Löp med dålig tajming

Mini som liten valp. ♥

Förra veckan höglöpte Penny och nu har Mini börjat sitt löp också. Jag som hade förhoppning att para henne på hennes kommande löp, men så dålig tajming som det är nu går det ju inte. 🙁 Då skulle valparna födas precis kring vår flytt och det är ju helt uteslutet.

Mini, som fyllde 6 år i helgen, har ju inte så lång tid kvar för att få sin första kull. Hon löper var 6:e månad, eller har åtminstone gjort det de senaste par åren – så nästa löp är det allt eller inget. Sista chansen!

Vår solstråle ♥

Idag ska Arwin till BVC igen för sin 8-månaderskontroll. Det blir spännande att se hur mycket han väger och hur lång han är för dagen. Jag gissar runt 10 kg!

Han ska få premiäråka i sin nya bilstol också, som vi precis idag har installerat i bilen. Det blev en Axkid Minikid 2.0, som vi köpte på Babyproffsen i Sundsvall för nån månad sen. Hoppas han kommer trivas i den!

(Bild lånad från Babyproffsen.se)

Efterlängtat besök

Min tvillingbror och hans familj kommer på besök över helgen!

Från att min hälsena kändes sämre igår förmiddag så hade jag gott hopp ändå om att kunna åka och ta en uteritt på Grizzly på kvällen. Men för varje timme blev den bara ondare och ondare, och alltmer svullen. Framåt eftermiddagen kunde jag inte stödja alls på benet och hade så himla ont att jag fick kasta in handduken och ge G en vilodag istället.

Jag har fått höja dosen kortison och även återupptagit en annan antiinflammatorisk och smärtstillande medicin som jag tidigare stått på, och nu på morgonen känns det tillbaka till “bara väldigt ont” i hälsenan. Ja, som senaste veckan innan gårdagen ungefär.

Idag väntar vi efterlängtat besök från min bror och hans familj! Självklart håller vi corona-avstånd och är försiktiga, och vi skulle egentligen ha setts hos min mamma i helgen – men eftersom de tillhör riskgrupp 70+ tar vi det säkra före det osäkra och hoppar över det. Men innan de kommer ska jag ta mig ut till stallet och ge G ett pass från marken, eftersom det blev en vilodag igår så får han gå lite idag istället – då han skulle ha fått vila.

Panda med sin leksak och Arwin med en av sina. 🙂

Innan Arwin föddes var jag orolig att alla hans leksaker skulle bli hundarnas (läs Pandas) om de hamnade på golvet. Panda älskar ju leksaker och särskilt bollar. Men, tro’t eller ej – hon är SÅ duktig på att bara springa och hämta HENNES boll och låta Arwins leksakar vara. Så klok. Så duktig. Så snäll. ♥ Däremot är det lillfjärten Arwin som är och försöker norpa Pandas boll… 😉 De får nog väldigt roligt med varandra bara Arwin blir lite större och kan kasta bollar till Pandan. Kasta bollar på vår nya tomt. I vårt nya hus. Vårt nya hem. Jag längtar.

Trevlig helg!

Glada vovvar, mjuk häst och mina grabbar tillsammans

Mini busar i snön ♥ Bilden är tagen förra helgen då det kom massa nysnö. Glada hundar!

Finvädret håller i sig och det är så himla skönt! I dagarna två har jag låtit Grizzly stå med spikmattan över kors och länd medan jag gjort i ordning honom och det ska jag försöka fortsätta med mer regelbundet framöver. Han har sett så mjuk och avslappnad ut de här dagarna när jag arbetat honom från marken. Igår fick han ett rent travpass med massa stretch, lång och låg i formen och idag ett liknande pass men i alla gångarter.

Imorgon tar vi en uteritt med våra stallkamrater. ♥

Stora A och lilla A var med i stallet idag och jag har nästan svårt att hålla mig från lilleskuttårar när jag ser mina grabbar tillsammans. Titt på det här instagram-klippet när Arwin klappar sin ponnyhäst på huvudet. SÅ söt så jag smäller av. Grizzlan i sin tur är så nyfiken och försiktig kring Arwin, så fin. ♥

Tur i oturen

Grizzlan kunde inte stå still på gången idag. SÅ pigg och alert – och feberfri. 🙂

Vi verkar ha haft tur i oturen denna gång. Grizzly fortarande feberfri och såret rinner och såsar fortfarande, men ingen svullnad och det ser liksom rent ut. Han verkar inte vara besvärad av det alls, så jag tänker i helgen börjar röra lätt på honom igen.

De här dagarnas vila har gjort att han är på tårna, åtminstone var han det idag. 🙂 Det var så man fick dansa med honom på stallgången för att kunna ta tempen, men det var det värt. Fortsatt feberfri!

Det har väl aldrig varit så trevligt att bli vaccinerad, tyckte både Panda och Mini! 🙂

Igår efter stallet åkte jag, Ida och Arwin med hundarna till en mindre veterinärklinik här i Ö-vik. Det var hög tid för vaccination för Panda och Mini, och vi blev SÅ bra bemötta. Jag har haft hund i så många år och har nog aldrig varit med om så trevlig vaccinering. Två personer kom ut och mötte oss, en av tjejerna satte sig direkt med hundarna och bjöd dem på mumsiga karameller och gulligullprat. Sen kom den andra tjejen och gav hundarna deras sprutor utan att hundarna ens märkte det. Vips var det klart. Det lilla extra gör verkligen mycket som djurägare! 🙂

Arwin hängde snällt med på dagens att-göra-lista. Han är en klippa. ♥ 🙂

Grizzlyrapport och kladd

Grizzly och hans kamrater i morse. ♥

Tack alla som hört av sig och frågat om Grizzlan! Jag kan glädjande meddela att han var feberfri i morse och såret ser ut att börja torka ihop lite. Jag får fortsätta hålla koll på temp och bara hoppas att han inte busar för mycket de närmsta dagarna så han råkar dra isär sårkanterna så såret börjar blöda igen. Vi får se om han verkligen tog in det allvarssnack jag hade med honom. 😉

Flocken stod lugnt i hagen nu på morgonen och det känns som vi haft tur i oturen denna gång!

Våra planer i stallet har ju såklart blivit inställda nu i och med detta, men desto mer tid tillbringar Idan och jag med hästsnack, planering inför våren och 3-årstestet för hennes “lilla” Manne – och såklart massa bus med Arwin. 🙂

Nyss hjälpte Ida till att ge Arwin hans lunch, spaghetti med köttfärssås. Jag låter bilderna tala för sig själva…

Matkladd i hela ansiktet men glad ändå ♥
Mini uppskattar Arwins matstunder också… 😉
Pandan likaså, som är den som inte ens behöver anstränga sig och ställa sig på bakbenen för att nå till godsakerna som bjuds. Det här bådar inte gott för hundarnas midjemått. 🙂

Vad då, Faldarello?

Ni som börjat följa oss här nyligen kanske undrar vad sidans namn kommer ifrån, Faldarello? 🙂

Jag har sedan 2005 ett registrerat kennelnamn, Faldarello, men hade min första (och hittills enda) valpkull 2014. Tre små liv syntes på ultraljudet, men en valp hade dött innan valparna föddes – och en tikvalp dog i samband med födseln tyvärr. Med andra ord blev det bara en valp från den kullen och hon fick stanna hos mig. ♥

Namnet Faldarello kommer från Siouxindianerna och ska vara ett ord som betyder “A little pretty dog, a playing dog.” Åtminstone vad mina google-sökningar sa då medan jag letade ett kennelnamn att ansöka om. 🙂

Sedan jag köpte Grizzly har det varit mestadels skrivande här om honom och hans träning, men hundarna är såklart med mig hela tiden och mitt intresse för dem är absolut inte mindre – även om jag inte aktivt tävlar och tränar såsom jag gjorde tidigare. Jag hoppas kunna fortsätta på den lilla uppfödarbana jag påbörjade då, 2014, och ta en kull på lilla “Mini”. Vi får se hur våra förutsättningar ser ut lite senare i år!

Om man får drömma, vilket man såklart får… så hoppas jag att jag en vacker dag kan ha en liten gård som jag kan döpa till “Faldarello Gård” eller “Faldarello Farm” eller nåt sånt. 😉 Det låter väl som en fin plan?

En välbehövlig uppsträckare och Bambilaine

En gammal bild på mig och Grizzlan i brist på nya.

Grizzly var något spänd, men såg helt ren ut när jag snabbt kollade honom på lina innan gårdagens träning. Han var på sitt “bul-humör”, så träningen blev en välbehövlig uppsträckare för oss båda! 🙂

Utan att bli för långradig vet jag om mig själv att lätt bli dragen framåt i min sits, vilket G såklart utnyttjar… Jag måste rida mer bestämt och se till att han bär mig helt enkelt, och inte tvärtom. Ett bra pass med serpentiner, sidvärtsförflyttning på volt och lite galopp i slutet. Jag kände mig ändå nöjd eftersom det är så galet längesen vi red en ordentlig träning och jag tyckte min kropp klarade det bra! Även om jag för dagen kände mig som en trasa eftersom det var medicineringsdag för mig, med en doshöjning dessutom. Jag mår illa som om jag hade magsjuka och får huvudvärk, så efter en dusch kraschade jag i säng när jag kom hem.

Fotade Arwin lite igår som jag tänkte visa mer av sen. Här med storasyster, Penny, i bakgrunden. ♥

Just det ja, innan vi sade hejdå från stallet igår fick vi agera räddningspersonal till stallets minsta lilla kamrat, Klara, som nyss fyllt två hästår. ♥ Hon är så söt att det sticks i ögonen och är hela flockens lillasyster. Hur som helst så gick hästarna ner till den del stallägaren tänkt stänga av, men precis bara inte hunnit, och Klara följde såklart med… utan att ana den hemska halka som väntade henne därnere. Hon halkade ikull och blev liggande – men var SÅ duktig och behöll lugnet så vi kunde komma och hjälpa henne därifrån och upp till den andra delen av hagen igen. Jag har aldrig i mitt hela liv upplevt sån halka till fots som igår där i hagen! Jag bara gled åt sidan som om jag stod på nån hooverboard! Och ni som känner mig vet ju hur jag har inbyggda ljudeffekter till allt, haha! Jag tog mig till slut, i farten, ner på knä och fortsatte glida neråt den sluttande hagen – mot stället där lilla Klara låg. Sen tog jag mig inte upp förrän stallägaren kom med en massa sand – menat för Klara såklart, men som även hjälpte mig på stappliga fötter igen! Teamwork.

Nu hoppas jag den här snön som faller i skrivande stund får frysa fast och ligga kvar den här vintern, vad som är kvar av den! Jag var så rädd igår att Klara skulle göra sig riktigt illa, men som tur är gick allt bra. ♥

Vad jag hoppas under 2020

Vår lilla familj på nyårsafton. Nu ska vi göra år 2020 till ett toppenbra år! ♥

Arwin: Förhoppningen med lille Arwin är att han ska få fortsätta må så bra som han gör och gjort sen han föddes. 🙂 Han är väldigt nöjd och glad och lättsam, så långt. ♥ Om ett par veckor ska han få börja simskola och det ska bli skoj, tycker vi föräldrar i alla fall! 🙂 Sen hoppas jag att vi under året få se många roliga framsteg som när han lär sig krypa, gå och kanske säga sina första ord? 🙂 Vad tror ni hans första ord kommer bli?

Dressad och fin med fluga på nyårsafton! (ser lagom chockad ut på den här bilden, haha!)

Grizzly: Det här året är tanken att vi ska göra comeback på tävlingsbanan, förhoppningsvis både i dressyr och hoppning. I dressyren tänker jag att vi ska stå startklara för LB-programmen igen direkt till våren, rida många tävlingar och bli tryggare i tävlandet – och sen är målet att träna inför att debutera LA mot sensommaren/hösten, om jag får som jag vill. 🙂

I hoppningen har jag försiktiga planer, men jag vill absolut ta med Grizzly ut på ett gäng Pay and Jumps igen för att komma ut och få lite rutin och träna att tävla igen. Sen får vi se om det blir starter i riktiga tävlingar i 80-90 cm. Hoppas ju på det! Annars kanske jag hittar på en annan lösning för Grizzlans hopptävlande, för hoppa – det ska han få göra.

En målbild för mig själv, Grizzly och jag under vår första “riktiga” hopptävling. Då var det så lätt och skoj! Och det är precis vad jag hoppas och vill det ska bli igen. Snart så. 🙂

Mig själv: Jag tycker nog att jag själv är ett ganska oskrivet kort det här kommande året. Helst vill jag ju kunna säga att jag ska bli mycket bättre i mina leder så jag känner mig helt kry! Så ja, det får vara ett mål för året. 🙂 Sen kommer jag senare under året att börja jobba igen, och måste se till att jag hittar en jobbsituation som jag trivs bra med.

Hundarna: Först och främst hoppas jag att hela gänget fortsätter behålla hälsan. Penny blir ju faktiskt 10 år i år och det börjar kännas lite läskigt. Men hon är en frisk och fräsch gammal dam, så jag tänker att vi får många år till tillsammans. ♥

Jag har faktiskt börjat smida lite planer på att damma av kennelnamnet Faldarello igen. Men det gäller att jag mår bra och likaså resten av “min flock” för att det ska kunna genomföras på bra sätt. För kan jag inte göra det på bra sätt som känns bra, då är det ingen mening att försöka alls. Men, jag HOPPAS få läge att para Mini under 2020! 🙂 Vi sitter redan då och då om kvällarna, Mini och jag, och spanar efter en potentiell fästman. 😉

Panda är familjens klippa och hon längtar bara tills Arwin kan börja kasta bollar till henne. Det får bli ett av årets mål också… ♥

2019

Arwin med sin fina pappa. Sån tur jag har haft! Kärlek. ♥

2019. Jisses, vilket år! Det har hänt så mycket det här året, men det största av allt är såklart Arwin. ♥ Helt galet att han om bara ett par dagar blir fem månader gammal!

Hästmässigt har det varit ett paus-år eftersom jag under den större och särskilt senare delen av graviditeten inte red alls. Jag motionerade Grizzly en del från marken med longering, men det var det lilla. Hade god hjälp av tidigare medryttare, Lowa, och sedan tre månaders preggokollo hos Ida. TACK igen! ♥

2019 för Grizzlys del blev med andra ord i stort sett ett viloår. Han har under de senaste två månaderna börjat komma igång, men vi har en lång väg kvar. En sak är dock säker, om inget oförutsett inträffar ska vi stå redo och startklara så snart vårens tävlingar drar igång! Vinterträningsmässigt har jag aldrig tidigare haft bättre förutsättningar, så det finns inget att skylla på. 🙂

Hela hästeriet är så viktigt för mig, som jag vet en del har svårt att förstå… Jag vet liksom inte vem jag är utan det. Det är friskvård och själavård i ett för mig. Det kanske låter som jag prioriterar bort Arwin ibland, men jag ser det som precis tvärtom. Jag har en helt annan energi att vara den bästa mamma jag kan vara när jag boostat mig med ett par stalltimmar. De resterande 22 timmarna om dygnet är jag oftast max bara någon meter ifrån Arwin och han är såklart det absolut käraste jag har. ♥

Fendi som liten valp. ♥

2019 innehöll också en stor förlust och stor sorg när min gamla vän, Fendi, fick somna in. Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på henne – ett sår som inte är helt läkt ännu. Det hon gav mig genom de dryga 10 år vi hade tillsammans är jag så tacksam över. Nu hoppas jag att Mini kan ta över facklan och föra kennel Faldarello och Fendis minne vidare! Kanske under år 2020?

Hundarna älskar livet som storasystrar till Arwin och skulle nog önska att jag kunde vara hemma föräldraledig för all framtid. 😉

Nästa år vet jag redan nu kommer innehålla stora förändringar och förhoppningsvis massa glädjeämnen. Detaljer kring det berättar jag lite längre fram. 😉 Men, vad gäller Grizzlys och mina förhoppningar inför år 2020 tänkte jag ta och skriva lite om i morgon – på nya årets första dag! (skriver det här inlägget tidigt, 00.50, på nyårsafton)

Tills dess önskar jag alla jag känner och inte känner – ett GOTT NYTT ÅR! ♥

Min fina familj och två av våra tre vovvar. (Penny var i köket och hoppades på lite spill…) ♥
Bilden tagen av Arwins faster efter julklappsutdelning hos Arwins farmor och farfar.

Julaftonsbilder och löslongering

Arwin i finskjorta bland alla hans klappar. ♥
Första mötet med Tomten är inget han vill prata om, haha. 😉 Han sa inte ett ljud, men blicken säger allt?

Pepprar er med bilder från julafton i det här inlägget. Bilderna får tala för sig sjäva med lite hjälp av bildexterna. 🙂

Idag var Grizzly sig själv igen. Vet inte vad som gjort honom så stressad i huvudet de senaste par veckorna, men jag håller tumme att det vänt nu. Jag löslongerade honom idag och gjorde en del desensitiseringsövningar med honom, och han var en klippa. 🙂

Imorgon väntar en uteritt för oss då jag får sällskap av min svägerska som får låna stallägarens häst. TACK Anna! ♥

Jag körde desensitisering med hjälp av en röd kona och longeringspisken. G stod som en staty hela tiden även när jag rappade i backen vid sidorna, framför honom, bakom honom och ovanför huvudet.
Arwins kusin väntade spänt på Tomten och hade en tomtemössa i helt rätt storlek…
TOMTEN!
Arwin… som bara ville äta sina paket!
De där jäkla snörena som var i vägen! 😉 Och hans mamma har fastnat i samma silly smile pose inför kameran. 🙂
Första julen som familj ♥