Bra hoppträning

Fighting face gånger två. 🙂 Bästa fläcken!

Det är SÅ jäkla roligt med hoppningen igen! Det här är väl ändå lite typiskt oss… vi kommer igång bra precis samtidigt som säsongen närmar sig sitt slut. Var det inte precis lika ifjol? Hur som helst så var det en riktigt bra hoppträning igår kväll. Nyttigt markarbete som rejäl värmning, hoppning på volt, gymnastikhoppning och några linjer med relaterade avstånd. Kanonövningar för oss och vi fick till ett par riktigt fina språng emellanåt. 🙂

Ridbanan var tung och blöt efter det dyngväder som varit över Sundsvall senaste tiden, men fullt ridbar. Önskar att vi kunde vara med på en inomhushoppträning innan tävlingen, men jag tror det kan bli svårt. Vi är ju inte med i nån av ridklubbens träningsgrupper, så vi får hoppas det går vägen ändå. Jag sitter ju på en klippa till häst som ställer upp i ur och skur. 🙂 Det sköljer över mig sån galen stolthet över Grizzly emellanåt så jag kan inte ens beskriva det!

Nu får G röra sig lite lugnare ikväll, sen tar vi en lösgörande jogg på ridbanan imorgon. Fredag till söndag har Ida hand om honom och har lovat en uteritt, en vilodag och en liten trim på ridbanan. Det blir bra! 🙂

 

Hopptävling, debut 90 cm med film

Efter en bra känsla på lördagens lilla hoppträning bestämde jag mig till slut för att åka på tävlingen på söndagen. TACK Emelie för supercoachning och pepp i lördags! 🙂

I tidig otta hämtade jag upp snälla Ida som hängde med som hästskötare och moraliskt stöd, den bästa sorten. Detta trots endast två timmars sömn efter nollningsfinal med klassen. Bra kämpat! 😉 Och TACK för hjälpen!

Direkt jag satt upp innan framridning var Grizzly riktigt på tårna. Han dansade fram, galopperade på stället och kändes mer som en dyr dressyrhäst istället för en cool hopphäst, haha. Jag fick försöka rida metodiskt och lugnt för att få honom att slappna av inne i ridhuset på framridningen – och innan vi var klara var han fin. Sen på väg upp till framhoppningen kände jag att Grizzlys bensin redan började tryta. Han liksom eldar upp sin energi för kråkorna, ganska typiskt för unghästar antar jag? Vi behöver rutin här som i allt annat, inget nytt, inget konstigt. 🙂

Framhoppningen gick okej och Grizzly tog några riktigt fina språng som det kändes, och snart var det dags för vår tur. Väl inne på banan var G slö i benen jämfört med under värmning, så typiskt! Jag tyckte jag lade upp en okej galopp inför första hindret, och det kändes som G bjöd bra på hindret – men när han precis skulle hoppa av ångrade han sig… haha! Tvärnit! Jag la en volt, och red på igen. Poff! Fint språng, men sen var det verkligen tunga fötter och en fortsatt lite fegis Grizzly. Vet inte om det syns på filmen så väl, men precis sista biten innan nästan varje hinder bromsar han och känns nästan som han ska stanna – men jag lade om benen och han hoppade vissa hinder i stort sett ”stillastående”.

Väl kämpat kan jag tycka ändå – för vår första gång. Vi kan bättre och det känns bra att ta med sig. Vi gjorde vårt bästa för dagen och kom ändå runt i vår debut! En seger i sig att vi ens kom till start efter hur den här säsongen varit för oss, och hur pass lite vi hoppat pga. min onda ljumske.  Så jag är jättenöjd! Ett stopp, med tidsfel som följd blev facit för dagen – men som vanligt var jag SÅ STOLT över min fläckiga bästis. Han är bäst. 🙂

Fin höjd över 1:an när han väl bestämde sig för att hoppa! 😉

Filmbevis från gårdagen. 🙂

Efter tävlingen och efter alla stallsysslor, tog jag och Ida var traditionella pizza som plåster på såren. Vi kryddade lite extra med kladdkakemuffins till efterrätt, en tupplur på det – och avslutade med chips- och dippkväll. Hela kostcirkeln som vanligt. 😉

Hoppträning – bana

Haha, mitt ”fighting/focus face” med munnen… 🙂

(Samtliga bilder är skärmdumpar från mobilfilm som Emelie filmade, tack!)

I tisdags red jag ett kortare trimpass i hemma-paddocken för att ha Grizzly lite mer genomriden inför onsdagens hoppträning. En hel del övningar med skänkelvikningar och sen lite galoppjobb på 20-metersvolt. Ingen direkt press, men övningarna – särskilt sidvärts som G tycker är lite jobbigt måste ha satt sig ändå en del i hans kropp. Det var nämligen lite tunga fötter på hoppträningen för Herr Fläck, men som vanligt har han en inställning som är guld värd och gör ändå alltid sitt bästa.

Han gjorde övningarna på bra sätt och hoppade fint, men jag hade svårt att få honom så pass rapp som jag skulle vilja ha honom – och som Johanna är på mig om att ”rida dit”. Jag måste bli bättre på att rida på i svängar för att ha fart in när hindren kommer snabbt sådär på ”mindre” ridbanor. Hoppning är ju en galoppsport! Jag har ju inte hoppat så mycket banor egentligen, alls.  Är ju egentligen väldigt hopp-grön överhuvudtaget, men vi försöker suga åt oss så gott vi kan och sakta men säkert tror jag vi blir bättre på det vi gör.

Banan igår bestod av lite olika svårigheter och väldigt nyttiga saker för oss att öva på. Bl.a. hoppade vi vårt livs första kombination igår! 🙂 Inge bekymmer sa Grizzly. Det svåraste, för mig, var nog det relaterade avståndet mellan ett räcke och en oxer, att komma rätt beroende på hur G kom in på första hindret – och sen justera den lite allteftersom hindren höjdes. Svårt men ROLIGT! 🙂

Filmsnutt från sista rundan där både häst och ryttare var trötta. Det är långtifrån vackert, men runt kommer vi! 🙂 

Ikväll får G skrittas ut i skogen med Ida på ryggen. Själv ska jag ju under ytan igen på Himlabadet! 😀

 

Löshoppning 2017-08-23 med film

 Bildserie av ett helt språng.

(Bakbommen, som är högre än den främre, försvinner nästan i bilden av hinderstödet.)

Bilderna av Grizzly fotat av Ida, TACK! 🙂

Det blev en galet trevlig kväll igår. Sex hästar löshoppades i Hällomgårdens paddock. Från vårt stall var det Kiljan, en 23-årig islänning och den sötaste lille parvel man kan tänka sig, Olaf, också en åldersman, reslig och fin av rasen KWPN, Kattegatt, en ca 8-årig fullblodsarab med turbo i skorna. Ja, och så Grizzlan då såklart! 🙂

Från Hällomgården var det Emelies egen häst, Asco, och en D-ponny som också var med. Alla skötte sig så bra och jag tror alla hästägare var nöjda med passet!

Asco (Sweet Tabasco som han egentligen heter) är en riktigt fin hopphäst! Mums.

Olaf, dryga 20 år och still going strong!

Och så lilla islänningen Kiljan. 23 år gammal och läskigt gullig!

Grizzly var lugn som en filbunke igår, och SÅ cool över alla hinder och gjorde allt så lättsamt så det nästan kändes konstigt. Han liksom löshoppade sig själv, stannade snällt efter varje omgång och bara hade roligt. Han såg inte ens ut att ta i, ens över sista och högsta hindret för dagen som låg på ca 1,25 meter. Han kom så rätt in varje gång, i lugn galopp (där han tidigare gånger gasat lite väl i kurvan och kommit in lite hafsigt) och bara myste sig över hindren. Han hade superinställning och allt såg som sagt så lätt ut. Jag var stolt som få över min lilla häst, som vanligt. Vi hade kunnat låta honom hoppa högre, men ser ingen anledning till att ”testa” honom. Varför liksom? Gör han de höjderna han tog igår så lätt och med så fint självförtroende och inställning hjälper han både mig och sig själv i den uppsuttna hoppningen framöver, så tror jag i alla fall.

Grizzly Rodin, fläckig och fin. 🙂

Här nedan kommer en film över i stort sett alla gårdagens språng efter uppvärmningen. Tack Ida som multifotade med både kamera och mobilfilm! 😀

Hoppträning och ridning som en trasa…

Hoppträning igår igen. En efterlängtad sådan. Grizzly var perfekt tempererad och kändes bra, men jag red… som en kratta. Jag kände mig som en flygande trasa och kan ofta inte ge den hjälp till G som behövs, och det känns ju inte roligt alls. Jag hängde löst fler än en gång och det var bara hey baberiba hela träningen kändes det som! Tuggade grus igen en gång, så mitt knä och lår idag är… sisådär. 😉

Några språng fick vi till som jag blev nöjd med – och då hoppar han helt fantastiskt. Eller ja, jag tycker han hoppar bra alltid  – det är bara synd att han har en klant på ryggen. Jag MÅSTE bli bättre. Träna, träna, träna…

Det jag tar med mig som plus är en lyckad övning i vår första nånsin förvända galopp under uppvärmningen, bra galoppfattningar, bra inställning hos Grizzly och några riktigt runda och fina språng när vi lyckades komma helt rätt på hinder. På’t igen!?

Jag var lika säker i sadeln igår som om jag satt i en tvålkopp…. Heja Grizzly! 

 

Hopptränat!

Mobilfoton av Emelie Ketola, tack!

Då var vi igång! Jäklar i min lilla låda vad roligt det var att träna igårkväll! Med facit i hand kanske vi inte skulle ha ridit långtur kondisträning dagen innan träning… 😉 (lite dåligt med soppa i tanken)  Men Grizzly kämpade på väl ändå och jag tror han tyckte det var roligt att få hoppa lite igen. Det tyckte åtminstone hon som satt uppepå, även om man känner sig helt lost såhär efter långt uppehåll igen. Sprången måste liksom in i kroppen så man får tillbaka nån form av feeling och avståndsbedömning etc. 🙂

Nu ska vi in i en riktig försäsongsfas med hårdträning. Grizzly kommer undra vad som hänt, haha! Jag har gett mig tusan på en ordentligt uppgående utvecklings-och styrkekurva den här säsongen, så nu KÖR vi! 😀

Min fläckiga bästis. ♥

 

Hoppkurs dag 2 av 2

Catta instruerade oss med vänlig men fast hand… 😉

(Mobilfoto o film av Emilie, tack!)

Snöstorm med hård vind, dold halka och bitvis drivor av djupsnö. Det var Grizzlans och min uppvärmningspromenad på väg till dag 2 av 2 av Cattas hoppkurs igår. Sista långbacken upp mot ridhuset var jag heeelt slut så benen darrade, eftersom det kändes som jag gått 2 steg framåt och 1 bakåt i 20 minuter, med en pålle om snurrade runt runt mig stundvis. Dessutom på tom mage då jag inte ätit nåt sen kl. 11. Haha, man borde få nån medalj i bra planering. 😉

Catta hade byggt en liten bana med mycket, för oss, svåra svängar och nya distanser. Jättenyttigt och bra upplägg, men redan från start kände jag mig liksom helt slut i kropp och knopp, och jag kände också att Grizzly var duktigt mör efter gårdagen. Dubbelfel liksom. Men vi gjorde vårt bästa och är det nåt min lilla häst har så är det hjärta. Ett stort sådant! Han ställer liksom alltid upp och försöker så gott han kan, även fast hans ägare red som en kratta igår. Han är bäst!

Ja som ni hör är jag inte alls lika nöjd med dag 2 som dag 1, men med facit i hand är vi inte tränade för en tvådagars såhär efter ett långt hoppuppehåll. Hoppkondis, tajming och distanser är färskvara – både för G och för mig, och jag är absolut inte helt missnöjd med vår insats. Jag önskar bara nu att det inte skulle dröja månader åter igen innan nästa hoppträning, vilket det mest troligt blir. :/

Vill ni kan ni se liten filmsnutt här nedan, filmat av Emilie. Tack! 🙂

Nu ska Grizzly skrittas lugnt ikväll och sedan vila helt imorgon med spikmatta på ryggen, lätt massage och bara få ha det gott. Det har han förtjänat. ♥

Hoppkurs dag 1 av 2

Uppvärmning över bommar

Dag 1 av 2 av klubbens hoppkurs är nu avklarad. Jag var ju som sagt lite nervös innan, sådär första gången i lite större grupp, hoppning i ridhus för första gången osv. Men inte hade jag behövt vara det! Grizzly skötte sig över förväntan och jag blev så himla stolt över honom. ♥

Det var SÅ roligt att rida för Catta igen, och jag önskar att vi kunde vara med i en grupp såhär en gång i veckan på stadig veckobasis. Vi inledde den här 2-dagarsträningen med bommar och lydnadshoppning över små sockerbitshinder. Äga vägen och takten, hålla hästen mitt på hinder, landa i rätt galopp och vara kvick i fötterna. Jättebra övningar för Grizzly och mig!

I galoppen jobbade vi som vanligt med att komma upp med fronten, eftersom Grizzly gärna krullar ner och in sitt huvud mellan frambenen. Öva, öva!

Vill ni så kan ni kika på liten film här nedan som snälla Ingela filmade. Tack Ingela, jag blev så glad! 😀

Filmsnutt från gårdagens träning via mitt Instagramkonto. 🙂

 

En trött Grizzly

Bodybuilding på schemat idag! Trööött Grizzly. #hoppträning #pintohorse #tröttponnyhäst

Ett filmklipp publicerat av Elaine Rodin (@elainerodin)

Liten filmsnutt på dagens sista uppgift. En trött Grizzlan. ♥

Tack till Ingela som filmade!

Redan när jag  hämtade in Grizzly från hagen idag märkte jag att han liksom var helt dränerad av energi. När framridningen var klar kändes G klar för att göra kväll… Noll stuns i benen och jag gissar och tror att det är träningsvärk och trötthet som ligger kvar efter fredagens pass. Annars brukar jag ha fullt sjå att stå på bromsen under uppvärmningen på hoppträningarna, alltid. Men så var inte fallet idag.

Jag försökte göra det bästa av situationen och Grizzly, med det stora hjärta han har, gjorde ändå ett bra pass och försökte så gott han kunde. ♥ Det var första gången han hoppade de där typerna av styrketräningsövningar, med studs och serie-hinder som kräver att han ska vara kvick i frambenen, samla sig och lägga vikten bak – vilket även när han är fulltankad med energi inte är hans lättaste uppgift!

Hur som helst var det ett roligt och nyttigt pass, och jag hoppas SÅ att vi hinner med nån fler hoppträning för Johanna innan utesäsongen har frusit till is. Bokstavligen.

Guldstjärna till min fina fläck ändå. Som alltid. 😉

Nu ska prinsen få ett par dagar med uteritter i skritt för återhämtning. Det blir bra!