Midsommarhelg och betessläpp

En GLAD Grizzly när det, äntligen, blev hans tur att få sträcka ut i den gröna sommarhagen!

Han såg som vanligt ut som en liten D-ponny intill en av stallets åldersherrar, Olaf, som mäter över 175 cm i manken. 🙂

En del bock och bus pyste ur hans fläckiga kropp – det kunde helt enkelt inte hållas inne utan måste uuut! 😉

För övrigt så har jag själv firat midsommar i sån här härlig omgivning, vilket som ni förstår inte har gjort ont alls. Dessa långhelger är verkligen nåt man lätt kan vänja sig vid. Jag som är så bra på att vara ledig! 😉

Snart, väldigt snart, väntar faktiskt en till resa också, tro’t eller ej. Berättar mer om det senare. Närmast ska vi dock fokusera på att rida på bra i de närmsta två veckorna, och göra vårt bästa på den kommande dressyrtävlingen vi är anmälda till. Ser fram emot den, så nu får vi inte ligga på latsidan träningsmässigt längre!

Fullt upp!

Mums mums…

Sen jag kom hem från resan har det varit fullt upp på alla fronter. Jobb och djur non stop och hemmafix för att ”bo in sig” lite igen efter man varit borta. 🙂

Samma dag vi landade hemma, i söndags, fick jag nåt energiryck som jag önskar jag fick erfara oftare. Jag storstädade lägenheten, tvättade x antal maskiner tvätt, bytte sängkläder, planterade sommarblommor på uteplatsen, dammsög och dammade ur bilen invändigt  – för att nämna några saker! Detta trots bara 2,5 timmes sömn sista natten på Kreta, eftersom vår flygtransfer hämtade upp oss mitt i natta inför flighten hem.

I stallet känns det också som att jag ligger efter. Alla stallkompisar går i beteshagarna nu helt eller delvis om dagarna, men Grizzlan får snällt vänta lite till. Eftersom jag var borta en vecka avmaskades han i måndags, och står nu i sin vanliga hage – något begränsad – för att lättare kunna mocka dagligen och hålla rent. Och eftersom jag ska iväg på lite midsommarfirande i helgen släpper jag inte G på betet förrän måndag kväll, och då bara nån timme första dagarna såklart. Försiktig invänjning som vanligt. 🙂 Jag betar honom cirkus 15-20 minuter varje dag jag är där och så han får lite grönt i sig och invänjningen påbörjas.

Under ridturen igårkväll kändes Grizzly busig som få igen. Han fick lite feeling här och var, men hann aldrig göra nåt riktigt större förrän jag lyckades hejda honom i hans tankar. 😉 Jossan och jag avslutade ridturen genom att låta hästarna vattentrampa i ån en bra bit, och det verkade uppskattas av kusarna våra! Lite jobbigt är det nog med sånt tramp, för jag såg näsborrarna puffa gulligt när vi var klara. Gullfläcken min. ♥

Grizzlan i ån. Under vattentrampet gick väl nivån till knäna ungefär. Toppenträning med höga benlyft!

Idag jobbar jag halvdag och ska ge Grizzly en tur på berget med lite klättring. Sen väntar en vilodag imorgon, och sen rider hans medryttare – Anna – honom lördag och söndag uteritter. Till veckan växlar vi upp med lite mer trimning! Då är det två veckor kvar till nästa tävling, vilken jag ser fram emot nåt enormt. 🙂

GLAD MIDSOMMAR FAMILJ, VÄNNER, BEKANTA OCH OBEKANTA!

Sov gott Ia… ♥

Jag vill inte tro att det är sant, men igår kväll var det dags för Ia att säga hejdå till jordelivet och galoppera ut på de evigt gröna ängarna. Vi kommer sakna dig Pricken! ♥

Och STOR KRAM till dig Ida. Ia har haft det perfekta hästlivet under sina år med dig. Hon hade tur i ägarlotteriet, det är då ett som är sant… ♥

Sov gott Ia.

Kreta update 2

Utsikten på våra stranddagar. Strand, hav och vattensport som såg lockande ut!

Uppdateringarna duggade bevisligen inte tätt under vår Kreta-resa, men här kommer några bilder till från vår vecka. 🙂 Vi har haft det riktigt mysigt och skönt, och det jag längtar iväg på fler resor redan. Kanske jag inte behöver vänta så länge på det, inte länge alls faktiskt… 😉

Vårt dagliga lunch-hak på stranden.

Ett trevligt ställe med andra stammisar som gjorde oss sällskap. 🙂

En av de fina byarna vi åkte förbi med båt på vägen hem från Samaria.

En fin familj som bodde på vårt hotell! ♥

 

Kreta update

Hejsan! Det har gått sådär med uppdateringar härifrån Kreta som ni märker… 🙂 Jag försökte härom kvällen, men sidan/uppkopplingen ville inte samarbeta med mig då. Tror på bättre tur nu!

Bjuder på lite bilder från våra tre första dagar här på Kreta. Vi har det riktigt bra i alla fall!

Vi har hittat vårt place för godsaker, helt klart! Mums!

Vi har hittills haft en dag på stranden, passat på att promenera massor och även tagit en löptur på kvällskvisten. Hälsoresa? 🙂

Onsdag begav vi oss till Europas största/längsta ravin – Samariaravinen. En 1,8 mil vandring i galen värme och med 1200 meters fall på bara sten och rullgrus som underlag. Det kändes i benen när vi var klara kan jag lova! 4 timmar tog det för oss, men då var det lite köbildning emellanåt som sinkade oss. En rejäl promenad i fantastisk omgivning åtminstone! 😉

Ett dopp i det klaraste vatten jag sett blev belöningen när vi kom fram till den lilla ”mål-byn”, så härligt!

Imorgon väntar en dag på stranden igen för återhämtning… 🙂

Min tur att bada… Mot Kreta!

Under långhelgen vid Nationaldagen fick hundarna återigen ta sig ett dopp. En favoritsyssla, åtminstone om man frågar Panda. 🙂 Småtöserna springer mest och badar tårna (möjligen lite lika deras matte där…) och hejar på Pandan – som alltid går all in i allt hon gör!

Imorgon, söndag 11/6, på Idas självaste 20-årsdag – åker vi för en veckas sol, bad och äventyr på Kreta! SOM vi längtar!

Vi får se hur uppkoppling ser ut under resan, men kan jag och får feeling – så håller jag den här sidan uppdaterad med lite sneak peeks från vår resa. 🙂

Må gott så länge!

LB:1, Matfors RF 2017-06-03

Grizzly var härligt avslappnad och fin på framridningen…

Min fina fläck. ♥

(Samtliga mobilbilder av Erica Berglund, tack!)

Jag är på det stora hela, trots dåliga betyg, ganska nöjd med årets första tävlingsdag. Grizzly var lättlastad och snäll på tävlingsplatsen som vanligt, och det är för mig jätteviktigt att han verkar gilla våra utflykter. 🙂

Planen var att rida fram länge, och även om jag absolut hade god tid på mig – så skulle jag med facit i hand tagit ännu mer tid på mig före vår ritt. När jag red fram var Grizzly lugn och fin, kändes mjuk och följsam och sådär härligt ”väntande” på mig. Men jag kände redan när jag red ner mot tävlingsbanorna (det var två parallella banor där det reds samtidigt) att han blev spänd och väldigt nyfiken på allt som hände runtom, istället för att ha sitt fulla fokus på mig.

Lite travbilder från programmet…

Båda våras orutin på tävling lyser igenom direkt då. Jag blir nervös, känner mig stressad att G inte ”är med mig” och kan inte behålla lugnet och få tillbaka hans uppmärksamhet.

Grizzly kändes pigg och framåt inne på banan, och i galoppjobbet var det stundvis så jag hade ”sticka-känsla” i honom – alltså det var nästan bara broms och kontroll jag hann tänka när han for iväg som ett ånglok! Så en ritt som faktiskt skulle kunna ha varit helt okej – OM vi bara kunnat få till den lugna, avslappnade och eftergivna känslan vi hade på framridningen – blev istället spänd och springig, därav poäng därefter såklart. 56,25% fick vi till slut, och i ögonblick där Grizzly ett par tillfällen drog sig fri över tygeln rasade betygen ner till 4:or, medan i våra bättre stunder fick ett par 6,5:or.

… och lite galopp.

Det är absolut kontakten som är vår största akilleshäl. Vi övar vidare med hjälp av tränare nu till nästa tävling, om bra precis en månad. Vi rider då samma program igen och jag HOPPAS vi kan lyckas samla ihop lite fler poäng då. Öva, öva, öva. 🙂 Det är resan som är målet…

Den avslutande halten, klapp och beröm! ♥

Det spelar nästan ingen roll

Bild från vårt livs dressyrdebut, juli 2016

Onsdag kväll och ett dressyrpass i paddocken som jag kommer leva på länge. Grizzly gav mig samma känsla som där vi avslutade för Linnea kvällen innan. SÅ FIN! Om jag bara kan behålla ett inombords lugn, han en bra plan för framridningen och inte stressa upp mig om G blir tittig eller spänd till en början på tävlingsplatsen. Därför ska jag ge oss god tid för framridning för att såna spänningar förhoppningsvis ska hinna lämna våra kroppar och knoppar. 🙂

Denna gång kommer vi inte ha vår stöttepelare, Ida, med oss tyvärr. Och bara det känns som nån slänger i mig på det djupa i bassängen liksom. Och VEM ska knoppa Grizzlan såhär fint?! Haha, ingen…

Känslan när jag red igenom programmet i onsdags gjorde att jag kände att det faktiskt inte spelar nån roll hur det går på lördag, för jag VET att vi ”en vacker dag” kommer få till det ganska bra! Ja, Grizzlan ska bli en långbent dressyrhäst han också. Med mera. Typ. 😉

Tränarhjälp

Linnea och Grizzly, 2017-05-30

Att våga ta hjälp och träna för tränare är A och O för att utvecklas. I tisdags kväll var Linnea hemma i Sundsvall en sväng, och vi hade bokat in en tid för ett kvällspass. Nu när jag inte kan träna så ofta för henne väljer vi att lägga träningen som ren ridtid för henne på Grizzly ibland, och så blev det även denna gång.

Det är fantastiskt roligt och lärorikt att se Grizzly från marken med en riktigt bra dressyrryttare på ryggen. Sicken skillnad… en helt annan häst! 🙂 Det sporrar ju mig också, nåt oerhört, att växla upp min egen ridning och inte ”tillåta” G att smita ur ramarna och bara hitta på ursäkter för det hela tiden. Jag skriver under vilken dag som helst på att jag är för slapp och inkonsekvent med min egen häst – man liksom tycker om dem för mycket och släpper på gränserna. Gränser som är så otroligt viktiga, särskilt för en sån som Grizzlan som älskar att pusha dem så långt det går. 😉 Bra kombo va? 🙂

Visst kan lille Grizzlan se ganska pampig ut ändå? Min lilla ponnyhäst. ♥

Jag satt upp en stund på slutet av passet och red en del skritt/trav-övergångar med en SÅ fin känsla i Grizzly. Nu ska jag försöka behålla den mentala bilden av hur han faktiskt kan se ut och bete sig under annan ryttare – och skärpa till mig själv med min egen ridning för att återskapa samma fina känsla för oss båda. Heja mig! 😉