Inte utan min pannlampa…

imageAtt stå på gången och bli ompysslad verkar vara bland det bästa han vet. ZzzZzzzzZzz… 😉

… blir det en endaste uteritt på vardagskvällarna framöver. Kolsvart längs skogsvägarna, och ett fjuttigt ledljus från våra pannlampor var enda hjälpen vi hade för att se var vi skulle rida. Ändå var vi ute i en dryg timme igår, och det är jag nöjd med. Vår tur gick över trafikerad landsväg (precis när alla skulle hem från jobbet tror jag) och sen vidare över en bro, vidare upp genom en vägbom och in längs en grusväg i skogen.

Grizzly skötte sig helt perfekt och jag är så galet imponerad av honom, så ”världsvan” trots sin unga ålder. Han stannade och blev lite rädd vid bommen, men med hjälp av en äldre häst som var med gick han sen snällt förbi.

imageUtan reflexer skulle jag inte ens se mitt sällskap. Här ändå längs belyst vägsträcka…

Vi får klara oss en vecka till innan hovslagaren kommer, men det märks på honom att det blir lite ömt att gå på vissa sträckor där stenarna blir till besvär för honom.

Idag får han vila helt och bara gå i hagen hela dagen. 🙂

Första ridturen och smarrig kantarellsås

image Den klassiska bilden från hästryggen. 🙂

(Bjuder fortfarande bara på suddiga mobilbilder, men bättre än inga bilder alls?)

Idag har jag varit i stallet i fem timmar, pysslat och fixat och donat. Och ridit! 😀  Vi fick sällskap med en av stalltjejerna, Camilla, och hennes häst, Diva, för att visa oss runt i skogarna. Jag tänker försöka rida ut med sällskap nu från början, så jag lär mig ridvägarna. Det blir ju koooolsvart direkt jag slutar jobbet nu, och jag är inte sugen att ge mig ut på några upptäcktsfärder i mörkret. Tur det finns belyst paddock så vi kan ägna oss åt lite longering och tömkörning på vardagskvällarna innan snön kommer och lyser upp världen igen. 🙂

Hur gick ridturen undrar ni? Jo, jag har mest troligt fått hem planetens snällaste häst. Han gick som en gammhäst och bara kikade på omgivningen och var hur lugn som helst. Det var lite stenigt och ojämnt på stigen i skogen, så han fick verkligen hålla tungan rätt i mun var han placerade sina fötter. Lite småsnubbligt emellanåt, men duktigt för att vara unghäst och inte van  att gå sådär i norrländska skogar. 🙂

imageFörsta ridturen. Vi struntade i nån toppmatchning som ni ser… haha! Och jag ser att jag ser ut som en jätte på honom, fastän han inte kändes så liten att rida.

 

Vi tog oss bara en kort sväng i skogen, och red sen tillbaka för att rida en stund i paddocken. Där red jag en liten stund också bara, mest för att känna att gas och broms fungerade som den skulle. Det är så blött och lerigt precis överallt just nu, blä. Det har nog aldrig hänt förr, men faktiskt så längtar jag efter snön nu. (!!!)

Hundarna har fått vara med husse i stugan hela dagen och levt rövare, så de ligger nu utspridda och helt utslagna här runt ikring mig. Skönt för matten… 😉

Under gårdagens tur fick vi fint sällskap av Ann-Chatrine, mästersvampplockaren nr 1! Jag vet inte hur hon bär sig åt, men hon ser svamp överallt – och jag fick med mig kantareller som räckte till en lyxig sås till gårdagens middag. Mums!

imageAnn-Chatrine med hela hundligan kring fötterna och svamppåsen i handen. 🙂

Tråkväder och geggamoja

imageDet räcker med regn nu va? Geggamoja, geggamoja, geggamoja… Gricius äter dock nöjt i hagen ändå. 🙂

Har det regnat konstant i dryga tre veckor nu? Ja, nåt sånt i alla fall. Grått tråkväder och geggamoja var man än går. Både hundar och häst har vita ben, egentligen, men inte nu… Den här årstiden önskar man nästan att man kunde lära hundarna gå på låda. 😉

Idag ska de få sig en runda i skogen på vårt favvoställe, och det innebär mao även ett obligatoriskt bad efteråt för mina tassande vänner.

Grizzly får sig ytterligare en lugn dag idag i hagen med sina nya vänner. Senare ikväll tar jag in honom och ger honom lite kärlek och ompyssling inför natten, precis som igår. Jag tror det är en lite trött grizzlybjörn efter resor och möten med nya kompisar. Men han njöööt verkligen av en ordentlig ryktning och puts, nästan så han såg ut att vara på väg att somna på stallgången. 🙂

Imorgon lurar jag på att ta en liten  premiärtur på honom i skogen! Hoppas vi slipper regnet bara, men Polman och jag har inte riktigt dragit jämnt den senaste tiden. 😉 Jag vill ju kunna ta med mig kameran och fota riktiga bilder och inte bara mobilbilder! Ge oss sooolen tillbaka!

imageEn trött men galet söt grizzlybjörn. ♥

En bra start

imageGrizzly och Rebell vid gårdagens första hälsning. 🙂

Hopsläppet gick bra imorse och vi tog det lugnt pö om pö och introducerade de olika hästarna med varandra några i taget. Grizzly och hans boxgranne, Almir, verkar ha funnit varandra direkt – så det känns skönt att han har en polare. Grizzly är ingen kaxpropp i hagen, så de dominanta äldre tyckte inte han var nåt alls att bry sig om utan ställde sig lugnt och åt som resten av flocken. Bra start!

 

Välkommen till ditt nya hem, Gricius! (Grizzly? Grisen?) ;)

imagePå väg av transporten…

imageInflyttad i sin nya lya. Lugn men nyfiken och… hungrig. 🙂

imageGrannen Ia och Gricius (som mest bara brydde sig om maten…)

Sådärja. Då var Grizzly inflyttad i sin nya bostad. Vilken häst alltså, direkt jag lastade av honom av transporten kände jag att den här hästen har ett lynne utöver det vanliga. Hans ögon ser så vänliga och ärliga ut och han har en så cool inställning.

Direkt efter avlastning lät jag honom gå direkt in i sin box. Han högg direkt in på maten några tuggor, drack ett par klunkar vatten, slickade några slick på saltstenen och sen… kisssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss. Någon hade stått och hållit sig länge tror jag. 😉

Efter nån timme tog jag honom på en liten promenad, i mörker och regn, och lät honom gå i dryga 20 minuter efter allt stillastående på transport de senaste två dagarna. Han lunkade snällt på bakom mig, klampande direkt i vattenpölar och brydde sig inte det minsta vid två bilmöten. Jäklar vilket trevligt lynne han verkar ha alltså, jag är imponerad!

Första mötet var med andra ord mer än  positivt. Han var kanske lite mindre än jag hade väntat mig, men man ska aldrig skåda halvfärdigt arbete – den här lille killen kommer växa mer innan det är klart. En sak är säker, det här blir en spännande och rolig tid framöver!

Imorrn har jag tagit ledigt från jobbet och kommer vara med vid hopsläppet kl. 07.00 i stallet. Alla hästar går i samma stora hage så morgondagen blir spännande.

Nu är han på väg…

bild

Nu har Gricius påbörjat sin resa norrut mot Sundsvall. Iiiih! 🙂 Han övernattar i Stockholm i natt och anländer i Sundsvall under eftermiddagen imorgon. Hörrni… nu är det NÄRA!

Grön stämpel

Grizzly hopp

Bild från filmklipp när Gricius rids. Har ni sett nån sötare häst nånsin? 😉

Nu klarar jag snart inte av så mycket mer av den här väntan… Jag plågar mig själv genom att titta på bilder och filmsnuttar av ”min lilla gobit”, och längtar till på torsdag så jag snart smäller av. 🙂

Idag var jag och köpte en ordentlig stallhink som han kan ha i boxen. Det finns ju en vattenkopp i hans box, men de flesta hästar dricker hellre och bättre ur hink. Det verkar liksom lite godare då. 😉

Nu har han i alla fall fått en grön stämpel på rumpan efter veterinärbesiktningen, så nu är allt klart inför hans ankomst. Bara lite mer väntan…

Hundarna och jag fick oss en dryg timmes skogstur idag med Linda och hennes pappisar. Det gäller att passa på när solen är framme, och idag bjöds vi verkligen på kanonväder! Mer sånt! Hundarna sprang som tokar och dagens tema var tydligen att försöka pricka alla vatten- och lerpölar som kunde hittas. Inte mattens favoritlek direkt… 😉

Den som väntar på nåt gott…

image

… väntar som vanligt alltid på tok för länge. 😉 Men den här gången känner jag att det kommer vara värt det. Lille Gricius kommer inte imorgon som tänkt. För att besiktning, transportör och allt ska stämma in så ska vi vänta till nästa vecka istället. (transport går bara en gång i veckan)  Jag som väntat och längtat som en tok, men nu får jag helt enkelt bara längta lite till! Haha! Men allt ska gå rätt och riktigt till, så det här blir jättebra till slut.

Ägarna har lovat att krama och pussa på honom lite extra den här veckan och liksom förbereda honom på vad som komma skall nästa vecka, att troligen bli ihjälpussad… 😉

Inte som jag hade tänkt mig…

boxNya lakan i Gricius box.

Den här helgen blev inte som jag hade tänkt mig. Den började bra igår med att jag och Tina besökte Färsta ridcenter för att titta på dressyrtävlingar. Sen var tanken att jag skulle bada Mindy inför utställningen idag, och även grooma till mig själv inför gårdagkvällens tänkta 50-årsfest. MEN, det blir inte alltid som man tänkt sig… På eftermiddagen får jag ett samtal som gjorde mig helt skakis och orolig. Min systerson hade tacklats så olyckligt under en hockeymatch att han fick åka med ambulans akut till sjukhus. De timmarna när jag inte visste något var hemska, och jag hade tack och lov Tina att umgås med några timmar för att få tiden att gå. En HEMSK väntan.

Inte förrän i förmiddags vid 11-tiden fick jag besked som gjorde att man kunde andas ordentligt igen. Man får sig riktiga tankeställare ibland, lite nu och då faktiskt, om hur livet är skört och att allt kan förändras på ett ögonblick.

Utställningen för Mindys del blev mao också inställd, men på det stora hela gör det faktiskt mig ingenting den här gången. Det kommer fler utställningar. Istället åkte jag till stallet och installerade mina saker i skåpet och gjorde i ordning bädden i boxen inför G’s ankomst på torsdag. Hönät och saltsten på plats, och nya rena lakan. 🙂

Efter stallet mötte jag upp Tina igen och det blev ytterligare en sväng till Färsta för att kika på några ekipage i  högre klasser dressyr. Fiint!

Sen var det äntligen hundarnas tur att få sitt. I ett uppfriskande regn gick vi en skogspromenad på bra precis en timme, med Emelie och hennes hund som sällskap – och hundarna sprang som galningar i alla rejäla vattenpölar längs stigarna. Hela flocken ligger nu trötta och nöjda, i sofforna såklart. 😉 Visst är det mysigt med blöt-hund-doft? 😉

G…vadå? Hjälp?

stallroempke_20140916_1975910_1Gricius

(bild lånad från Stall Roempke)

Gricius. Så heter den brunfläckiga sötmulen som flyttar till Sundsvall nästa vecka. Gricius. Som många redan har snappat upp så är det lätt att han får smeknamnet ”Grisen”… 😀 Men ett annat förslag som Linda kom med igår, som också börjar med Gris i uttal är ”Grizzly”!

Vad säger ni, jag skulle ju ha en häst – men verkar få en gris eller en björn? 😉