Dags för RUL

Panda väntar på sin favorit.  🙂  (…som just här var utanför på gården och skottade)

Äntligen är ordningen återställd och husse är hemma igen, säger Panda. Jag håller med henne. Fredag och lördag var lite kämpig med all skottning för att ta sig iväg och ta sig fram till stallet, men annars har allt gått bra. Skottning vanligtvis är inget alls jag gruvar mig särskilt för, men just nu får jag ont i magen efteråt och känner inte att jag kan spänna magen nå bra för att kunna kasta upp snön högt som vi måste göra.

Hästarna på morgonen direkt efter utsläpp. Fin men krispig dag och hästarna nöjda och glada. 🙂

… och kissnödiga. 😉

Och såklart, hungriga. ♥

I lördags var en stor dag. Jag har känt rörelser ett par veckor, men nu SER jag små sparkar på magen också! Det känns riktigt coolt, nu törs jag tro att det är nån därinne i alla fall. 🙂 När A kom hem fick han se också, för det är full fart lite nu och då vill jag lova.

På måndag väntar vårt RUL så vi får höra om allt står rätt till med tillväxt och så vidare, och det ska bli spännande att se om det är en liten piga eller gosse vi väntar. ♥ Tänk, bara halva väntetiden kvar nu!

Delad stalljour och vecka 20

Mumsig kvällsmat i krubban till min Fläck.

Sportlovsvecka och stallägarna är på fjälläventyr. Då hjälps vi inhyrda stallgäster åt att dela på sysslorna för att stallets ruljangs ska rulla på. Nu är ju vi bara två inackorderade, men som tur är har vi båda var våran medryttare som också hjälper till! 🙂 Hittills har allt gått bra och jag har morgonjouren fredag och lördag. Om kvällarna är jag ju ändå där nu när Lowa också är på sportlovsturné, så insläppen av hästarna löser sig lättsamt när man ändå är på plats. På lördag kväll är allt tillbaka som vanligt igen. 🙂

Polman har lovat snöfall i dagarna tre så jag hoppas det blir lindrigt så man slipper mötas av nån närmare timmes skottning innan man ska ta sig iväg imorgon bitti. För att hinna med hundarnas rastning, skottning och sen hinna till stallet innan jobbet innebär annars en riktigt tidig morgon eftersom A fortfarande är i Alperna och sladdar omkring. 🙂 Just nu snöar det bara fjunigt, så jag hoppas det fortsätter så.

Jo, det här är den snyggaste rumpan jag vet i alla fall! 😉 Fifty/fifty av choklad och vanilj. Mums.

Idag går jag in i vecka 20. Nu börjar det kännas på riktigt, för varje gång jag råkar gå förbi en spegel reagerar jag med att det är nån ny där – IGEN! Liten gör sig påmind lite nu och då under dygnet och är redan en livlig krabat. På måndag väntar ultraljudet då vi förhoppningsvis ser om det är en pojke eller flicka som dansar i min mage. 🙂

Titt här förresten. Vid en förrådsrensning i Sundsvall dök det här gamla fotot upp bland gömmorna. Jag och min första hund, Hero. En colliehane som här var ca 4-5 månader. Själv var jag 21!  🙂 (Bara nåt år sedan med andra ord…)

Hej vecka 19!

Titt sötöra. Nyfikna och spetsade framåt ♥

Hörni, nu är jag ju snart halvvägs! Vilken grej. Fortfarande + 3 kg på vågen när jag idag går in i vecka 19. Rutinultraljud väntar 11 mars, och då får vi förhoppningsvis veta om det är en blivande Charlotte Dujardin/Malin Baryard eller Carl Hester/Peder Fredricson som vi kan vänta oss. 😉

I söndags tog jag en ridtur igen. Det har blivit en söndagslyx som min själ behöver. A följer numera med på marken när jag rider och vi tar det lugnt med mestadels skritt och lite trav. Nu åker A på en resa och blir borta en vecka – så om jag inte känner mig för otymplig dröjer det nog till ännu nästa söndag innan jag kan ta en skogstur igen. 🙂

Sol och 8 plusgrader. Såååja!
A plumsar i snön framför Grizzlan. Han säger ju att han gillar att få extra vardagsmotion. 😉

Klart det måste poseras efter avslutad ridtur!

Tusen tankar

Min fina, fläckiga bästa vän. ♥

Jag ska inte harva många rader om hur jag nojar, men jag har tusen tankar som snurrar i mitt huvud hur allt ska bli framöver. Elaine Ängslig Rodin. 😉 Jag får en hel del kommentarer om att “var sak har sin tid”, som om det är lite underförstått att jag borde sälja Grizzly och kanske skaffa häst nån gång i framtiden igen. Men nej. Det SKA gå. Vill man, så går det. Det är för tusan fler än jag som bildat familj men ändå fortsatt med sin livs passion och hobby?!

Tvärtom känner jag mig redan revanch-sugen. Jag tänker tillbaka på de roliga stunder vi haft, tävlingar och träningar som lever upp min själ till max. Inget slår det! A har lovat göra allt han kan också för att se till att hjälpa mig så jag kan fortsätta mitt liv med Grizzly – och jag fantiserar redan om hur vi ska komma igen – bättre än nånsin. Som vilken amerikansk B-film som helst! 😉

Längtar efter tävlingsdagar!

Men skämt åsido, med den utveckling vi hann känna på i höstas så TROR jag verkligen att vi har en rolig tid framför oss tränings-och tävlingsmässigt. Grizzly har mognat i kroppen och fått lättare för sig att bära sig, plus att jag lärt mig hjälpa och visa honom bättre än tidigare.

Med fortsatt hjälp från bra tränare så skyndar vi framåt, långsamt. 🙂 Vi har måånga år på oss, vänta bara, haha.

En annan sak jag tänkt en hel del på är säkerhetsutrustning. När det är dags att “kliva upp” på riktigt igen ska jag se till att ha införskaffat mig ett par bra säkerhetsstigbyglar (vill ha ett par freejump för hoppningen och uteritter) och en säkerhetsväst för detsamma. Det finns smidiga varianter nu (ex. Komperdell) som absolut är bättre än inget, tänker jag.

Jag har aldrig varit bra på att vänta på roliga saker, man väntar ALLTID för länge! Så mao kan det inte bli sista juli fort nog…  ♥

Hemsk vecka men bra helg

Får man bjuda på en puss?

Hästarna har i helgen kunnat gå nakenfis i hagen eftersom temperaturen har legat kring 0:an. Sköönt tycker Grizzlan!

Det är inte skoj att skriva längre, för jag tycker jag bara klagar om mina krämpor. Därför lyser det tomt här med inlägg… Jag har återigen haft en skitvecka med migränanfall som hållit i sig i fyra dagar. (!) Nu när jag dessutom inte får ta något mot värken är det tortyr, men återigen – jag h o p p a s nu att jag får en bra period framöver, utan migrän och utan ledvärk. Peppar, peppar har den varit i schack senaste veckorna i alla fall. Alltid nåt. Så när jag mår bra, mår jag riktigt bra. 🙂

Grizzlan saknar jag så det gör ont. Ska försöka få till mer tid i stallet nu framöver när jag SKA må bra. 😉 Lowa har ridit och jag fick senast igår en rapport om att Grizzlan “tappat” henne i backen. Oooops! Som tur är verkar det vara tufft virke i Lowa, så hon blev inte bortskrämd. Världens snällaste häst som emellanåt blir lite som förbytt, men så är det väl med djur. Lite av charmen med det hela. Man får aldrig slappna av, helt. 😉

I helgen har jag gjort mina första gravidklädes-inköp. Tydligen har jag bara haft tajta jeans och byxor hittills, för redan nu är de galet osköna och jag har egentligen bara ett par som funkar att ha -ett par med massa stretch. Därför unnade jag mig ett par jeans på HM som egentligen är som leggings, med såndär uppdragsresår över bulan. För jo, det börjar bli en liten bula nu… Är mitt i vecka 16 nu och +1,5 kg hittills på vågen, men jag tycker det ser mer ut och känns mer, haha.

Läkartid, ultraljud och uteritt

Nu hoppas jag det har vänt, på riktigt. Min ledvärk är, peppar peppar, mycket bättre sen 1 vecka tillbaka. Däremot åkte jag i slutet av förra veckan på ytterligare en migränsväng på tre dagar.

Pga. min SLE ska jag få en extra läkartid, som är bokad nu på onsdag. Nu vet jag inte om de kan göra något åt min ledvärk, eller migrän heller för den delen (det har inte läkare kunnat göra tidigare) men viktigast är nu att man håller koll så min SLE inte kan skada magen.

I torsdags, 13+0 dagar enligt kalendern, men enligt tillväxtmått 13+2 dagar. 🙂 Armar, ben, hjärtklaffar osv kunde vi se tydligt på senaste ultraljudet. Overkligt!
Mina migränkompisar, Fendi och Penny, lämnar inte min sida ♥
Och inte långt ifrån Ler-och Långhalm , Panda och Mini. Ligga sked är mysigt! ♥
Pga. min värk har jag inte kunnat rida själv på fyra (!) veckor. Grizzlan har fått komma ut i skogen ändå med Lowa, som ni vet, och jag har jobbat honom från marken de dagar jag varit skapligt “fräsch”. Men nu, äntligen, i söndags tog vi oss ut i skogen på en tur. ♥

Nu är jag alltså i vecka 14, går in i vecka 15 på torsdag. Nästa koll på liten är när jag precis går in i vecka 20 (19+0) då vi får göra vårt rutinultraljud. Då får vi förhoppningsvis veta om det är en liten pojke eller flicka också. För jo, jag vill veta innan…

Jag kommer av försiktighetsskäl inte rida så mycket mer, tyvärr, tills efter födseln. Jag får ta mer ridhjälp så Grizzly får hållas igång, och såklart kommer jag själv fortsätta longera, tömköra och löshoppa honom som motion och aktivering.

En spännande vecka

Ida på Grizzly i lördags.

En helg helt i min smak är till ända. Jag hämtade upp Ida direkt efter jobbet i fredags, sen har vi bara myst, ätit gott, surrat häst tills munnarna gnäggat, kollat hoppträningar för Leif Hall på ÖOR, gosat med Grizzlan och så vidare. Mysigt! 🙂

Här i Ö-vik är det kallt, riktigt kallt. FÖR kallt för min smak… -18 grader i stan och i byn där Grizzly bor är det – 27 grader enligt isiga rapporter från stallägaren. Ofrivillig vila ett par dagar blir det för Grizzly, med andra ord. Jag fixar inte den kylan, tyvärr. Min gräns går ungefär vid hälften!

Mot slutet av den här veckan väntar spännande saker, för då ska vi får göra ett till ultraljud. Jag går då in i vecka 14, så jag hoppas vi får se två armar och två ben och en i övrigt välmående krabat som utvecklas som hen ska.

Trots att jag tycker att mina jeans känns tajtare runt midjan så har jag inte gått upp i vikt jämfört med precis innan jag plussade. Men det lär nog låta annorlunda ganska snart – det skulle inte förvåna mig alls om jag är en sån som går upp ca 30 kg innan det är klart…

Jag har tappat en hund…

Panda har bara ögon för sin husse…

Lite skämtsamt men läskigt sant. Panda är totalkär i sin husse, så hon känns mer som hans hund än min numera. Jag har helt enkelt tappat en hund. 😉 Småtjejerna är också väldigt förtjusta i honom, men jag vinner nog fortfarande popularitetstävlingen om vi skulle vilja testa dem. 🙂

Grizzlan redo för ett pass på lina.

I helgen fick Grizzly ett pass från marken av mig, och sen på söndagen en skogsrunda med Lowa. Jag hade hoppats kunna rida själv, men vaknade och “hade bara en arm”… så det var skönt att Lowis kunde rycka in.

Lowa ska rida honom två dagar den här veckan också och på fredag kommer min Ida och hälsar på över helgen! 😀 Då blir det förhoppningsvis hästaktiviteter hela helgen. Längtar! Jag måste vara “i form” tills dess. 🙂

Mitt första köp till vårt lilla frö. Detta blir det enda jag köper tills vi kommit långt fram i graviditeten. Jag vill inte jinxa nåt men jag kunde inte låta bli. En häst-snuttis känns ju given, eller hur?! (sen att den nästan aldrig finns på lager och dessutom var på väg att ta slut nu igen gjorde att jag klickade en beställning…)

Gå i ide vore en idé

För ett år sen drygt såg det ut såhär om kvällarna. Galoppvänliga snövägar var man än red! 🙂

Det här verkligen inte min årstid. Jag känner bara för att gå i ide och vakna i april av småfåglar som väcker mig. 🙂  Visst, det ska bli mysigt med lite julfirande och tillhörande lediga dagar – men sen kan jag kura ner mig non stop till i vår… för himlars vilken brant uppförsbacke jag har upp ur min säng varje morgon!

Istället för vinterträning har Grizzlan just nu nån form av vintervila. Han går väldigt sparsamt och lugnt i inväntan på snön som ridunderlag och ljusare omgivningar.

I helgen var jag ju och kikade på hoppträningar som Fredrik Jönsson höll på Näsets ridcenter utanför Sundsvall. Blev SÅ hopp- och träningssugen! Det känns därför så frustrerande med rådande träningsmöjligheter, men det är väl lika för de flesta hobbyryttare just nu. Bara att härda ut.

På fredag väntar en spännande dag. Då ska vi få göra vårt första UL. Vi får se om det är nåt som tickar därinne…

Hope och hoppa

Titt så fin överraskningspresent som dök upp med posten igår. TACK Sara! ♥

Ikväll ska min fläckige vän träna lite gympahoppning, utan mig… Med handen på hjärtat känns det helt galet, jag blir liksom nästan sotis av bara tanken, haha. Men Lowa, som hjälper mig rida ut Grizzly i skog och mark annars, ska få testa att småskutta lite med honom idag. 🙂 För övrigt går det bara att skritta nu, den tråkigaste månaden/årstiden på året.

Annars taggar och längtar jag bara till helgen. Hästhelg i Stockholm med Idan väntar och det har vi sett fram emot länge!