Clinic för Pether Markne

Puss som avslut! Grizzlans favoritövning nuförtiden… 😉

Igår kändes det som jag hade rymt hemifrån på allvar. Jag åkte till stallet vid 16 och kom inte hem förrän 23.30! Det längsta jag varit ifrån Arwin så långt, men det gick jättebra. A hade tagit en promenad med honom efter middagen, och sen hade lillfjärten sovit för natten. Haha! Vad äre för konst? 🙂

Grizzly och jag hade vår dagliga mysstund med lättare massage och små mjuka stretchövningar. När jag säger stretch menar jag alltså inte att jag sträcker nån muskel alls, utan jag lockar G till att röra sig i små gymparörelser för sidorna, halsen, ryggen etc. G gillar det verkligen! Jag var mer noggrann med såna övningar förut när vi var igång på riktigt, men kom av mig lite där en period när jag inte kunde rida och var så otymplig själv. Men nu rättar vi till det igen. 🙂

Nu är jag hoppsugen igen! Dock inte sugen på så här höga hinder… haha!

På väg hem från stallet körde jag direkt till ÖOR för en helkväll på läktaren när Pether Markne höll både dressyr- och hoppclinic. Man blev inte direkt mindre ridsugen! Så skoj att se duktiga ekipage och fina hästar. Ojoj. Jag ska nu bara vänta tills Arwin sovit en stund, sen tror jag vi klär på oss och åker och sätter oss på läktaren igen. Pether håller träningar idag i både hoppning och dressyr innan han åker hemåt igen och det vill man ju inte missa att se. Sån tur jag har att Arwin ÄLSKAR hästar! 😉

Ljus i tunneln!

Grizzly var t.o.m. lite busig igår igen, vilket bara är skoj då det betyder att han mår bättre! 🙂

Grizzly har fått tid hos veterinären! Yaay! Halleluja vilken härlig känsla. Det ska bli så skönt att få honom ordentligt kollad, särskilt när jag hört att de på den kliniken är väldigt duktiga på just såna här bekymmer som G troligen har. Vi får vänta till onsdag den 13:e november, men det gör inget. För igår fick jag nämligen hjälp att filma Grizzly så jag kunde kolla status på hans hälta i ridhuset – och det ser betydligt bättre ut – exakt en vecka efter hältan dök upp igen så rejält. Så himla skönt att veta att han har lättare att ta sig runt såhär under vilan och att han inte har lika ont som då.

Nu ser jag verkligen ljuset i tunneln och vet hur jag ska hantera närmsta veckorna för min Fläck. 🙂 Vi fortsätter med våra små spabehandlingar för att hålla honom så mjuk i musklerna så gott det går tills vi besökt veterinären och vet mer.

Nu längtar jag bara till imorgon då jag på kvällen ska till ÖOR för att titta på hopp- och dressyrclinic för Peter Markne! 😀

Bild från i förrgår då vi under promenaden gjorde några uppletanden. SKOJ tycker Pandan! ❤️
Och den här lille filuren väntar i skrivande stund på sin mormor som är på väg att hälsa på över dagen. Sån tur som vi har ställer hon även upp och passar honom när vi ska till veterinären med Grizzly också. 🙂

Grizzly får vänta på remiss

Varje dag en rejäl dos med ompyssling. Grizzlan verkar i alla fall njuta av den stunden och står stilla som ett ljus medan han får sin spa-behandling. 🙂

I morse slängde jag mig på telefonen för att ringa PH Vet i Timrå och boka tid för Grizzly, och efter cirkus 20 försök med upptagetton som svar kom jag äntligen fram. Sen tog det dock tvärstopp direkt, igen. Jag får inte boka tid där heller, för de tar inte emot några nya hästar alls om det inte är på remiss av Bergsåkers hästklinik. De har tydligen så galet fullt upp.

Nu var det ju precis så veterinären på Bergsåker sa vid vårt återbesök, att om hältan kom tillbaka så skulle vi remitteras vidare. Så nu väntar jag på att Grizzlan ska få en remiss och så småningom en veterinärtid för koll.

VAR är alla hästveterinärer?! Att bo avsides med djur är inte skoj en sån här gång. Och ändå är ju inte Ö-vik så avsides kan man tycka, men jag känner mig så hjälplös! Jag vill ju kunna hjälpa min häst! Nu har han ju inte ett på-liv-och-död-akut läge, men man känner sig ändå så ensam.

Nu har det gått en vecka sedan hältan kom tillbaka, och fortfarande syns ingen svullnad, känns ingen ökad värme eller nånting. Grizzly går nååågot bättre på väg in från hagen, men han är helt klart halt och väldigt stel.

Spikmattan gör G så avslappnad. Älskar att se honom mysa. 🙂
Jag testade igår att ta fram hans framben såsom vi tidigare lätt stretchat, bara för att se om G var ovillig på sitt onda ben. Här sträcker han avslappnad fram det friska benet, men gjorde faktiskt det med det onda också – om än lite stelare. (Jag tänjer/stretchar inget nu alltså! Lyfter bara fram benet och låter det gunga/hänga i min hand)

Det jag fortsätter göra i väntan på hjälp är att hålla hans muskler och leder så mjuka jag kan. Har man ont nånstans så överbelastar man lätt andra ställen och spänner sig. Spikmatta för rygg och länd, värmande liniment på ben och lätt massage för resten av kroppen.

Grizzly kan ju i alla fall belasta sitt ben, stå och äta, gå och dricka, lägga sig ner osv. Det är huvudsaken.

En lördag med HELA familjen

Lille Arwin sov gott i skogen. (här hade jag lagt ner honom i en mossbeklädd glänta där solen precis bröt igenom granarna) SÅ söt, om jag själv får tycka! 🙂

Idag har jag haft en riktigt bra lördag. Hoppas ni likaså?

Efter en lugn morgon startade vi dagen med en utflykt till Skuleskogens nationalpark och tog en promenad med hundarna. Panda njöt från topp till tå av att få göra några enkla uppletanden i skogen, Mini sprang och störde Panda det bästa hon kunde och Penny gick som vanligt och letade efter något ätbart. 😉

Arwin bars av A i sin sele och sov igenom det mesta av promenaden. Det är skönt att sova med friskluft i lungorna. 🙂

Efter den turen åkte vi till Grizzlan som fick ompyssling som vanligt. Han låg och vilade precis när jag kom och vi fick en megamysig stund medan han låg kvar och jag kliade honom över panna, hals och manke samtidigt som jag drog in den godaste doften jag vet. Min goa lilla pånni.

Jag har sån tur som har en sån fin flock, med både människor och djur.

Evidensia tar inte emot oss…

Grizzly och jag får vänta på hjälp… igen.

Men nu går det troll i allt! Vad händer? Jag var ute på promenad med Arwin nu på förmiddagen då telefonen ringde. Det var Evidensia från Umeå som ringde upp för att säga att de inte tar emot oss på tisdag som bokat. Veterinären kände sig “inte bekväm” med att göra ultraljud eller överhuvudtaget kolla på en ev. hög frambenshälta. Kunde de inte ha sagt det då jag bokade så jag har kunnat ringt vidare till nån annan?!

Nu är det för sent att ringa den enda veterinär jag tror kan hjälpa oss, som överhuvudtaget gör den undersökning som Grizzly behöver, PH Vet i Timrå. På måndag morgon ringer jag direkt och hoppas få en snar tid. Kicki har lovat hjälpa köra oss även om det blir en långresa dit, och jag kan inte tacka nog för det!

Just nu saknar jag Sundsvall. Mer än nånsin…

Förresten, har jag nämnt att min bil också är hos doktorn? Jo, hela veckan och är rädd att det är något riktigt knas med den också. Det går bra nu.

Trevlig helg!

Hemma i lösdriften och TLC

Grizzlan börjar bli hemmastadd i lösdriften på bra sätt. 🙂
Grizzlan och lilla Klara.

Det är skönt att se att G börjar bli hemma i sin nya bostad. Jag tycker flocken är lagom stor, just nu fem hästar – varav två ponnys. Vattenlösningen känns skön med uppvärmd vattenkopp så man slipper oroa sig att de inte har vatten i vinter. Sen finns ligghall och skogsdunge för vind- och väderskydd om de så vill.

Idag tog jag in Grizzly i stallet och pysslade om honom. Lite extra TLC när han är sjukskriven. Han fick stå med spikmatta över ryggen en bra stund och han fick liniment på sina ben för avslappningens skull. Han såg ut att njuta och blev glad över en liten portion linfrökaka och mineraler till sin tuss hö. 🙂

Idag passade vi på med promenad i solen. Arwin sov som en stock hela tiden och mådde gott. 🙂

Här hemma hade Arwin besök även idag, av sin killkompis – grannen Gustav! Efter gofikat för deras mammor tog jag, stora A och lilla A och hundarna en prommis. SÅ skönt väder idag! När jag ser bilderna jag tog idag från promenaden slår det mig så tomt det ser ut utan Fendi… Undrar hur lång tid det tar innan jag vänjer mig vid “bara” tre hundar. Det känns liksom som att hon bara är bortrest och snart ska komma tillbaka. Det går liksom inte riktigt in att hon är borta. På riktigt. För alltid. 🙁

Femårsjubileum!

Puss på femårsdagen, darling! Jag hoppas på mååånga år till tillsammans! ❤️

Idag firar jag och min Fläck femårsjubileum! Det är redan fem år sedan jag lastade av honom från lastbilen med ett löjligt leende på mina läppar. 🙂

Grizzly fick gos och kli i hagen länge idag. Alla hästar stod lugnt och åt hö när jag kom dit, så jag tog inte ens in honom eftersom det fortfarande var ljust ute. Jag vill inte att han går mer än han behöver på sitt onda ben.

Hältan ser oförändrad ut nu efter ett par dagar, mao det syns tydligt i skritt och han liksom “knickar” till med benet vissa steg. Det är något nytt som inte han hade när han blev halt för fyra månader sedan. Jag tog av honom täcket och smörjde in honom med liniment, ingen riktig massage alltså – ifall det är nån blödning i muskel. Det jag märkte var att han ville flytta undan sig lite precis när jag strök över sträckarmusklerna, så kanske det är där nånstans det sitter nu? Kan inte låta bli denna gissningslek…

Fortsatt vila och kärlek fram till veterinärbesöket på tisdag.

Den här Musse-klädda pojkspolingen hade besök idag av en tjejkompis!
… och hon var klädd i Mimmi! Totalt oplanerat men så toppmatchat. 😉 🥰

Veterinärtid inbokad

Nu på morgonen har jag pratat med veterinärer och fått en tid på tisdag om en vecka. Då kommer Evidensias veterinärer från Umeå till Solängets travbana här i Ö-vik. Jag slog en pling till Bergsåkerskliniken och bad dem sända journalerna från hans tidigare besök i augusti, så allt är förberett.

Jag har turen att få hjälp av Kicki att köra Grizzly då jag själv inte har något pålitligt vinterföre-ekipage att transportera Grizzly med. TACK Kicki för att du ställer upp!

Nu får jag bara försöka hålla Grizzlan så glad det går under denna vecka. Massa ompyssling och kärlek. Och tumhållning.

Bra tajmat blir det också att min mamma kommer upp och hälsar på över dagen då på tisdagen, så Arwin har det bra medan jag är iväg på kliniken. Tur man har klippor som ställer upp lite här och var. Ni är guld värda!

Det här var inte det jag hade hoppats på eller trott så fin och glad som Grizzlan kändes i söndags, men det är bara att ta det härifrån och göra det bästa av situationen. Sån känslomänniska som jag är har jag lätt att skena iväg i tanken och bli FÖR orolig och rädd och hamna i katastrof-tanke-läge, men efter en natts sömn har jag lugnat ner mina nerver en aningens aning. Så snart A kommer hem från jobbet idag vid lunch åker jag och kollar till G igen.

En dag i taget. Vi SKA tillbaka, min fläck och jag – hur än mycket tid min vän behöver.

Men nu får det väl räcka snart… :(

Älskade vän, vad är det nu som är fel…?

Kan det inte få vara nog med oro och eländigheter snart?

Jag hade en så skön känsla igår efter uteritten i skogen med Grizzly och tänkte att nu ska snart allt bli bra igen. Både med min egen hälsa efter alla turer som varit, och på nåt vis en boost av något roligt att komma igång med Grizzly efter all sorg kring Fendi.

Men ikväll när jag kom till stallet och ut i hagen för att hämta in G, kände jag direkt att något var fel. Han kom inte emot mig som han brukar – och när jag satt på honom grimman och skulle börja gå in var han ovillig att ens röra sig…

Jag tog in honom i stallet och såg på vägen in att han var rejält halt igen. Fram. Gamla stället om jag spontant får tro nåt. Jag visiterade honom och han hade marginell ökad värme på det benet, men ingen svullnad eller nåt annat synligt.

Sedan tog jag med honom in till ridhuset för att se hur illa det såg ut – och jag behövde knappt börja. Grizzly är rejält halt, samma ben och troligen bogen – igen. 🙁

Vad som hänt vet jag inte. Det jag kan gissa är att han råkat vrida till, överansträngt eller fått nån ny spark som precis tagit på den gamla skadan. Är det en ligamentskada ändå? Orsaken spelar ingen roll nu, jag vill bara veta hur illa det är…

Imorgon bitti kontakter jag veterinärkliniken. Jag är så himla orolig…

Uteritt och planering v. 43

Nu blickar vi bara framåt!

En lång och härlig uteritt har vi lyxat till det med idag. Våra stallkamrater tog oss med på riktig off road-tur och det är vad vi behöver nu ett tag. Trampa oss varma och komma igång med stadigare grundmotion. Grizzly kändes i alla fall glad att få komma ut på tur, precis som hans människa uppepå ryggen. 🙂

Väl hemma har jag dansat en sväng med både dammsugaren och skurmoppen, vilket var välbehövligt. Jag känner mig ju som en ny människa nu med värken såhär i hanterbart tillstånd. Snart väntar soffan och rejält med snacks innan ny vecka väntar.

Vi har några saker redan planerade så här långt. Sen får vi se vilka kvällar vi får sällskap ut på nån uteritt igen.

Måndag: Lugnt skritt- och travjobb i ridhuset

Tisdag: Uteritt kanske?

Onsdag: Grizzly och jag ska träffa en tjej som kanske ska rida honom 1 gång i veckan

Torsdag: Lätt longering

Fredag: Vila (tror jag)

Lördag: Uteritt?

Söndag: Uteritt?

Övriga planer för veckan är att inhandla linfrökaka och mineraler till Grizzlan. Och på tisdag är det dags för babymassage igen för Arwin! 🙂