En bild säger mer än tusen ord?

nos

Ibland vet jag inte om ”en bild säger mer än tusen ord” stämmer riktigt. I alla fall inte tusen helt sanningsenliga ord. För en bild kan åtminstone vara ganska vilseledande… 

Vad skulle Ni tycka att denna bild säger?  Jag gissar att det inte är ord som ”tjurig, vild, bitgalen, demoleringsexpert, väckarklocka, grävmaskin” som dyker upp först i Er tanke?

Nä, en bild kan verkligen vara vilseledande…   men just denna visar likt väl en sötnos ♥

Sheltieträff

Ja nu har min sötknopp hunnit fylla 11 hela år. Tänk om han ändå kunde få slå alla rekord och leva 11 till… ♥

Igår lördag, var det dags för södra norrlands sheltieträff med tema RAS. Vi diskuterade det befintliga material vi har (som finns att läsa på sheltieklubbens hemsida SSSK.org) och pratade om förslag till förändringar och t.o.m. tillägg till det vi har att jobba med idag. En intressant dag! Självklart svävade vi ut lite nu och då, särskilt i fikapausen – men ämnet var dock detsamma – Sheltien.  Nu blir det spännande att se vad det blir av dessa träffar när man knutit ihop säcken och styrelsen gjort sitt!

Fendi växer vidare och utvecklas för var dag. Hon mäter nu 31 cm över marken och tandbytet är i full blom! Hur ska detta sluta…  🙂

Lite av varje

detaljer1

Börjar med att visa lite preview sneak-peaks av stugrenoveringen. Det är min sambo T:s stuga och han har tillbringat nästintill varje dag där i sommar. Det blir mysigt må ni tro!

Det blir ingen agilitytävling till helgen för G och mig. Jag har misstänkt det länge, men jag hoppades väl in i det sista…  Guccis mage krånglar så jag har nu bestämt att han ska få vila från allt förutom att bara vara vovve i minst en månad framåt. Vissa dagar mår han rätt okej, andra dagar inte alls bra. Då är han låg och rör sig som en träbock..  ”Vår” veterinär klurar vidare på vad som kan va galet med min vän. Min stackars lilla långnäsa

Fendi växer och mår prima om ni undrar.  Hon är fortfarande en ängel på jobbet om dagarna, och sen ett litet monster om kvällarna. Man har inte tråkigt med henne i alla fall!

Knoppen är lekfarbrorn nr 1 fortfarande. Jag begriper inte att han är 11 år och leker som en valp…  Det gör mig glad!

My Hero ♥

minhero

Min gårdag blev en riktigt bra dag. Först och främst var det sista dagen för min provanställning, så fr.o.m nu har jag fast anställning! Det känns bara så himla skönt.

Sen helt hux flux när jag och T svängde in på stan för att hyra en film, såg jag pötsligt min gamla colliehund Hero gå i ”Ja/Nej”-parken. Jag flög ur bilen innan T ens hann stanna och sprang fram till Hero och hans ”nya” husse Micke. När jag skulle flytta till Stockholm för ex antal år sedan, så kunde inte Hero följa med… Och hur jobbigt det än var, så kände jag att Hero skulle ha det bättre hos Micke, som för det första hade varit daghusse åt honom under ca 1 års tid, och för det andra höll på att gå av på mitten av tanken att Hero skulle flytta. Och Hero har haft ett fint liv. Nu är han gammal… 12,5 år och det märks på honom då han är både halvblind och halvdöv och rätt halt och lytt. Men ändå kände han igen mig och började ”prata” och vifta på svansen när han såg mig. Jag fick svälja extra en och två gånger för att inte fälla lilleskuttårar…

Jag vet att Hero haft ett jättebra sällskapshundsliv med Micke nu hans senaste år och ett aktivt tävlingshundliv med mig innan dess. Min tid hos mig som valp och som vuxen, aktiv och stark – och sen hos Micke som en glad pensionär, och det är med Micke han kommer avsluta sina dagar, troligen rätt snart…

Men ändå känns det så overkligt för mig, att jag en gång lät honom flytta från mig. Det skulle jag aldrig ha klarat av idag. Han var ju min första hund… Min allra första långnäsa.  My Hero. ♥

En film att se…

marley

Jag sitter fortfarande och snörvlar och försöker andas normalt. Det är nu ca 30 minuter sedan filmen slutade och sedan mina ögon hejdlöst producerade lilleskuttårar. Jag har sett filmen om hunden Marley. Det är en alldeles utomordentlig film att se för att inse att man själv nog har världens bästa hundar. Även om man stundvis log och nickade igenkännande åt såna där hundiga pinsamheter och ”olycksfall”…

Nu ska jag gå och lägga mig och sova – i sällskap med mina snälla, rara, duktiga, gosiga och skötsamma små långnäsor

Fendis premiär

utst

Är just nu hemma på lunch en snabbis och hamnade på något vis framför burken… 

Fendi är nu anmäld till sitt livs första utställning! Premiären blir bekvämt nog på hemmaplan på Sheltieklubbens specialutställning i oktober. Hon kommer då gå i klassen 4-6 mån eftersom hon på utställningsdagen fortfarande har 1 vecka kvar till att passera 6-månadersstrecket. Perfekt! Nu ska den lilla vilda lillfisan få träna att stå fint tills dess