Att vänja sig vid en ny vardag…

Min lille Arwin och jag i mörkret innan läggdags.

Jag har en fantastisk sambo, en underbar liten pojke, tre livfulla hundar och en härlig häst. Ändå känns det stundvis väldigt tomt nu. Fendis närvaro saknas nåt enormt, men jag har inget annat val än att vänja mig vid en ny vardag utan henne.

Jag kommer på mig själv flera gånger titt som tätt att råka ropa hennes namn när jag kallar på de övriga hundarna. Hennes namn sitter liksom fast på min tunga. Jag tycker ibland att jag hör henne, och t.o.m. ser henne som hastigast “gå förbi”. Jag SAKNAR henne! 🙁

Vill säga tack för alla fina ord och kramar de senaste par dagarna. Jag läser varje kommentar, men har inte fixat att svara…

Senaste par veckorna sen stockholmsresan har jag dessutom gått och blivit allt sämre i mina leder, utan att nämna det. Jag har liksom tänkt att det ska vända och bli bättre snart. Och jag är trött på att skriva om mina krämpor här hela tiden. Men igår fick jag ge vika och kontakta läkare igen. Jag kan inte ens lyfta Arwin, och på förmiddagarna innan värktabletterna kickat in för fullt så kan jag knappt ta mig ur sängen. I stort sett alla leder värker. Det som blev riktigt bekymmersamt var nu när käkleden inflammerades så jag inte kan gapa eller tugga. Äta bör man… Så idag fick jag en akuttid och står nu på kortison, smärtstillande och medicin för magen. Imorgon bitti ska fler prover tas och sedan beslutas om jag remitteras vidare till reumatolog.

Grizzly syns på långa vägar i sitt reflexregntäcke.
Grizzlan fick häromdagen träffa en åldersman på 25 år som snart flyttar från gården. Trevlig bekantskap tyckte G!

Nu längtar jag ut till skogen, både med mina hundar och på min häst. Jag har gott hopp om att medicinerna jag nu fått ska hjälpa mig fixa det inom närmsta dagarna. Det är min familj och mina djur som kan hjälpa mig vänja mig vid en ny vardag – som jag ska se till bli en bra vardag igen…

Till sista andetaget…

❤️ Fendi 2009-04-11 – 2019-10-15 ❤️

Tårarna vill inte sluta rinna… Fendis hjärta slutade slå igår vid 14.40 och mitt hjärta känns som i tusen bitar.

Vid lunchtid igår ringde jag veterinären och sa att vi måste få komma in igen så Fendi skulle få dropp direkt, även om vi blev hänvisade vidare till Sundsvall. De satte in dropp direkt och tog nya prover för att se om värdena förändrats sen dagen innan. Och när provsvaren kom var det lamslående besked. Fendis infektionsvärde (fråga mig inte vilken exakt markör det är, kan inte detaljerna utan minns bara veterinärens ord) hade gått upp från 10 dagen innan till 135. Och hennes njurvärden visade på att de höll på att lägga av helt. Veterinären sa att det inte fanns något att göra annat än att göra lidandet så kort som möjligt.

Min älskade Fendi. Hon som varit vid min sida i över 10 år. Hon som hördes överallt på sitt egensinniga, men underbara sätt. Tystnaden efter henne är öronbedövande…

Hon har varit med mig genom alla mina ups and downs i våra år tillsammans, så självklart var jag vid hennes sida – till sista andetaget. Jag satt med henne på golvet hela tiden och hon låg i mitt knä när det var dags. Omsluten av min jacka över hennes rygg och med hennes tass i min hand. Det kändes som jag skulle gå av på mitten av sorg och ovilja att säga farväl. 💔

❤️

Att aldrig ha fått sitt hjärta brustet skulle innebära att man aldrig haft turen att ha någon att älska. Jag hade turen att få vara Fendis människa i drygt 10 år. Tack Fendi för allt du gav mig, och sov så gott. Jag älskar dig. ❤️

Fendi- och Grizzlynytt

Fendi hos veterinären i väntan på att droppet skulle sättas in.

Uppdatering om Fendi: Hos veterinären blev blodprover tagna och hon sattes på dropp som hon fick ha i tre timmar. Jag satt hela tiden med henne på golvet intill och hon hade min jacka över sig för att hålla värmen under tiden.

Provsvaren visade på låga proteinvärden, specifikt lågt Albumin och lågt kalk. Det generella proteinet såg bra ut och man kunde inte se nån avvikelse på övriga värden heller. Hjärta och lungor lät bra också och tempen återgick till det normala.

När vi kom hem var Fendi SÅ trött. Hon har legat intill mig hela natten och inte ens lyft huvudet. Jag har med hjärtat i halsgropen känt på henne emellanåt så hon faktiskt andas. Hon har inte velat dricka eller äta under natten så jag oroar mig nåt enormt. Jag fick dock i henne lite vatten genom att doppa mina fingrar så hon slickade på mina händer, men det var ju såklart inte mycket.

Nu på morgonen gick hon faktiskt och spontant drack några klunkar och hon har varit ute och kissat. Men annars ligger hon bara. Veterinären sa att det hon fick igår skulle hjälpa henne i ca ett dygn, så vid lunch idag – om jag inte fått i henne nåt, måste jag kontakta veterinären igen. Som det lät måste hon remitteras till Sundsvall och blir mest troligt inlagd i så fall.

Som djurägare i det här läget, när man inte vet om det “bara” är en elak magsjuka eller nåt annat allvarligare som ändå kommer sluta i sorgligt farväl, är det inte lätt. Fendi är trots allt 10,5 år gammal. Hur mycket ska man låta dem behöva gå igenom för att de ska hänga med ett litet tag till..? Och det är just det, är det en magsjuka som kan avhjälpas så vill jag ju såklart hjälpa henne. Fendi har sen tidigare en känslig mage, särskilt nu på äldre dagar och blir alltmer medtagen för varje “skov”.

Hur som helst så är jag så orolig för min gamla piga… Min fina, fina Fendi. Om du ändå kunde prata…

Grizzly och jag i ridhuset i söndags.

Kort nytt om Grizzly så har flocken lugnat ner sig nu. Dock syns det att han hamnat i klistret med bitmärken lite här och var, så han ser ut som Scarface för dagen. Det tar väl lite tid innan flocken vant sig vid deras nye inneboende.

Grizzly har fått vila och bara blivit ompysslad sen i lördags. Jag har kollat honom på lina lite kort både söndag och måndag, och han är halt på höger bakben efter fläkingen i lördags. Det syns inte i skritt, men han är kort och spänd i steget i trav – så han får ta det lugnt och möjligtvis börja skritta lugnt om några dagar så får jag se hur det artar sig.

Avslutningsvis ett tips till er som inte har barn eller nåt annat att oroa er för – skaffa djur vetja! 😉

Fendi sjuk, veterinärbesök idag

Min gamla Norpan mår inge bra… 🙁

Min gamla Fendi mår inte bra. Sedan i lördags morgon har hon varit dålig i magen med både kräkningar och diarré. Igår började det senare bli blodiga, och inatt har hon smågnytt och darrat och haft magont. Med en temp på 38,8 grader nu på morgonen så ringde jag veterinären direkt och fick en tid idag kl. 10.30.

Vi ligger nu i sängen och jag har bäddat in henne i min tröja, vilket verkar göra henne lugn och så att hon slutar darra i alla fall. Med jämna mellanrum blåser jag värme med min mun på hennes rygg/mage och hon verkar tycka det känns skönt och avslappnande.

Min lilla gumma… Jag blir så orolig. 🙁

Tuttchock och dags för comeback

Titt småtårna! Vuxnas fötter håller jag mig helst undan, men spädbarns fötter är bland det sötaste jag vet! 🙂

Dagarna rullar på och det är knappt att jag håller koll på veckodag längre. Eftersom dagarna och nätterna flyter ihop i mångt och mycket i vaken tid så blir jag lite dagvill. 😉

I fredags blev Arwin tre veckor gammal och allt går fortsatt bara fint. Jag har tagit mig ut på allt längre promenader så nu fixar jag uppemot en timmes promenad i alla fall, i hygglig takt. Jag har aldrig varit nån som direkt satt hastighetsrekord på prommisar tidigare heller. 🙂 Nu har jag börjat så smått att lägga tid på min egen comeback efter snittet och graviditeten, så än så länge är det promenader och magövningar med hjälp av Mammamage-appen. Det är ingen träning direkt utan mera andningsövningar så man lär sig hitta och aktivera sina magmuskler igen.

Fendi gillar amningskudden och vill ha en egen säger hon…
Tuttchock! 😉 Den här bjuder jag på, för jag tyckte Arwin var så galet söt på den här bilden – tagen direkt efter ett bad och inlindad som en burrito i sin badhandduk. 🙂

Snitt-såret ser jättefint ut! Däremot så bränns det som tusan ovan och kring snittet, vilket jag tror är nervskador som försöker repa sig. Vissa områden är det precis tvärtom, där har jag ingen känsel alls. Mysko känsla.

I helgen har Arwin haft besök av sin morfar och bonusmormor! Mera fina presenter till Arwin, som redan är aningens bortskämd. 😉

Grizzlan då? Jo han har fått nya skor och mår prima tillsammans med sin kompis, Manne. 🙂 Jag längtar som en tok efter honom och vet inte om jag kommer klara att vänta ända tills 4/9 då det är dags för återbesök hos veterinären…

1 vecka gammal och hundarna på väg hem

Penny har tagit på sig den ansvarsfulla rollen som lillebrorvakt. 🙂

Jag är kär. Det var säkert inte otippat, men jäklar vad man trillar dit direkt… TACK för alla grattishälsningar! Idag fyller Arwin 1 vecka och hittills har han varit så himla snäll mot oss som rookie-föräldrar. Han äter och sover och ligger små stunder vaken och plirar med sina stora blå ögon. 🙂

Vi har hunnit med hembesök av bvc och allt såg bra ut med viktuppgång och det känns ju skönt för den mjölkstinna mamman. 😉

Hundarna är också på hemgång i dagarna. I onsdags kväll kom Panda och Penny hem, och Penny har tagit sig an rollen som den ansvarsfulla storasystern. Panda längtar mest tills Arwin är gammal nog så de kan leka med boll tillsammans.

Fendi och Mini kommer hem imorgon och jag längtar!

Besök ska vi börja få i helgen också då det är några uppradade som är nyfikna att träffa vår lille prins. Ja, ni ser – helt plötsligt så prinsas det än hit och än dit om Arwin nu. 😉 Men var så säkra, det finns alltid rum för djuren också – så livet med dem är inte bortglömt. Mitt liv ska bara från och med nu bli MER och BÄTTRE. 🙂

Pga. mitt snitt och långa återhämtningstid hoppas jag att Grizzly kan stanna en månad till än det först var tänkt, men inget är bestämt och jag hoppas allt löser sig smidigt. Jag längtar såklart efter att få Grizzly nära igen, men som det är nu tar jag mig inte ens ur sängen utan hjälp. Ja ni förstår. En sak i taget…

På måndag väntar veterinärundersökning på kliniken. Jag får ta det därifrån…

Väntans tider, BF och bedömning idag!

Fendi och Mini sover lyxigt tillsammans med Ida. De har nog inte så mycket emot att vänta om de har det såhär bra. 😉

(mobilfoto från Ida)
Idag, 31/7, är beräknat födelsedatum – men det verkar som Liten vill vänta till augusti. 🙂

Nu är tiden ute och ingen Liten här än. Men, idag är en tokspännande dag. Om bara nån timme ska jag in till sjukhuset och träffa läkaren för att göra en bedömning om ev. igångsättning. Gaaah. FÖR spännande. Hade ju helst velat att det drog igång av sig själv, men jag förlitar mig helt på läkarna här. Ser Liten ut att må bra därinne med tillräcklig vattenmängd, bra näringstillförsel fortfarande osv, så kanske vi får vänta några dagar till innan man gör nåt för att påskynda det hela. Hur som helst är det NÄRA nu! 🙂

Jag bakar vidare medan jag väntar… nya limpor till frysen, och de första varma skivorna såklart med massa smör på tar man direkt! Mmmmums!
Penny trivs också i väntans tider. Hon klagar inte över VIP-plats i soffan, här med ett ben i munnen – mest för att vakta så inte Panda tar resterna… 😉
Och Pandan kollar på Pluto! Med mera… Vi har faktiskt passat på och  tränat lite lydnad senaste dagarna. Heja oss.

Grizzly då? Jo, här är väntan nåt vi börjar bli “bra” på… Veterinären som var bokad dök ju aldrig upp, så nu har vi försökt få tid på ett par kliniker i Sundsvall, men pga. semestertider är det inte lätt. Bara att snällt vänta. Får vi ingen återbudstid är det inte förrän 12/8 som de har tid för oss. Och fortsatt vila för Grizzly tills dess. Denna väntan…  :/  Men TACK Ida för att du hjälper till och styr upp det här åt mig just nu!

Besök hos BM, push-kollo och bedömningstid inbokad

Mini och Fendi har åkt iväg på “push-kollo” några dagar. Ständiga uppdateringar från Ida om mina småtöser är SÅ uppskattat!

Måndag. Liten är kvar i magen, men har det alldeles utmärkt bra enligt barnmorskan som vi nyss var och träffade. Mina värden också bra så det är bara att fortsätta denna väntan…

Vi har fått en bedömningstid hos läkare nu på onsdag, 31/7, då vi har BF. Då görs ett ultraljud för att se så fostervattennivån är okej och moderkakans funktion m.m. Blir det igångsättning mån tro? Vilken rysare. 🙂

Helt otippat men överraskande roligt dök Ida med familj upp här hemma igår kväll! 😀 De skulle upp till Ö-vik för att köpa en hästtransport till Idas häst, Manne, så en sen kvällsfika med surr hann vi med innan de drog söderut igen. Med sig tog Ida två av mina kära långnäsor, Fendi och Mini. De fick följa henne på “push-kollo” nu några dagar tills Liten har anlänt. Panda och Penny är hemma fortfarande och A’s föräldrar har lovat ta hem och passa dem de dagar vi blir på BB.

Bildbevis på att hundarna äter som de ska. Ida är väldresserad som facit med att rapportera hem, haha. 😉

Tänk sicken tur man har med bra hjälp när man har djur. TACK för all hjälp!

Grizzlan då undrar ni? Ida ska filma honom en sväng på lina idag och sen ska vi utifrån det kontakta veterinär igen när vi vet aktuell status. To be continued…

En liten utflykt till Gullvik

Grizzly och Ida håller hastighetsbegränsningarna. 😉   (Foto från Ida)

Det har gått ett par dagar här hemma igen och jag får ständiga och detaljerade rapporter från Ida. 🙂 Hältan är borta, så hon har sedan igår börjat skritta korta halvtimmes turer på hårt underlag som försiktig igångsättning.

Grizzly har totalt kärat ner sig i hans lilla hagkamrat, Tummen, och enligt Ida hade han stått och gnäggat och dansat på stallgången när Ida skulle göra i ordning honom. Men bara de väl kommit iväg hade han lugnat ner sig. 🙂

Jag och Liten på  en av Gullviks stenar.

Den extra kontrollen hos läkaren för mig och Liten gick bra igår. Alla värden bra och blodtrycket var normalt. Jag vet att jag brukar få på gränsen högt undertryck vid provtillfällen, det har hängt med forever – så jag var inte orolig för egen del. Visst vill man kolla upp som de säger när t.ex. havandeskapsförgiftning kan komma smygande utan att man känner nåt själv också – men allt såg bra ut. Ett extra ultraljud gjorde läkaren också och såg fina flöden i navelsträng, vattenmängd och Litens lilla hjärta. 🙂

Idag har jag och A varit ut till havet med hundarna, till Gullvik. Vi hade med oss middag on the go till oss själva och hundarna lekte som små galningar. Det var en mysig liten utflykt och nu ligger hela flocken utslagna i soffan bredvid mig.

Mina töser redo för bad och bus.
Soldyrkaren. 🙂 Ett snabbt dopp blev det också (inte för mig) men det var tydligen KALLT!
Skulle man stå på en sten, undrade Pandan…
Eller ta en liten micropaus bredvid en sten – det gör man lite som man vill, menar Fendi. 🙂

Nä nu måste jag kila, jag hör chokladglassen ropar på mig från kylen… 😉

Midsommarhelgen 2019

Bror med familj har varit här hela midsommarhelgen. Mysigt! 🙂

Vi FICK ju tur med vädret! 🙂 Längesen man minns en midsommar med så fint väder. Vältajmat! Vi har haft mysiga dagar och ätit massor. Precis som det ska vara.

Jag beslutade mig för att baka hederliga sommartårtor till midsommardessert, och jag tror de blev uppskattade.

Sommartårta!

Jag bakade helt vanliga sockerkaksbottnar och fyllde med ett lager jordgubbsmousse (grädde, Philadelphiaost, florsocker och finhackade jordgubbar) och ett lager med en banan-/marsankrämsblandning. Sen spritsade ram av grädde och en bärbomb on top! 🙂

Husse badade…
Och såklart Panda också. 🙂 Småtjejerna badade tårna i intervaller längs strandkanten. 😉
Jag stod mest och var tjock och viftade bort besvärlig knott… 😉
Bulan skulle ju förevigas också i den sprickfärdiga klänningen… så jag körde en preggo-selfiesession i badrummet . 😉
Dagen efter midsommar fick äntligen Manfred träffa Grizzly igen. Ser ni, hästintresset väcks… 🙂