Hemmabad och lösgympa

Arwin plaskar gärna och glatt i vattnet!

Vi som sett fram emot Arwins simkursstart, och så sumpade vi det. 🙁 Vid midnatt skulle jag ställa väckaren och frågade bara i förbifarten A om det var något särskilt man behövde ha med sig såhär första kurstillfället. (A har skött anmälan och fått all info till sin mail) Han kikade då lite snabbt och såg då att vi, senast dagen innan, skulle ha hämtat ut passerbanden för att ens komma in och få vara med. Så vi fick stanna hemma med skämskudde…

Istället fick Arwin ett litet hemmabad där han plaskade glatt i alla fall. ♥ Bättre än inget men vi längtar redan till nästa lördag. 🙂

Grizzlan redo att starta passet – men ville bara kolla in vad jag ställt fram för “hantlar” för dagen. 🙂

Jag vaknade återigen med fullständig eldsvåda och taggtråd i halsen, så efter två vilodagar fick Grizzly ett pass löslongering inklusive några gympasprång över ett sockerbitshinder som dagens aktivitet. Han blev ganska svettig eftersom han var lite övertaggad stundvis (och spak vid kortsidan igen, men jag tänker att det bara var en tillfällig setback) 😉

Imorgon tar vi en uteritt, sen ska jag planera hur vi styr ihop nästkommande vecka lite bättre. 🙂

Världens myshelg och planering v. 48!

Idag promenerade Ida med Arwin i sele medan jag red Grizzlan. En timmes frisk promenad på skogsvägar. Mysigt!

Arwin sover sött i sin säng och jag sitter och mår gott efter världens myshelg. Med Ida trivs jag så himla bra och vi känner varandra så väl så vi kan prata om vad som helst, bara slappna av och vara oss själva och pruppa obehindrat om så skulle behövas. 😉

Eftersom vi har samma brinnande hästintresse har vi aldrig bekymmer att hitta nåt att diskutera och nörda ner oss i. Hon verkar dessutom barnsligt förtjust i min lille Arwin – och det gör att vi bara har än mer gemensamt. 🙂 Vi har bakat godsaker och ätit gott, vi har piffat hundar, pratat häst, kollat filmer och busat med Arwin m.m. Helgen bara rusade förbi!

TACK Ida för trevlig helg!

I dagarna tre har Ida och Arwin följt med till stallet. I fredags löslongerade jag Grizzly och både igår och idag blev det ridpass, ett i ridhuset och en uteritt. G har både sett och känts fin och jag är så taggad för fortsatta träningen framöver!

Arwin har varit med i stallet varje dag i helgen. Han ÄLSKAR hästar! Tänk, redan så lik sin mamma. 🙂

Imorgon kommer G bara få en promenad för hand då jag även då måste ha med mig Arwin till stallet. Men imorgon följer Grizzlys tidigare medryttare, Lowa, med till stallet – så jag gissar att hon vill pyssla och promenera med honom, så följer jag och Arwin med som sällskap. 🙂

Vår plan för veckan ser ut såhär;

Måndag: Promenad för hand och rejäl ompyssling

Tisdag: Tömkörning (för nu har mina tömmar kommit!)

Onsdag; Lösgörande pass i ridhuset

Torsdag: Uteritt eller lösgörande pass i ridhuset

Fredag: Uteritt (på eftermiddagen tar jag tåget till Sundsvall och möter upp Ida med familj för vidare resa ner till Stockholm!

Lördag och Söndag: Vila (medan jag boostar inspiration på Sweden International Horse Show!

Födelsedag 2019-08-02

Inte de mest smickrande bilderna på mig, men jag har nog sett ännu värre ut på vissa andra ändå – så det bjuder jag på! 🙂 Här är Liten ca 2 timmar gammal och jag har precis kommit “tillbaka i matchen” efter en infektionsfebertopp på 40 grader och frosskakningar delux.

Nu är han här! GRATTIS på födelsedagen, Liten! Visst, emellanåt är det vad han fortfarande har som smeknamn – men säg hej till lille Arwin! Född 2019-08-02 kl. 21.39. Han kom ut som en 3660 grams och 51 cm lång liten människoklump ren kärlek. 🙂

Vips så är vi en familj!

För att göra en totalt 36 timmar lång historia lite kortare, så kan jag i alla fall berätta att Arwin till slut kom ut med akut kejsarsnitt. Därav lite fördröjd “rapportering” som jag vet en del väntat på och efterfrågat. 🙂 Vi mår bara fint nu men det dröjer väl lite innan jag är tillbaka till tipptipp skick. 😉

Jag vet själv inte än allt vad som hände och hur lång tid respektive fas tog (vilket jag kanske återkommer med när jag läst igenom förlossningsjournalen) men åtminstone 24 timmars aktiv förlossning med rejäla värkar och samtidiga blodiga kräkningar i varje “värkpaus” som resa innan han det beslutades om kejsarsnittet. Vi vet inte varför jag kräktes såsom jag gjorde, men troligen hade jag ett litet blödande magsår som inte blev glad över igångsättningen och förlossningsjobbet…

När jag var öppen 7 cm avstannade fortskridningen av öppnandefasen, även fast jag hade täta och starka värkar. Jag fick då värkstimulerande dropp för att göra värkarna ännu starkare för sista 3 cm som saknades – men jag stod ändå stilla där i nånstans mellan 3-4 timmar trots att värkarna var som krystvärkar mot slutet. Läkare tillkallades och jag hade nån form av svullnad som gjorde att huvudet inte kunde pressas ner det lilla sista – så de fann då ingen annan utväg än akut snitt.

Operationen gick bra och Arwin mådde prima från första stund. Men jag åkte på någon akut infektionsreaktion med tillhörande feberreaktion och feberskakningar. Riktigt varför vet vi inte. Jag var i stort sett inte kontaktbar och minns bara korta fragment under Arwins första levnadstimmar. Som tur är fanns A där att ta hand om honom medan jag pumpades med antibiotika. Efter ett par timmar kunde jag få lille Arwin i min famn i alla fall, och allt blev bra. 🙂 Även om jag var TRÖTT… 🙂

Igår, måndag, fick vi äntligen åka hem från sjukhuset och nu myser vi bara hemma. Arwin är en nöjd och snäll liten fis än så länge, och jag själv tar mig tid att läka. Hundarna kommer troligen hem till helgen, så jag får några dagar på mig av återhämtning så jag kan röra mig lite bättre utan hjälp.

Arwin – den nye chefen här hemma och den finaste jag vet…

Igångsättning imorgon och ett överraskningspaket

Det här paketet låg i brevlådan när jag kom hem från sjukhuset idag, en överraskning och Litens första paket. 🙂

När jag öppnade paketet och läste brevet och såg det fina innehållet var det kört. Jag bröt ihop totalt och fulgrinade i minst en kvart. Paketet innehöll en SÅ FIN sovsnuttis i form av självaste Grizzlan! TACK ANNA! Kan inte med ord beskriva hur glad jag blev över denna och det kändes så rätt till Liten! (och mig)

Världens sötaste Grizzly-sovsnuttis med  sovluva. Jag smäller av så söt!

Hur gick det på bedömningen hos läkaren då undrar ni kanske? Jo, allt såg fortsatt fint ut. Bra med fostervatten, flöde i navelsträng etc. Men ändå ska vi sättas igång, IMORGON! 07.30 ska vi vara på plats och sen ska jag få medicin, Cytotec varannan timme samt tillhörande CTG-kontroller. En igångsättning kan tydligen ta flera dagar, men för en del lite snabbare och jag hoppas jag tillhör dem… Nu är det dags, verkligen dags. Heja oss.

Vi får se när nästa uppdatering här kan ske, men ni vet vad jag sysslar med – och det går såklart före allt. 🙂

Enligt senaste Ida-rapporten har Grizzlan varit sådär “charmigt” Grizzlan-kreativ som bara han kan vara idag med bl.a. en rymning ur hagen – dock utan att förstöra något. Så jag antar att han hopptränat lite på egen hand? Hm. Jag hoppas detta var en engångsföreteelse…  🙂 Heja Ida… haha.

Väntans tider, BF och bedömning idag!

Fendi och Mini sover lyxigt tillsammans med Ida. De har nog inte så mycket emot att vänta om de har det såhär bra. 😉

(mobilfoto från Ida)
Idag, 31/7, är beräknat födelsedatum – men det verkar som Liten vill vänta till augusti. 🙂

Nu är tiden ute och ingen Liten här än. Men, idag är en tokspännande dag. Om bara nån timme ska jag in till sjukhuset och träffa läkaren för att göra en bedömning om ev. igångsättning. Gaaah. FÖR spännande. Hade ju helst velat att det drog igång av sig själv, men jag förlitar mig helt på läkarna här. Ser Liten ut att må bra därinne med tillräcklig vattenmängd, bra näringstillförsel fortfarande osv, så kanske vi får vänta några dagar till innan man gör nåt för att påskynda det hela. Hur som helst är det NÄRA nu! 🙂

Jag bakar vidare medan jag väntar… nya limpor till frysen, och de första varma skivorna såklart med massa smör på tar man direkt! Mmmmums!
Penny trivs också i väntans tider. Hon klagar inte över VIP-plats i soffan, här med ett ben i munnen – mest för att vakta så inte Panda tar resterna… 😉
Och Pandan kollar på Pluto! Med mera… Vi har faktiskt passat på och  tränat lite lydnad senaste dagarna. Heja oss.

Grizzly då? Jo, här är väntan nåt vi börjar bli “bra” på… Veterinären som var bokad dök ju aldrig upp, så nu har vi försökt få tid på ett par kliniker i Sundsvall, men pga. semestertider är det inte lätt. Bara att snällt vänta. Får vi ingen återbudstid är det inte förrän 12/8 som de har tid för oss. Och fortsatt vila för Grizzly tills dess. Denna väntan…  :/  Men TACK Ida för att du hjälper till och styr upp det här åt mig just nu!

Besök hos BM, push-kollo och bedömningstid inbokad

Mini och Fendi har åkt iväg på “push-kollo” några dagar. Ständiga uppdateringar från Ida om mina småtöser är SÅ uppskattat!

Måndag. Liten är kvar i magen, men har det alldeles utmärkt bra enligt barnmorskan som vi nyss var och träffade. Mina värden också bra så det är bara att fortsätta denna väntan…

Vi har fått en bedömningstid hos läkare nu på onsdag, 31/7, då vi har BF. Då görs ett ultraljud för att se så fostervattennivån är okej och moderkakans funktion m.m. Blir det igångsättning mån tro? Vilken rysare. 🙂

Helt otippat men överraskande roligt dök Ida med familj upp här hemma igår kväll! 😀 De skulle upp till Ö-vik för att köpa en hästtransport till Idas häst, Manne, så en sen kvällsfika med surr hann vi med innan de drog söderut igen. Med sig tog Ida två av mina kära långnäsor, Fendi och Mini. De fick följa henne på “push-kollo” nu några dagar tills Liten har anlänt. Panda och Penny är hemma fortfarande och A’s föräldrar har lovat ta hem och passa dem de dagar vi blir på BB.

Bildbevis på att hundarna äter som de ska. Ida är väldresserad som facit med att rapportera hem, haha. 😉

Tänk sicken tur man har med bra hjälp när man har djur. TACK för all hjälp!

Grizzlan då undrar ni? Ida ska filma honom en sväng på lina idag och sen ska vi utifrån det kontakta veterinär igen när vi vet aktuell status. To be continued…

Veterinärstrul, hästfotografering och svullna fötter…

Gårdagens utflykt till Dannero tyckte jag blev lyckad, även fotograferingsmässigt.Hett som fan för folk och fä och lilla Cala Bona skötte sig helt enligt skolboken! Så skoj att se och han är en riktig looker om ni frågar mig. 🙂

Bilder från dagen får ett helt eget inlägg, så är ni travhästsugna – håll utkik på Kriterieauktionen 2019  (sista helgen i september) om ni vill shoppa en fin åring. 😉

När A och jag kom hem åkte vi och tog oss ett dopp i havet med en tillhörande match strandtennis i vattnet. Det var just då precis vad själen behövde, men kanske väl mycket aktiviteter på en och samma dag för min kropp. Såhär med facit i hand. Idag är det ca 30-32 grader och helt stilla i luften också, så jag har inget annat val än att sitta inomhus och bara uthärda värmen inomhus… Mina fötter och anklar liknar alltmer fotbollar. Inte skönt alls… Men imorgon ska det vända till mer behagligare temperaturer för gravida har jag hört ryktas. Helst hoppas jag ju att Liten väljer att titta ut nu, men väntar han någon dag till önskar jag faktiskt bort ca 10 grader, om man får välja. 😉

Som pricken över i dök aldrig veterinären upp som utlovat igår. Kanske värmeslag, vem vet. Nu får jag istället invänta att ringa kliniken på måndag och boka tid där. Mer väntan… Frustrerande, minst sagt.

Spontandans på bryggan – sista bilden på bulan?

Igår eftermiddag tog A och jag oss ytterligare en sväng till den lilla strand som ligger en bit bortanför här där vi bor. Vi spelade lite strandtennis i vattnet och hade det gott ett par timmar. Eftersom klockan var så pass mycket tog det inte lång stund förrän vi hade stället för oss själva, och vips fick vi feeling för lite spontandans på bryggan. Utan musik. 🙂 Vi hade ställt upp min telefon på avstånd som filmade och jag tycker att det blev ett roligt minne att ha kvar. Kanske sista bilderna på bulan, vem vet? Filmsnutt av dansen finns att se på mitt Instagramkonto. 😉

Dans är något både A och jag älskar. Det var ju dessutom på dansgolvet vi träffades, helt spontant och alldeles – alldeles underbart. 🙂
Puss!

Nu ska vi packa oss iväg för en liten halvdagsutlykt till Dannero. Hästtema. Yaay! Kameran är nedpackad och Pohlman lovar 32 grader och stor sol. Puh!

Det blir ett lejon

Dagsfärsk bild av mig och bulan. Liten, ta och kom ut nu!

Det blir ett lejon. Litens stjärntecken. Precis som min morfar som var den bästa vän jag nånsin haft. 🙂

Dagarna tickar på i sakta mak här hemma. Jag har vad jag tror är kraftigare sammandragningar alt. förvärkar, särskilt om kvällarna –  men på det stora hela är det lugnt i magen. Mina fogar känns helt uppluckrade i alla fall och jag känner mig helt klar med den här graviditeten. Kom ut nu Liten!

Gårdagens besök på en liten badplats vid havet. Jag känner mig mest som en strandad val som knappt kan röra mig, haha!

Väntans tider…

Penny har ingen aning om vad vi väntar på, men tycker det är toppen att matte är hemma om vardagarna nu på heltid. 🙂

Att vänta har aldrig varit min grej. Vare sig det är väntan på något gott eller orosväntan på ev. dåliga besked.

Just nu känner jag mig som en tickande bomb vad gäller Litens ankomst, och eftersom jag hela graviditeten har fått höra att jag kan vara i “riskzon” att få för tidigt så har jag liksom aldrig tänkt att jag ska gå fulla 40 veckor. Men, Liten verkar trivas i sin All inclusive 1:a med jacuzzi – så jag försöker ställa in mig på full tid ändå. Är två dagar in på vecka 39 nu! 🙂

Cala Bona i oktober 2018. Han har växt till sig till en ståtlig ung herre nu! Bilder kommer senare när vi fotat nya inför auktionen. 🙂

OM jag går full tid hinner jag åka och fota lilla Cala Bona som är på inkörning hos en tränare på Dannero travbana den här månaden. Han ska ju säljas på Kriterieauktionen i slutet av september, och därför ska vi sätta samman en försäljningsfilm med nya exteriörbilder och film och bilder in action framför vagn.

Mer väntan är det vad gäller besked om Grizzlys hälta. Ena stunden känner jag mig lugn och tänker att det går bra och läker ut snart, pansarhäst som han brukar vara. Men i nästa stund blir jag så jäkla orolig och nojig och tänker att det faktiskt kan vara något allvarligare nu… Veterinären kunde inte komma förrän om en vecka, så det är bara att stålsätta sig och leva i väntans tider på besked vad gäller det också….

Om de ändå kunde tala…