Min tur att bada… Mot Kreta!

Under långhelgen vid Nationaldagen fick hundarna återigen ta sig ett dopp. En favoritsyssla, åtminstone om man frågar Panda. 🙂 Småtöserna springer mest och badar tårna (möjligen lite lika deras matte där…) och hejar på Pandan – som alltid går all in i allt hon gör!

Imorgon, söndag 11/6, på Idas självaste 20-årsdag – åker vi för en veckas sol, bad och äventyr på Kreta! SOM vi längtar!

Vi får se hur uppkoppling ser ut under resan, men kan jag och får feeling – så håller jag den här sidan uppdaterad med lite sneak peeks från vår resa. 🙂

Må gott så länge!

LB:1, Matfors RF 2017-06-03

Grizzly var härligt avslappnad och fin på framridningen…

Min fina fläck. ♥

(Samtliga mobilbilder av Erica Berglund, tack!)

Jag är på det stora hela, trots dåliga betyg, ganska nöjd med årets första tävlingsdag. Grizzly var lättlastad och snäll på tävlingsplatsen som vanligt, och det är för mig jätteviktigt att han verkar gilla våra utflykter. 🙂

Planen var att rida fram länge, och även om jag absolut hade god tid på mig – så skulle jag med facit i hand tagit ännu mer tid på mig före vår ritt. När jag red fram var Grizzly lugn och fin, kändes mjuk och följsam och sådär härligt ”väntande” på mig. Men jag kände redan när jag red ner mot tävlingsbanorna (det var två parallella banor där det reds samtidigt) att han blev spänd och väldigt nyfiken på allt som hände runtom, istället för att ha sitt fulla fokus på mig.

Lite travbilder från programmet…

Båda våras orutin på tävling lyser igenom direkt då. Jag blir nervös, känner mig stressad att G inte ”är med mig” och kan inte behålla lugnet och få tillbaka hans uppmärksamhet.

Grizzly kändes pigg och framåt inne på banan, och i galoppjobbet var det stundvis så jag hade ”sticka-känsla” i honom – alltså det var nästan bara broms och kontroll jag hann tänka när han for iväg som ett ånglok! Så en ritt som faktiskt skulle kunna ha varit helt okej – OM vi bara kunnat få till den lugna, avslappnade och eftergivna känslan vi hade på framridningen – blev istället spänd och springig, därav poäng därefter såklart. 56,25% fick vi till slut, och i ögonblick där Grizzly ett par tillfällen drog sig fri över tygeln rasade betygen ner till 4:or, medan i våra bättre stunder fick ett par 6,5:or.

… och lite galopp.

Det är absolut kontakten som är vår största akilleshäl. Vi övar vidare med hjälp av tränare nu till nästa tävling, om bra precis en månad. Vi rider då samma program igen och jag HOPPAS vi kan lyckas samla ihop lite fler poäng då. Öva, öva, öva. 🙂 Det är resan som är målet…

Den avslutande halten, klapp och beröm! ♥

Det spelar nästan ingen roll

Bild från vårt livs dressyrdebut, juli 2016

Onsdag kväll och ett dressyrpass i paddocken som jag kommer leva på länge. Grizzly gav mig samma känsla som där vi avslutade för Linnea kvällen innan. SÅ FIN! Om jag bara kan behålla ett inombords lugn, han en bra plan för framridningen och inte stressa upp mig om G blir tittig eller spänd till en början på tävlingsplatsen. Därför ska jag ge oss god tid för framridning för att såna spänningar förhoppningsvis ska hinna lämna våra kroppar och knoppar. 🙂

Denna gång kommer vi inte ha vår stöttepelare, Ida, med oss tyvärr. Och bara det känns som nån slänger i mig på det djupa i bassängen liksom. Och VEM ska knoppa Grizzlan såhär fint?! Haha, ingen…

Känslan när jag red igenom programmet i onsdags gjorde att jag kände att det faktiskt inte spelar nån roll hur det går på lördag, för jag VET att vi ”en vacker dag” kommer få till det ganska bra! Ja, Grizzlan ska bli en långbent dressyrhäst han också. Med mera. Typ. 😉

Tränarhjälp

Linnea och Grizzly, 2017-05-30

Att våga ta hjälp och träna för tränare är A och O för att utvecklas. I tisdags kväll var Linnea hemma i Sundsvall en sväng, och vi hade bokat in en tid för ett kvällspass. Nu när jag inte kan träna så ofta för henne väljer vi att lägga träningen som ren ridtid för henne på Grizzly ibland, och så blev det även denna gång.

Det är fantastiskt roligt och lärorikt att se Grizzly från marken med en riktigt bra dressyrryttare på ryggen. Sicken skillnad… en helt annan häst! 🙂 Det sporrar ju mig också, nåt oerhört, att växla upp min egen ridning och inte ”tillåta” G att smita ur ramarna och bara hitta på ursäkter för det hela tiden. Jag skriver under vilken dag som helst på att jag är för slapp och inkonsekvent med min egen häst – man liksom tycker om dem för mycket och släpper på gränserna. Gränser som är så otroligt viktiga, särskilt för en sån som Grizzlan som älskar att pusha dem så långt det går. 😉 Bra kombo va? 🙂

Visst kan lille Grizzlan se ganska pampig ut ändå? Min lilla ponnyhäst. ♥

Jag satt upp en stund på slutet av passet och red en del skritt/trav-övergångar med en SÅ fin känsla i Grizzly. Nu ska jag försöka behålla den mentala bilden av hur han faktiskt kan se ut och bete sig under annan ryttare – och skärpa till mig själv med min egen ridning för att återskapa samma fina känsla för oss båda. Heja mig! 😉

Nämen hejsan

Grizzlan och jag på kvällslångtur i solen. SÅ mysigt!

Mobilbild av Ida.

Det var inte igår. Igen! Veckorna rullar på och massa saker händer hela tiden som jag tyvärr inte får ner på pränt här. 🙂

Det blev tyvärr ingen hoppdebut för säsongen här om helgen för oss. Särskilt min ena ljumske krånglade för mycket, och jag kände att vi var för oförberedda helt enkelt för att ha en bra känsla. För mig. De klasser vi var anmälda till skulle egentligen inte vara nån konst för Grizzlan, men att åka ”bara-för-att” ger mig inget. Vi har ju ingen brådska alls! Fler tävlingar kommer tids nog. 🙂 Jag har ju även fått avanmäla den andra hopptävlingen vi redan var anmälda till, men av den anledning att jag och Ida åker på en veckas tripp till Rethymnon på Kreta! 😀

Våra hästar stannade och ”tog in” intrycket av kossorna på bete. 🙂

Akut kissnödig Grizzlan. Nöden har ingen lag. 😉

Nåt som fortfarande är PÅ planmässigt är i alla fall den kommande dressyrtävlingen nu på lördag. Jag känner mig väl lite sådär halvredo bara, då jag inte haft många pass i dressyrsadeln den här säsongen – och särskilt inte för tränare. Men jag vill verkligen komma ut och tävlingsträna främst, och själva programmet i sig är ju inte ”svårt”, även om det absolut är fullt tillräckligt för Grizzly och mig. 🙂

För övrigt så har det varit mycket på jobbet, och de flesta ridpass har varit uteritter med många skratt – som vanligt. Det är bra det å!

Långbent dressyrhäst?

Grizzly och jag som långbent dressyrekipage. 😉

Min kropp är trasig. Nån typ av ligamentskada både i axeln och ljumsken på höger sida, samma som jag haft problem med tidigare – men nu värre än nånsin. :/  Det bådar INTE gott för den här försäsongens tävlingar, särskilt hoppningen.

Jag ska trimma Grizzly måndag och tisdag den här veckan, innan jag åker bort med jobbet på utbildning resten av veckan. Sen väntar ett försök till hoppträning till helgen, så får jag sen ta beslut om jag känner att jag ens kan åka och tävla helgen efter det. Hoppas!

Annars måste jag helt enkelt avanmäla hopptävlingarna och tillägna den här våren och försommaren med att försöka få Grizzlan att vara en långbent dressyrhäst istället. 🙂 Dressyr vill jag ju tävla ändå för att det är så roligt, och för att dressyren och grundridningen ändå är så viktig för ALL träning och tävling – oavsett gren.

Håll gärna tumme för gott läkkött och inga mer grustugg!

Hoppträning och ridning som en trasa…

Hoppträning igår igen. En efterlängtad sådan. Grizzly var perfekt tempererad och kändes bra, men jag red… som en kratta. Jag kände mig som en flygande trasa och kan ofta inte ge den hjälp till G som behövs, och det känns ju inte roligt alls. Jag hängde löst fler än en gång och det var bara hey baberiba hela träningen kändes det som! Tuggade grus igen en gång, så mitt knä och lår idag är… sisådär. 😉

Några språng fick vi till som jag blev nöjd med – och då hoppar han helt fantastiskt. Eller ja, jag tycker han hoppar bra alltid  – det är bara synd att han har en klant på ryggen. Jag MÅSTE bli bättre. Träna, träna, träna…

Det jag tar med mig som plus är en lyckad övning i vår första nånsin förvända galopp under uppvärmningen, bra galoppfattningar, bra inställning hos Grizzly och några riktigt runda och fina språng när vi lyckades komma helt rätt på hinder. På’t igen!?

Jag var lika säker i sadeln igår som om jag satt i en tvålkopp…. Heja Grizzly! 

 

Bara Grizzlan och jag

Det blev en tur på berget igår, bara Grizzlan och jag i kvällssolen. Så mysigt! Precis innan skogsbrynet kunde jag inte låta bli att stanna och ta fram telefonen för att ta ett par bilder. Kvällssolen över lägdan och utsikten mellan två Grizzly-öron. Ja, det bara måste ges extra tid för att ”ta in” och förevigas. 🙂

Såna här kvällar gör inte ont nånstans. Man har det bra helt klart.

Ikväll tar vi en lugnare uteritt och taggar inför hoppträning imorgon igen! 🙂

Omväxling förnöjer

Senaste veckorna tycker jag vi har kunnat träna på bra sätt med mycket variation, som förnöjer vardagen för både mig och Grizzlan. Att det också är varmare och ljusare kvällar nu är ju liksom halleluja bara det. 🙂

I helgen har vi tagit oss an lite lätt trimning på klubbens utebana, en långritt i tempo runt Kvarsätt/Hov och ”måndagssöndags” hade vi en vilodag.

Denna vecka inleddes igår med ett lättare longeringspass genom alla gångarter, och Grizzly var väldigt lugn – inte en endaste brallning. Med andra ord väldigt olikt honom, men det har i och för sig varit vårens första varmare dag – så det gör kanske sitt till på ett lugnande sätt. Kanske? 🙂

Ikväll ska jag rida i alla fall. Lurar lite på att ta en klättersväng uppå berget.

Älskar att få god hjälp att välja rätt väg!

På tal om berg, så har jag i helgen gått Bergsrundan med hundarna. Det är en jättefin runda, många stunder helt off road och kuperat, så både hundarna och jag får upp flåset lite. 😉 Det känns SÅ bra att våren är här!

Ensam stalljour

Litet bildbevis för att föreviga händelsen. 😉 

Igår hade jag stalljour alldeles på egen hand igen. Det var längesen sist, Ida och jag brukar ju dela jourer för att göra det hela lite trevligare  – men hennes jobbschema trasslade till det den här omgången – så vi delade på oss.

Hela dagen flöt på smidigt i alla fall, och avslutades med en ridtur tillsammans med Elisabet och hennes Olaf. Vi red förbi ridskolan och passade på att ta ett litet joggpass inne på stora ridbanan som låg helt öde för stunden. Konstigt, en lördagskväll vid 20-snåret??! 😉

Efter vi ridit en stund frågade E om vi skulle byta hästar en stund, och såklart ville jag testa rida ”lilla” Olaf! 🙂 Han är 1,5 dm högre i manken än Grizzlan, och det är lite annat att rida minst sagt. Det är SÅ nyttigt att rida andra hästar emellanåt och faktiskt önskar jag att man gjorde det regelbundet. Roligt var det i alla fall, så TACK för lånet Elisabet! 😀