Självförtroendet som försvann

11148595_10204186577092283_7455906183738029885_nModiga Alex och Curt lätt över ett 1-metershinder förra helgen. För mig ser hindret ut att vara nästan två… :/

Återigen, ett försök till sovmorgon. 07.15 klev jag upp och gick ut med hundarna, helt ok ändå? 🙂

Snart ska jag åka och kika på Alex och Curt som hopptävlar igen och tanka lite inspiration och förhoppningsvis hoppträningslust inför eftermiddagens ridpass. Om inte ridbanan består av alltför stora vattenpölar tänkte jag att vi skulle hoppa några skutt igen.

Jag måste tuffa till mig mer, bygga tillbaka mitt självförtroende och försöka få bort tankarna på vad som kan hända… De olyckor man varit med om genom åren har nästlat sig in i hjärnan och verkar tjurigare än fan att få bort. Sen är jag ju faktiskt äldre nu än när jag hoppade som mest förr (nu snackar vi typ 15 år sen) så jag kan ju faktiskt ramla av och bryta lårbenshalsen, haha! 😉

Som tur är verkar nån slags autopilot sätta in ändå när man precis rider an mot hinder, och ett tillfälligt självförtroende dyker upp. Men tanken på att en vacker dag starta i en hoppklass – och då menar jag inte nån träningstävling på ca 50 cm, utan alltså minst 90 cm – skrämmer nästan slag ur mig. Jag hoppas Grizzly hjälper mig att få mitt självförtroende tillbaka… Smart att skaffa en unghäst för den uppgiften va? 😉 Men kanske vi låter bli hoppningen också, vi ska ju testa oss fram med lite allt möjligt närmaste åren – så dressyr, WE eller western kanske blir vår grej? Time will tell. 🙂

Hockey och en ny bekantskap, Iris

imagePanda, helt inne i matchen…

Jag ser sällan hela hockeymatcher på TV, möjligen om Sverige börjar närma sig kamp om medaljer – men inte såhär i början av ett mästerskap. Panda däremot… hon följer alla sporter hon får och är en riktig hockeynörd. Jag ville byta kanal igår kväll, men det ville minsann inte Panda. 😉

Den tänkta allena uteritten igår blev med sällskap istället! En ny bekantskap i stallet och fina frieserstoet, Iris, gjorde oss sällskap. Vi var ute i nästan 1,5 timme och Grizzly kändes pigg och fin. Det märks att han inte gör av med lika mycket energi i hagen om dagarna nu som tidigare när han gick i stor flock, för han har betydligt mer krut under fötterna nu om kvällarna när jag rider. Kul! 🙂

Jag har dock märkt att det är dags att inviga och börja använda vår förbygel med martingal, så jag inte råkar bli tandlös de stunder Grizzly blir lite extra taggad… 😉

imageGrizzly och hans nya tjejkompis, Iris. 🙂

 

Testa vingarna

265

Nu tror jag att jag har samlat tillräckligt med mod att testa en uteritt utan sällskap, utan snuttefilt. 😉 Det är dags att testa vingarna, så om inget oförutsett händer så drar jag och Grizzly på en skogstur alldeles allena ikväll.

Om kvällens tur blir lyckad, gör vi nog detsamma imorgon – och tar sen ett pass på ridbanan på lördag. På helgen har jag bättre tid att lägga fram travbommar och även bygga fram hinder. Tänkte bara sätta upp ett räcke med hjälpbommar och träna på anridning och landa rakt (och fortsätta rakt) direkt efter hindret.

Heja oss? 😉

Superhärlig ridtur

Screenshot_2015-05-03-20-47-54 Screenshot_2015-05-03-20-48-08 Screenshot_2015-05-03-20-47-43

Screenshot_2015-05-03-20-46-50 I brist på andra bilder bjuder jag på de sista ovisade bilderna från söndagens longering.

Igår red jag och Grizzly ut med stallägaren och hennes sto, Mary, som också är en skäck så vi var riktigt toppmatchade. 😉 Vi red över trafikerad väg, över en lång specialbyggd stålbro för att komma över ån – på väg mot Sundsvalls ridklubb och skogarna därikring. Grizzly tyckte bron var lite läskig och blåste upp sig som en ballong, men med trygga Mary före gick han ändå modigt över -om än på darriga ben. Duktig!

Vi red i skogen i alla gångarter och släppte iväg hästarna i full galopp på vissa ställen där det bjöds in till lite tempo. Suuuperhärligt! Grizzly var så pigg och fin och jag tror han hade hur kul som helst, precis som jag. Vi mötte flera andra ekipage i skogen, men alla möten gick också bra.

När vi skulle rida hemåt igen passade vi på att skritta förbi/genom ridklubben där lektioner pågick på uteridbanan. Jättebra miljöträning för min hästvalp och med vårt trygga sällskap var det inga konstigheter.

Att rida över bron på vägen hem gick också lugnt till, men det blir nog ett litet eget kapitel när vi ska försöka ta oss över på egen hand så småningom. 😉

Idag får prinsen en vilodag, medan jag ska fila lite på en träningsplanering åt oss för de närmsta veckorna. I min närhet nu har jag kanonförutsättningar för bra allsidig träning med klättring, galoppintervaller, ridning på ett flertal olika ridbanor, och helt fantastiska långturer – om jag vill.

Screenshot_2015-05-03-20-50-09

Screenshot_2015-05-03-20-47-04

 

 

Första träningarna inbokade

203Den här hästen alltså… jag vann i hästlotteriet. ♥

Igår blev det ett pass på ridbanan som planerat. När jag tog in Grizzly var de andra hästarna kvar ute i sina hagar, så precis som i söndags blev det träning på att stå ensam på stallgången. Det märktes i hela kroppen på honom att han hade gott om energi och kände sig lite ensam och rastlös… 😉 Han bjöd t.o.m. sin signatur-move, sin ”björn-capriole”, där han först reser sig lite och sen skjuter upp bakdelen rätt upp i luften i en böljande bockrörelse. Hm… tänkte jag, kanske man ska låta honom rasa av sig lite på lina innan man sitter upp? Haha!

Och så blev det. Grizzly fick springa av sig lite småtomtar på loftet först innan jag satt upp, och under tiden togs hästarna in från hagen. Ja, ni kan ju tänka er vad lillprinsen tyckte om det? Men hallååå?! JAAG då?! Innan sista hästen gått in satte jag mig upp i sadeln och började rida. Grizzly gnäggade som om sista dagen var kommen när han såg sista hästsvansen försvinna in i stallet. 😉

Stundvis tappade han alltså koncentrationen och skickade upp huvudet och tittade längtansfullt och gnäggande mot stallet, men faktiskt så trodde jag att det skulle vara värre. Majoriteten av tiden var han jätteduktig och kändes riktigt fin. Jag testade en ny övning med honom längs långsidorna där jag vände honom lite mot staketet och flyttade honom undan för innerskänkeln. Jag nöjde mig med ett par steg i taget, och han var SÅ duktig! Han lär sig så snabbt så jag blir så himla glad! 😀

Nu känns det här som det längsta och rörigaste inlägget på länge, men jag riktigt sprudlar inombords. Jag är så inspirerad och så jäkla glad över att just Grizzly är min. Han gör mig så lycklig! ♥

Om ett par veckor har jag bokat att rida för tränare för första gången, en tjej som jag inte ridit för tidigare – men som själv just nu tävlar MSV dressyr och dessutom är domare upp till LA. Jag har också en prel. bokad hoppträning med en hopptränare (tillika min f.d. ridlärare) men vi har tyvärr svårt att få våra kalendrar att synka, så jag kan bara hoppas att den träningen blir av.

Det ska bli SÅ roligt att komma igång ”på riktigt”!

Grovplanering

Screenshot_2015-05-03-20-49-06

Efter två dagars vila i samband med flytten fick som ni såg Grizzly springa av sig lite kravlöst på lina igår kväll. Han verkade pigg, glad och fin i alla fall så närmaste dagarna har jag lite grovt planerat såhär;

Måndag:  Ridpass på ridbanan  (fortsätter med fokus på takt i traven, och lätta flytta-för-skänkel-övningar)

Tisdag:  Uteritt i sällskap med stallägaren och hennes sto som sägs vara en klippa som sällskap till ”valpar” 🙂

Onsdag: Vila

Torsdag: Uteritt om jag får sällskap alt. jobb från marken i repgrimma

Längre är det ingen mening att jag planerar förrän jag vet hur det funkar att rida ut. Tänkte utmana ödet och rida ut själv på honom snart också… vi får se när jag har samlat tillräckligt med mod till det.  😉

Ibland kalv, ibland biff

Screenshot_2015-05-03-20-46-31Screenshot_2015-05-03-20-49-20Grizzly kan verkligen se så olika ut i olika situationer, såklart som alla hästar gör – men jag lovar er… oftast ser han ut som en grov kalv med huvudet rätt upp och noll grace… 😉  MEN, titt så biff han kan se ut då och då när han blixtrar till! Igår kväll blev han stundvis lite busig och pepp när jag longerade honom, och då kom små glimtar av biffen fram… hehe. 😉

Screenshot_2015-05-03-20-47-54Tack Ida för dokumentationen! 🙂

Nu är jag helt klar med flytten till nya stallet. Redan nu efter ett par dagar känns det som både jag och Grizzly funnit oss bra till ro i vårt nya bo. Nu ska jag försöka sätta upp en träningsplanering, kontakta tränare och styra upp ett anläggningsabonnemang på Sundsvalls ridklubb, så jag får tillgång till alla fina ridbanor och ridhus. Jag är taggad! 😀

Vilostund i hagen

imageIdag när jag kom till stallet hittade jag Grizzly såhär. ♥

imageTill min stora förtjusning låg han kvar när jag kom och ville gosa. Stunden var ju bara tvungen att förevigas, men det var lättare sagt än gjort att ta en bild på oss där man såg att han låg ner, haha!

imageUnderbara häst, så glad att jag har dig!

Inflyttad

imageGrizzly i sin nya bostad. ♥

Sådär. Då var Grizzly inflyttad i sin nya bostad och hittills har allt gått jättebra. Han började äta sitt hö direkt, och innan jag åkte såg jag att han drack ur vattenkoppen – så jag tordes säga godnatt och åka därifrån. 🙂

Imorgon bitti åker jag till honom och fodrar och släpper ut honom själv i hagen, så jag ser att han verkar nöjd i sin nya hage. Jag kommer ändå åka emellan en hel del under dagen, för då väntar även urstädning i gamla stallet och även flytt av all utrustning. Jag tog bara med mig det absolut nödvändigaste ikväll.

Min lilla prins, så lugn och snäll. Mjo, man kan nog säga att jag är stolt över honom. ♥

imageGrizzlys plats i ”hö-slussen”. Allt uppmärkt och var sak på sin plats.

Idag går flytten…

vitt4Idag flyttar Grizzly till sitt nya hem.vitt3Men hela dagen idag går han lyckligt ovetandes i hagen med sina kompisar. ♥ vitt5Vi lastar vid ca 18-tiden ikväll. Tur Grizzly är en nyfiken, stabil och öppen individ. Han klarar nog den här flytten bättre än hans människa gör… ♥