Äntligen!

Efter en månads vila är jag äntligen tillbaka på Grizzlans rygg!

Idag vaknade man upp till ett vinterlandskap. Härligt, faktiskt! Vid lunchtid hade jag bestämt träff med en av hästägarna i stallet, och hon tog med mig på en tur i ett Narnia-liknande landskap på härliga skogsvägar.

Tanken hade slagit mig mer än en gång, att snön nu blev en bra padding att landa i OM Grizzly skulle vara på tok för på tårna, men han har harmoni i själen just nu. Det märks. Han gick snällt i snön och bara verkade trivas med livet. Så skönt!

Grizzlan och Gurkan på vintertur. 🙂

Nu är jag äntligen tillbaka på hans rygg igen, så nu hoppas vi klara oss från större blesyrer så vi kan rida på bra sätt i vinter. 🙂  Snön får faktiskt gärna ligga kvar nu så man ser något om kvällarna. Och det är ju snart jul för tusan, som man såklart självklart vill ska vara vit.

 

En lättad Elaine

Jag rockar just nu! 😉

YES! Det var så skönt att vakna imorse. Har en helt annan känsla nu efter gårdagens besked. Och vad var det för besked undrar ni? 🙂 Jo, det ska jag tala om! Jag blev nämligen uppringd angående en till tjänst jag sökt här i Ö-vik, med beskedet om att jag fått jobbet! Yeey!

Eftersom den tjänst jag hunnit påbörja här endast var ett vikariat på ett år, och det nya är en tillsvidaretjänst, så känns det här så himla skönt. En helt annan trygghet i anställningstyp och villkor. En enorm lättnad. Så senast den 1/12 börjar jag nytt jobb – igen! 🙂

 

Stjälpredan

Stjälpredan kan själv…

(foto ärligt stulet från stallägaren, Kicki)

Tätt som ofta får jag spontanrapporter från stallägaren om Grizzlans dag. Ofta med bilder, vilket jag älskar att få! Här ovan är en typisk sån vardagsbild, och jag vet ju hur social (läs översocial) Grizzlan är och hur mycket han så gärna vill vara med och hjälpa till när nåt händer… 😉

Mocka ligghall var han JÄTTEDUKTIG på! Eller hur, Kicki? 🙂

Längtar ihjäl mig

Grizzlan mår gott med sina kombos. 🙂

Jag håller på och längta ihjäl mig efter min häst. Den här veckan har jag knappt träffat honom eftersom det har varit totalt kaos för att få ihop 1,5 jobb, flyttstök och hundar. Lägg därtill att jag spenderat helgen i Sundsvall med jobb, ännu mer flyttstök och lite familjemys. Hundarna har varit med mig, men Grizzly är ju inte lika lätt att ta med… så han har tagits väl omhand av stallägaren. SÅ skönt att veta att han har det bra även när jag är borta. Att veta att han går ute länge om dagarna, tillsammans med kompisar som han verkar trivas så bra med och får daglig tillsyn morgon och kväll även om jag inte är på plats är guld värt för mig.

Men som sagt, nu längtar jag verkligen efter min fläck och imorgon efter jobbet ska jag dit och pyssla om honom och nästintill pussa ihjäl honom. 🙂 Och brodda honom bak! Jag hoppas brodd hålen klarat sig skapligt de här två veckorna…

 

Fri tillgång

Mums, mums, mums…

Sen i lördags går Grizzly på fri tillgång under dagtid, och han går all in på maten kan jag lova… som om han svultit i flera år och är rädd att magra över vintern. 😉 Ja, bara jag har satt igång honom igen efter konvalescensen så blir det nog till att rida mer än nånsin framåt vintern. Annars rullar vi ikapp med snöbollarna! Grizzly är ju inte direkt svårfödd, om man säger så. 🙂

Hur som helst så är jag så glad att G har bott in sig så snabbt i sitt nya hem, och verkar toppentrivas med sina nya vänner.

Till helgen åker jag hem till Sundsvall för lite jobb och familjemys, men till veckan ska G börjas sättas igång igen. Den här veckan blir ”igångsättningen” startad bara genom att han får gå fritt i större hage med kamrater om dagarna. Självklart ska jag med täta och jämna mellanrum kolla hur han rör sig så hältan inte kommer tillbaka, men som han verkar nu så ser jag ingenting i rörelse – varken på rakt eller böjt spår.

Vi har fått tips av en av stallkompisarna att börja rida för en tränare på söndagarna i vinter. Det vore ju toppen för oss, dels för att ta oss iväg till ridhuset och dels för att hålla igång på bra sätt över vintern! Jag som inte är en vintermänniska önskar ju faktiskt att vintern vore över den 2:a januari varje år… men jag ska försöka göra det bästa av vintern även i år. Det är bara att bita ihop, acceptera läget och fortsätta längta efter fågelkvitter, grönska och blommande liljekonvaljer igen. 🙂

Nya vänner

Grizzly och Kalle fann varandra direkt och hade en liten bus-stund vid ihopsläppet igår. Men allt gick som jag nämnde igår väldigt lugnt och stillsamt till. Grizzlan försökte sitt bästa att kvasta och springa graciöst likt sin nya arabkompis… 😉

Hagens chef, Gurkan, släpptes in lite senare men endast en liten noshälsning och allt var över. No drama.

Jag tror Kalle och Grizzly kommer ha mycket skoj med varandra. Även om det ser ”elakt” ut, så är det precis såhär som de flesta hästar trivs så bra med att kunna Makestå och munhuggas och kärleksgnabbas om dagarna. Jag är så glad att hästarna verkar trivas med varandra från dag 1! 🙂

Tillsammans i hagen

Grizzly och Kalle blickar ut över ägorna… 🙂Gurkan nyfiken…Ingen som helst dramatik vid dagens ihopsläpp. Harmoni från första sekund. Skönt!  

Liiite bus blev det i alla fall mellan Grizzlan och Kalle, men visar de bilderna imorrn!

Nu ska jag göra mig klar och bege mig på tjejfest. Dag att bekanta sig med lite nya människor här på byn! 🙂

Idylliskt

Grizzly bor verkligen i en idyllisk omgivning nu, helt klart. Älskar fälten som ramar in gården. Drömboende i min bok. Grizzlys också tror jag. 🙂

Det var inte meningen att det skulle bli en sovmorgon idag, för jag hade tänkt hinna med mycket. Men jag vaknade redan igår med taggtråd i halsen, och imorse var det än värre. Klockan hade hunnit rinna iväg till strax över 9 innan jag fick liv i mig. Ögonen var dessutom igenklistrade sådär härligt så man fick operera upp dem igen för att kunna se något. Men, jag känner mig inte direkt febrig och det är huvudsaken. Det sänker mig annars rejält, likaså migrän. I övrigt tycker jag det mesta ”går att jobba med”, även om man inte direkt går för fulla segel. 🙂

 

 

Brallar ur bild

Var ut till Grizzly vid lunch idag. Jag tog honom till den intilliggande lägdan för att kika på honom i trav i varje varv. Han travade avslappnat och utan orenhet vad jag kunde se! Skönt. Men jag törs inte ropa hej än. Jag ska kika på honom imorgon igen på ridplan, där det är lite hårdare underlag. Men so far, so good absolut!

14 dagars vila, lite kyligare väder och nya omgivningar verkar ge livsenergi så det räcker och blir över i alla fall! Jag filmade honom för att senare kunna kolla noggrant i slow motion för att se hur han rör sig, som jag brukar – men vips fick G lite för mycket feeling och brallade ur bild, haha! Grizzly Rodin…

Självklart håller jag själv på att få en infarkt när han gör sådär, så rädd att han ska göra sig MER illa av sånt bus – men som tur är travade han lika ”lättfotad” vidare efter hans bucking-bronco-ryck. 🙂

”Wherever I lay my hay is home”

//Grizzly.

 

Två dagar att bo in oss

Pandan känner sig smått skyldig när hennes lilla ”lärling” hittar på egna bus. ”Flå’t, men jag försökte allt jag kunde att tala om för Mini att man inte får göra sådär med dina tofflor…”

Måndag och tisdag den här veckan har jag tagit ledigt för att få chans att bo in oss lite här hemma. Det är lådor och säckar ööööverallt, som ni förstår. 🙂

Hundarna och jag drog igång dagen tidigt, även fast vi hade läge för sovmorgon. En liten morgonsväng i skogen först innan frukost, och sen har vi packat upp en del. Jag började med kläderna eftersom de låg i säckar och jag hatar att stryka. Nu får de hänga till sig av sig själv, är planen. 😉

Perfekt morgonrastnings-skog i närheten av vår nya bostad!

Solen skiner från klarblå himmel idag, så Ö-vik välkomnar oss varmt. Nu tänkte jag ta med hundarna och kameran och åka ut till Grizzlan! Man måste varva nytta med nöje, det är sen gammalt. Hörrni, det här blir en bra dag!