Nytt år

extra1Min nyfikna grizzlybjörn, som från och med idag räknas som 4-åring. (trots att han är född i juni)

För att inte hästarna skulle bli skrämda igår tog vi in dem innan mörkret lagt sig. Annars går hästarna ute ända till ca 18-19-tiden om dagarna nu på vintern – och ännu längre på sommaren.

Jag kan säga att vi hade fullt sjå med att få  in hästarna sådär i förtid igår, haha! Latmaskar som vi är, ville vi inte gå ut och hämta in dem en och en, utan försökte istället ”fösa” in dem lösa så som de brukar gå in om kvällarna – då frivilligt. Men, skalmanklockan hos hästarna var absolut inte mat-och-sov-tid såsom vi ville, så istället flög hästarna runt som galningar i hagen. Efter en stunds försök fick vi dock som vi ville, men jag hann se Grizzly galoppera över stock och sten som om det inte fanns en morgondag! Han har liksom inget vett och sans där andra hästar saktar in och tar det försiktigt eller till och med springer runt något som ser ”farligt” eller osäkert ut – där plöjer han rakt på bara! Gaah! Så stundvis stod jag med hjärtat i halsgropen, och stundvis stod jag och njöt av åsynen av min härliga, då väldigt pampiga, häst! Himlars så läcker han såg ut i stor, rund, hög och härlig galopp i den då mjuka snön! Vart är kameran när man bäst behöver den?! 😉

Imorse skötte jag morgonfodring och utsläpp av hästarna, mockade och gjorde klart allt åt Grizzly. Jag hade tänkt träna honom idag, men med bara tre timmars sömn så valde jag att låta honom börja året med en heldag i hagen igen. Istället åkte jag hem och somnade om tre timmar till, helt slut i både kropp och knopp. Imorgon tar vi nya tag, och nu ska jag lägga upp en träningsplan med lite mål och delmål och försöka hålla den. 🙂

IMG_4521Rullar man sig i mystiskt bruna saker åker man i badet! Det har Mindy lärt sig idag… 😉

Hundarnas nyårsafton blev bra. Det blev inte ens en biltur över tolvslaget! Hundarna verkade ta smällarna och raketerna med sån ro att vi valde att stanna hemma. Jag har alltid persiennerna neddragna och både TV och radio på ganska hög volym för att brusa ut de kraftigaste smällarna. Precis vid slaget körde min närmsta granne loss en rejäl serie av raketer som kändes som de skulle landa i mitt vardagsrum! Hundarna började då gå runt lite fundersamt eftersom fönstren i princip skallrade, så jag gick och hämtade lite hundgodis och körde lite gruppträning med dem för att avleda – och vips var ”kriget” över. 🙂 Ingen skrämd hund och det är målet för mig varje nyårsafton.

Liten, men naggande god?

aHär sitter jag påpälsad till max med långa läder i dressyrsadel – och inte ser jag väl SÅ stor ut på honom?

När jag väntade hem Grizzly visste jag att han var ”ca 1,55 cm” i mankhöjd. Jag mätte honom för ett par veckor sedan, inte med riktig mätsticka men med tumstock och lod, och läste av honom som 1,54 cm i manken då – samt 1 cm högre bak vid korset. Nu är han ju så ung, så mest troligt växer han ju på sig någon eller några cm till.

Jag kände den första tiden att han var lite väl liten, förmodligen för man blivit van att rida hästar uppemot dryga 1,75 i mankhöjd på ridskolan. MEN, för varje dag som går så trivs jag allt bättre med hans storlek. Liten men naggande god! Han passar mig, visst? 🙂

Han kan ändå bli en alldeles, för mig, utomordentlig hopphäst/dressyrhäst/westernhäst/working equitation-häst/skogsmullehäst eller vad vi nu väljer att hitta på. Som jag nämnt tidigare, jag känner mig nästan som 15 år igen och det ska bli så spännande att se var våra vägar tillsammans bär, dels närmsta året och dels i framtiden.

Jag ser verkligen fram emot året 2015, både med hundar och häst. Kul ska vi ha!

Dags att köpa ny störtkruka!

bMin ridhjälm har efter gårdagens smäll gjort sitt. Som syns på den här bilden slogs till och med skärmen av, så jag måste leta mig en ny hjälm omedelbums! Jag har varit nöjd med den här eftersom man kan ställa storleken till exakt passning med hjälp av en liten ratt på baksidan av hjälmen, men den var ganska dyr. Jag tror istället att jag ska köpa mig en klassisk sammetshjälm av billigare peng, men som ändå varit i topp i säkerhetstester. Det svåra är då att hitta precis rätt storlek när man beställer över nätet…

Hur som helst tror jag att jag måste nalla lite ur linimentförrådet i stallet idag, för gårdagens ofrivilliga akrobatik har satt sina ömma spår! 😉

På tårna och på… huvudet!

006Idas mamma, Helene, var med till fots idag på ridturen. Tack snälla för fotograferingen!

Här är precis när vi ska rida iväg, glada i hågen och med en icke ont anande Elaine…

004Ida och hennes fina Ia

014Uppställda i Sundsvalls fina vinterland

030Helene hann såklart inte riktigt med i vårt tempo, så när hon väl hunnit ikapp oss till vår tänkta galoppbacke så hade olyckan redan skett. 😉 Haha! Här har hon fångat ögonblicket då jag och Ida uppmärksammar att jag slagit bort skärmen på min hjälm! Hur det gick till…? Jo, Grizzly fick lite feeling när Ia galopperade framför honom och tog själv ca två rena galoppsprång innan han drog igång en bockningsserie á la värsta rodeohästen! Jag trodde vid tredje bocksprånget att jag kanske skulle lyckas hålla mig kvar, men tji fick jag, för sen kom fjärde bockningen innan jag ens hade hunnit ”landa” i sadeln från den tredje, så jag for av  – och landade rätt på huvudet! Grizzly sprang vidare en bit, men stannade sedan snällt framme hos Ia, så jag så småningom kunde sitta upp igen.

Härligt med lite glädjeskutt från Grizzlys sida! Och jag skulle ha gjort precis detsamma om jag vore honom. Den där backen, glada sällskapet, omgivningen, djupsnön av riktigt härlig strösockerkvalité och lagom kyla skulle ha fått mig att bocka av glädje också om jag vore häst. 😉 Första avramlingen, check!  Ett gott skratt fick vi både jag och Ida! 😀

069Vi vände och red backen två vändor till innan vi begav oss hemåt igen. Här i en betydligt lugnare galopp!

062Ni ser ju själva vilken härlig omgivning!

073Nästan hemma och fortfarande fulla av skratt. Tack Ida och Helene för en otroligt rolig tur, trots ”en släng av” hjärnskakning… för jo, lite illamående och vinglig känner jag mig fortfarande. Imorgon lär den känslan ha utvecklats till en känsla av att ha blivit påkörd av ett tåg… Men det var det värt! 😉

Summa summarum, en unghäst på tårna fick en matte att landa på huvudet. En bra dag!

Trotsa kylan

076

Tittar man ut genom fönstret ser det rent idylliskt ut. Solen skiner från klarblå himmel och snön ligger gnistrande vit. Jag är dessutom ledig. Helt perfekt! Förutom kylan då… direkt jag satte foten utanför dörren i morse så krullade sig näshåren och sheltiesarna började gå som om de var på fyllan p.g.a. plötslig köldkramp i tassarna.

Men, det är bara att trotsa kylan! Jag ska nu klä mig allt jag kan, åka till stallet, hämta in Grizzly och rigga honom för ett kort pass i longerlinan i djupsnön. Om mod och inspiration infinner sig hade jag tänkt skritta av honom barbacka längs skogsvägen. Om jag kommer upp på honom… Och om han låter mig sitta kvar… 😉

 

Tidsinställda

599

Här syns färgen bättre och mer rättvist på Grizzlys nya täcke. Grönt?

Man kan tro att jag inte gör annat än sitter vid datorn och skriver inlägg nu sen efter den här helgen, va?  😉 Men med så många nytagna bilder så pytsar jag upp dem i bloggen pö om pö, i tidsinställda inlägg för att sprida uppdateringarna. Ni får blunda om ni blir less!

Det har varit mycket hästbilder på senaste tiden, men alldeles strax kommer ett helt gäng nytagna bilder på mina snöhundar… 🙂

Tömkörning i vintersol

460Mitt träningssällskap i helgen, Ida med sin fina Rudolph Ia. 🙂

171 185 184 306 350 096 059 049Jag vet att jag är partisk, men shit vilken ambitiös och fin liten pålle jag har! ♥

Ida var mitt träningssällskap även idag och därför hamnade vår träning på bild även idag. Jag är så tacksam för det, man ser allt helt annorlunda på bild eller film! Och jag blir alltmer kär i min häst, så ambitiös, snäll och fin.

Det är så roligt att sätta igång nu efter hans vila, och vi tar det såklart väldigt lugnt nu i starten. Mestadels skritt och lite lugn trav i korta stunder. Jag ska faktiskt börja ställa en timer på min telefon när jag tränar med honom, tider rusar annars lätt iväg!

Hur som helst så var det idag första gången jag tömkörde Grizzly. Vi skulle börja att ta oss över bron (lugnt) och sen skritta uppför ett längre motlut som lite uppvärmning. Jag var nog den som fick upp flåset mest… haha! Sen tränade vi lite styrning och på volt, helt utan krav men Grizzly visade sin ambitiösa sida emellanåt fastän han inte behövde. 😉 Ja, ni ser själva på bilderna. Tack snälla Ida för att du agerade fotograf idag också, en ambitiös sådan! (med ca 450 bilder på typ 5 minuters fotografering) 😛

Jag ska sätta mig ner och skriva ihop en liten grovplanering över hur de närmaste veckorna ska se ut. P.g.a. tiden/ljuset så lägger jag in aktiviteter både lördag och söndag, och då passar det bäst med nån aktivitet onsdagar också till att börja med. Tre dagar i veckan tänkte jag låta honom gå nu en tid, och övriga dagar vila helt – möjligen promeneras en kort sväng efter insläpp på kvällen under hans vilodagar.

Hörrni, SOM jag trivs nu! 🙂