila min fot. Istället får jag hela kvällen med hundarna och det ser jag fram emot. Jag tror det blir träning med apporten igen ikväll, det blir en lagom aktivitet för oss alla – där jag får stå stilla och hundarna gör jobbet. 😉 Och lite annat smått och gott för skojs skull.

Såhär är Grizzlans vecka 4 planerad;

Måndag: Vila

Tisdag: Uteritt skritt

Onsdag: Uteritt tempo

Torsdag: Longering + DUH i paddocken

Fredag: Vila

Lördag: Trim i ridhuset

Söndag: Uteritt berget

Snöodjur

Penny Pralinlady står ofta och tittar på, och undrar vad resterande medlemmar i familjen har för sig egentligen… 

… när de härjar och för liv i snön över nån gammal trasa. Barnsligt! 😉

Panda

Mindy

Fendi

Mittuppi allt stök här hemma, blev det lägligt att ta en buspaus i snön med pigorna. Penntrollet tittar på, medan de övriga härjar allt dom kan. 🙂 Den nyfallna snön är SÅ välkommen av alla, inklusive Penny! Men att springa efter nån trasa bara sådär, mnja, det är inte hennes melodi. Annat är det när det vankas nåt ätbart, DÅ är Pennan först och störst, vildast och galnast. Lite som Ferdinand med hans blommor. Penny Ferdinanda Rodin? 🙂

Jag väntar tills efter insläpp med att åka till Grizzly. Jag vill hellre att han får ut och röra på sig igen i eftermiddag, innan kvällningen, för nu när snön lagt sig som ett ljust täcke överallt – så är det inte lika ”panik” att hinna till stallet innan solen går ner. Desto fler utetimmar för G desto bättre, tänker jag. 🙂

Syskongnabb i snön

Panda: -”Matte, säg åt Mindy, hon säger att hon inte vill springa ikapp nå mer! Förresten, mina ögonbryn känns konstiga…”

Mindy: -”Matte, säg åt Panda! Hon springer bara på det djupa hela ti’n, å det e fuskigt!

Summering säsong 2016

Mindys utställningsdebut i Nordichallen. Första gången kennel Faldarello representerades i en utställningsring! Heja oss. 🙂

Om jag ska försöka summera säsong 2016 så går det för hundarnas del väldigt snabbt. 😉 Nån utställning för mina töser, men inga direkta resultat att skryta med. Är i alla fall glad att jag äntligen fick läge att visa Mindy på Nordic-utställningen! Och ännu gladare att hon skötte sig så fantastiskt bra för att vara hennes första riktiga utställning, så med henne ser jag fram emot säsong 2017. Just nu fäller hon nåt kopiöst, och hon har liksom hittills inte följt nån slags rim och reson i när hon behagar fälla. Det blir att anmäla efter dagsform, och hoppas att vi kan tajma några utställningar i vår närhet. 🙂 Detsamma gäller för Penny, det där sista certet må väl trilla in nån gång kan man hoppas? Men utan att visas ramlar inga cert in, det är ett som är säkert. 😉 Så med det i tanke har hon en fantastisk utställningskarriär hittills ändå, så lite som hon faktiskt är visad.

Fendi och Panda har gått hela säsongen utan nån form av tävling, men jag tror inte de är ledsna över det. Det är bara jag som fortsätter önska att jag hann med ett mer aktivt tävlingsliv med hundarna bredvid tävlingslivet med Grizzly. Det är liksom svårt att få till träning och tävling samtidigt som man heltidsarbetar. Var sak har sin tid, och i många år har hundtävlingarna varit prio 1 för mig, men som just nu får ge plats åt hästtävlingarna istället. Som det ser ut idag åtminstone. 🙂

Och så Gricius Grizzly Rodin af Faldarello då. Hur har hans säsong 2016 varit? Jo, ganska lugn, men vi har faktiskt uppnått våra säsongsmål som jag satt upp! Tro det eller ej, haha. Många gånger tycker jag vi står och stampar på samma ställe, men sen G kom till mig har vi haft långa perioder av ofrivilliga vilor och träningsstörningar. Ja, så som det är att vara djurägare, absolut. Men ändå har vi de perioder vi kunnat träna på bra sätt tagit oss sakta men säkert framåt.

Tävlingsdebut i hoppning, lokal 80 cm i Njurunda i juni. Heja oss!

Vi har debuterat i tre (!) officiella grenar, dvs. hoppning 80 cm, dressyr LC:1 & LB:1 samt LC Working equitation. Grizzlan är blotta 5 år gammal och vi har all tid i världen på oss. Vi lär oss MED varandra, och då får det lov att ta lite längre tid för oss. Det är helt okej för mig. 🙂 Det är den utvecklingsresan jag tycker är roligast! Visst, han räknas som 6-åring om bara några veckor – men så pass sent som han är född på året (juni) så är han i min värld en 5-åring några månader till. 😉

Dressyrdebut, LC:1 på Sundsvalls Lantliga RF, i juli. Heja oss! Och senare debut, LB:1, i Jättendal i oktober. Heja oss!

Jag jämför oss inte heller med ”var en 5-åring ska ligga” i utbildningen för åldern. Dels för att Grizzly redan från start reds in ett år senare, och för att vårt första år tillsammans var ett rent bara-lära-känna-varandra-år med uteritter. Noll målinriktad träning. Vi har tiden på vår sida och har m.a.o. ingen brådska alls. Vi ska ha roligt, vad vi än tar oss för! 🙂

Och slutligen debut i WE, LC Njurunda RF, i oktober. Heja oss!

Se bara på den här bilden. Vår absolut första lilla utflykt tillsammans i slutet av september 2015, en bebis-P&J i Kovland, Grizzly 4 år. Så lite drygt 1 år sedan bara. Titt så oskuldsfull och GÖLLIG han ser ut!? ♥ 😀

Snart tänkte jag sätta målen för säsong 2017 på pränt, för er som vill se det förutom jag. 😉

 

 

Ta det som det kommer

Ska vi leka?

Det är tur att man inte är en elitsatsande ryttare den här årstiden. 😉 Minusgraderna (-14) vann över oss igår, så Grizzly fick sig en omgång med spikmattan istället och jag hann stöka av lite andra välbehövliga saker istället. Man får ta det som det kommer.

Han är så lite rolig min ponnyhäst. Igår fick han ju en julgran i hagen att aktivera sig med. Han fick även en liten halvpall med plyfa under sin vattenbalja, så den ska stå stadigt och inte direkt på marken. Den misstogs visst också för en aktiveringsleksak… När jag kom ner till hagen för att fylla vatten låg nämligen vattenbaljan UTANFÖR hagen, locket låg en bit bort och den ganska tunga halvpallen låg mitt i hagen. Och den var ärrad… Haha!

Träet höll som tur var trots Grizzlans oaktsamma hantering, så med lite blessyrer  som broddmärken och revor, fick den ett försök till på sin rätta plats. Ett lager med markisolering lade jag dessutom emellan, så nu är det som en tårta av smarriga leksaker lager för att vattnet inte ska frysa. Vad gör man inte för de små liven…

Hemma börjar det se ganska jullikt ut nu faktiskt. Riktigt mysigt att komma hem om kvällarna, och hundarna funderar fortfarande vad de kan använda julgranen till. Panda går titt som tätt och klurar på hur hon ska få loss ”bollarna” i granen utan att jag märker nåt. 😉