Som en prins

003Såhär får Grizzly ”flexa” med huvudet innan vi går iväg efter uppsittning. Det tipset hämtade vi från Clinton, som jag nämnde igår. (Downunder horsemanship)

Idag har Grizzly varit som Mr Perfect hela dagen. Alltifrån hur han betedde sig när jag gjorde i ordning honom, till hur han var på ridturen – en prins. ♥ Artig, lugn och uppmärksam. Gårdagens ”duvning” med ledarskapsövningarna låg kanske i nära minne, vem vet? Det känns som vi är på rätt spår i alla fall. 🙂

Vi har en liten procedur nu vid uppsittning som Grizzly fixar superbra och som gör att problemet med att han inte står still är som bortblåst. Varje gång jag sitter upp så får han vända huvudet mot mig, åt båda håll, och som belöning får han bita en bit från en morot. Även de gånger jag inte råkar ha nån morotsbit i fickan så står han och tittar mot mig med böjd hals och har därför inte alls tanken på att rusa framåt när jag är på väg upp på honom. En quick fix som funkar! 🙂

En dryg timmes skrittur i skogen blev det idag i sällskap med Ida på sin Ia, och Johanna på sin Almir. F** vad jag mår bra av att ha häst igen!

 

Årets första pass

069Grizzly var idag tränsad och löst inspänd, medan jag gjorde ledarskapsövningar i repgrimma.

077Frustande och avslappnad på volten.

032Stundvis längde han steget fint i trav.

035Frust, frust.

051Grizzly är långtifrån musklad och stark, vilket märks särskilt i galoppen.

042Lillprinsen gör alltid sitt bästa i alla fall!

067Efter många backaövningar och bakdelsförflyttningar var han from som ett lamm. ♥

(Visst har han fina fläckar på benen? Gaah vad jag längtar till våren och att få helbada honom med luddrande schampo så han blir vit igen! ;))

Tack husse för dagens fotografering!

Nu ska det bli ordning på torpet. Idag har vi äntligen kört årets första pass och jag känner mig nöjd med vår start. Jag har bestämt att börja om lite med Grizzly, med mycket grundarbete och ledarskapsövningar. Se till att respekt, hantering och förståelse finns på plats helt enkelt. Inte för att Grizzly är dum eller så, tvärtom verkar den hästen ha ett hjärta av guld. Men likväl är det en häst, en ung och busig sådan, som senaste tiden börjat känna sig alltmer hemma och som för varje dag klättrar i rang i hagen, åtminstone försöker han det…

Jag har de här dagarna nu när jag varit dålig spenderat mången timma med att studera och inspireras av en hästkarl från Australien, Clinton Anderson, numera boende i USA. Han har likt natural horsemanship-gurun, Pat Parelli också en metod för hästträning – och jag känner att han som person och hans övningar/filosofi passar mig bättre. Downunder horsemanship kallar han sin metod, och idag hade Grizzly och jag vårt första pass med hans övningar. Mycket liknar ju dessa metoder varandra, men som person och i hans resonemang tilltalar Clinton och hans sätt mig mer än Parelli.

Nu ska Grizzly och jag strukturerat jobba vidare från marken, kombinerat med övningar från ryggen ett tag framöver. Respekt är en grundsten i hästhantering, från båda håll – och särskilt viktigt ur säkerhetssynpunkt. Nu har vi dragit igång vårt 2015 och jag är tokpepp! 🙂

Nyskodd

extra2

Nu är Grizzly nyskodd igen, med snösulor denna gång – ‘även fast all härlig snö försvunnit och bytts ut av hemsk is överallt… Men det är skönt att vara förberedd för mer snö lär trilla innan våren, tror ni inte? 😉

Jag är helt slut just nu, även fast jag egentligen bara hjälpt till att hålla Grizzly lugn. Jag kan bara föreställa mig hur hovslagaren mår. Min fläckiga vän bjöd på tonårstrots med råge idag, så inför nästa gång det är dags ska jag se till att Grizzly inte har fullt så mycket energi i kroppen som idag. Jag tänker då longera honom och göra honom lite mer mör och avslappnad i kroppen innan hovslagaren kommer. Grizzly verkar alltså inte rent ”dum” eller rädd eller så, utan mer uttråkad och rastlös liksom. Det räckte inte att avleda med en slicksten idag, för det var tydligen roligare att björnbrottas… 😉 (= han ställer sig och väger med kroppen så all tyngd hamnar på hovslagaren)

Nåväl,  nu är det gjort för denna gång i alla fall och jag ska se till att det går bättre nästa gång. Till vardags har han blivit mycket bättre när man hanterar hans hovar vid daglig visitering och hovkratsning, då lyfter han t.o.m. hovarna själv som oftast. MEN, det här med att stå länge och ha långtråkigt är inte Grizzlys grej, det fick vi kvitto på idag… 😉

Nytt år

extra1Min nyfikna grizzlybjörn, som från och med idag räknas som 4-åring. (trots att han är född i juni)

För att inte hästarna skulle bli skrämda igår tog vi in dem innan mörkret lagt sig. Annars går hästarna ute ända till ca 18-19-tiden om dagarna nu på vintern – och ännu längre på sommaren.

Jag kan säga att vi hade fullt sjå med att få  in hästarna sådär i förtid igår, haha! Latmaskar som vi är, ville vi inte gå ut och hämta in dem en och en, utan försökte istället ”fösa” in dem lösa så som de brukar gå in om kvällarna – då frivilligt. Men, skalmanklockan hos hästarna var absolut inte mat-och-sov-tid såsom vi ville, så istället flög hästarna runt som galningar i hagen. Efter en stunds försök fick vi dock som vi ville, men jag hann se Grizzly galoppera över stock och sten som om det inte fanns en morgondag! Han har liksom inget vett och sans där andra hästar saktar in och tar det försiktigt eller till och med springer runt något som ser ”farligt” eller osäkert ut – där plöjer han rakt på bara! Gaah! Så stundvis stod jag med hjärtat i halsgropen, och stundvis stod jag och njöt av åsynen av min härliga, då väldigt pampiga, häst! Himlars så läcker han såg ut i stor, rund, hög och härlig galopp i den då mjuka snön! Vart är kameran när man bäst behöver den?! 😉

Imorse skötte jag morgonfodring och utsläpp av hästarna, mockade och gjorde klart allt åt Grizzly. Jag hade tänkt träna honom idag, men med bara tre timmars sömn så valde jag att låta honom börja året med en heldag i hagen igen. Istället åkte jag hem och somnade om tre timmar till, helt slut i både kropp och knopp. Imorgon tar vi nya tag, och nu ska jag lägga upp en träningsplan med lite mål och delmål och försöka hålla den. 🙂

IMG_4521Rullar man sig i mystiskt bruna saker åker man i badet! Det har Mindy lärt sig idag… 😉

Hundarnas nyårsafton blev bra. Det blev inte ens en biltur över tolvslaget! Hundarna verkade ta smällarna och raketerna med sån ro att vi valde att stanna hemma. Jag har alltid persiennerna neddragna och både TV och radio på ganska hög volym för att brusa ut de kraftigaste smällarna. Precis vid slaget körde min närmsta granne loss en rejäl serie av raketer som kändes som de skulle landa i mitt vardagsrum! Hundarna började då gå runt lite fundersamt eftersom fönstren i princip skallrade, så jag gick och hämtade lite hundgodis och körde lite gruppträning med dem för att avleda – och vips var ”kriget” över. 🙂 Ingen skrämd hund och det är målet för mig varje nyårsafton.

Liten, men naggande god?

aHär sitter jag påpälsad till max med långa läder i dressyrsadel – och inte ser jag väl SÅ stor ut på honom?

När jag väntade hem Grizzly visste jag att han var ”ca 1,55 cm” i mankhöjd. Jag mätte honom för ett par veckor sedan, inte med riktig mätsticka men med tumstock och lod, och läste av honom som 1,54 cm i manken då – samt 1 cm högre bak vid korset. Nu är han ju så ung, så mest troligt växer han ju på sig någon eller några cm till.

Jag kände den första tiden att han var lite väl liten, förmodligen för man blivit van att rida hästar uppemot dryga 1,75 i mankhöjd på ridskolan. MEN, för varje dag som går så trivs jag allt bättre med hans storlek. Liten men naggande god! Han passar mig, visst? 🙂

Han kan ändå bli en alldeles, för mig, utomordentlig hopphäst/dressyrhäst/westernhäst/working equitation-häst/skogsmullehäst eller vad vi nu väljer att hitta på. Som jag nämnt tidigare, jag känner mig nästan som 15 år igen och det ska bli så spännande att se var våra vägar tillsammans bär, dels närmsta året och dels i framtiden.

Jag ser verkligen fram emot året 2015, både med hundar och häst. Kul ska vi ha!

Dags att köpa ny störtkruka!

bMin ridhjälm har efter gårdagens smäll gjort sitt. Som syns på den här bilden slogs till och med skärmen av, så jag måste leta mig en ny hjälm omedelbums! Jag har varit nöjd med den här eftersom man kan ställa storleken till exakt passning med hjälp av en liten ratt på baksidan av hjälmen, men den var ganska dyr. Jag tror istället att jag ska köpa mig en klassisk sammetshjälm av billigare peng, men som ändå varit i topp i säkerhetstester. Det svåra är då att hitta precis rätt storlek när man beställer över nätet…

Hur som helst tror jag att jag måste nalla lite ur linimentförrådet i stallet idag, för gårdagens ofrivilliga akrobatik har satt sina ömma spår! 😉

På tårna och på… huvudet!

006Idas mamma, Helene, var med till fots idag på ridturen. Tack snälla för fotograferingen!

Här är precis när vi ska rida iväg, glada i hågen och med en icke ont anande Elaine…

004Ida och hennes fina Ia

014Uppställda i Sundsvalls fina vinterland

030Helene hann såklart inte riktigt med i vårt tempo, så när hon väl hunnit ikapp oss till vår tänkta galoppbacke så hade olyckan redan skett. 😉 Haha! Här har hon fångat ögonblicket då jag och Ida uppmärksammar att jag slagit bort skärmen på min hjälm! Hur det gick till…? Jo, Grizzly fick lite feeling när Ia galopperade framför honom och tog själv ca två rena galoppsprång innan han drog igång en bockningsserie á la värsta rodeohästen! Jag trodde vid tredje bocksprånget att jag kanske skulle lyckas hålla mig kvar, men tji fick jag, för sen kom fjärde bockningen innan jag ens hade hunnit ”landa” i sadeln från den tredje, så jag for av  – och landade rätt på huvudet! Grizzly sprang vidare en bit, men stannade sedan snällt framme hos Ia, så jag så småningom kunde sitta upp igen.

Härligt med lite glädjeskutt från Grizzlys sida! Och jag skulle ha gjort precis detsamma om jag vore honom. Den där backen, glada sällskapet, omgivningen, djupsnön av riktigt härlig strösockerkvalité och lagom kyla skulle ha fått mig att bocka av glädje också om jag vore häst. 😉 Första avramlingen, check!  Ett gott skratt fick vi både jag och Ida! 😀

069Vi vände och red backen två vändor till innan vi begav oss hemåt igen. Här i en betydligt lugnare galopp!

062Ni ser ju själva vilken härlig omgivning!

073Nästan hemma och fortfarande fulla av skratt. Tack Ida och Helene för en otroligt rolig tur, trots ”en släng av” hjärnskakning… för jo, lite illamående och vinglig känner jag mig fortfarande. Imorgon lär den känslan ha utvecklats till en känsla av att ha blivit påkörd av ett tåg… Men det var det värt! 😉

Summa summarum, en unghäst på tårna fick en matte att landa på huvudet. En bra dag!

Trotsa kylan

076

Tittar man ut genom fönstret ser det rent idylliskt ut. Solen skiner från klarblå himmel och snön ligger gnistrande vit. Jag är dessutom ledig. Helt perfekt! Förutom kylan då… direkt jag satte foten utanför dörren i morse så krullade sig näshåren och sheltiesarna började gå som om de var på fyllan p.g.a. plötslig köldkramp i tassarna.

Men, det är bara att trotsa kylan! Jag ska nu klä mig allt jag kan, åka till stallet, hämta in Grizzly och rigga honom för ett kort pass i longerlinan i djupsnön. Om mod och inspiration infinner sig hade jag tänkt skritta av honom barbacka längs skogsvägen. Om jag kommer upp på honom… Och om han låter mig sitta kvar… 😉