Hippie ser och lär.

Nu börjar det dra ihop sig till Hippies första möte med fåren. Jag längtar så in i bomben, men är samtidigt lite nervös över vad hon kommer att visa sig vara för hund i det ”sällskapet”.

Jag har fått låna några filmer om vallning över helgen, så ikväll har jag sett en av dem. Hippie reagerade direkt när filmen slogs igång, så vi tittade väl mer eller mindre tillsammans.

Det jag vet att jag måste börja göra är att träna på visslingen. Det kommer inte mycket ljud ur mig när jag försöker vissla vill jag lova, och framför allt – liknar det ena ljudet sällan det andra. Men övning ger färdighet! Öva, öva, öva…

Förresten, se så tjusigt nytt halsband hon fått också! Ett plommonlila Björkishalsband. Fendi har ett lingonrött, och Penny ett gult – som om jag minns rätt de kallade AIK-gult. (!?)

Penny plutt.

 Fendi filur.

Hippie huligan.

   Visst liknar vi varandra lite på den här bilden? Två snorkiga brudar…

Samtliga foton: Anna Åström

Frågan är vem som ser ut att har roligast, Hippie eller hennes matte?

Foto: Anna Åström

Mitt ordinarie träningssällskap, Maud, fick tyvärr ställa in sin träning ikväll. Istället ryckte Anna och Erik, med deras bc Tintin, in som sällskap. Tintin skulle ikväll få göra sitt första agilitypass, och vilken talang han var! Sån glädje, och lyckade övningar bjöd han på. Så roligt att se.

Jag byggde idag en dubbelbox som grund, och lade även på en tunnel och en 8-pinnars slalom. Både Fendi och Penny gick fint, och hade bra fart. Jag märker att deras fart ökar för varje träning, och högerslalom blir säkrare och säkrare för varje pass. Särskilt min känsla av att vara på ”fel” sida blir allt bättre, och det vill inte säga lite!

Hippie fick också springa genom tunneln några gånger, och det gjorde hon glatt. Vi busade en stund, och som vanligt bjuder hon på många skratt. Vi har så roligt tillsammans, mina tre tjejer och jag.

Foto: Anna Åström

… är en lycklig Border collie? Hippie älskar att dynga ner sig, och hon gör det med bravur! Som tur är står hon snällt i badkaret efteråt, så jag får göra hennes ben vita igen. Hon är så snäll i all hantering nu, så som badning och kloklippning. Det var lite sisådär med det för några veckor sedan, men nu står hon snällt som en ”gammhund”. Duktig liten valp!

Äntligen har snön tinat bort så pass att skogen är ”öppen” för besökare igen. Och det utnyttjar vi så ofta vi hinner och kan, och SOM hundarna ser ut att lysa upp när de får busa i skogen! Det värmer mattehjärtat. Skogsturer gör inte ont nånstans på mig heller, det är bland det bästa jag vet.

I helgen väntar jobb för mig, men jag hoppas kunna stöka av det ganska skyndsamt – så jag kan hinna med lite äventyr med hundarna. Förhoppningsvis är det dags för en lekträff med collievalpen Skipper igen, och någon lydnadsträning tänkte jag försöka få tid till. På söndagkväll väntar en agilityträning med Maud som grädde på moset. Som vanligt har jag det så bra!

Mitt penntroll

Foto: Anna Åström

En vecka går fort när man har roligt. Ja, och även när man bara har en fullproppad kalender helt enkelt. Jag har sen senast haft en körig vecka med en hel del hundträning, men också mycket jobb. Jag har så smått börjat på mitt nya jobb, och under upplärningstider somnar man gott om kvällarna.

Lydnadsträningen i torsdags hos Tina gick jättebra. Vi tränade på fritt följ, fjärren och inkallning med ställande. Jag vet inte hur jag gjort, men jag har”råkat” få till ett riktigt bra ställande på både Penny och Fendi under inkallning. Jag hade äntligen hundar med härlig attityd igen, och jag kunde t.o.m. lekbelöna Fendis pass! Och ja, hon fick stjäla en leksak av Cliff, och som bekant går ju hon igång på att stjäla.

I söndags var det agilityträning igen. Maud och jag peppar varandra varje pass, och vi har så roligt! Utvecklingskurvan har tydlig riktning uppåt just nu, och roligare kan vi nog inte ha det!

Båda tjejerna imponerade på mig med att klara både höger- och vänsterslalom. Och ni skulle ha sett farten! Jag tror det är dags att filma ett träningspass igen. De fick i övrigt träna en kombination med framförbyten, ett bakombyte vid tunnel, boxhörn och lite andra svängar.

Hippie har fått träna på lite ”vad hon nu vill bjuda på”, och lite ”springa och hämta leksak i utbyte mot mer lek”. I övrigt fylls dagarna med mycket påminnelser om vardagshyfs och inkallningar. Och en jäkla massa mys såklart.

Foto: Anna Åström

Jag går i vallningstankar. Det är ingen hemlighet alls att jag tänker satsa på att få Hippie till godkänd vallhund. Hon är nu ca 3,5 månad, och man kan läsa och höra från många håll att 4 månader är lämplig ålder att tända en hund på fåren. Men när de tänt, kanske vänta en tid tills man drar igång en mer regelbunden vallträning. Självklart tänker jag inte på något vis dra igång någon hård träning inom nåt område, som skulle påfresta en ung, växande hund. Tro inte det.

Det är svårt ibland att vara nybörjare, man vill ju liksom göra det som blir bäst både för hunden och för den framtida träningen.

Det jag är glad för, är att jag hittat ett toppenställe där jag kan träna, där de verkligen håller på regeln om god djurhållning – både för hundarna såväl som för fåren. Det känns riktigt bra!

Hippie – 14 veckor

Foto: Anna Åström

Penny - som äntligen fått farten tillbaka!

Fendi gillade dagens övningar!

En förmiddag med promenad längs skoterspår i skogen, och en eftermiddag med agilityträning. Ja, det är en supersöndag det!

Det har blivit få agilityträningar för oss den senaste tiden, av olika anledningar. Men ikväll var vi taggade från tassarna, och träningen blev så bra som jag hade hoppats! Penny är äntligen helt ur sin skendräktighet, så latmasken är som bortblåst – och tillbaka är min peppade vovve! Hon gick som ett litet skott idag, och båda hundarna fick träna fartövningar, med framförbyten – och slutligen några boxhörn.

Fendi behöver dessa fartövningar märker jag. Det stärker hennes attityd, och därmed också hennes hoppteknik. Nu har jag en plan jag tänker hålla de resterande inomhusträningar vi bokat in. Fokus på fart och glädje!

Hippie har också fått ”tränat” lite i utspridda omgångar ikväll. Kontaktövningar, frivilliga sitt och ligg, och lite ”hämta leksak”-lek.

Nu längtar vi redan till nästa helg.

Hippie besöker stranden för första gången i sitt liv.

Gott! Roligt! Spännande!

Penny penntroll posar.

Med Tintin är det aldrig tråkigt!

Anna med kameran, så som man är van att se henne. <3 Se hennes underbara bilder här!

Fendi njöt i solen.

Hippie älskade sin nya sandlåda!

Wiiiiie!

Fina Aska letade skatter…

Gamla goa Ruth.

Nästan hela kompisgänget på samma bild. Mys!

Vid dagens lunchpromenad, var jag och hundarna med om världens konstigaste och otäckaste händelse. Jag och en av mina arbetskamrater var ute på vår dagliga lunchtur, och jag hade bara Fendi och Penny med mig på promenaden. Solen sken, alla mådde gott och vi gick lugnt efter en lugn väg. Hundarna var kopplade, och jag hade båda kopplen i min ena hand. Plötsligt, rusar två svarta katter fram från en uteplats ca 10 meter framför oss – och kom i blixtens fart emot oss! Katterna skrek, fräste och gick direkt till attack på mina hundar! Jag kunde nästan inte tro mina ögon, men katterna var helt rabiata och ville inte ge upp. De liksom turades om och gick till attack från olika håll hela tiden, och hade bara hat i sinnet. Katterna var som tagna ur en Stephen King-film!

Jag röt, skrek, viftade och parerade med benen för att skydda hundarna. Eftersom jag hade båda kopplen i ena handen, fick jag ”slänga” hundarna än åt ena sidan, än åt andra – för att få katterna att inte komma åt deras huvuden och ögon. Det var de mest dramatiska minuter jag varit med om på länge kan jag lova! Det gick våldsamt till, och till slut – gav katterna upp och sprnag tillbaka till sitt hem.

Det som gjorde mig mest förbannad var att katternas ägare, som stod precis vid sin uteplats och tittade på,  gjorde INGENTING! Jag vrålade åt henne att ta rätt på sina katter, men fick inte ens ett svar. Inte ens en ursäkt när vi äntligen kunde gå därifrån!

Både Fendi och Penny klarade sig som tur var oskadda, men någon pälstuss här och var lyckades katterna från hell att rycka loss. Det var längesen jag hade sånt adrenalinpåslag!

Min arbetskamrat, och några äldre herrar längre ner  på gatan såg hela händelsen – och när allt var över fick de plocka upp sina hakor från marken. De kunde inte tro sina ögon. Och som sagt, inte jag heller…