Nu får det räcka…

Grizzly Rodin, FÖR fläckig för da’n… (kiss-och bajsfläckar på den vita delen av rumpan…)

Nu får det räcka. För det första med snön, nu får det vara NOG! Det har vräkt ner och tyvärr har det inte slutat än. Vi var ju klar för vår nu? :/  Jag vill flytta söderut…

Sen får det räcka med tråkigheter med våra hästar i stallet. Det har gått om varandra i en period nu med saker som får oss djurägare att oroa sönder oss för våra kusar. Av nån anledning är magarna i olag på våra hästar. En häst hade kolik för bara ett par veckor sedan, och även min Grizzly hade något lurt i fredags/helgen men som verkade ge med sig av sig själv. Dock är han väldigt lös i magen, så jag har gett bl.a. Diarsanyl och ett tillskott från Krafft som ska hjälpa återställa balansen i magen. Till och från är det alla tre som är lösa och oroliga i magarna. Visst, väderomslagen den här vintern har inte varit att leka med, och det är alltid en oro för oss hästägare – men det känns som det är något mer. Jag ska ta träckprov på Grizzly även fast han senaste åren visat 0 på varje kontroll. Man är lur på om hösilaget är annorlunda i år efter den torra sommaren ifjol? Våra går på fri tillgång om dagarna och det har hittills inte varit några bekymmer alls. Höet SER fint ut, men kanske det kan vara så att de har nån brist som de inte får i sig tillräckligt av. Hästarnas magar känns ibland som en kemi-låda och en tickande bomb…

En extra tanke till stallägaren och hennes häst som, av nån mysko anledning, inte får ett sår att läka på ett ben. Det började som ett, vad som då såg ut som harmlöst, litet broddsår såsom hästarna har lite nu och då på benen- men som bara vuxit sig större med svallkött och som inte vill läka, trots flera veterinärbesök. Nu ska de få tid på klinik och kollas upp grundligt, och jag HOPPAS det visar sig lätt avhjälpt med kort rehabtid. ♥

Min mage är inne i en galen tillväxtperiod. Jag tycker jag möts av en ny spegelbild varje dag nu, och siffrorna på vågen har börjat ticka uppåt. + 4,5  kg nu i mitten av vecka 21!

Vinter 2.0 och vecka 21

Man siktar in pussmulen…
… känner försiktigt så man “prickar rätt”…
Sen flippar man med läppen över näsan och halva ansiktet. SÅ ska en riktig PUSS se ut! Hälsningar, Grizzly

De små stackars hopp-om-vår-liknande känslor man hann känna för ett par veckor sedan är ett minne blott nu. Vintern ångrade sig och uppgraderade sig till 2.0. SÅ mycket snö har vräkt ner senaste par veckorna, och inte har det slutat än.

I mitten av nästa vecka ser det dock ut att bli röda grader igen, och som jag längtar till det. 😉

Nu har jag precis gått in i vecka 21 och nya “biverkningar” börjar kännas av, inget konstigt alltså – bara ovant för mig. Jag har inte direkt halsbränna, men det känns som öppen magmun efter jag ätit och några timmar därefter. Främst från middagstid och fram till jag somnar. Det bara gurgelbubblar i min hals hela tiden så jag får hålla mig upprätt och smårapa konstant. Mysigt! 😉

Grizzly har precis blivit nyskodd och nu hoppas jag att nästa omgång innebär sommarskor! Ska bli så härligt att bli av med snösulor och brodd!

Dags för RUL

Panda väntar på sin favorit.  🙂  (…som just här var utanför på gården och skottade)

Äntligen är ordningen återställd och husse är hemma igen, säger Panda. Jag håller med henne. Fredag och lördag var lite kämpig med all skottning för att ta sig iväg och ta sig fram till stallet, men annars har allt gått bra. Skottning vanligtvis är inget alls jag gruvar mig särskilt för, men just nu får jag ont i magen efteråt och känner inte att jag kan spänna magen nå bra för att kunna kasta upp snön högt som vi måste göra.

Hästarna på morgonen direkt efter utsläpp. Fin men krispig dag och hästarna nöjda och glada. 🙂

… och kissnödiga. 😉

Och såklart, hungriga. ♥

I lördags var en stor dag. Jag har känt rörelser ett par veckor, men nu SER jag små sparkar på magen också! Det känns riktigt coolt, nu törs jag tro att det är nån därinne i alla fall. 🙂 När A kom hem fick han se också, för det är full fart lite nu och då vill jag lova.

På måndag väntar vårt RUL så vi får höra om allt står rätt till med tillväxt och så vidare, och det ska bli spännande att se om det är en liten piga eller gosse vi väntar. ♥ Tänk, bara halva väntetiden kvar nu!

Delad stalljour och vecka 20

Mumsig kvällsmat i krubban till min Fläck.

Sportlovsvecka och stallägarna är på fjälläventyr. Då hjälps vi inhyrda stallgäster åt att dela på sysslorna för att stallets ruljangs ska rulla på. Nu är ju vi bara två inackorderade, men som tur är har vi båda var våran medryttare som också hjälper till! 🙂 Hittills har allt gått bra och jag har morgonjouren fredag och lördag. Om kvällarna är jag ju ändå där nu när Lowa också är på sportlovsturné, så insläppen av hästarna löser sig lättsamt när man ändå är på plats. På lördag kväll är allt tillbaka som vanligt igen. 🙂

Polman har lovat snöfall i dagarna tre så jag hoppas det blir lindrigt så man slipper mötas av nån närmare timmes skottning innan man ska ta sig iväg imorgon bitti. För att hinna med hundarnas rastning, skottning och sen hinna till stallet innan jobbet innebär annars en riktigt tidig morgon eftersom A fortfarande är i Alperna och sladdar omkring. 🙂 Just nu snöar det bara fjunigt, så jag hoppas det fortsätter så.

Jo, det här är den snyggaste rumpan jag vet i alla fall! 😉 Fifty/fifty av choklad och vanilj. Mums.

Idag går jag in i vecka 20. Nu börjar det kännas på riktigt, för varje gång jag råkar gå förbi en spegel reagerar jag med att det är nån ny där – IGEN! Liten gör sig påmind lite nu och då under dygnet och är redan en livlig krabat. På måndag väntar ultraljudet då vi förhoppningsvis ser om det är en pojke eller flicka som dansar i min mage. 🙂

Titt här förresten. Vid en förrådsrensning i Sundsvall dök det här gamla fotot upp bland gömmorna. Jag och min första hund, Hero. En colliehane som här var ca 4-5 månader. Själv var jag 21!  🙂 (Bara nåt år sedan med andra ord…)

Ensamvecka

Lurvig som en mysig nordsvensk. ♥

I fredags åkte A på en kompisresa till Alperna, vilket därmed innebär ensamvecka för mig. Jag känner ju inte alls många här på byn, så det är tur jag har djuren för att inte behöva känna mig FÖR ensam såna här gånger. Natten mot söndag kommer han hem igen, så jag får stå ut tills dess. 🙂

I helgen fick jag från fredag till lördag besök av Alexandra! Så kul att ha någon att nördsurra häst med, utan att känna att det ens kan bli för mycket, haha. Hon följde med mig till fots på en skogsrunda på lördagen innan hon åkte hem till Sundsvall, så jag fick mig en välbehövlig dos av utsikten från Grizzlans rygg även denna helg. TACK för sällskapet! ♥

Ridturer på Grizzly är det bästa jag vet.

Vi byttes av en stund också i skogen, så Alex fick ta en runda. Hon som inte har egen häst just nu har ju än värre abstinens än vad jag har. 🙂 Kul att se ett stort leende på läpparna när hon och G kom i galopp uppför backen. ♥

Alexandra och Grizzly

Igår, söndag, fick Grizzly sig ett pass på lina. Han såg så himla mjuk och fin ut och känns allmänt fräsch i ben och kropp nu. Jag skulle bara önska att hans aningens lösa mage rättade till sig snart också.

Nu väntar uteritter i skogen måndag och tisdag då Lowa har honom. Det blir bra! 🙂

Hej vecka 19!

Titt sötöra. Nyfikna och spetsade framåt ♥

Hörni, nu är jag ju snart halvvägs! Vilken grej. Fortfarande + 3 kg på vågen när jag idag går in i vecka 19. Rutinultraljud väntar 11 mars, och då får vi förhoppningsvis veta om det är en blivande Charlotte Dujardin/Malin Baryard eller Carl Hester/Peder Fredricson som vi kan vänta oss. 😉

I söndags tog jag en ridtur igen. Det har blivit en söndagslyx som min själ behöver. A följer numera med på marken när jag rider och vi tar det lugnt med mestadels skritt och lite trav. Nu åker A på en resa och blir borta en vecka – så om jag inte känner mig för otymplig dröjer det nog till ännu nästa söndag innan jag kan ta en skogstur igen. 🙂

Sol och 8 plusgrader. Såååja!
A plumsar i snön framför Grizzlan. Han säger ju att han gillar att få extra vardagsmotion. 😉

Klart det måste poseras efter avslutad ridtur!

Till kostcirkeln

Börjar med att norpa en bild från Grizzlys medryttare, Lowa, från en av veckans turer. Lurvas som snart kommer se blank och dyr ut! 😉

Den här veckan har varit bra. Jag har mått bra och fått en hel del nytta gjord. Till Grizzly har jag shoppat lite tillägg till hans kostcirkel i form av B-vitamin och linfrökaka. Jag blev så glad när jag hittade den här sorten på en butik i stan, trodde inte den fanns att tillgå här. Grizzlan var nämligen inte förtjust i andra typer av linfrökaka jag köpt, bl.a. Granngårdens – men denna har funkat tidigare och hoppas den ska smaka nu också. 🙂

För en tid sedan fick jag lite rapporter från hagen att Grizzly betedde sig annorlunda i flocken, på beskrivningen “hingstigt” beteende – så även om det säkert är perioder av lite oro i flockhierarkin kombinerat med kylan som var m.m, så ska jag testa att ge honom munkpeppar en period nu. Det kan ju inte skada i alla fall, tänker jag.

Såhär i kolik-tider är linfrökaka bara ett plus för magen och tarmen. Och vatten, vatten, vatten.
Inköpta tillskott till Fläcken. Och ja jo, jag kunde inte låta bli… ett nytt vardags-schabrak från REA-högen råkade följa med hem också. 🙂
Apropå kostcirkel så fick jag mitt enda mat-craving-behov mättat här om dagen! “Förbud” mot sushiätande hör man ju lite både och om i dräktighetstider – men bara laxen har varit fryst i 3 dagar ska det vara lugnt att äta. Så hemmagjord sushi styrde vi ihop och det blev SÅÅ gott!

Nu ser jag fram emot en hästig helg med solsken och plusgrader. Och gofika. Allt helt i min smak. Trevlig helg!

Ett hästigt vårtecken

Grizzly, som gärna står med öppen dörr på stallgången –  njuter av att vara nakenfis när temperaturen tillåter. Runt 0-an får han helt klart gå utan täcke och njuta av solen.

Päls överallt. På kläderna, i näsan, i bilen. Ett säkert vårtecken för hästmänniskor? 🙂 Grizzly har satt igång att byta päls och det är liksom lite bitterljuvt. Jag tycker det är så drygt att borsta och borsta och aldrig ändå bli “färdig”, haha. Dock för varje dag ser man hur ens häst på något vis mejslas tillbaka till sitt forna sommar-jag.

De senaste två vintrarna har jag ju inte rakat Grizzly, så han ser verkligen ut som en helt annan häst om vintern än om sommaren. Lite kul med omväxling, faktiskt! 😉 Men nu längtar jag efter min sommar-Grizzlan. ♥

Tigga fint hör till grundfärdigheterna. 😉

Till helgen som kommer ser jag fram emot läktarhäng igen på ÖOR. Leif Hall kommer och håller träningar samt även en clinic för klubbens medlemmar. Det blir skoj! Även om det är halvt tortyr att se hoppträningar nu, när jag inte “får” rida själv. 🙂 Fika gofika får jag i alla fall göra, vilket dessutom alltid smakar ännu bättre på ridhusläktare med god underhållning att vila ögonen på.

Jag kunde inte låta bli

Kanondag med solsken och plusgrader och min bästis.

I lördags hade jag lovat Lowa rida Grizzly, men vi möttes ändå upp för att tillsammans pyssla och fixa lite med honom. Jag passade på att smörja vardagsutrustningen såsom sadel, träns och sadelgjord. Även Grizzlan fick en liten trim med saxen på svans, hovskägg och i nacken. 🙂

När Lowa red iväg kändes det som jag var nära att börja grina. Det låter barnnivå larvigt, jag vet – men jag längtar nåt så galet efter att rida min häst så det gör ont att “se honom med nån annan”, haha. 😉

Därför bad jag A följa med till fots på söndagen, då jag kände att jag inte kunde låta bli att rida en tur själv. Vi tog skogssvängen intill gården där det inte brukar finnas många “faror” att bli rädd för. Och G är alltid tryggare när han har någon med på marken. Jag har som sagt inte ramlat av på en uteritt på flera år, trots Grizzlans bus och sprätt emellanåt (särskilt tiden som 5-6-åring!)  men jag vill inte chansa nu.

Perfekta förhållanden lyckades vi pricka in och G skötte sig som facit. Vi tog det lugnt men travade i alla fall en hel del. Dock på hemvägen kände jag att jag fick ge mig med traven… det gjorde inte direkt ont, men jag fick en väldigt obehaglig känsla i magen, som gjorde “ont”. Så skönt att ha fått en dos av det bästa jag vet i alla fall. Det här boostade mig till tusen. Bara hästfolk kan förstå. ♥

Tusen tankar

Min fina, fläckiga bästa vän. ♥

Jag ska inte harva många rader om hur jag nojar, men jag har tusen tankar som snurrar i mitt huvud hur allt ska bli framöver. Elaine Ängslig Rodin. 😉 Jag får en hel del kommentarer om att “var sak har sin tid”, som om det är lite underförstått att jag borde sälja Grizzly och kanske skaffa häst nån gång i framtiden igen. Men nej. Det SKA gå. Vill man, så går det. Det är för tusan fler än jag som bildat familj men ändå fortsatt med sin livs passion och hobby?!

Tvärtom känner jag mig redan revanch-sugen. Jag tänker tillbaka på de roliga stunder vi haft, tävlingar och träningar som lever upp min själ till max. Inget slår det! A har lovat göra allt han kan också för att se till att hjälpa mig så jag kan fortsätta mitt liv med Grizzly – och jag fantiserar redan om hur vi ska komma igen – bättre än nånsin. Som vilken amerikansk B-film som helst! 😉

Längtar efter tävlingsdagar!

Men skämt åsido, med den utveckling vi hann känna på i höstas så TROR jag verkligen att vi har en rolig tid framför oss tränings-och tävlingsmässigt. Grizzly har mognat i kroppen och fått lättare för sig att bära sig, plus att jag lärt mig hjälpa och visa honom bättre än tidigare.

Med fortsatt hjälp från bra tränare så skyndar vi framåt, långsamt. 🙂 Vi har måånga år på oss, vänta bara, haha.

En annan sak jag tänkt en hel del på är säkerhetsutrustning. När det är dags att “kliva upp” på riktigt igen ska jag se till att ha införskaffat mig ett par bra säkerhetsstigbyglar (vill ha ett par freejump för hoppningen och uteritter) och en säkerhetsväst för detsamma. Det finns smidiga varianter nu (ex. Komperdell) som absolut är bättre än inget, tänker jag.

Jag har aldrig varit bra på att vänta på roliga saker, man väntar ALLTID för länge! Så mao kan det inte bli sista juli fort nog…  ♥