Världens myshelg och planering v. 48!

Idag promenerade Ida med Arwin i sele medan jag red Grizzlan. En timmes frisk promenad på skogsvägar. Mysigt!

Arwin sover sött i sin säng och jag sitter och mår gott efter världens myshelg. Med Ida trivs jag så himla bra och vi känner varandra så väl så vi kan prata om vad som helst, bara slappna av och vara oss själva och pruppa obehindrat om så skulle behövas. 😉

Eftersom vi har samma brinnande hästintresse har vi aldrig bekymmer att hitta nåt att diskutera och nörda ner oss i. Hon verkar dessutom barnsligt förtjust i min lille Arwin – och det gör att vi bara har än mer gemensamt. 🙂 Vi har bakat godsaker och ätit gott, vi har piffat hundar, pratat häst, kollat filmer och busat med Arwin m.m. Helgen bara rusade förbi!

TACK Ida för trevlig helg!

I dagarna tre har Ida och Arwin följt med till stallet. I fredags löslongerade jag Grizzly och både igår och idag blev det ridpass, ett i ridhuset och en uteritt. G har både sett och känts fin och jag är så taggad för fortsatta träningen framöver!

Arwin har varit med i stallet varje dag i helgen. Han ÄLSKAR hästar! Tänk, redan så lik sin mamma. 🙂

Imorgon kommer G bara få en promenad för hand då jag även då måste ha med mig Arwin till stallet. Men imorgon följer Grizzlys tidigare medryttare, Lowa, med till stallet – så jag gissar att hon vill pyssla och promenera med honom, så följer jag och Arwin med som sällskap. 🙂

Vår plan för veckan ser ut såhär;

Måndag: Promenad för hand och rejäl ompyssling

Tisdag: Tömkörning (för nu har mina tömmar kommit!)

Onsdag; Lösgörande pass i ridhuset

Torsdag: Uteritt eller lösgörande pass i ridhuset

Fredag: Uteritt (på eftermiddagen tar jag tåget till Sundsvall och möter upp Ida med familj för vidare resa ner till Stockholm!

Lördag och Söndag: Vila (medan jag boostar inspiration på Sweden International Horse Show!

Poopcident

Nybadad liten fjärt. 🙂

Här har vi startat vår lördag med ett morgonbad för lillfisen. Finns inget som en ordentlig poopcident för att motivera en sån start på dagen! 😉

Mini har intagit sin favoritplats i soffan. PÅ ryggkuddarna. Något vingligt ibland, men helt klart bästa platsen med bästa utsikten enligt henne.

Inatt har det fallit lite snö här i Ö-vik. Det kan faktiskt få komma lite snö nu, men bara så det blir trevligare underlag överallt – och för att det ska bli lite ljusare så man ser hundarna och hittar hästen om kvällarna. 🙂

Apropå underlag. När snön kommer tänker jag att det blir skönare för G att vandra i hagen också. För helt klart är det underlaget som avgör hur halt han visar sig nu. Jag tog in honom i ridhuset igår kväll och lät honom i stort sett välja gångart själv. Han visade mycket spring i benen och såg riktigt fräsch ut! Man kan inte tro att det är samma häst inne som ute. Jag har gott hopp om att vi kan få bra hjälp med detta efter veterinärbesöket. 🙂

Till onsdag ska jag låta G få röra sig lite i ridhuset varje dag så han inte är helt rostig i kroppen. Tror det bara är skönt för honom, både i kropp och knopp!

Snart ska ni se att Grizzlan dansar omkring i hagen igen, i snö och med lite frost på mulen. 🙂

En lördag med HELA familjen

Lille Arwin sov gott i skogen. (här hade jag lagt ner honom i en mossbeklädd glänta där solen precis bröt igenom granarna) SÅ söt, om jag själv får tycka! 🙂

Idag har jag haft en riktigt bra lördag. Hoppas ni likaså?

Efter en lugn morgon startade vi dagen med en utflykt till Skuleskogens nationalpark och tog en promenad med hundarna. Panda njöt från topp till tå av att få göra några enkla uppletanden i skogen, Mini sprang och störde Panda det bästa hon kunde och Penny gick som vanligt och letade efter något ätbart. 😉

Arwin bars av A i sin sele och sov igenom det mesta av promenaden. Det är skönt att sova med friskluft i lungorna. 🙂

Efter den turen åkte vi till Grizzlan som fick ompyssling som vanligt. Han låg och vilade precis när jag kom och vi fick en megamysig stund medan han låg kvar och jag kliade honom över panna, hals och manke samtidigt som jag drog in den godaste doften jag vet. Min goa lilla pånni.

Jag har sån tur som har en sån fin flock, med både människor och djur.

Hemma i lösdriften och TLC

Grizzlan börjar bli hemmastadd i lösdriften på bra sätt. 🙂
Grizzlan och lilla Klara.

Det är skönt att se att G börjar bli hemma i sin nya bostad. Jag tycker flocken är lagom stor, just nu fem hästar – varav två ponnys. Vattenlösningen känns skön med uppvärmd vattenkopp så man slipper oroa sig att de inte har vatten i vinter. Sen finns ligghall och skogsdunge för vind- och väderskydd om de så vill.

Idag tog jag in Grizzly i stallet och pysslade om honom. Lite extra TLC när han är sjukskriven. Han fick stå med spikmatta över ryggen en bra stund och han fick liniment på sina ben för avslappningens skull. Han såg ut att njuta och blev glad över en liten portion linfrökaka och mineraler till sin tuss hö. 🙂

Idag passade vi på med promenad i solen. Arwin sov som en stock hela tiden och mådde gott. 🙂

Här hemma hade Arwin besök även idag, av sin killkompis – grannen Gustav! Efter gofikat för deras mammor tog jag, stora A och lilla A och hundarna en prommis. SÅ skönt väder idag! När jag ser bilderna jag tog idag från promenaden slår det mig så tomt det ser ut utan Fendi… Undrar hur lång tid det tar innan jag vänjer mig vid “bara” tre hundar. Det känns liksom som att hon bara är bortrest och snart ska komma tillbaka. Det går liksom inte riktigt in att hon är borta. På riktigt. För alltid. 🙁

Att vänja sig vid en ny vardag…

Min lille Arwin och jag i mörkret innan läggdags.

Jag har en fantastisk sambo, en underbar liten pojke, tre livfulla hundar och en härlig häst. Ändå känns det stundvis väldigt tomt nu. Fendis närvaro saknas nåt enormt, men jag har inget annat val än att vänja mig vid en ny vardag utan henne.

Jag kommer på mig själv flera gånger titt som tätt att råka ropa hennes namn när jag kallar på de övriga hundarna. Hennes namn sitter liksom fast på min tunga. Jag tycker ibland att jag hör henne, och t.o.m. ser henne som hastigast “gå förbi”. Jag SAKNAR henne! 🙁

Vill säga tack för alla fina ord och kramar de senaste par dagarna. Jag läser varje kommentar, men har inte fixat att svara…

Senaste par veckorna sen stockholmsresan har jag dessutom gått och blivit allt sämre i mina leder, utan att nämna det. Jag har liksom tänkt att det ska vända och bli bättre snart. Och jag är trött på att skriva om mina krämpor här hela tiden. Men igår fick jag ge vika och kontakta läkare igen. Jag kan inte ens lyfta Arwin, och på förmiddagarna innan värktabletterna kickat in för fullt så kan jag knappt ta mig ur sängen. I stort sett alla leder värker. Det som blev riktigt bekymmersamt var nu när käkleden inflammerades så jag inte kan gapa eller tugga. Äta bör man… Så idag fick jag en akuttid och står nu på kortison, smärtstillande och medicin för magen. Imorgon bitti ska fler prover tas och sedan beslutas om jag remitteras vidare till reumatolog.

Grizzly syns på långa vägar i sitt reflexregntäcke.
Grizzlan fick häromdagen träffa en åldersman på 25 år som snart flyttar från gården. Trevlig bekantskap tyckte G!

Nu längtar jag ut till skogen, både med mina hundar och på min häst. Jag har gott hopp om att medicinerna jag nu fått ska hjälpa mig fixa det inom närmsta dagarna. Det är min familj och mina djur som kan hjälpa mig vänja mig vid en ny vardag – som jag ska se till bli en bra vardag igen…

Till sista andetaget…

❤️ Fendi 2009-04-11 – 2019-10-15 ❤️

Tårarna vill inte sluta rinna… Fendis hjärta slutade slå igår vid 14.40 och mitt hjärta känns som i tusen bitar.

Vid lunchtid igår ringde jag veterinären och sa att vi måste få komma in igen så Fendi skulle få dropp direkt, även om vi blev hänvisade vidare till Sundsvall. De satte in dropp direkt och tog nya prover för att se om värdena förändrats sen dagen innan. Och när provsvaren kom var det lamslående besked. Fendis infektionsvärde (fråga mig inte vilken exakt markör det är, kan inte detaljerna utan minns bara veterinärens ord) hade gått upp från 10 dagen innan till 135. Och hennes njurvärden visade på att de höll på att lägga av helt. Veterinären sa att det inte fanns något att göra annat än att göra lidandet så kort som möjligt.

Min älskade Fendi. Hon som varit vid min sida i över 10 år. Hon som hördes överallt på sitt egensinniga, men underbara sätt. Tystnaden efter henne är öronbedövande…

Hon har varit med mig genom alla mina ups and downs i våra år tillsammans, så självklart var jag vid hennes sida – till sista andetaget. Jag satt med henne på golvet hela tiden och hon låg i mitt knä när det var dags. Omsluten av min jacka över hennes rygg och med hennes tass i min hand. Det kändes som jag skulle gå av på mitten av sorg och ovilja att säga farväl. 💔

❤️

Att aldrig ha fått sitt hjärta brustet skulle innebära att man aldrig haft turen att ha någon att älska. Jag hade turen att få vara Fendis människa i drygt 10 år. Tack Fendi för allt du gav mig, och sov så gott. Jag älskar dig. ❤️

Fendi- och Grizzlynytt

Fendi hos veterinären i väntan på att droppet skulle sättas in.

Uppdatering om Fendi: Hos veterinären blev blodprover tagna och hon sattes på dropp som hon fick ha i tre timmar. Jag satt hela tiden med henne på golvet intill och hon hade min jacka över sig för att hålla värmen under tiden.

Provsvaren visade på låga proteinvärden, specifikt lågt Albumin och lågt kalk. Det generella proteinet såg bra ut och man kunde inte se nån avvikelse på övriga värden heller. Hjärta och lungor lät bra också och tempen återgick till det normala.

När vi kom hem var Fendi SÅ trött. Hon har legat intill mig hela natten och inte ens lyft huvudet. Jag har med hjärtat i halsgropen känt på henne emellanåt så hon faktiskt andas. Hon har inte velat dricka eller äta under natten så jag oroar mig nåt enormt. Jag fick dock i henne lite vatten genom att doppa mina fingrar så hon slickade på mina händer, men det var ju såklart inte mycket.

Nu på morgonen gick hon faktiskt och spontant drack några klunkar och hon har varit ute och kissat. Men annars ligger hon bara. Veterinären sa att det hon fick igår skulle hjälpa henne i ca ett dygn, så vid lunch idag – om jag inte fått i henne nåt, måste jag kontakta veterinären igen. Som det lät måste hon remitteras till Sundsvall och blir mest troligt inlagd i så fall.

Som djurägare i det här läget, när man inte vet om det “bara” är en elak magsjuka eller nåt annat allvarligare som ändå kommer sluta i sorgligt farväl, är det inte lätt. Fendi är trots allt 10,5 år gammal. Hur mycket ska man låta dem behöva gå igenom för att de ska hänga med ett litet tag till..? Och det är just det, är det en magsjuka som kan avhjälpas så vill jag ju såklart hjälpa henne. Fendi har sen tidigare en känslig mage, särskilt nu på äldre dagar och blir alltmer medtagen för varje “skov”.

Hur som helst så är jag så orolig för min gamla piga… Min fina, fina Fendi. Om du ändå kunde prata…

Grizzly och jag i ridhuset i söndags.

Kort nytt om Grizzly så har flocken lugnat ner sig nu. Dock syns det att han hamnat i klistret med bitmärken lite här och var, så han ser ut som Scarface för dagen. Det tar väl lite tid innan flocken vant sig vid deras nye inneboende.

Grizzly har fått vila och bara blivit ompysslad sen i lördags. Jag har kollat honom på lina lite kort både söndag och måndag, och han är halt på höger bakben efter fläkingen i lördags. Det syns inte i skritt, men han är kort och spänd i steget i trav – så han får ta det lugnt och möjligtvis börja skritta lugnt om några dagar så får jag se hur det artar sig.

Avslutningsvis ett tips till er som inte har barn eller nåt annat att oroa er för – skaffa djur vetja! 😉

Fendi sjuk, veterinärbesök idag

Min gamla Norpan mår inge bra… 🙁

Min gamla Fendi mår inte bra. Sedan i lördags morgon har hon varit dålig i magen med både kräkningar och diarré. Igår började det senare bli blodiga, och inatt har hon smågnytt och darrat och haft magont. Med en temp på 38,8 grader nu på morgonen så ringde jag veterinären direkt och fick en tid idag kl. 10.30.

Vi ligger nu i sängen och jag har bäddat in henne i min tröja, vilket verkar göra henne lugn och så att hon slutar darra i alla fall. Med jämna mellanrum blåser jag värme med min mun på hennes rygg/mage och hon verkar tycka det känns skönt och avslappnande.

Min lilla gumma… Jag blir så orolig. 🙁

Tuttchock och dags för comeback

Titt småtårna! Vuxnas fötter håller jag mig helst undan, men spädbarns fötter är bland det sötaste jag vet! 🙂

Dagarna rullar på och det är knappt att jag håller koll på veckodag längre. Eftersom dagarna och nätterna flyter ihop i mångt och mycket i vaken tid så blir jag lite dagvill. 😉

I fredags blev Arwin tre veckor gammal och allt går fortsatt bara fint. Jag har tagit mig ut på allt längre promenader så nu fixar jag uppemot en timmes promenad i alla fall, i hygglig takt. Jag har aldrig varit nån som direkt satt hastighetsrekord på prommisar tidigare heller. 🙂 Nu har jag börjat så smått att lägga tid på min egen comeback efter snittet och graviditeten, så än så länge är det promenader och magövningar med hjälp av Mammamage-appen. Det är ingen träning direkt utan mera andningsövningar så man lär sig hitta och aktivera sina magmuskler igen.

Fendi gillar amningskudden och vill ha en egen säger hon…
Tuttchock! 😉 Den här bjuder jag på, för jag tyckte Arwin var så galet söt på den här bilden – tagen direkt efter ett bad och inlindad som en burrito i sin badhandduk. 🙂

Snitt-såret ser jättefint ut! Däremot så bränns det som tusan ovan och kring snittet, vilket jag tror är nervskador som försöker repa sig. Vissa områden är det precis tvärtom, där har jag ingen känsel alls. Mysko känsla.

I helgen har Arwin haft besök av sin morfar och bonusmormor! Mera fina presenter till Arwin, som redan är aningens bortskämd. 😉

Grizzlan då? Jo han har fått nya skor och mår prima tillsammans med sin kompis, Manne. 🙂 Jag längtar som en tok efter honom och vet inte om jag kommer klara att vänta ända tills 4/9 då det är dags för återbesök hos veterinären…

1 vecka gammal och hundarna på väg hem

Penny har tagit på sig den ansvarsfulla rollen som lillebrorvakt. 🙂

Jag är kär. Det var säkert inte otippat, men jäklar vad man trillar dit direkt… TACK för alla grattishälsningar! Idag fyller Arwin 1 vecka och hittills har han varit så himla snäll mot oss som rookie-föräldrar. Han äter och sover och ligger små stunder vaken och plirar med sina stora blå ögon. 🙂

Vi har hunnit med hembesök av bvc och allt såg bra ut med viktuppgång och det känns ju skönt för den mjölkstinna mamman. 😉

Hundarna är också på hemgång i dagarna. I onsdags kväll kom Panda och Penny hem, och Penny har tagit sig an rollen som den ansvarsfulla storasystern. Panda längtar mest tills Arwin är gammal nog så de kan leka med boll tillsammans.

Fendi och Mini kommer hem imorgon och jag längtar!

Besök ska vi börja få i helgen också då det är några uppradade som är nyfikna att träffa vår lille prins. Ja, ni ser – helt plötsligt så prinsas det än hit och än dit om Arwin nu. 😉 Men var så säkra, det finns alltid rum för djuren också – så livet med dem är inte bortglömt. Mitt liv ska bara från och med nu bli MER och BÄTTRE. 🙂

Pga. mitt snitt och långa återhämtningstid hoppas jag att Grizzly kan stanna en månad till än det först var tänkt, men inget är bestämt och jag hoppas allt löser sig smidigt. Jag längtar såklart efter att få Grizzly nära igen, men som det är nu tar jag mig inte ens ur sängen utan hjälp. Ja ni förstår. En sak i taget…

På måndag väntar veterinärundersökning på kliniken. Jag får ta det därifrån…