Som magsjuka eller dåliga karuseller

Isabell Werth i högform! 

Framridning/framhoppning är också skoj att se.

Det är som att ha åkt Virvelvinden eller Flygande mattan flera gånger om dagen, eller som att ha magsjuka men ändå måsta fungera som vanligt i vardagen. Jag ska absolut inte klaga, det är ju såhär jag “vill” må antar jag, haha. Men jag har helt klart mått bättre fysiskt, om man säger så.

Under gårdagens ridtur på Grizzlan trodde jag nästan att jag skulle trilla av pga yrseln som sveper över mig emellanåt. Tur jag har världens snällaste häst. ♥

Stallets hästar har fått fint julpynt som pryder deras boxar också. Se så fint! Det är Tures ägare som varit så kreativ. TACK Zandra! 🙂

Helgen i Stockholm var mysig. Jag hade gärna sett ännu mer tävlingar… “mycket vill ha mer”, som det heter. Till helgen som kommer fortsätter hoppinspirationen att fyllas på, för då ska jag, Ida och Elisabeth till Näsets ridcenter utanför Sundsvall och titta på träningar som Fredrik Jönsson håller. (en av Sveriges VM-ryttare för er som inte känner igen namnet) Det ska bli kul! Jag gissar på massa hästsurr och gofika på läktaren. 🙂

Gofika blev det en del av i Stockholm också. Banancrepe med Nutella och glass. Såja!

Hope och hoppa

Titt så fin överraskningspresent som dök upp med posten igår. TACK Sara! ♥

Ikväll ska min fläckige vän träna lite gympahoppning, utan mig… Med handen på hjärtat känns det helt galet, jag blir liksom nästan sotis av bara tanken, haha. Men Lowa, som hjälper mig rida ut Grizzly i skog och mark annars, ska få testa att småskutta lite med honom idag. 🙂 För övrigt går det bara att skritta nu, den tråkigaste månaden/årstiden på året.

Annars taggar och längtar jag bara till helgen. Hästhelg i Stockholm med Idan väntar och det har vi sett fram emot länge!

Jag mår illa

Du å jag Grizzlan. Du å jag… ♥

Så märklig känsla det har blivit här på min och mina djurs dagbok. Jag saknar så att ha något roligt att skriva om när det gäller träningar och tävlingar. Det är som en del som saknas mig, saknas mitt djurliv.

Sen jag flyttade till Ö-vik har så mycket förändrats, en del såklart till det positiva – men en del till det negativa också. Som jag hintat om tidigare så känner jag mig väldigt ensam i den här stan. Och det som är läskigast är att jag inte känner igen mig i hur jag är i min hobby, mitt stora intresse och min passion – med Grizzly och hundarna. Mina djur. ♥ Jag kan i min vildaste fantasi inte tänka mig ett liv utan dem, men hela tiden gnager det på mitt samvete att jag inte är en bra hästägare längre. Eller hundägare för den delen, men hundarna mår väl inte dåligt av att vara sällskapshundar – även om jag vet att de hade trivts med att få träna mer.

Något har hänt med min motivation sen 1 år tillbaka, sen flytten. Jag var i stallet VARJE dag då. Det är jag inte längre. Som tur är får jag en del hjälp att rida Grizzly, men han behöver mer… mer av mig som jag just nu har sån uppförsbacke i att få till. Jag har liksom ingen som helst morot i träning och för den delen går det inte att träna just nu. Det är för hårt och knaggligt i marken för att kunna göra annat än skritta ut i stort sett. Ridbanan har frusit, klubben är avstängd pga. sjukdom och jag kan ändå inte köra min hästtransport på vintern pga. dålig dragbil.

I och med de förändringar som kanske är på väg att ske nu också, HUR ska jag kunna ta hand om Grizzly på det sätt han förtjänar?! Bara tanken gör att jag sitter med tårar brännande i ögonen när jag skriver det här och bara tanken på att ge upp G får mig att må illa. Hur ska jag få till allt? Jag MÅSTE få till det. Jag kan inte beskriva det annat än att jag känner mig ensam…

Och jo, det blev ett + på testet…

 

Törs knappt andas

TACK Lowa för att du hjälper mig med Grizzly!

Nu är snart de s.k. ruvardagarna över. Imorgon är det testdag, men eftersom läkaren vill att vi ska ta blodprov lär det dröja minst en dag till innan vi får besked  – i väntan på provsvaren. Jag är så nervös att jag knappt törs andas. Jag törs inte hoppas för mycket… men man kan ju som inte låta bli heller, varken att andas eller hoppas. Och det här är ju bara för beskedet om det “tagit” eller ej. Om vi får ett + imorgon så är det ju ändå så osäkert, särskilt de första veckorna. Oro. Oro. Oro.

I söndags red jag en tur på min bästa fläck, och fick jag välja skulle jag vilja jobba heltid med hästar just nu. Är det nånting som får en att vara i nuet och inte kunna tänka på annat – så är det att umgås med hästar. ♥

Lowa har varit en klippa senaste tiden och hjälp mig med Grizzly. Det är guld värt och jag är så glad att de verkar trivas tillsammans. Jag får direkt så dåligt samvete när jag inte kan “ta hand om” G på det sätt han förtjänar. Det kommer givet vara en lugn och lång period framöver – för så har vi alltid haft det på vinterhalvåret tyvärr. Har vi tur kan nya ridbanan vara brukbar även i vinter och det vore ju toppen.

Närmaste året innehåller så galet många frågetecken så jag vet inte var jag ska börja. Det är väl bäst att ta det dag för dag, hur lätt det nu är…

Halloween

Dags för Halloween igen. Inget som jag just nu vet att jag själv kommer “fira” särskilt hårt, men jag har bunkrat upp för eventuell påhälsning av byns godissugna barn i alla fall. 🙂

Till helgen är det en Pay and Jump i Nordvik med Halloween-tema. Jag vet inte än om jag tar med mig Grizzly, men jag kommer åtminstone följa med som hästskötare och hjälpreda åt Kicki som ska vara med på sin Kalle. Det blir kul!

Just den här veckan är jag jobbänka då A är utomlands i sin tjänst. Ganska skönt med några dagar med bara djuren och jag, även om jag igår inte tog mig ut till Grizzly som tänkt. Jag tog mig inte ens hem efter jobbet i snömodden… Sommardäck passade inte så bra till det väglaget, om man säger så. Jag fick snällt lämna bilen och promenera hem. Imorse var det dock i stort sett barmark och blidgrader, så nu tar jag mig runt igen. Det blir definitivt däckbyte till helgen…

Hittills har jag mått bättre den här veckan, vilket är skönt. Det blir liksom en sorts vila, bara att slippa den hemska huvudvärken och uppochner-känslan på allt. En vecka till i samma visa och med samma intag, sen väntar undersökning och besked som jag både ser fram emot och gruvar mig för. Får vi åka till Riga eller inte den här gången? Vi fortsätter att hoppas.

 

Lite omtumlande

Oj. Jag hade inte väntat mig så många snälla kommentarer och omtänksamma meddelanden som jag fått sedan senast jag skrev, nästan lite omtumlande. T a c k. Jag vet att jag inte svarat alla, men jag vet liksom inte vad jag ska skriva. Alla era ord och kommentarer värmer ska ni veta.

Jag har inte mått bra alls senaste veckan, men jag hoppas det vänt nu. Det är svårt att vara stark och tuff och modig och positiv och cool och förnuftig och allt det där. Många gånger är jag nog precis tvärtom, känslomänniska som jag är, men jag försöker. Man kan kanske gå i mål på olika sätt, ni vet – likt alla vägar som leder till Rom, eller?

Tävlingen förra helgen blev tyvärr inställd. På fredagskvällen fick jag ett mail från tävlingsledningen att de hade ett par sjuka hästar på anläggningen, så vi valde att stanna hemma för att inte riskera nån smitta. Välmående för våra hästar går alltid först. Vi får ta omtag på tävlandet nästa säsong, kanske. 🙂

Leker över hindren!

Istället fick Grizzly göra något han älskar i söndags, nämligen löshoppa. Vi hjälptes åt att bygga fram och sedan fick både Grizzlan och Kalle frigympa. Båda hästarna hoppade glatt och fint, och jag imponeras över hur G sköter sig sådär lös på ridbanan. Vi hade nämligen bara byggt in långsidan, utan att stänga in en hel rundbana – om ni förstår hur jag menar? Jag kunde löslongera Grizzly som värmning, och därefter bara peka mot “ingången” mot hinderbanan så travade han lugnt in och bara flöt lugnt över hindren. Han stressar inte upp sig alls och saktar in och följer med mig när jag höjer hindren. Så. Jäkla. Söt. När hindren blev högre fattade han istället lugnt galopp i starten och gjorde samma fina jobb med härliga språng. Stolt Elaine. Vill ni, finns filmsnuttar att se på mitt Instagram-konto, @faldarello.

Nu ska jag se fram emot en lugn helg med tid med mina djur, ett par timmar på spa med min kärlek, fortsatt intag av en hel drös hormoner och mumsandes på en massa god mat och onyttigheter. Det sistnämna är också medicin, för själen.

Önskar alla jag känner och inte känner en trevlig helg!

Behålla motivationen

Dags att ta sats inför vintern, den period då det BARA är pannben som gäller. Jag har en hel del punkter för vår vinterträning som jag skulle vilja kunna sätta bock för när våren väl anländer. Vi får se om vi lyckas…

Det är kolsvart när man kommer till stallet om vardagskvällarna. Och på tok för kallt redan nu om man frågar mig. Tävlingssäsongen är i stort sett över och hästen börjar se ut som en riktig Grizzlybjörn med en stadig vinterpäls på väg att sättas. Framför mig ser jag bara månader av kyla, mörker och “fel” säsong… HUR ska man behålla motivationen uppe?

Fram till nyår tror jag att jag fixar det. Tävling nu till helgen, och förhoppningsvis en till i december på hemmaplan. Det ger mig tillräcklig morot, eller piska om man vill kalla det så, för att fortsätta träna på.

Första helgen i december åker jag och Ida till Stockholm för att se SIHS. Det blev ett uppehållsår ifjol, så nu ser jag riktigt fram emot det! Jag åker ner till Sundsvall på fredag kväll, sen åker vi ner i tidig otta ner till Stockholm för att se dressyrpasset mellan kl. 10-13.30.

  • DressagePower Future Stars Kür – Nationell dressyr
  • Ponnylandslaget Show
  • Saab Top 10 Dressage Grand Prix – Internationell dressyr

 

Sen har vi några timmar för att äta lunch, gå på mässan, gå på mässan och gå på mässan. 😉
Därefter avslutar vi med kvällspasset kl. 19 – 23.00
  • Volkswagen Cup – Internationell hoppning
  • Power & Speed by Metro – Internationell hoppning
  • H&M Show
  • Hästar från Stallbacken – Lär känna några av Sveriges olika hästraser
  • Specialshow med Jens Fredricson och Ridskolan Strömsholm 150 år – Fartfyllt hoppnummer specialdesignat för SIHS
  • Show! Alizée Froment – Mistral’s last dance. Dressyr i frihet. Världsartisten med ny show och avtackning av superhästen Mistral
  • Show! Alma Vaquera – Garrocha Pole Riding. Två tonårssystrar med massor av hjärta, mod och passion.
  • Julavslutning med Tapto

En hotellnatt med efterföljande gofrulle, en sväng på Mall of Scandinavia, lunch och sen hemfärd till Sundsvall / Ö-vik på söndagen. DEN helgen ser jag fram emot! 🙂

Grizzlan dyr på träning igen

Den huvudlöse ryttaren, tack för den Lowa! 😉

Efter en helg med stöd-tejpning och vila för min axel kände jag mig igår helt okej och redo för ett träningspass på Grizzly. Visst kände jag av axeln lite under ridning, men inte alls så farligt – och jag hade varit försiktig och tagit hjälp med de “tyngre” sakerna som att sadla Grizzly innan. (Tack Lowa för hjälp!)

Ändå kände jag direkt jag var på väg hemåt att en rinnande känsla brände i axeln. Och när jag väl kallnat efter dusch så var värken tillbaka. Inte fullt lika illa som i fredags, men nog för att knappt kunna sova och just nu vara enarmad…

Det blir till att hålla Grizzly så glad och mjuk det går med lugna uteritter fram till söndagens tävling. För jo, planen är att försöka åka och tävla – jag vill inte missa det! Vi behöver rutinen och nu när det dessutom är ett tillfälle att testa tävla inomhus.

G kändes fortsatt fin och dyr på träningen och vi lyckas hitta rätt lättare och snabbare  – och det sporrar till tusen. Det känns som vi är i ett läge där vi utvecklas båda två och stärks – så vinterträning och nästa säsongs mål taggar mig till tusen! 🙂

Fler foton från helgen…

Nyblivna hästälskaren, Manfred, med sin mamma och pappa. Manfred vill ha en egen ponny sa han. Faster fixar…

Min tvillingbror Conny, lille Manfred och lille Golly.

(och nej, självklart sitter inte Conny på Golly – han bara står över honom)  🙂

 

Arm ur funktion och hejdå Blue och Golly

Jag har sen drygt 10 år titt som tätt lite bekymmer med mina leder. Vandrande inflammationer som kan dyka upp av olika anledningar, oftast nån form av överbelastning men även helt spontant ibland. Faktiskt, sen jag skaffade Grizzly, har jag haft skonsammare “skov”, mest troligt för att jag stärkt alla kringliggande små muskler som hjälper att skydda mina leder.

Senaste veckorna har jag börjat lunchträna på gym ett par gånger i veckan med en jobbarkompis. So far so good. Men, i onsdags körde vi ett pass där min vänstra axel blev ordentligt upprörd. Ingenting jag kände direkt under träningen, och inte därefter heller för den delen. Värken började komma på kvällen hemma i soffan, och blev ordentligt värre för varje timme.

Smärtan till trots gjorde jag ett försök igår att vara med på en lite gympa-hoppträning hemma på gårdens ridbana. Jag fick hjälp med sadling och tränsning (eftersom jag inte kan flytta min arm varken i sidled eller uppåt) men red sen passet utan större problem. Bra tips för att hålla låg och stilla hand vid ridning! 😉

När jag kom hem på kvällen fick jag dock kvitto på om det hade varit ett bra beslut eller inte. Eh, det var det i n t e. Jag har knappt sovit alls inatt. Fick under kvällen sån galen värk i axeln som gav pirr och domningar ut i hela armen. Det gick helt omöjligt att hitta ett smärtfritt läge för att kunna sova…

Jag hoppas verkligen att min axel bara behöver vila nu ett par dagar när jag åker till Sundsvall, för på tisdag har jag dressyrträning igen och får INTE missa det! Då måste jag vara bra igen…

Ikväll flyttar Blue och Golly från oss och det känns så smått som mitt hjärta går sönder. Som jag kommer sakna de små… ♥

Planering fram till nästa tävling

Grizzlan ♥

(foto av Kicki, tack!)

Den närmsta planeringen fram till tävlingsdag 21/10 ser ut såhär;

Onsdag: Uteritt

Torsdag: Gympahoppning för tränare

Fredag: Vila

Lördag/Söndag: Uteritter med Lowa (Jag är i Sundsvall över helgen)

Måndag: Uteritt

Tisdag: Dressyrträning

Onsdag: Dressyrträning

Torsdag: Uteritt

Fredag: Vila

Lördag: Lätt longering och förberedelser inför tävlingsdag

Söndag: Dressyrtävling, Umeå, LB:3