Problem är till för att lösas

Gårdagens Grizzly, lös och avslappnad förbi den läskiga kortsidan, dock på behörigt avstånd. 😉
/Clinton Anderson

Efter regn kommer solsken, diamanter framställs under tryck, problem är till för att lösas, det som inte dödar det härdar och så vidare. Haha, ni hör att det går upp och ner i Roddans hjärna! 😉 Det här nöten ska jag knäcka och allt kommer bli bra, men jag kommer garanterat få psyk-ras 78 gånger till innan vi är där. Så ha tålamod med mig. 😉

Igår löslongerade jag Grizzly i ridhuset en stund så han fick jogga av sig lite eventuell (trolig) träningsvärk efter hoppningen i onsdags. Jag gjorde även lite Clinton-övningar alldeles intill läskiga porten med bara fokus på avslappning.

G fick även lite extra kärlek och översyn med Arnika över bog, manke och rumpa, klippning av manen och lite rakning med min nya lilla rakmaskin, Pico, som funkade bättre än förväntat! 🙂 Grizzlan får ju som ett riktigt skägg under ganaschen om vintern och tränset sitter liksom så mycket tajtare – så jag testade att grooma bort lite päls.

Idag får Grizzlan en vilodag och jag har själv en hästfri dag. Mina snälla stallkamrater ställer upp och tittar till honom och jag får även hjälp att byta ut ett par söm på bakskorna som gjort sitt. Hovslagaren kommer på måndag men vill kunna rida på ordentligt imorgon och söndag. 🙂 Ett dressyrpass imorgon i ridhuset och en uteritt söndag är planerad.

Minsta motstånd

Vi har ju gjort det förut, och ska såklart kunna göra det igen…

Det låter löjligt, men jag hade så smått fantiserat om att få skriva idag hur bra vår lilla hoppträning gick igår kväll. Men det blev tvärtom.

Grizzly var väldigt spänd mot kortsidan igen och i stort sett oridbar förbi den, vilket i mångt och mycket betyder att i halva ridhuset så kommer jag inte åt honom ordentligt – särskilt när han redan stressat upp sig. Uppvärmningen tyckte jag det ändå gick okej, ställde honom inåt ifrån den otäcka kortsidan och försökte hålla honom sysselsatt förbi, men när det var dags att börja värmningshoppa på volt över ett sockerbitshinder så blev han jätterädd och spratt iväg och flydde till sina kompisar på andra volten. Det känns som det sitter ett spett från hans framknä upp till örat ungefär. Så stel blir han. Jag måste hitta ett sätt att lösa det här, för just nu tänker jag mer på det än på det som vi försöker göra i ridningen. 🙁

Så igår blev den enda hoppningen för mig några varv i varje varv på volt (den ofarliga volten) över sockerbitshinder. Det var egentligen inte den vidare hoppningen i sig som jag inte tordes rida vidare på, vilket var en övning med ett räcke och en oxer med galoppbom innan uppställda som en fyrkant i mitten av ridhuset, men att rida mot ett hinder som står mot den “farliga” kortsidan när min häst då känns ur funktion är inte vad jag törs för dagen. Det blir liksom minsta motstånd som vinner över mig… Inget jag för dagen alls är stolt över, men som jag SKA komma över.

Planen är nu att backa tillbaka lite igen. Jag ska rida på den halva av ridhuset som fungerar, stärkande övningar och köra desensitiserande övningar på den andra halvan – för att sedan när G är avslappnad kunna rida hela ridhuset som vanligt.

Däremot ska jag flytta fram gränsen för vår komfortzon i träningen, så vi kommer någon vart lite snabbare. Jag vill kunna rida på ett mjukt sätt, men börja be/kräva mer samling och att G ska komma tillbaka bättre på sina bakben. Både han och jag har en komfortabel form vi rider i nu, men som vi som sagt behöver utmana för att komma vidare och stärka oss båda.

En av våra stallkamrater satt upp på Grizzly en stund igår och tog ett gäng språng när hon ridit klart sin egen häst, TACK snälla Sandra! Det är inte skoj att varken känna själv eller se sin häst så olik sig i beteende, när särskilt hoppning är det han vanligtvis älskar. Fokus blir liksom på helt fel saker när den här “dumheten/rädslan” finns så stark i honom för dagen.

Men idag är en ny dag. På´t igen.

Skön uteritt och ett gäng bilder

Arwin på lurigt bushumör. 🙂

I söndags svängde vi ju förbi IKEA och köpte en barnstol till Arwin. Den invigdes igår och det skulle ju såklart förevigas med bilder. 🙂

Intressant bok om diverse frukter. 🙂

Idag har jag haft en överlag bättre dag och var riktigt ridsugen när jag åkte till stallet. Vi fick sällskap av våra fina stallkamrater ikväll och det blev en lite lugnare men mysig uteritt. Grizzly var redan igår “skön i huvudet” och likaså ikväll. Får hoppas det håller i sig nu! 😉

Imorgon ska vi ju bygga fram några hinder igen, så jag håller tumme att jag har en bra dag då också. Onsdag innebär ju medicineringsdag och nu är det dags att öka dosen igen.

I brist på nya bilder bjuder jag på några hoppminnen från några år sedan… 🙂

Ett av sprången från vår debut på lokal tävling, 80 cm. Härligt minne!
Ett lite mindre härligt minne, haha. Grizzlan direkt efter landat efter ett hinder flög iväg i en bockserie så det bara var att hålla i sig! Hua, såna saker har jag hört försvunnit HELT hos hästar som precis fyllt 9 år. 😉

Hjälp till djuren i Australien

Det är ofta jag känner för och tänker på de drabbade i olika katastrofer runt om i världen. Men med handen på hjärtat är det sällan jag GÖR något åt det.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Jag skänkte precis en liten slant till den här insamlingen nedan för att hjälpa de vilda djuren i Australien som just nu är i katastrofläge på grund av de hemska bränderna. Jag valde WIRES (NSW Wildlife Information, Rescue and Education Service Inc.) som är en välkänd organisation och har räddat och vårdat infödda djur i över 30 år. Det finns flera andra insamlingar att välja mellan, så läs på och hjälp det du kan också! ♥ Många bäckar små…

https://www.facebook.com/donate/1386120504919105/

Det är hjärtskärande att se nyhetsuppdateringar med alla djur som far illa i denna pågående naturkatastrof. 🙁

Uppförsbacke och vecka 2

Grizzlan börjar dra in magen lite vid arbete nu i alla fall, så nån liten magmuskel verkar vi ha jobbat tillbaka – både han och jag! 😉

Kanske beror det på extra tuffa nätter med väldigt lite sömn, vilket jag faktiskt hoppas på så man har nåt att skylla på… för jag har idag känt mig sämre än på länge i särskilt handlederna, och jag är nåt helt galet trött i kropp och knopp.

Därför har jag just nu lite av en uppförsbacke i motivation att ta mig för saker, till och med att åka till stallet. Att jag faktiskt tog mig dit och gav Grizzly ett nyttigt pass ger jag mig själv en klapp på axeln för. G fick efteråt liten omgång med arnika över hals/bog-partiet, manke och rumpa – så jag kände mig inte som världens sämsta hästägare när jag for därifrån.

Jag hoppas jag mår bättre resten av veckan, för jag är ju egentligen pepp på vår träning.

Nåt liknande såhär tänkte jag vår vecka 2 skulle se ut;

Måndag: Longering

Tisdag: Uteritt

Onsdag: Lite hoppning med våra stallkamrater?

Torsdag: Lösgörande dressyrpass

Fredag: Vilodag

Lördag och Söndag: Ett pass på töm över upphöjda bommar och en uteritt kanske?

Arwin trivs i sin storpojke-stol! ♥

Kusinträff igen och besök hos två nyblivna 1-åringar

Två nyblivna 1-åringar i mysig vinterpäls. Ser ni blicken hos Arwin? Det riktigt syns hur han älskar hästar! 😉

I helgen har vi varit i Sundsvall och haft en till kusinträff för Arwins del. 🙂 Vi har ätit massa gott och bara hängt och haft mysigt.

Självklart hälsade vi på lite hästar också. De här två nyfikna sötnosarna ska förhoppningsvis växa upp till riktiga stjärntravare när de blir stora. Till hösten är det deras tur att få nya hem på Kriterieauktionen 2020. När det börjar närma sig auktionen kommer jag att fota dem ordentligt, och även filma och göra auktionsfilmerna redo för den stora dagen. 🙂

Grizzly har fått en hel vilohelg men jag kunde både på väg ner till Sundsvall igår och på väg hem idag titta till honom själv i hagen. Imorgon får det vara färdigvilat. Jag har inte planerat veckan riktigt än, men ska se till att få med lite varierad träning som vanligt.

Den här hingsten är jag väldigt förtjust i. Mums!

5 månader och första febern ♥

Vår lille Arwin, 5 månader gammal! ♥ (fotot taget av Arwins farbror, Nicklas)

Det stämmer det man hört andra föräldrar säga, tiden går verkligen fort! Fem månader har bara rusat förbi, samtidigt som det känns som så mycket har hänt.

Igår var Arwin på ett BVC-besök igen och vägdes, mättes och vaccinerades. Det sistnämnda tyckte han inte om… Han strålade som en sol hela tiden, men när sprutorna gick in i låret kom tårarna. Huga. Lillfisen. ❤️ Det gick bra att trösta honom glad igen och han mådde bra under eftermiddagen, men fick sen hög feber och mådde dåligt. 🙁 Tempen låg vid midnatt på 39,7 grader och han var lite gnällig och alldeles rödflossig, stackarn. ❤️ Efter lite Alvedon så somnade han till slut om, även om han sovit oroligare än vanligt hela natten. Själv har jag inte sovit många minuter… men hans feber har vänt och låg nu på morgonen på 38,5.

Han fortsätter i alla fall att ligga på kurvan i längd, vikt och huvudmått. Han mumsar sin havregröt med entusiasm och tvättmaskinen går därför för fullt här hemma – mer än nånsin. 😉

I helgen ska vi passa på att göra ett inköp av en barnstol på IKEA. STOR pojke nu som får börja sitta i egen stol vid bordet! ❤️

En till bild från nyårsafton. Här med Arwins äldste kusin och storasyster Panda. (Vi lekte häst, såklart)

20 röntgenbilder och trimpass

Gossen gosigt vinterklädd. ♥

Igår började jag dagen med att röntga mina händer, fötter och fotleder. Jag tror jag kommer bli kallad senare för koll av axlarna också, för det var åtminstone vad läkaren nämnde vid mitt besök – även om det inte stod med på denna remiss. 20 plåtar totalt blev det, så nu får jag bara hoppas att det inte visar på några permanenta förändringar.

För Grizzlans del blev det ett trimpass med hjälp av lite travbommar. Jag hade i stort sett hela tiden problem att kunna rida på ena halvan av ridhuset… SÅ spänd och bröt från den farliga porten. Gaah, så frustrerande. Han vill som inte släppa det där.

För att få något nyttigare gjort höll jag mig mest på en stor volt på den andra halvan av ridhuset och red som vanligt många övergångar. Jag kände mig själv ganska klen i kroppen som jag gjort de senaste dagarna, men stundvis tyckte jag G var fin och stundvis… inte. 😉

Skänkelvikningarna börjar i alla fall bli bättre, stadigare i formen och mer ridbara liksom. Så det var vi med oss som passets plus! 🙂

Jag tror nästan jag försöker göra en revansch ikväll på gårdagens pass, dock utan bommar. Vill testa om G är mindre tittig mot porten när det är mörkt ute så väggen ser stängd ut.

På lördag till söndag åker vi till Sundsvall en sväng, vilket innebär att G får en hel vilohelg. Att vila sig i form är underskattat. 😉

Grizzlan i sitt reflextäcke i den helt snöfria skogsdungen. (bilden ärligt stulen från stallägaren, Anna) 😉

Vad jag hoppas under 2020

Vår lilla familj på nyårsafton. Nu ska vi göra år 2020 till ett toppenbra år! ♥

Arwin: Förhoppningen med lille Arwin är att han ska få fortsätta må så bra som han gör och gjort sen han föddes. 🙂 Han är väldigt nöjd och glad och lättsam, så långt. ♥ Om ett par veckor ska han få börja simskola och det ska bli skoj, tycker vi föräldrar i alla fall! 🙂 Sen hoppas jag att vi under året få se många roliga framsteg som när han lär sig krypa, gå och kanske säga sina första ord? 🙂 Vad tror ni hans första ord kommer bli?

Dressad och fin med fluga på nyårsafton! (ser lagom chockad ut på den här bilden, haha!)

Grizzly: Det här året är tanken att vi ska göra comeback på tävlingsbanan, förhoppningsvis både i dressyr och hoppning. I dressyren tänker jag att vi ska stå startklara för LB-programmen igen direkt till våren, rida många tävlingar och bli tryggare i tävlandet – och sen är målet att träna inför att debutera LA mot sensommaren/hösten, om jag får som jag vill. 🙂

I hoppningen har jag försiktiga planer, men jag vill absolut ta med Grizzly ut på ett gäng Pay and Jumps igen för att komma ut och få lite rutin och träna att tävla igen. Sen får vi se om det blir starter i riktiga tävlingar i 80-90 cm. Hoppas ju på det! Annars kanske jag hittar på en annan lösning för Grizzlans hopptävlande, för hoppa – det ska han få göra.

En målbild för mig själv, Grizzly och jag under vår första “riktiga” hopptävling. Då var det så lätt och skoj! Och det är precis vad jag hoppas och vill det ska bli igen. Snart så. 🙂

Mig själv: Jag tycker nog att jag själv är ett ganska oskrivet kort det här kommande året. Helst vill jag ju kunna säga att jag ska bli mycket bättre i mina leder så jag känner mig helt kry! Så ja, det får vara ett mål för året. 🙂 Sen kommer jag senare under året att börja jobba igen, och måste se till att jag hittar en jobbsituation som jag trivs bra med.

Hundarna: Först och främst hoppas jag att hela gänget fortsätter behålla hälsan. Penny blir ju faktiskt 10 år i år och det börjar kännas lite läskigt. Men hon är en frisk och fräsch gammal dam, så jag tänker att vi får många år till tillsammans. ♥

Jag har faktiskt börjat smida lite planer på att damma av kennelnamnet Faldarello igen. Men det gäller att jag mår bra och likaså resten av “min flock” för att det ska kunna genomföras på bra sätt. För kan jag inte göra det på bra sätt som känns bra, då är det ingen mening att försöka alls. Men, jag HOPPAS få läge att para Mini under 2020! 🙂 Vi sitter redan då och då om kvällarna, Mini och jag, och spanar efter en potentiell fästman. 😉

Panda är familjens klippa och hon längtar bara tills Arwin kan börja kasta bollar till henne. Det får bli ett av årets mål också… ♥

2019

Arwin med sin fina pappa. Sån tur jag har haft! Kärlek. ♥

2019. Jisses, vilket år! Det har hänt så mycket det här året, men det största av allt är såklart Arwin. ♥ Helt galet att han om bara ett par dagar blir fem månader gammal!

Hästmässigt har det varit ett paus-år eftersom jag under den större och särskilt senare delen av graviditeten inte red alls. Jag motionerade Grizzly en del från marken med longering, men det var det lilla. Hade god hjälp av tidigare medryttare, Lowa, och sedan tre månaders preggokollo hos Ida. TACK igen! ♥

2019 för Grizzlys del blev med andra ord i stort sett ett viloår. Han har under de senaste två månaderna börjat komma igång, men vi har en lång väg kvar. En sak är dock säker, om inget oförutsett inträffar ska vi stå redo och startklara så snart vårens tävlingar drar igång! Vinterträningsmässigt har jag aldrig tidigare haft bättre förutsättningar, så det finns inget att skylla på. 🙂

Hela hästeriet är så viktigt för mig, som jag vet en del har svårt att förstå… Jag vet liksom inte vem jag är utan det. Det är friskvård och själavård i ett för mig. Det kanske låter som jag prioriterar bort Arwin ibland, men jag ser det som precis tvärtom. Jag har en helt annan energi att vara den bästa mamma jag kan vara när jag boostat mig med ett par stalltimmar. De resterande 22 timmarna om dygnet är jag oftast max bara någon meter ifrån Arwin och han är såklart det absolut käraste jag har. ♥

Fendi som liten valp. ♥

2019 innehöll också en stor förlust och stor sorg när min gamla vän, Fendi, fick somna in. Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på henne – ett sår som inte är helt läkt ännu. Det hon gav mig genom de dryga 10 år vi hade tillsammans är jag så tacksam över. Nu hoppas jag att Mini kan ta över facklan och föra kennel Faldarello och Fendis minne vidare! Kanske under år 2020?

Hundarna älskar livet som storasystrar till Arwin och skulle nog önska att jag kunde vara hemma föräldraledig för all framtid. 😉

Nästa år vet jag redan nu kommer innehålla stora förändringar och förhoppningsvis massa glädjeämnen. Detaljer kring det berättar jag lite längre fram. 😉 Men, vad gäller Grizzlys och mina förhoppningar inför år 2020 tänkte jag ta och skriva lite om i morgon – på nya årets första dag! (skriver det här inlägget tidigt, 00.50, på nyårsafton)

Tills dess önskar jag alla jag känner och inte känner – ett GOTT NYTT ÅR! ♥

Min fina familj och två av våra tre vovvar. (Penny var i köket och hoppades på lite spill…) ♥
Bilden tagen av Arwins faster efter julklappsutdelning hos Arwins farmor och farfar.