Abstinens och BM-kontroll av Liten

Bild från löshoppning i höstas. Löshoppning och bomarbete på töm blir nog vårens träning för Grizzlan – bara ridbanan torkat upp lite till.

Jag är inne i en liten dipp. Eller ganska stor dipp. Känner mig liksom lite ledsen och nästan som jag är i sorg, om man ska försöka sätta ord på det. Först och främst genom att jag får dåligt samvete för att ens “klaga” eller känna såhär, men jag har sån galen abstinens efter livet med Grizzly, såsom vi haft det innan. Ridturer, träningar, tävlingar och bara gos. Att ses i stort sett varje dag. En stor del av mitt liv som liksom inte är mitt liv just nu, och jag känner inte igen mig själv… Jag VET att det är “för en kort tid” som det är såhär, och självklart förändrat även efter Litens ankomst. Men det här är en sån viktig pusselbit i mitt liv och just nu är det nästan så det är mer jobbigt att träffa Grizzly än inte – eftersom jag inte KAN göra nåt med honom. Jag hoppas det känns lite bättre snart i alla fall då jag kan börja använda ridbanan igen så vi kan hitta på lite skoj och varierande saker från marken. Och ha en come-back-plan att följa.

Jag är samtidigt otroligt tacksam att Lowa kan ta ut Grizzly i skogen några dagar i veckan så han inte är helt avställd under den här tiden. ♥

Nog med klagan. Igår var jag på vår första riktiga kontroll hos barnmorskan. Både Liten och jag växer i en rasande fart… + 8 kg på vågen sen november! Var ska detta sluta…?!

SF-måttet låg inom normalkurvan och precis ovanför medelkurvan – så än så länge växer Liten så som vi önskar. Hjärtljud och navelsträngsljud lät toppen sa barnmorskan, och alla mina hälsovärden såg bra ut.

Försommaren 2018 ♥ Jag drömmer mig tillbaka varje dag genom att kolla på bilder av mig och Grizzlan tillsammans. Och längtar tills det är “vi igen”. ♥
Flyttbart fårstängsel/staket från Granngården

Från det ena till det tredje så ska jag inhandla en sånhär flyttbar inhängnad till vår tomt på baksidan. Jag vill kunna ha dörren öppen i vår och sommar utan att behöva hålla 8 ögon på span hela tiden så hundarna håller sig där de ska vara. 😉 Visst, det är inte den vackraste trädgårdsprydnaden, men den fyller sin funktion och kan rullas ihop när som för exempelvis gräsklippning.

Fendi 10 år och hej vecka 25!

Fendi –  min gamla, kloka, fina Norpan. GRATTIS på din 10-årsdag! ♥

Idag ska det firas må ni tro. Min fina gamla Fendi fyller hela 10 år! Det är helt galet, men sant. Hon är pigg och fräsch fortfarande så vi hoppas på måånga år till tillsammans. ♥

Fendi som junior i pampig balklänning. 🙂

Fendi under en av sina första rallylydnadstävlingar. Hon är i mästarklass nu, även fast vi tyvärr lagt tävlingsskorna på hyllan. 🙂

Fendi och jag efter vår första pinne i agility. ♥
Titt min lilla lortgris. Se hans “vita” ben och se Tures vita ben i bakgrunden. Hm…

Jag är fortfarande inte kry från min rejäla förkylning, men den är på bättringsvägen i alla fall. Har bara pysslat med Grizzlan i veckan och hoppas kunna göra comeback som bättre hästägare efter helgen. Lowa har honom nu i slutet av veckan, så då får han komma ut i skog och mark vilket han tycker om. 🙂

Idag går jag och Liten in i vecka 25! Får se om det blir läge med nån ny magbild lite längre fram i veckan. Det krumbuktas tätt som ofta därinne och jag tycker jag växer i galen takt. Nästa vecka väntar ett besök hos barnmorskan, så vi får se då hur hon tycker det ser ut. Jag mår egentligen bra på det stora hela nu, men ryggen strejkar varje kväll efter en arbetsdag. Som det “ska vara” den här tiden kanske – bara att vänja sig. Det gäller att hålla sig rörlig och försöka tänka att det ändå är en kort period som jag lånar ut min kropp som bostad. 🙂

I helgen åker A och jag och hundarna ner till Stockholm för att hälsa på A’s bror med familj. Jag hoppas den långa bilfärden går smidigt trots min bångstyriga rygg. Jag får bulla upp med extra kuddar i ländryggen och ta ett par pauser så går det nog bra. Första fikastoppet är redan inbokat imorgon på vägen ner – då stannar vi hos Ida i Gnarp! Det var så längesen vi sågs nu så jag ser riktigt fram emot att träffa hela familjen Stenborg. De saknas i mitt liv, helt klart. ♥

London och bulan

Bildrapport från Lowa medan jag var bortrest. Det bästa som finns!
Det var skönt att komma hem till mitt lilla matvrak. Geggig mat över hela mulen. ♥ Mera, mera?

Puh. Intensiva dagar, minst sagt. Mycket resa för lite London, tyvärr. Jag var uppe före tuppen kl. 03.15 på fredagen och transferbussen gick mot Umeå flygplats kl. 04.20. En mellanlandning på Arlanda och sen vidare till Gatwick, London. Det borde väl inte ta så lång tid tänker ni? Näi, så tänkte jag också – men strax före kl. 17 var vi framme på hotellet. Hungrig, trött och redo för sängen egentligen – men då började konferensen direkt med några timmars presentationer, före en sen middag som var slut vid ca midnatt. Likaså hemvägen blev dryg med avresa kl. 10 från hotellet och hemkomst ca 22.15. Sen var det bara att gå och knoppa och ladda för en ny arbetsvecka. 😉

MEN det lilla London och jag hann umgås var härligt! Vårkänsla delux med ca 17 grader och stor sol, gröna gräsmattor och blomster precis överallt. Vi hade 5 fria timmar på lördagseftermiddagen och den spenderade vi åt en totalt 4 timmars lång promenad. Vi gick från hotellet i Kensington in till Oxford Street, genom Hyde Park. Så härligt med grönska, djur och blommor. Och sol! Shoppade faktiskt inget alls förutom världens godaste blåbärsmuffins och färskpressad juice som vi fikade på vägen hem i parken. 🙂

Den långa promenaden kändes i kroppen när vi kom tillbaka till hotellet, men då var det bara att styra upp sig inför kvällens middag på restaurangbåt längs Themsen. Trevligt!

En magbild från hotellet är den enda bild jag fotade på hela helgen, haha.
Hm, här kommer lite naket – men det bjuder jag på. Mitt i vecka 23-bulan! 🙂

Ett kärt återseende med Grizzlan blev det igår och han fick sig en rejäl ryktning och massa gos. Det ligger liksom en halv shetlandsponny på golvet efter varje dags rykt. Ser inte riktigt slutet i tunneln ännu, men med dessa vårgrader så hoppas jag snart min “nya” häst kommit fram. 🙂 Lowa ska rida ut honom i tre dagar på rad nu, sen hoppas jag att ridbanan är användbar till helgen då jag tänkt longera alt. tömköra min fläck. ♥

På lördag får G vila, för då åker vi ner till Sundsvall över dagen med en hel del inplanerat. Mer om det senare. 🙂

Hej vecka 23 och London!

Titt. Kulan växer i galet tempo just nu. Och fråga inte vad Mini håller på med i bakgrunden… hon som alltid ska sitta så högt upp det går och därmed vingla runt på ryggkuddarna. 🙂

Hej vecka 23! På förmiddagarna mår jag riktigt bra nu, förutom att jag redan känner mig stor som ett hus – och det har ju liksom bara börjat, haha. Hjälp. Men man är väl bara ovan att kroppen inte lyder som den brukar och allt känns liksom tyngre. Inga nyheter alls för er som varit med om detta tidigare. 🙂

Nya och gamla krämpor då? Känner mig tokfräsch i lederna och peppar, peppar så har migränen varit i schack i bra precis 1 månad nu. Yaay! Däremot har ett par nya “biverkningar” dykt upp senaste par veckorna så som halsbränna/uppstötningar, särskilt om kvällarna och ryggont. Inget jag ska klaga på då det är helt hanterbart än så länge. Bara kul att ha på pränt som minne när och hur allt var under den här tiden. Det är ingenting mot ledvärken och migränen, så jag känner mig ändå som ny just nu. 🙂

En bild från gårdagen ärligt stulen från Lowas Instagram. Titt tungan på min Lurvas. SOM jag längtar till att också få rida på riktigt igen!

Grizzlan har börjat bli bättre i magen igen, äntligen! I måndags när jag var i stallet ville han inte ge mig några “bevis”, men Lowa har rapporterat både tisdag och onsdag att det ser mycket fastare och bättre ut. Känns skönt nu när man ska åka bort några dagar! Ikväll ska jag till honom och hoppas han visar mig lite bajs. Om djur och barn pratar man alltid om bajs har jag hört, och märkt. 😉

Jag fick ju leverans av lånekläder av Johanna och Conny när de var här och hälsade på, så i veckan har jag roat mig med att inventera storlekar så jag har koll sen vad jag ev. behöver komplettera med inför Litens ankomst. 🙂

Nu pyser jag till London fredag till söndag med jobbet. Det blir en hel del schemalagt, men även en del fritid på lördagen. Hoppas på finväder!

Nu får det räcka…

Grizzly Rodin, FÖR fläckig för da’n… (kiss-och bajsfläckar på den vita delen av rumpan…)

Nu får det räcka. För det första med snön, nu får det vara NOG! Det har vräkt ner och tyvärr har det inte slutat än. Vi var ju klar för vår nu? :/  Jag vill flytta söderut…

Sen får det räcka med tråkigheter med våra hästar i stallet. Det har gått om varandra i en period nu med saker som får oss djurägare att oroa sönder oss för våra kusar. Av nån anledning är magarna i olag på våra hästar. En häst hade kolik för bara ett par veckor sedan, och även min Grizzly hade något lurt i fredags/helgen men som verkade ge med sig av sig själv. Dock är han väldigt lös i magen, så jag har gett bl.a. Diarsanyl och ett tillskott från Krafft som ska hjälpa återställa balansen i magen. Till och från är det alla tre som är lösa och oroliga i magarna. Visst, väderomslagen den här vintern har inte varit att leka med, och det är alltid en oro för oss hästägare – men det känns som det är något mer. Jag ska ta träckprov på Grizzly även fast han senaste åren visat 0 på varje kontroll. Man är lur på om hösilaget är annorlunda i år efter den torra sommaren ifjol? Våra går på fri tillgång om dagarna och det har hittills inte varit några bekymmer alls. Höet SER fint ut, men kanske det kan vara så att de har nån brist som de inte får i sig tillräckligt av. Hästarnas magar känns ibland som en kemi-låda och en tickande bomb…

En extra tanke till stallägaren och hennes häst som, av nån mysko anledning, inte får ett sår att läka på ett ben. Det började som ett, vad som då såg ut som harmlöst, litet broddsår såsom hästarna har lite nu och då på benen- men som bara vuxit sig större med svallkött och som inte vill läka, trots flera veterinärbesök. Nu ska de få tid på klinik och kollas upp grundligt, och jag HOPPAS det visar sig lätt avhjälpt med kort rehabtid. ♥

Min mage är inne i en galen tillväxtperiod. Jag tycker jag möts av en ny spegelbild varje dag nu, och siffrorna på vågen har börjat ticka uppåt. + 4,5  kg nu i mitten av vecka 21!

Vinter 2.0 och vecka 21

Man siktar in pussmulen…
… känner försiktigt så man “prickar rätt”…
Sen flippar man med läppen över näsan och halva ansiktet. SÅ ska en riktig PUSS se ut! Hälsningar, Grizzly

De små stackars hopp-om-vår-liknande känslor man hann känna för ett par veckor sedan är ett minne blott nu. Vintern ångrade sig och uppgraderade sig till 2.0. SÅ mycket snö har vräkt ner senaste par veckorna, och inte har det slutat än.

I mitten av nästa vecka ser det dock ut att bli röda grader igen, och som jag längtar till det. 😉

Nu har jag precis gått in i vecka 21 och nya “biverkningar” börjar kännas av, inget konstigt alltså – bara ovant för mig. Jag har inte direkt halsbränna, men det känns som öppen magmun efter jag ätit och några timmar därefter. Främst från middagstid och fram till jag somnar. Det bara gurgelbubblar i min hals hela tiden så jag får hålla mig upprätt och smårapa konstant. Mysigt! 😉

Grizzly har precis blivit nyskodd och nu hoppas jag att nästa omgång innebär sommarskor! Ska bli så härligt att bli av med snösulor och brodd!

Dags för RUL

Panda väntar på sin favorit.  🙂  (…som just här var utanför på gården och skottade)

Äntligen är ordningen återställd och husse är hemma igen, säger Panda. Jag håller med henne. Fredag och lördag var lite kämpig med all skottning för att ta sig iväg och ta sig fram till stallet, men annars har allt gått bra. Skottning vanligtvis är inget alls jag gruvar mig särskilt för, men just nu får jag ont i magen efteråt och känner inte att jag kan spänna magen nå bra för att kunna kasta upp snön högt som vi måste göra.

Hästarna på morgonen direkt efter utsläpp. Fin men krispig dag och hästarna nöjda och glada. 🙂

… och kissnödiga. 😉

Och såklart, hungriga. ♥

I lördags var en stor dag. Jag har känt rörelser ett par veckor, men nu SER jag små sparkar på magen också! Det känns riktigt coolt, nu törs jag tro att det är nån därinne i alla fall. 🙂 När A kom hem fick han se också, för det är full fart lite nu och då vill jag lova.

På måndag väntar vårt RUL så vi får höra om allt står rätt till med tillväxt och så vidare, och det ska bli spännande att se om det är en liten piga eller gosse vi väntar. ♥ Tänk, bara halva väntetiden kvar nu!

Delad stalljour och vecka 20

Mumsig kvällsmat i krubban till min Fläck.

Sportlovsvecka och stallägarna är på fjälläventyr. Då hjälps vi inhyrda stallgäster åt att dela på sysslorna för att stallets ruljangs ska rulla på. Nu är ju vi bara två inackorderade, men som tur är har vi båda var våran medryttare som också hjälper till! 🙂 Hittills har allt gått bra och jag har morgonjouren fredag och lördag. Om kvällarna är jag ju ändå där nu när Lowa också är på sportlovsturné, så insläppen av hästarna löser sig lättsamt när man ändå är på plats. På lördag kväll är allt tillbaka som vanligt igen. 🙂

Polman har lovat snöfall i dagarna tre så jag hoppas det blir lindrigt så man slipper mötas av nån närmare timmes skottning innan man ska ta sig iväg imorgon bitti. För att hinna med hundarnas rastning, skottning och sen hinna till stallet innan jobbet innebär annars en riktigt tidig morgon eftersom A fortfarande är i Alperna och sladdar omkring. 🙂 Just nu snöar det bara fjunigt, så jag hoppas det fortsätter så.

Jo, det här är den snyggaste rumpan jag vet i alla fall! 😉 Fifty/fifty av choklad och vanilj. Mums.

Idag går jag in i vecka 20. Nu börjar det kännas på riktigt, för varje gång jag råkar gå förbi en spegel reagerar jag med att det är nån ny där – IGEN! Liten gör sig påmind lite nu och då under dygnet och är redan en livlig krabat. På måndag väntar ultraljudet då vi förhoppningsvis ser om det är en pojke eller flicka som dansar i min mage. 🙂

Titt här förresten. Vid en förrådsrensning i Sundsvall dök det här gamla fotot upp bland gömmorna. Jag och min första hund, Hero. En colliehane som här var ca 4-5 månader. Själv var jag 21!  🙂 (Bara nåt år sedan med andra ord…)

Ensamvecka

Lurvig som en mysig nordsvensk. ♥

I fredags åkte A på en kompisresa till Alperna, vilket därmed innebär ensamvecka för mig. Jag känner ju inte alls många här på byn, så det är tur jag har djuren för att inte behöva känna mig FÖR ensam såna här gånger. Natten mot söndag kommer han hem igen, så jag får stå ut tills dess. 🙂

I helgen fick jag från fredag till lördag besök av Alexandra! Så kul att ha någon att nördsurra häst med, utan att känna att det ens kan bli för mycket, haha. Hon följde med mig till fots på en skogsrunda på lördagen innan hon åkte hem till Sundsvall, så jag fick mig en välbehövlig dos av utsikten från Grizzlans rygg även denna helg. TACK för sällskapet! ♥

Ridturer på Grizzly är det bästa jag vet.

Vi byttes av en stund också i skogen, så Alex fick ta en runda. Hon som inte har egen häst just nu har ju än värre abstinens än vad jag har. 🙂 Kul att se ett stort leende på läpparna när hon och G kom i galopp uppför backen. ♥

Alexandra och Grizzly

Igår, söndag, fick Grizzly sig ett pass på lina. Han såg så himla mjuk och fin ut och känns allmänt fräsch i ben och kropp nu. Jag skulle bara önska att hans aningens lösa mage rättade till sig snart också.

Nu väntar uteritter i skogen måndag och tisdag då Lowa har honom. Det blir bra! 🙂

Hej vecka 19!

Titt sötöra. Nyfikna och spetsade framåt ♥

Hörni, nu är jag ju snart halvvägs! Vilken grej. Fortfarande + 3 kg på vågen när jag idag går in i vecka 19. Rutinultraljud väntar 11 mars, och då får vi förhoppningsvis veta om det är en blivande Charlotte Dujardin/Malin Baryard eller Carl Hester/Peder Fredricson som vi kan vänta oss. 😉

I söndags tog jag en ridtur igen. Det har blivit en söndagslyx som min själ behöver. A följer numera med på marken när jag rider och vi tar det lugnt med mestadels skritt och lite trav. Nu åker A på en resa och blir borta en vecka – så om jag inte känner mig för otymplig dröjer det nog till ännu nästa söndag innan jag kan ta en skogstur igen. 🙂

Sol och 8 plusgrader. Såååja!
A plumsar i snön framför Grizzlan. Han säger ju att han gillar att få extra vardagsmotion. 😉

Klart det måste poseras efter avslutad ridtur!