När smällarna spökar med självförtroendet…

Han är en klippa min fina, fläckiga ponnyhäst.

(Bild efter vår första riktiga Pay & Jump på Matfors RF, april 2016)

Hoppträning på schemat igår, och Grizzly och jag hade inte tagit nåt språng alls mer än nåt litet miniskutt i skogen sen i slutet av maj. De två sista träningarna innan vårt hoppuppehåll slutade med grustugg för undertecknad. Och en trasig kropp… Det var främst sträckningen i min ljumske som höll i sig längst och som jag kände inte skulle hålla OM jag försökte igen för tätt inpå – så därför valde jag bort hoppningen en period och lät dressyren ta mer plats.

Särskilt om man råkat göra illa sig, och besvären känns i varje språng – så är det lätt att man inte litar på sin egen kropp, sin egen kapacitet, sin egen ridning. Så är det för mig i alla fall… och de två sista smällarna har helt klart satt sig på mitt självförtroende. Jag har dock hela tiden haft i bakhuvudet att absolut inte ge upp, men ge mig själv tid att läka så jag känt att jag haft rättvisa förutsättningar att bygga upp självförtroendet igen. För det är en färskvara, som det funkar för mig åtminstone.

Efter inledande uppvärmningstrim, i en grupp om totalt fyra ekipage, var det så dags att påbörja själva hoppträningen igår. Vi hoppade på volt och övade rakriktning, men redan efter våra första språng kände jag hur mina ben darrade som asplöv. Jag hade noll kraft i benen och var helt torr i munnen. Rädd. Rädd att göra mig illa. Rädd att förstöra Grizzlys inställning mot hinder. Rädd att rida som en kratta… Jag påtalade hur jag kände för Johanna, och hon stöttade mig vidare på bra sätt. Pushade mig, bestämt men med lagom tryck. Och jag pratade med Grizzly, ”kom igen killen, det här fixar vi…”

Är det nån som kommer hjälpa mig få mitt hoppsjälvförtroende tillbaka, så är det min häst. Han är bäst. Bäst för mig. Sånt hjärta och sån inställning han har vet jag att jag är bortskämd som har! Vi fixade övningarna och den avslutande lilla mini-banan, och jag tror inte ens vi behövde skämmas för vår prestation. Även om jag alltid är galet självkritisk på min egen ridning. Vissa språng under träningen kändes helt magiska. Han trycker till och har sån härlig språngkurva så det känns som man sitter på en dyr häst, haha. 😉

Skämt åsido. Grizzly är den som kommer hjälpa mig tillbaka. Vi gör det tillsammans, och vi är redan på god väg… 

 

Bästa medryttaren

Grizzly och Ida

Igår hade jag en stalledig dag och spenderade istället eftermiddag och kväll med min mamma och lite extra tid med hundarna. Ida rapporterade efter ridturen att G hade varit pigg och glad, och som pricken över i fick jag den här bilden ovan som hälsning. Bästa medryttaren. Rapport OCH bild. Tack! 🙂

Ikväll väntar hoppträning och jag är riktigt taggad! Efter jobbet ska jag ta mig tid att peppa extra genom att kika på lite hoppklipp av min favorit, Peder Fredricsson. Skulle en promille av hans känsla smitta av sig så skulle Grizzlan vara en glad kuse! 😉

Vilat oss i hoppform?

Hahaha, jag håller på och trillar av stolen när jag ser bilderna från vår senaste hoppträning innan vår ”sommarvila” från hoppning. Hej å hå…

Imorgon är det dags igen i alla fall. Håll tumme att vi på nåt vis lyckats vila oss i hoppform…? 😉

Grizzly fick sig ett lugnt joggingpass igår i vår hemmapaddock. Han kändes förvånande mjuk och fin och var väldigt lydig, dock ganska seg framåt – åtminstone till en början. Jag är ändå nöjd med honom och känslan han gav, för jag hade helt klart kunnat rida in mer motor i honom – men vi sparar på det lilla krutet vi har till träningen på torsdag. 🙂

Idag, onsdag, får G en skrittrunda i skogen med Ida på ryggen. Och jag får, vilket känns helt knasigt och ovant, en vardagkväll utan häst och stallstök. Men jag ska ju försöka vänja mig vid det fr.o.m. nu, för sen Ida fick ta bort sin Ia – så har vi kommit överens om att hon ska få rida G minst en dag i veckan för att hålla igång sin ridning och för att inte tappa hästeriet helt. Ingen är gladare än jag, för är det nån som känner både mig och Grizzlan så är det Ida, och hon vet p r e c i s hur jag vill ha det med allt. Och hon rapporterar alltid vad de gjort, hur G kändes osv osv. Facit! 🙂

Vattentramp och bus

Modemaffian on tour. Haha, är det några som kan sätta ihop flashiga rid-outfits så är det vi! 😉

(Samtliga mobilfoton från Jossan, tack!)Fyra nyfikna. Vem är det som kommer gåendes på bron?

Grizzlan älskar vattnet. Han kör gärna ner halva huvudet i vattnet och blåser bubblor! 🙂

Elisabet på Olaf, jag på Grizzlan och Jossan på sin Herkules.

”Mys” med Herkules.

(Här höll han ett nyptag i halsen på snälla farbror Herkules som bara stod snällt och lät hästvalpen hållas… )

En stunds vänskapligt ”munhugg” är precis vad deras själar behöver då och då!

Ikväll tänkte jag ge Grizzly ett pass på ridbanan, och sen väntar en uteritt imorgon innan vår hoppträning på torsdag. Det är planen så långt. Jag har varit väldigt sugen att åka och delta på Njurundas Pay & Jump nu på lördag, men då både Ida och Elisabet jobbar så har jag inte nån som kan följa med oss och hjälpa på plats – så som det ser ut nu blir vi hemma. Hade dock varit roligt att få komma iväg och rida en runda på lägre höjd för att känna av lite hur han är i år på hopptävlingsplats. 🙂  (Och hur mina nerver funkar eller inte funkar på hopptävlingsplats i år..) 😉

Skön helg

Med den här utsikten startade jag min helg i fredags. Bättre än så blir det inte. 🙂

I fredags tog jag och Elisabet en ridtur uppå berget med våra pållar, alldeles innan jag gjorde mig redo att åka en bit norrut över helgen. Elisabeth var snäll och passade Grizzlan åt mig och hundarna var på Tinas Hundliv medan jag bl.a. var på kräftskiva, detta trots att jag knappt törs titta på en kräfta… 😉  Tur det fanns massa annat gott att äta! Sen fick jag faktiskt smaka en del kräftor och räkor ändå, eftersom jag fick ett gäng skalade åt mig. (som åt vilken annan 10-åring som helst, haha?)

Hur som så har det varit en skön helg och det här med 3-dagars helger är ju en vinnare. Men nu är det slut på sån lyx och flärd. Nu väntar rediga arbetsveckor ända fram till jul, visst?

Naturen har bjudit på mellis varje dag på sistone. Mums!

Nu ska vi igång igen!

Grizzly Rodin, fläckig och fin. 

Nu ska vi igång igen med mer struktur i vår vardag, Grizzlan och jag. Träningen ska ökas och planeringen skärpas upp. I höst har vi ett par tävlingar i alla fall att se fram emot, som jag tror kan passa oss. En hopptävling i mitten av september, och en WE-tävling i mitten av oktober. Sen hoppas jag vi kan fylla ut med nån fler också om vi får chans. 🙂

Till veckan börjar vi hoppträna för Johanna igen och det ser jag fram emot nåt enormt!

Igår longerade jag Grizzly och han såg riktigt fin och mjuk ut i alla gångarter. Han är så lyhörd från marken, så såna här pass är så roliga att göra – man behöver nästan bara tänka vad man vill så gör han det. Dit ska vi i ridningen också. Sakta men säkert blir vi mer samstämda.  🙂

Ikväll väntar en uteritt och imorgon tror jag vi tar en klättertur på berget igen. Sen får tyvärr Grizzly två vilodagar eftersom jag åker till Ö-vik, men fr.o.m. måndag igen börjar vår hösttermin ”på riktigt”. 😉

Snooze

Efter en IKEA-tur i söndags var lyckan total för hundarna. En ny boll! En STOR ny boll! 🙂

I helgen har hundarna varit riktiga hjältar. Jag har hjälpt till med flyttstök och därför har hundarna stundvis endast åkt med som sällskapsdamer. Hela tiden med, men inte fått stå i centrum hela tiden. Dock har vi inte snålat med utetid och skogspromenader – tvärtom. Så det är nästan så jag haft känslan att de extra snooze-stunderna varit välkomna, när hundarna legat helt utslagna och nöjda. 🙂

Mindy älskar att snooza en stund till efter frukost… 😉

Åskoväder

Det blev ingen ridtur igår. En rejält åskoväder drog över Sundsvall under kvällen och det känns lite sisådär att vara ute och rida då. Man vet ju aldrig om karma kommer och biter en i röven såna gånger… helt klart högre risk de stunderna, haha. 😉

Idag ser väderprognosen bättre ut, så idag SKA vi ut på tur. Oklart vad vi tar oss för och bär av. Några träningsrutiner och veckoupplägg var det ett tag sen vi hade, men helt klart måste komma tillbaka till – väldigt snart. Både Grizzlan och jag gått på lite halvfart i flera veckor nu, semesterfirare delux. Såna är vi! 🙂

Ska vi ta oss tillbaka till hoppningen i tid för att hinna med nån tävling den här säsongen tro?

Halvsemester

En uppställning på en av våra uteritter. Jag på Grizzlan, Ida på Nala och Elisabet på sin Olaf. 🙂

(Mobilfoto av Ingela, tack!)

Dagarna smyger på och jag har nån form av halvsemester just nu. Jag jobbar varje vecka, men har försökt vara ledig fredag och måndag så jag får långhelger istället. Det är nåt jag gärna kunnat göra året om ifall det var möjligt! 😉

Grizzly har sovit ute på betet några dagar igen, dels för att stallet har fått sin stora sommartvätt, och dels för att det känns bra att passa på så länge vädret och förhållandena tillåter. Tids nog väntar boxboende på heltid igen med hans vanliga vinterhage om dagarna.

Ridningen går också på lite halvfart, men han hålls igång i alla fall. Vi har ridit klätterturer på berget, galoppturer i skogen vid Kvarsätt och nån sväng med lite vattenplask i Selångersån. Igårkväll fick Grizzly en kort barbacka-session i paddocken med Ida på ryggen. Idan har fått dille på halsringsridning, och med en skönt semesterlugn Grizzlan är han den perfekta partnern för det just nu, haha! Jag hoppas hon är lika sugen på sån ridning även i vinter då G har lite mer bus i skorna. 😉

Grizzly och Ida under gårdagskvällen. Så himla skön sommarkväll!