Första åkturen

hus1

Mobilbild av Lena.

Det jag hade hoppats om vår första tur till ridhuset blev precis så som jag önskat. Grizzly klev först och främst rätt på transporten intill Ia som redan stod lastad och redan där var jag nöjd med kvällen. 🙂

När vi kom fram till ridhuset sadlade vi och gjorde klar hästarna ute i mörkret så vi skulle vara klara tills vår hyrtimme började. Väl inne i ridhuset gick jag omkring med honom först en stund innan jag satte upp och började rida. Nåt litet monster bodde i ena hörnet, men annars var han hur stabil och fin som helst.

Själva ridningen var inget att tala om egentligen, vi kände av miljön lite i skritt och trav bara. En annars så simpel sak som att följa ett fyrkantsspår är inte så enkelt som det ser ut med en unghäst som lätt klistrar sig vid andra hästar och faller inåt. I skritt funkade det ok, men i trav blir det än så länge ett ovalt spår. 😉

Jag ser så fram emot att börja ta hjälp av nån instruktör så vi kommer igång på bra sätt. Kanske rida en lektion en gång varannan vecka och träna på hemläxan på egen hand däremellan. Jag ska ta tag i att höra mig för om nån som kan passa mig/oss och som har möjlighet att komma ut till stallet så vi kan rida hemma i paddocken. Om nån har tips, hojta gärna till. 🙂

Hemresan gick sedan lugnt och fint och det märktes att hästarna var lite trötta. Vid lastningen var Grizzly en aningen tveksam, men gick på efter bara ett par minuter ändå. SÅ duktig. Jag tror han rätt snart kommer tycka det är roligt att åka när han förstår att han faktiskt får åka hem till sin box, sitt stall och sina kompisar efter alla reseäventyr. För fram tills nu har ju hans resor alltid inneburit ett nytt hem också…

Shit vad jag tycker om det här lilla hästen. ♥

Börja grundskolan

g1

Ikväll är det dags för vår första ridhusträning. Jag ser egentligen ridningen idag som minst ”viktig”, utan det är lastningen, resan dit och hem, nya miljön och hästarna runtikring som rider samtidigt som den största träningen – miljöträningen.

Hur som helst så känns det äntligen som att grundskolan börjar idag! 🙂 Roooligt!

Men hörrni, visst skulle Grizzly vara fin i det här tränset? En av nyheterna i Hööks vårkatalog. Jag rider nu med en remontnosgrimma på honom, men skulle lika gärna kunna rida utan så löst som jag spänner den. Så val av nosgrimma för oss just nu är egentligen mest estetisk. Ett nytt, lite finare träns, ligger på önskelistan sen länge. Och att då och då få klä upp oss lite med det här fina blå pannbandet?  😉 (leker med Barbie igen)

1390067-21-14100-upp-fra-01

(bilder lånade från Hööks.se)

Ett pass i paddocken

2015-01-27 07.30.30Prinsen efter gårdagens longering.

Vi delade paddocken med ett till ekipage som longerade igårkväll. Jag trodde kanske att Grizzly lätt skulle tappa fokus på hans uppgift och bara vara nyfiken på vad grannen gjorde, men han skötte sig riktigt fint. Möjligen gav det lite extra energi i kroppen och det är ju bara positivt!

Han fick gå lätt inspänd med gummisnodden och kändes pigg och glad hela tiden. Galoppen tog han bra i båda varven och höll den bättre än han gjort tidigare, så hans ork kommer alltmer märker jag. 🙂

Mot stallet

linaBild från tömkörningspasset för ca en månad sedan.

Precis hemkommen från jobbet och nyss ätit hemmagjord pizza till middag. Det snöar för fullt ute, men ikväll ska Grizzly longeras eller tömköras, jag har inte riktigt bestämt mig för vilket ännu. Det beror lite på hur pass mycket snö det hunnit lägga sig i paddocken, för plumsa i djupsnö – det får Grizzly göra själv… 😉 Så mest troligt blir det en stunds longering idag.

Mot stallet!

Över snövallen det bär!

lGrizzly, min buse.

(som förresten nu har stora hängande revor i sitt nya fina täcke… fick det hålla i ca 2 dagar?)

Grizzlys söndag bestod av lastträning och en ridtur, och såklart hagvistelse från morgon till kväll som vanligt.

Jag och Johanna hjälptes åt att rigga hästfinkan (som vi fick låna av snälla Lina) på min bil innan vi hämtade in hästarna från hagen. Med repgrimma och långlina testade jag att gå rätt på finkan direkt, för att checka av läget liksom. Grizzly gick upp halvvägs, men stannade sen och lade in parkeringsbromsen. 😉 Jag backade då honom direkt och lät honom cirkla runt mig i linan, över lemmen (rampen upp) i båda varv. Han fick verkligen kliva över på det högsta stället och bara efter att ha gjort det en gång i varje varv, så testade jag att bara gå på finkan igen. När han stod halvvägs uppe, så bad jag Johanna lägga en hand på honom, och då gick Grizzly på hela vägen. Duktig liten häst! Återigen backade jag lugnt av honom, och sen var det Johannas tur att gå på med sin Almir. Grizzly stod vid sidan och kikade nyfiket på.

När Johanna och Almir var klara, gick jag på igen med Grizzly. Denna gång busenkelt direkt på utan tveksamheter. Han fick stå en liten stund inne i finkan och bara filosofera lite, tackade mer än gärna ja till en äppelbit som belöning, och sedan fick han lugnt backa av igen. Lyckad lastträning och nöjd Elaine!

Därefter gjorde vi i ordning hästarna och gav oss ut på en tur. Även Lena med sin islänning Nauma hängde med idag. Vi skulle ta fina svängen mot grusgropen igen, men vi hann bara halvvägs innan vi valde att vända. Intill vägen ligger en skjutbana som vi bara hört av på håll tidigare. Men idag plötsligt sa det PANG PANG PANG i rejäl skottsalva som kändes som att den bara var några meter bort, så både hästar och ryttare satte hjärtat i halsgropen! 🙂 Vi valde att vända och fick ett par skottsalvor till ”i ryggen” och lite extra sprutt i hästarna en bit innan de lugnade ner sig.

Även på väg upp såg Grizzly lite egna spöken längs vägen… När vi kom travandes kände jag att han blev lite tittig och spänd, men eftersom han vanligtvis brukar vara bra på att fortsätta framåt trots att han är lite skraj så brydde jag mig inte i det så mycket, men VIPS var vi på väg över snövallen och ut i djupsnön! Jäklar vilket skutt han fick till över den höga vallen! Haha! Hej och hå va’ de’ går…

Inte helt poppis…

369Grizzly försöker och försöker… men är inte helt poppis bland damerna i hagen, om man säger så…

Här visar han prov på sin stillastående spänst med ett fyrfota skutt! 😉

Skrattkramp

m

Fyra ekipage blev vi igår i perfekt vinterföre. Det blev en galet rolig ridtur och det var längesen jag skrattade så mycket! Vi rullade på längs den fina vägen mot grusgropen, i varierande tempo i alla gångarter och jag hade kramp i käken av allt skratt när jag kom hem. Facit på lyckad kväll i stallet? 🙂

Idag väntar en lunchdejt med Tina och hundarna ska under tiden få leka och rasta på dagis. 🙂

Ikväll har Grizzly vila igen och jag ska ge hundarna min fulla uppmärksamhet istället. Snart helg!

Narnia-känsla

kNyfiken och söt liten nöt. ♥

Ikväll väntar en uteritt på prinsen. Vi ska få sällskap av Johanna på sin Almir och Lena på sin islänning Nauma och kanske Ida på Ia. Ridvägarna är superfina just nu, riktigt winter wonderland med Narnia-känsla. 🙂

Sen ska Grizzly få två vilodagar i följd och sedan gå både lördag och söndag istället, varav ett pass med longering över bommar tänkte jag. Sen hoppas, hoppas, hoppas jag att vi får möjlighet att träna lastning igen innan det är dags för ridhusträningen nästa vecka!

 

Små förbättringar

jTrots sin nätta mankhöjd kan Grizzly se ganska maffig ut, visst? 🙂

Efter Grizzlys igångsättning börjar jag nu märka små förbättringar inom flera områden på honom. För det första blir han allt finare i kroppen för var dag som går, det syns att hans ryggmuskulatur utvecklas och därmed hela hans överlinje.

I ridningen märker jag av att han orkar trampa under sig bättre på våra uteritter, vilka alltid går längs böljande vägar med både uppförs- och nedförslut. Jag känner hur han jobbar mer med hela kroppen nu jämfört med från början då han kändes liksom ”platt” i rörelserna.

Sist men inte minst märks förbättring i den kontakten jag kan ha med hans mun. Han har ju haft en period då han vill gå emot handen och/eller slå med huvudet, vilket mycket väl kan ha varit hans tandömsning som spökat. Hur som helst är det skoj att se små förbättringar hela tiden, det sporrar till tusen att träna vidare! 🙂

Igår kväll red vi en jättemysig uteritt i sällskap av Ida och Ia. Jag har sån tur som har så många bra stallkamrater som man kan göra sällskap med när man rider ut. Både för underhållningens och för säkerhetens skull. Guld värt!