♥

1 vecka har nu passerat. 1 vecka utan Gucci. Tänk att en så liten varelse kan lämna ett så stort tomrum efter sig… 

Jag hoppas du har det bra där du är…  ♥

Lekglädje

Gucci har de senaste åren, sedan Knoppens pensionering, varit min tävlingshund. Han har varit så rolig och lättsam att träna, och vi har testat oss fram i flera grenar - om än inte i elitnivå i någon av dem. Han är till dags dato uppflyttad till klass III i lydnad, lägre klass spår och har en pinne i agilityklass. Därtill han han ett CERT och CACIB  med ett flertal CK och bästa-hane placeringar från utställningsringen. 

Just nu hotar ju hans hälsa att avsluta hans karriär på tok för tidigt, och därför har jag senaste veckorna funderat mycket kring hur det kommer se ut i framtiden. Kommer jag överhuvudtaget tävla i lydnad och agility framöver? Den som måste kliva in i arbetsskorna i så fall är lilla Fendi, alias Norpan. Och frågade någon mig för ett par månader sedan så hade jag nog avstyrt de tankarna totalt. Fendi har varit ganska långt ifrån lika samarbetsvillig och följsam som t.ex. Gucci alltid varit. Hon har hellre gått sin egen väg och helt enkelt gjort precis som hon vill, när hon vill.  Fruntimmer… 

Kalla det ödet eller vad man vill, men senaste tiden har vi samarbetsmässigt börjat fungera mycket bättre tillsammans. Fendi har riktigt börjat visa att hon tycker det är skoj att lära och leka tillsammans med mig - och det är ju det alltsammans går ut på. Med glädje och lite vilja kommer man långt! Jag minns att jag började “momentträna” väldigt sent med Gucci också, och jag känner absolut inte någon brådska med att börja för tidigt med mina hundar vad gäller sånt. När man väl kommer igång formar sig såna saker rätt snabbt. Viktigare tycker jag är att lägga god grund i samarbete och just med arbetsglädjen/lekglädjen tillsammans.

De här tankarna var inte alls tänkta att ta sig uttryck i såhär många ord, men för att summera - så har jag mao börjat se ljust på en tränings-och tävlingskarriär med Fendi i framtiden. Jag riktigt toklängtar tills snön och kylan försvinner nu! Jag är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en vintertjej. Så hit med lite sol, fågelsång och vårvärme nu - för då tar Norpan och jag upp kampen! 

Måndag, tisdag och onsdag. Veterinärbesök every day. Gucci börjar tröttna på att bli undersökt “där bak” nu… Efter x antal röntgenplåtar både med och utan kontrastvätska i tarmen, så inväntar vi nu utlåtande från någon specialist i södra delen av landet som har lovat titta på bilderna. Det vi såg med blotta ögat är att G har en förträngning längre in i tarmen, som hindrar passage. Jag kan inte låta bli att tänka tanken att G kanske gått igenom operationer helt i onödan…?

Hur som helst så måste detta få ett slut nu. På ett eller annat sätt. Gucci ska inte behöva ha det såhär… Min fina, rara, snälla, tappre lille långnäsa.

Ett bett i örat är bra…

…det sätter igång den gamle gubben!

Ett till på andra örat?

…å matchen är igång!

Fendi frågar om G också kan tänkas ställa upp -  men som vänligt men bestämt tackar nej…

Idag fyller Fendi 7 månader! Tiden går fort när man har roligt ♥  Bemärkelsedagen har hon firat på samma sätt som alla andra dagar, nämligen genom att hjälpa hålla gamle Knopp i trim…

Så har det snart gått 2 veckor sedan Guccis andra operation. Han mår helt okej för dagen, men får fortfarande lite olja i maten så jag törs inte säga helt 100 än om operationen lyckats bättre den här gången. Idag tog jag stygnen på honom i alla fall. Han står så snällt som en “gammhäst” i all hantering och har fått beröm ett flertal gånger hos olika veterinärer, just för att han är så snäll att hålla på med. Även när vi vet att det gör väldigt ont för honom.  ♥

Jag har också börjat låta honom gå lite längre promenader för att träna upp sig igen. De är läskigt hur snabbt de tappar i kroppskondition, men tur att det brukar gå snabbt att få tillbaka den också. Undertecknad har t.o.m. börjat ta en och annat löprunda senaste dagarna för att snart kunna ta med honom som sällskap.

Gucci i apporteringstagen - sommaren 2008

…oj oj oj. Jag är den mest lyckligt lottade hundägaren jag känner. Jag har precis kommit hem från en trevlig träningskväll på klubben. Anna med sin bc-hane Sirius gjorde oss sällskap och vi körde ett litet inspirationspass med lite allt möjligt smått och gott båda två.

Gucci har haft ett par fina dagar nu så jag ville låta honom få göra något riktigt roligt ikväll som han inte kunnat göra på länge - dvs. träna..  Han var så taggad att han knappt nuddade marken. Han svävade fram! Han fick springa ett par motivationsskick till rutan och träna lite fritt följ med främst vänstersvängar och stegförflyttningar. När han kändes lite mer samlad gick jag och hämtade apportbocken, gick fram till hindret och hade som plan att introducera G i momentet hopp/apport a la klass 3. Vissa som känner mig lite närmre vet att jag lätt kan gå för fort fram ibland.. (läs rätt ofta) Men just idag när det handlade om att slå ihop två av Guccis favoritmoment så kändes det som om det inte skulle bli några problem alls. Och jag kände min hund helt rätt den här gången!

Det första jag gjorde var att ställa upp honom i position i lagom avstånd till hindret. Jag höll apporten lite gömd men redo i höger hand, kommenderade honom till ett uthopp och slängde apporten framför honom som om man skulle ha kastat en boll som belöning. Jag kommenderade apport när han var mitt över hindret och det var precis vad G gjorde. Sprang fram, grep apporten och hoppade tillbaka och satte sig i utgångsposition igen. Var det några frågetecken på det? - såg det ut som han sa när jag tog apporten och berömde honom med korv. Glad och ivrig i hågen kunde jag inte hålla mig… Jag ville prova detta som färdigt moment. All the way, tävlingsmässigt. Ja, jo ni läste rätt, efter ett endaste träningsförsök någonsin. Det är sant, jag bara är sån ibland :)  Tror ni det lyckades? Jag tror JA! Och jag har Anna och Sirius som vittnen! Min dyraste finaste goaste ljuvligaste gladaste bästaste Gucci! ♥

Jag spricker snart av inspiration. Snälla snälla snälla nån där ovan - gör så att min hund får bli helt frisk… han har ju så mycket kvar att ge…

Det känns lite som att börja om från ruta 1, fast med ett ännu sämre utgångsläge. G har senaste par dagarna varit sämre igen, precis som innan operationen. Men veterinären G fått träffa den här gången kunde inte ge någon bedömning alls, utan hänvisade till den opererande veterinären igen - som kommer till Sundsvall igen först om ytterligare 14 dagar. Men en tid är nu inbokad hos honom och jag får fortsätta försöka göra det så bekvämt som möjligt för G tills dess. Hur ska detta sluta? Har bråcket gått upp igen? Jag som redan hade hunnit ta ut det lyckliga slutet i förskott…

Om Gucci ändå kunde tala…  ♥

Mina övriga två långnäsor fortsätter må prima i alla fall. Fendi har tappat samtliga fyra hörntänder nu och bytt ut dom mot fina färska nya Och gamle Knopps päls växer igen vilket känns väldigt bra tajmat nu inför den stundande vintern!

Slutligen - Fendi hälsar och tackar för alla grattis gällande hennes premiär! Jag tror bestämt hon växt någon centimeter av ren stolthet sen helgen ♥

(Bild: Foto taget av Terese Olofsson, Vännäs 2009)

Jag börjar med att säga att Gucci fortsätter må bättre och bättre för var dag som går. Det märks på honom att han är mycket gladare än på länge! Min goa långnäsa ♥

Knopp mår också fint. Han är lekfull som en unghund och är den som underhåller Fendi med bus, brottning och jagis - under alla dygnets vakna minuter.

Så till dagens rubrik. Man får vad man förtjänar. Huruvida det är sant eller inte så har jag i lilla Fendi fått en vovve som kommer ge mig ett och annat grått hårstrå, eller arton… Hon är överallt och ingenstans. Men en sak är säker, det hörs var hon är! Det enda hon inte riktigt hör är mina önskemål… Idag när jag kom hem på lunchen hade hon även börjat restaurera en köksstol. Till det sämre tyckte jag, men hon verkade nöjd med sitt verk. Likaså hade hon funnit det lämpligt att hoppa upp på vardagsrumsbordet och ändrat designen på ett stort blockljus. Det låg stearinsmulor över hela bordet, så hon verkar ha tagit sig god tid och varit noga med det hon hade tagit sig för.  Å jag som INTE ville ha en inredningsintresserad valp…

Jag tänkte att det kunde vara på sin plats nu med en liten Gucci-status-rapportering. Jag kan mycket glädjande säga att jag nu tycker det ser väldigt ljust ut! Å stort tack till alla som skickat sms och ringt de senaste dagarna! För jag har varit den värsta sortens “oroliga hönsmamma” som man kan vara… 

Summa sumarun så är nu Gucci opererad för ett tarmbråck, och samtidigt kastrerad. Så nu vet Ni som visat preliminärt intresse att låna Gucci till avel, så är det  nu en omöjlighet. Romantikens tid är över för honom…

Jag har själv senaste dagarna nästan gått av på mitten av oro, eftersom det enligt den opererande veterinären fanns mycket som kunde gå tok i samband med allt detta. Både under själva operationen och senare i eftervården innan man vet om operationen varit lyckad eller ej. Men nu börjar jag kunna andas normalt igen, för sent igårkväll och idag så lyckades G göra toalett a la nr 2 igen! Min ovärderliga lilla långnäsa ser ut att vara på bättringsvägen ♥  Vi har dessutom daglig telefonsupport av veterinären som utförde hans operation, på hans initiativ, vilket jag är mycket tacksam över. Det gläder så med veterinärer som bryr sig om sina patienter trots att de bor ca 80-90 mil från patienten i fråga!

Nu ska G i lugn och ro få hämta sig efter allt detta, och jag tror han har det rätt bra trots omständigheterna.  Självklart är han trött och sover mycket, ser ut att ha det jobbigt vid rastningarna och har oundvikligen ganska ont…  Men ändå äter han med god aptit, viftar på svansen vid varje ögonkontakt med mig och är allmänt en riktig kämpe. Tänk att man kan tycka så mycket om en hund ♥ Helt otroligt.