Fendi 7 mån!

q

Ett bett i örat är bra…

o

…det sätter igång den gamle gubben!

p

Ett till på andra örat?

r

…å matchen är igång!

s

Fendi frågar om G också kan tänkas ställa upp –  men som vänligt men bestämt tackar nej…

Idag fyller Fendi 7 månader! Tiden går fort när man har roligt ♥  Bemärkelsedagen har hon firat på samma sätt som alla andra dagar, nämligen genom att hjälpa hålla gamle Knopp i trim…

Välkommen hem!

gd

Fniss. Nejdå, jag bara skojas. Jag har varken bytt ras eller köpt mig en till hund 🙂 Men efter dagens fotosession av min vän Fias Grand Danois-valpar, så blev jag löjligt förtjust i den här lilla gula tjejen. Blott fem veckor gammal och alldeles galet bedårande. Vill Ni se samtliga valpar så kommer det alldeles strax ut massa bilder på Fias sida. Kika in vetja!

Stygntagning

Så har det snart gått 2 veckor sedan Guccis andra operation. Han mår helt okej för dagen, men får fortfarande lite olja i maten så jag törs inte säga helt 100 än om operationen lyckats bättre den här gången. Idag tog jag stygnen på honom i alla fall. Han står så snällt som en ”gammhäst” i all hantering och har fått beröm ett flertal gånger hos olika veterinärer, just för att han är så snäll att hålla på med. Även när vi vet att det gör väldigt ont för honom.  ♥

Jag har också börjat låta honom gå lite längre promenader för att träna upp sig igen. De är läskigt hur snabbt de tappar i kroppskondition, men tur att det brukar gå snabbt att få tillbaka den också. Undertecknad har t.o.m. börjat ta en och annat löprunda senaste dagarna för att snart kunna ta med honom som sällskap.

Hundcoachen on tour

f

Fredrik signerar så pennan glöder…

g1 

Hans bok till turnépris!

h

En av besökarna som ville tala med coachen.

i

En signering till mig blev det också!

Idag hade jag blivit ombedd att komma in till Djurmagazinet här i Sundsvall för att fota besöket av Hundcoachen, Fredrik Steen. Han är ute på en turné i butikerna runt om i landet och signerar då bl.a. sin bok och pratar massa hund. En trevlig prick!

Varken min kamera eller jag är som vanligt inte några fans av att fota inomhus – så kvalitén är tyvärr därefter…

Andra gången gillt?

Nu är G opererad igen. Jag kände mig själv en aningens lite lugnare när jag lämnade honom på onsdagsmorgonen än förra gången för en månad sedan. Första natten sov han bra här hemma, men på torsdagkväll märkte jag på honom att han hade väldigt ont. Han flämtade konstant och gick och ”bet” mot bakdelen när han försökte röra sig. Det blev inte många minuters sömn alls den natten för någon av oss..

Som tur är har jag fått veterinärens privata mobilnr som en egen hotline, så på fredagsmorgon ringde jag och bad om råd. Han tyckte definitivt att G skulle få mer smärtstillande och även antibiotika. Så en liten stund senare fick G en Metadonspruta och även ett smärtstillande plåster på ryggen – som ska avge smärtlindring i portionsdoser fram till på måndag. Det blev en snygg rakad ruta mitt på ryggen för honom där plåstret sitter nu, men det är då tur att skönheten sitter på insidan ♥

Jag märker stor skillnad på honom idag även om han såklart mest ligger och sover. Det är skönt att få se honom kunna ligga och slappna av, för det måste ju betyda att det inte gör lika ont längre..  I övrigt äter han med god aptit (som alltid) och han har även fått gå på toaletten på bra sätt, så jag blir nästan löjligt glad 🙂 Nu hoppas jag att detta var andra gången gillt och att G efter det här får bli pigg och kry igen!

Tack för all tumme-hållning!

Here we go again

Det var som jag anade. Någonting har gått snett med Guccis operation, vilket konstaterades idag av den opererande veterinären som nu är här i Sundsvall igen ett par dagar. Redan imorgon opereras G på nytt…  och jag har återigen magont a la värsta sortens hönsmamma av oro.

Snälla håll tummen imorgon för en av mina bästa vänner ♥

Oj oj

apport

Gucci i apporteringstagen – sommaren 2008

…oj oj oj. Jag är den mest lyckligt lottade hundägaren jag känner. Jag har precis kommit hem från en trevlig träningskväll på klubben. Anna med sin bc-hane Sirius gjorde oss sällskap och vi körde ett litet inspirationspass med lite allt möjligt smått och gott båda två.

Gucci har haft ett par fina dagar nu så jag ville låta honom få göra något riktigt roligt ikväll som han inte kunnat göra på länge – dvs. träna..  Han var så taggad att han knappt nuddade marken. Han svävade fram! Han fick springa ett par motivationsskick till rutan och träna lite fritt följ med främst vänstersvängar och stegförflyttningar. När han kändes lite mer samlad gick jag och hämtade apportbocken, gick fram till hindret och hade som plan att introducera G i momentet hopp/apport a la klass 3. Vissa som känner mig lite närmre vet att jag lätt kan gå för fort fram ibland.. (läs rätt ofta) Men just idag när det handlade om att slå ihop två av Guccis favoritmoment så kändes det som om det inte skulle bli några problem alls. Och jag kände min hund helt rätt den här gången! 🙂

Det första jag gjorde var att ställa upp honom i position i lagom avstånd till hindret. Jag höll apporten lite gömd men redo i höger hand, kommenderade honom till ett uthopp och slängde apporten framför honom som om man skulle ha kastat en boll som belöning. Jag kommenderade apport när han var mitt över hindret och det var precis vad G gjorde. Sprang fram, grep apporten och hoppade tillbaka och satte sig i utgångsposition igen. Var det några frågetecken på det? – såg det ut som han sa när jag tog apporten och berömde honom med korv. Glad och ivrig i hågen kunde jag inte hålla mig… Jag ville prova detta som färdigt moment. All the way, tävlingsmässigt. Ja, jo ni läste rätt, efter ett endaste träningsförsök någonsin. Det är sant, jag bara är sån ibland 🙂  Tror ni det lyckades? Jag tror JA! Och jag har Anna och Sirius som vittnen! Min dyraste finaste goaste ljuvligaste gladaste bästaste Gucci! ♥

Jag spricker snart av inspiration. Snälla snälla snälla nån där ovan – gör så att min hund får bli helt frisk… han har ju så mycket kvar att ge…

Hyss

gof

En påhittig ung dam 

Jahopp. Då var möbelrenoveringen igång igen. Idag när jag kom hem på lunchen så hade Fendi fortsatt bättra på sitt påbörjade verk på en köksstol, och sen jobbat vidare på stol nr två. Jag vet inte riktigt om jag tycker det blir så fint…  Hon är ju ensam hemma tillsammans med grabbarna 4 timmar om förmiddagarna, och sen följer hon med mig resten av dagen på jobbet. Det har funkat jättefint tills nu, men de ben och leksaker hon har att underhålla sig med den stunden verkar inte räcka till längre. Och jag vet inte om jag har råd att fortsätta såhär 🙂 Jag tycker ju om våra köksstolar som dom är/var.

Gucci har å andra sidan haft en riktigt bra dag idag. På lunchpromenaden rörde han sig så fint och avslappnat och såg ut att vara helt smärtfri. Dessutom fick han gjort sina B-behov på bra sätt och då mår jag också bra! ♥ Måtte det bara ha varit en svacka förra veckan..?

En bemärkelsedag

1

Fendis coola kompis – Avril 9 månader

2

Vad sägs om en rottis med ståndöron?  😉

3

Camilla och Kiera leker

Idag firar vi lilla Fendi som fyller 6 månader!  Hennes bemärkelsedag har spenderats på Sundsvalls Brukshundklubb i gott sällskap. Hon har fått hälsa på både folk och snälla hundar samt övat lite kontaktövningar med mig på appellplanen. Mycket korv blir det…

Tyvärr har jag inte en endaste bild på henne från dagen, men däremot på dagens träningskamrater och deras jyckar. För usch så otäckt roligt det var att fota idag!  Nu börjar jag hitta knapparna lite bättre känns det som och ett par bilder blev jag faktiskt rätt nöjd över.

Nu ska jag följa långnäsornas exempel genom att lägga mig och vila en stund…

Nytt!

22

En smutsig Fendi efter x antal gyttjebad

21

Kan jag få en godis om jag är snäll och söt?

20

Tre vita svanstippar

23

Vissa visar bordshyfs. Vissa inte…

Idag har jag verkligen shoppat på allvar till mig själv…   🙂  Jag har länge gått och suktat och önskat ett nytt objektiv till min kamera och idag slog jag till! Med mig som gott stöd hade jag min vän Anna som är min stöttepelare i allt detta nya inom fotovärlden. Men den jag främst ska tacka är min pappa som gav mig möjligheten att köpa mig mitt nya objektiv! Jättetack! ♥

Anna och jag åkte direkt iväg en sväng med hundarna för att testköra lite. Hon visade mig lite tips och trix att tänka på – och allt då med MANUELLA inställningar! Det känns för mig som nybörjare som att prova köra bil med ögonbindel. Typ…  Men några få bilder råkade jag få till i alla fall. Övning ger färdighet, så nu är det bara att öva och öva och öva.