Vad jag hoppas under 2020

Vår lilla familj på nyårsafton. Nu ska vi göra år 2020 till ett toppenbra år! ♥

Arwin: Förhoppningen med lille Arwin är att han ska få fortsätta må så bra som han gör och gjort sen han föddes. 🙂 Han är väldigt nöjd och glad och lättsam, så långt. ♥ Om ett par veckor ska han få börja simskola och det ska bli skoj, tycker vi föräldrar i alla fall! 🙂 Sen hoppas jag att vi under året få se många roliga framsteg som när han lär sig krypa, gå och kanske säga sina första ord? 🙂 Vad tror ni hans första ord kommer bli?

Dressad och fin med fluga på nyårsafton! (ser lagom chockad ut på den här bilden, haha!)

Grizzly: Det här året är tanken att vi ska göra comeback på tävlingsbanan, förhoppningsvis både i dressyr och hoppning. I dressyren tänker jag att vi ska stå startklara för LB-programmen igen direkt till våren, rida många tävlingar och bli tryggare i tävlandet – och sen är målet att träna inför att debutera LA mot sensommaren/hösten, om jag får som jag vill. 🙂

I hoppningen har jag försiktiga planer, men jag vill absolut ta med Grizzly ut på ett gäng Pay and Jumps igen för att komma ut och få lite rutin och träna att tävla igen. Sen får vi se om det blir starter i riktiga tävlingar i 80-90 cm. Hoppas ju på det! Annars kanske jag hittar på en annan lösning för Grizzlans hopptävlande, för hoppa – det ska han få göra.

En målbild för mig själv, Grizzly och jag under vår första “riktiga” hopptävling. Då var det så lätt och skoj! Och det är precis vad jag hoppas och vill det ska bli igen. Snart så. 🙂

Mig själv: Jag tycker nog att jag själv är ett ganska oskrivet kort det här kommande året. Helst vill jag ju kunna säga att jag ska bli mycket bättre i mina leder så jag känner mig helt kry! Så ja, det får vara ett mål för året. 🙂 Sen kommer jag senare under året att börja jobba igen, och måste se till att jag hittar en jobbsituation som jag trivs bra med.

Hundarna: Först och främst hoppas jag att hela gänget fortsätter behålla hälsan. Penny blir ju faktiskt 10 år i år och det börjar kännas lite läskigt. Men hon är en frisk och fräsch gammal dam, så jag tänker att vi får många år till tillsammans. ♥

Jag har faktiskt börjat smida lite planer på att damma av kennelnamnet Faldarello igen. Men det gäller att jag mår bra och likaså resten av “min flock” för att det ska kunna genomföras på bra sätt. För kan jag inte göra det på bra sätt som känns bra, då är det ingen mening att försöka alls. Men, jag HOPPAS få läge att para Mini under 2020! 🙂 Vi sitter redan då och då om kvällarna, Mini och jag, och spanar efter en potentiell fästman. 😉

Panda är familjens klippa och hon längtar bara tills Arwin kan börja kasta bollar till henne. Det får bli ett av årets mål också… ♥

2019

Arwin med sin fina pappa. Sån tur jag har haft! Kärlek. ♥

2019. Jisses, vilket år! Det har hänt så mycket det här året, men det största av allt är såklart Arwin. ♥ Helt galet att han om bara ett par dagar blir fem månader gammal!

Hästmässigt har det varit ett paus-år eftersom jag under den större och särskilt senare delen av graviditeten inte red alls. Jag motionerade Grizzly en del från marken med longering, men det var det lilla. Hade god hjälp av tidigare medryttare, Lowa, och sedan tre månaders preggokollo hos Ida. TACK igen! ♥

2019 för Grizzlys del blev med andra ord i stort sett ett viloår. Han har under de senaste två månaderna börjat komma igång, men vi har en lång väg kvar. En sak är dock säker, om inget oförutsett inträffar ska vi stå redo och startklara så snart vårens tävlingar drar igång! Vinterträningsmässigt har jag aldrig tidigare haft bättre förutsättningar, så det finns inget att skylla på. 🙂

Hela hästeriet är så viktigt för mig, som jag vet en del har svårt att förstå… Jag vet liksom inte vem jag är utan det. Det är friskvård och själavård i ett för mig. Det kanske låter som jag prioriterar bort Arwin ibland, men jag ser det som precis tvärtom. Jag har en helt annan energi att vara den bästa mamma jag kan vara när jag boostat mig med ett par stalltimmar. De resterande 22 timmarna om dygnet är jag oftast max bara någon meter ifrån Arwin och han är såklart det absolut käraste jag har. ♥

Fendi som liten valp. ♥

2019 innehöll också en stor förlust och stor sorg när min gamla vän, Fendi, fick somna in. Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på henne – ett sår som inte är helt läkt ännu. Det hon gav mig genom de dryga 10 år vi hade tillsammans är jag så tacksam över. Nu hoppas jag att Mini kan ta över facklan och föra kennel Faldarello och Fendis minne vidare! Kanske under år 2020?

Hundarna älskar livet som storasystrar till Arwin och skulle nog önska att jag kunde vara hemma föräldraledig för all framtid. 😉

Nästa år vet jag redan nu kommer innehålla stora förändringar och förhoppningsvis massa glädjeämnen. Detaljer kring det berättar jag lite längre fram. 😉 Men, vad gäller Grizzlys och mina förhoppningar inför år 2020 tänkte jag ta och skriva lite om i morgon – på nya årets första dag! (skriver det här inlägget tidigt, 00.50, på nyårsafton)

Tills dess önskar jag alla jag känner och inte känner – ett GOTT NYTT ÅR! ♥

Min fina familj och två av våra tre vovvar. (Penny var i köket och hoppades på lite spill…) ♥
Bilden tagen av Arwins faster efter julklappsutdelning hos Arwins farmor och farfar.

Julaftonsbilder och löslongering

Arwin i finskjorta bland alla hans klappar. ♥
Första mötet med Tomten är inget han vill prata om, haha. 😉 Han sa inte ett ljud, men blicken säger allt?

Pepprar er med bilder från julafton i det här inlägget. Bilderna får tala för sig sjäva med lite hjälp av bildexterna. 🙂

Idag var Grizzly sig själv igen. Vet inte vad som gjort honom så stressad i huvudet de senaste par veckorna, men jag håller tumme att det vänt nu. Jag löslongerade honom idag och gjorde en del desensitiseringsövningar med honom, och han var en klippa. 🙂

Imorgon väntar en uteritt för oss då jag får sällskap av min svägerska som får låna stallägarens häst. TACK Anna! ♥

Jag körde desensitisering med hjälp av en röd kona och longeringspisken. G stod som en staty hela tiden även när jag rappade i backen vid sidorna, framför honom, bakom honom och ovanför huvudet.
Arwins kusin väntade spänt på Tomten och hade en tomtemössa i helt rätt storlek…
TOMTEN!
Arwin… som bara ville äta sina paket!
De där jäkla snörena som var i vägen! 😉 Och hans mamma har fastnat i samma silly smile pose inför kameran. 🙂
Första julen som familj ♥

Världens myshelg och planering v. 48!

Idag promenerade Ida med Arwin i sele medan jag red Grizzlan. En timmes frisk promenad på skogsvägar. Mysigt!

Arwin sover sött i sin säng och jag sitter och mår gott efter världens myshelg. Med Ida trivs jag så himla bra och vi känner varandra så väl så vi kan prata om vad som helst, bara slappna av och vara oss själva och pruppa obehindrat om så skulle behövas. 😉

Eftersom vi har samma brinnande hästintresse har vi aldrig bekymmer att hitta nåt att diskutera och nörda ner oss i. Hon verkar dessutom barnsligt förtjust i min lille Arwin – och det gör att vi bara har än mer gemensamt. 🙂 Vi har bakat godsaker och ätit gott, vi har piffat hundar, pratat häst, kollat filmer och busat med Arwin m.m. Helgen bara rusade förbi!

TACK Ida för trevlig helg!

I dagarna tre har Ida och Arwin följt med till stallet. I fredags löslongerade jag Grizzly och både igår och idag blev det ridpass, ett i ridhuset och en uteritt. G har både sett och känts fin och jag är så taggad för fortsatta träningen framöver!

Arwin har varit med i stallet varje dag i helgen. Han ÄLSKAR hästar! Tänk, redan så lik sin mamma. 🙂

Imorgon kommer G bara få en promenad för hand då jag även då måste ha med mig Arwin till stallet. Men imorgon följer Grizzlys tidigare medryttare, Lowa, med till stallet – så jag gissar att hon vill pyssla och promenera med honom, så följer jag och Arwin med som sällskap. 🙂

Vår plan för veckan ser ut såhär;

Måndag: Promenad för hand och rejäl ompyssling

Tisdag: Tömkörning (för nu har mina tömmar kommit!)

Onsdag; Lösgörande pass i ridhuset

Torsdag: Uteritt eller lösgörande pass i ridhuset

Fredag: Uteritt (på eftermiddagen tar jag tåget till Sundsvall och möter upp Ida med familj för vidare resa ner till Stockholm!

Lördag och Söndag: Vila (medan jag boostar inspiration på Sweden International Horse Show!

Poopcident

Nybadad liten fjärt. 🙂

Här har vi startat vår lördag med ett morgonbad för lillfisen. Finns inget som en ordentlig poopcident för att motivera en sån start på dagen! 😉

Mini har intagit sin favoritplats i soffan. PÅ ryggkuddarna. Något vingligt ibland, men helt klart bästa platsen med bästa utsikten enligt henne.

Inatt har det fallit lite snö här i Ö-vik. Det kan faktiskt få komma lite snö nu, men bara så det blir trevligare underlag överallt – och för att det ska bli lite ljusare så man ser hundarna och hittar hästen om kvällarna. 🙂

Apropå underlag. När snön kommer tänker jag att det blir skönare för G att vandra i hagen också. För helt klart är det underlaget som avgör hur halt han visar sig nu. Jag tog in honom i ridhuset igår kväll och lät honom i stort sett välja gångart själv. Han visade mycket spring i benen och såg riktigt fräsch ut! Man kan inte tro att det är samma häst inne som ute. Jag har gott hopp om att vi kan få bra hjälp med detta efter veterinärbesöket. 🙂

Till onsdag ska jag låta G få röra sig lite i ridhuset varje dag så han inte är helt rostig i kroppen. Tror det bara är skönt för honom, både i kropp och knopp!

Snart ska ni se att Grizzlan dansar omkring i hagen igen, i snö och med lite frost på mulen. 🙂

En lördag med HELA familjen

Lille Arwin sov gott i skogen. (här hade jag lagt ner honom i en mossbeklädd glänta där solen precis bröt igenom granarna) SÅ söt, om jag själv får tycka! 🙂

Idag har jag haft en riktigt bra lördag. Hoppas ni likaså?

Efter en lugn morgon startade vi dagen med en utflykt till Skuleskogens nationalpark och tog en promenad med hundarna. Panda njöt från topp till tå av att få göra några enkla uppletanden i skogen, Mini sprang och störde Panda det bästa hon kunde och Penny gick som vanligt och letade efter något ätbart. 😉

Arwin bars av A i sin sele och sov igenom det mesta av promenaden. Det är skönt att sova med friskluft i lungorna. 🙂

Efter den turen åkte vi till Grizzlan som fick ompyssling som vanligt. Han låg och vilade precis när jag kom och vi fick en megamysig stund medan han låg kvar och jag kliade honom över panna, hals och manke samtidigt som jag drog in den godaste doften jag vet. Min goa lilla pånni.

Jag har sån tur som har en sån fin flock, med både människor och djur.

Hemma i lösdriften och TLC

Grizzlan börjar bli hemmastadd i lösdriften på bra sätt. 🙂
Grizzlan och lilla Klara.

Det är skönt att se att G börjar bli hemma i sin nya bostad. Jag tycker flocken är lagom stor, just nu fem hästar – varav två ponnys. Vattenlösningen känns skön med uppvärmd vattenkopp så man slipper oroa sig att de inte har vatten i vinter. Sen finns ligghall och skogsdunge för vind- och väderskydd om de så vill.

Idag tog jag in Grizzly i stallet och pysslade om honom. Lite extra TLC när han är sjukskriven. Han fick stå med spikmatta över ryggen en bra stund och han fick liniment på sina ben för avslappningens skull. Han såg ut att njuta och blev glad över en liten portion linfrökaka och mineraler till sin tuss hö. 🙂

Idag passade vi på med promenad i solen. Arwin sov som en stock hela tiden och mådde gott. 🙂

Här hemma hade Arwin besök även idag, av sin killkompis – grannen Gustav! Efter gofikat för deras mammor tog jag, stora A och lilla A och hundarna en prommis. SÅ skönt väder idag! När jag ser bilderna jag tog idag från promenaden slår det mig så tomt det ser ut utan Fendi… Undrar hur lång tid det tar innan jag vänjer mig vid “bara” tre hundar. Det känns liksom som att hon bara är bortrest och snart ska komma tillbaka. Det går liksom inte riktigt in att hon är borta. På riktigt. För alltid. 🙁

Att vänja sig vid en ny vardag…

Min lille Arwin och jag i mörkret innan läggdags.

Jag har en fantastisk sambo, en underbar liten pojke, tre livfulla hundar och en härlig häst. Ändå känns det stundvis väldigt tomt nu. Fendis närvaro saknas nåt enormt, men jag har inget annat val än att vänja mig vid en ny vardag utan henne.

Jag kommer på mig själv flera gånger titt som tätt att råka ropa hennes namn när jag kallar på de övriga hundarna. Hennes namn sitter liksom fast på min tunga. Jag tycker ibland att jag hör henne, och t.o.m. ser henne som hastigast “gå förbi”. Jag SAKNAR henne! 🙁

Vill säga tack för alla fina ord och kramar de senaste par dagarna. Jag läser varje kommentar, men har inte fixat att svara…

Senaste par veckorna sen stockholmsresan har jag dessutom gått och blivit allt sämre i mina leder, utan att nämna det. Jag har liksom tänkt att det ska vända och bli bättre snart. Och jag är trött på att skriva om mina krämpor här hela tiden. Men igår fick jag ge vika och kontakta läkare igen. Jag kan inte ens lyfta Arwin, och på förmiddagarna innan värktabletterna kickat in för fullt så kan jag knappt ta mig ur sängen. I stort sett alla leder värker. Det som blev riktigt bekymmersamt var nu när käkleden inflammerades så jag inte kan gapa eller tugga. Äta bör man… Så idag fick jag en akuttid och står nu på kortison, smärtstillande och medicin för magen. Imorgon bitti ska fler prover tas och sedan beslutas om jag remitteras vidare till reumatolog.

Grizzly syns på långa vägar i sitt reflexregntäcke.
Grizzlan fick häromdagen träffa en åldersman på 25 år som snart flyttar från gården. Trevlig bekantskap tyckte G!

Nu längtar jag ut till skogen, både med mina hundar och på min häst. Jag har gott hopp om att medicinerna jag nu fått ska hjälpa mig fixa det inom närmsta dagarna. Det är min familj och mina djur som kan hjälpa mig vänja mig vid en ny vardag – som jag ska se till bli en bra vardag igen…

Till sista andetaget…

❤️ Fendi 2009-04-11 – 2019-10-15 ❤️

Tårarna vill inte sluta rinna… Fendis hjärta slutade slå igår vid 14.40 och mitt hjärta känns som i tusen bitar.

Vid lunchtid igår ringde jag veterinären och sa att vi måste få komma in igen så Fendi skulle få dropp direkt, även om vi blev hänvisade vidare till Sundsvall. De satte in dropp direkt och tog nya prover för att se om värdena förändrats sen dagen innan. Och när provsvaren kom var det lamslående besked. Fendis infektionsvärde (fråga mig inte vilken exakt markör det är, kan inte detaljerna utan minns bara veterinärens ord) hade gått upp från 10 dagen innan till 135. Och hennes njurvärden visade på att de höll på att lägga av helt. Veterinären sa att det inte fanns något att göra annat än att göra lidandet så kort som möjligt.

Min älskade Fendi. Hon som varit vid min sida i över 10 år. Hon som hördes överallt på sitt egensinniga, men underbara sätt. Tystnaden efter henne är öronbedövande…

Hon har varit med mig genom alla mina ups and downs i våra år tillsammans, så självklart var jag vid hennes sida – till sista andetaget. Jag satt med henne på golvet hela tiden och hon låg i mitt knä när det var dags. Omsluten av min jacka över hennes rygg och med hennes tass i min hand. Det kändes som jag skulle gå av på mitten av sorg och ovilja att säga farväl. 💔

❤️

Att aldrig ha fått sitt hjärta brustet skulle innebära att man aldrig haft turen att ha någon att älska. Jag hade turen att få vara Fendis människa i drygt 10 år. Tack Fendi för allt du gav mig, och sov så gott. Jag älskar dig. ❤️

Fendi- och Grizzlynytt

Fendi hos veterinären i väntan på att droppet skulle sättas in.

Uppdatering om Fendi: Hos veterinären blev blodprover tagna och hon sattes på dropp som hon fick ha i tre timmar. Jag satt hela tiden med henne på golvet intill och hon hade min jacka över sig för att hålla värmen under tiden.

Provsvaren visade på låga proteinvärden, specifikt lågt Albumin och lågt kalk. Det generella proteinet såg bra ut och man kunde inte se nån avvikelse på övriga värden heller. Hjärta och lungor lät bra också och tempen återgick till det normala.

När vi kom hem var Fendi SÅ trött. Hon har legat intill mig hela natten och inte ens lyft huvudet. Jag har med hjärtat i halsgropen känt på henne emellanåt så hon faktiskt andas. Hon har inte velat dricka eller äta under natten så jag oroar mig nåt enormt. Jag fick dock i henne lite vatten genom att doppa mina fingrar så hon slickade på mina händer, men det var ju såklart inte mycket.

Nu på morgonen gick hon faktiskt och spontant drack några klunkar och hon har varit ute och kissat. Men annars ligger hon bara. Veterinären sa att det hon fick igår skulle hjälpa henne i ca ett dygn, så vid lunch idag – om jag inte fått i henne nåt, måste jag kontakta veterinären igen. Som det lät måste hon remitteras till Sundsvall och blir mest troligt inlagd i så fall.

Som djurägare i det här läget, när man inte vet om det “bara” är en elak magsjuka eller nåt annat allvarligare som ändå kommer sluta i sorgligt farväl, är det inte lätt. Fendi är trots allt 10,5 år gammal. Hur mycket ska man låta dem behöva gå igenom för att de ska hänga med ett litet tag till..? Och det är just det, är det en magsjuka som kan avhjälpas så vill jag ju såklart hjälpa henne. Fendi har sen tidigare en känslig mage, särskilt nu på äldre dagar och blir alltmer medtagen för varje “skov”.

Hur som helst så är jag så orolig för min gamla piga… Min fina, fina Fendi. Om du ändå kunde prata…

Grizzly och jag i ridhuset i söndags.

Kort nytt om Grizzly så har flocken lugnat ner sig nu. Dock syns det att han hamnat i klistret med bitmärken lite här och var, så han ser ut som Scarface för dagen. Det tar väl lite tid innan flocken vant sig vid deras nye inneboende.

Grizzly har fått vila och bara blivit ompysslad sen i lördags. Jag har kollat honom på lina lite kort både söndag och måndag, och han är halt på höger bakben efter fläkingen i lördags. Det syns inte i skritt, men han är kort och spänd i steget i trav – så han får ta det lugnt och möjligtvis börja skritta lugnt om några dagar så får jag se hur det artar sig.

Avslutningsvis ett tips till er som inte har barn eller nåt annat att oroa er för – skaffa djur vetja! 😉