Håll i dig Roddan!

imageEfter ridturen fick Grizzly gå och mumsa gröngräs i ca 20 minuter. Det var han ju så väl värd… 😉

Vi red en helt fantastisk tur igårkväll i sällskap av Carina på Iris. Jag och Grizzly hade täten hela turen och han var så modig och fin. Han tog täten över vägen, över bron, han gick förbi två ridande grupper när vi red förbi ridskolan och först förbi läskiga traktorskopor o.s.v. Så duktig!

Vi lät hästarna ta en riktig pulshöjare med dubbel sväng uppför en kortare galoppbacke. Första repan kände jag efter bara ett par galoppsprång att Grizzly sänkte huvudet, bromsade in, och lade in några minibockningar – men mer som lite studstvåtaktig samlad galopp – så det var ingen fara. Jag drev på honom och sen flög han uppför backen. 🙂

När vi nästan var hemma igen och han gick på helt lång tygel berömde jag honom inför Carina och sa att jag tyckte han känts så modig och ”fin i huvudet” hela dagens ritt. Hon höll med och allt var prima liv.

Så samlade jag tyglarna något precis när vi red över stora vägen, eftersom ett flertal bilar precis skulle köra före oss. När vi kommit över vägen, och när vi precis vänder upp hästarna för sista lilla backen upp mot platån där man ser gårdarna och hagarna breda ut sig – så sa det bara POFF och Grizzly brände iväg i en bockserie jag sent lär glömma! Utan minsta förvarning var det som att stoppa sista myntet i honom och han var HÖGT upp i sina bocksprång, och jag var under några långa sekunder helt övertygad om att jag skulle få tugga grus. Men jag lyckades hålla mig kvar och kände mig som värsta rodeo-ryttaren efteråt, haha! Håll i dig Roddan, sa Grizzly! 😉

Carina, som red bakom oss, såg ut som en chockad fågelholk när de väl kom uppför backen bakom oss. Hon också hade varit övertygad om att det hela skulle sluta med en ofrivillig avsittning. 😀

Vad månne vara på gång i den snälla grizzlybjörnens kropp och knopp…?

Några bilder från Njurundas dressyrtävling, och träning av hemläxa

106Ingela och hennes Mary Lou

050003Ryttaren Eva på ridskolehästen, Constantin!

016008

I söndags satt jag med några vänner och tittade på dressyrtävlingar i Njurunda. Eftersom tävlingarna hölls i paddocken hade jag så dåligt läge för fotografering, så jag ”orkade” endast flytta mig för att fota två ekipage faktiskt. Jag var på tok för sällskapssjuk för att stå ensam och fota vid banan. 😉

Ena ekipaget som fastnade på bild är ägaren till gården jag har Grizzly uppstallad på. Andra ekipaget är ett ridskoleekipage från Sundsvalls ridklubb, båda startande i LB:2 och båda med resultat över 60% – strecket. 🙂

Igårkväll hade jag bestämt rida ett pass på ridbanan för att fortsätta öva på hemläxan från förra veckans träning. Jag tänkte att jag skulle rida hela passet så likt som möjligt i upplägg och tid som i torsdags, eftersom det funkade så bra då. Dock hade jag inte räknat in variabeln att hästarna precis skulle börja tas in från hagarna för kvällen… Det gick bra sist, men den här gången började ett flertal av hästarna att göra bock-race i hagarna, som såklart ligger precis intill ridbanan. Vad tror ni Grizzly ville göra då? Gaah, det var bara att försöka sitta säkert och rida ut stormen! Haha! Grizzly brallade iväg, var skvätten och på tårna, reste sig och höll på. Stegringen var den första jag varit med om på honom, och jag hoppas den sista faktiskt. Nu kom han inte så högt igår, men med mer styrka i framtiden vill jag inte att det ska bli nåt han tar till… hua.

När väl alla hästarna var inne i stallet kunde vi komma till ro och fokusera på vad jag ville. 😉 Grizzly hade då lite taggarna utåt p.g.a. inledningen av ridpasset, men jag känner mig ändå nöjd med hur vi lyckades genomföra och avsluta. En lugn trav i balans, i serpentiner återigen. Där kändes han fin! Red också stora volter och försökte låta honom slappna av och ut stegen något ytterligare-  fast med bibehållen balans såklart och det gick faktiskt över förväntan. Kan det månne vara piloten som börjat ”hitta hem” lite bättre? 😉 I hope so…

Galoppen var jag först osäker om jag skulle tordas testa eftersom de tidigare krumbukterna Grizzly bjudit på, men jag kammade luggen och tuffade till mig och tänkte RID SOM VANLIGT – och fattningarna satt som ett smäck. Så jäkla roligt! Snart tror jag vi är redo att börja testa fattningar längs långsidan, utan att tänka på hjälp av utgångsläge. Heja oss. 🙂

Sommarplaner

imageHästen med de vänligaste ögonen nånsin… ♥

Jag har börjat filura hur jag ska göra med planen inför sommaren, främst juni-juli. Jag har ännu inte bestämt exakt hur och när allt ska ske, men jag vill;

Ge Grizzly några kortare perioder av helvila, kanske ca 1-2 veckor per period istället för en jättelång vila. Den första hade jag tänkt ge honom när de släpps i beteshagen. Då får han gå ute dygnet runt med kompisarna och bara äta och må gott och gro. 🙂

Ställa ut hundarna. De utställningar jag tror mig kunna åka på är ungefär 1 per månad och blir samtidigt små utflykter för mig med hundgänget.

Göra en road-trip till Ullared! Har aldrig varit där men hört talas om hund-och-hästtillbehörsavdelningarna… 😉 Då får samtidigt Grizzly en veckas juli-vila när jag ändå är på resande fot.

– Träna, (och kanske tävla) både med hundarna och Grizzly. Jag vill, om och när tiden tillåter, träna lydnad och vallning med Panda. Träna lite rally med Fendi och Penny så vi kan starta mästarklass igen mot sensommaren. Mindy får vara ett fortsatt wildcard… haha! Med Grizzly ska jag fortsätta träna för olika tränare, med förhoppningen att så småningom bli redo för en start i LC dressyr, och i hoppningen nån Pay n’ jump på runt 50 cm. Det där ”så småningom” blir kanske redan i höst, vem vet – eller så blir det senare. När vi känner oss redo helt enkelt. 🙂

 

Anmäld till säsongens första

Penny131124bMitt penntroll. Den gosigaste lilla vovve jag nånsin känt. 🙂

Sådär. Nu är Penny anmäld till vår säsongs första utställning. Jag hoppas på finväder och lite god tur! Konkurrensen är alltid hård med många fina, välkonstruerade shelties. Kul ska det bli i alla fall. 🙂 Pennys päls är på gång och den hinner ju bli ytterligare lite fylligare innan det är dags för utställningen i början på juli.

Igår red jag en härlig uteritt på Grizzly i sällskap med Carina på Iris (friesersto) och Amanda på Albi (halvblodssto). Vi red först en rejäl sträcka i lite motförslut med en del rötter och stenar – så Grizzly verkligen fick koncentrera sig på var han placerade sina fötter. Välbehövligt! 😉 Sen red vi bort till en forever-and-ever-backe/motlut där vi lät hästarna ta en riktigt lång galopp. Så himla härligt! Vi fick till slut sakta av och vända hem, trots att vägen fortsätter just ”forever”, snacka om bra ställe för galoppträning.

Jag hade en lite svettig Grizzly med mig hem igår, men värmen gjorde nog sitt också – det kändes minsann som en riktig sommarkväll.

Lyckad träning!

image

Hur gick träningen igår då? Jo förstår ni, HUR BRA SOM HELST! Eftersom jag inte hade träffat tjejen jag skulle träna för tidigare, så började jag med att berätta vad jag hittills gjort med Grizzly och var jag tyckte vi stod. Att jag red honom i alla gångarter, att vi kommit längst med skrittjobbet inkl. börjat flytta för skänkel osv. Att vi tränat mycket på halter, själva stillaståendet i halter och även ryggningar. Att vi har och har haft svårast för traven där det lätt bara blir springigt och där Grizzly faller inåt – där vi är i obalans helt enkelt. Att vi tränar på galoppfattningarna, men att det oftast tar några steg – särskilt i vänster varv, innan han tar fattningen. Jag berättade också om hur jag var osäker på vad jag ska göra med hans ”buliga” huvud, där han när han slänger med huvudet helt släpper kontakten med bettet osv. Jag blottade även från start med att säga att jag vet om mina brister i min sits och att jag lätt dras med fram med överlivet m.m. Jag avslutade med att för säkerhets skull säga ”ja du hör, det är lika bra att vi börjar från ruta 1, vi är helt gröna.) 🙂

Då fick jag som första övning börja med att rida skrittserpentiner runt utställda konor, och i höger varv ibland runda konorna med en extra volt för att Grizzly skulle ge efter hans starka sida. Jag blev även tipsad om att rida Grizzly ”som om han vore en vuxen häst”, men såklart inte med de fysiska kraven om samling eller ridning i nedsittning mm. Jag skulle alltså försöka glömma att jag satt på en unghäst/outbildad häst, för min ridning blev då mer tydlig och självklar – samt rida med lite mer tryck. Och vad hände då? Vips, Grizzly slutade böka med huvudet…

Efter ett riktigt fint skrittjobb blev vi ombedda att komma fram i trav. Något gruvsamt från min sida då jag kände att nu får jag skämmas… Men vad händer tror ni? Jo, Grizzly kommer fram i en lugn, fin trav – med bra takt och balans och jag satt som ett stort frågetecken på hans rygg. -”Vad sa du ni hade problem med springig och obalanserad trav?” Eh… ja? Det här verkar vara en ny häst jag sitter på nu, svarade jag! 🙂

Vid första travsteget blev jag påmind om att överdrivet tänka på att räta upp mig, och att vara stark i bålen så Grizzly inte kunde dra med mig fram/neråt och få mig ur balans. Återigen, facit direkt på en helt ok trav! 😀 Jag kunde rida travserpentiner, volter och u name it. Jätteduktig Grizzly och en överlycklig Elaine!

Så var det dags för galoppfattningar. Jag förberedde mig på lite spring i fattning, för vi började med det svårare varvet – vänster. Men nu, eftersom vi funnit en trav i bra balans kom ju galoppfattningen ur ett helt annat läge – och satt klockrent! Grizzly tog fattningarna i båda varv, DIREKT, och sen ställde jag mig som vanligt upp i lätt sits och lätt honom lugnt galoppera ca 1-1,5 varv på spåret.

Där avslutade vi träningen och jag var SÅ NÖJD! Det kändes som vi tagit oss månader fram i utvecklingen, på bara ett ridpass! Och allt (såklart) hängde på mig, vilket jag vetat i mitt bakhuvud, men inte fått till tidigare. Vi hade kanske bara en bra dag, men jag hoppas detta istället får bli ett avstamp för oss. 🙂 Tränaren tyckte att Grizzly låg bra till i utbildningen, bra för en 4-åring, och det kändes så roligt att höra.

Idag får Grizzly en välförtjänt vilodag, medan jag rider om gårdagen i minnet gång efter gång. ♥

Jag är tydligen lite tröttsam…?

Elaine: -”Jo Grizzly, jag hade tänkt att vi skulle träna si, och sen så, och sen si igen och tjatter tjatter tjatter, sen är det tokbra om vi babbel babbel babbel, och så kan vi kvitter kvitter kvitter, och så lite så och så och så surr surr blir ju kanonträning för oss! Vad troru om det? Bra va?!” 😀

Grizzly: -”Gäsp…”

image image image

En dansande kuse

imageGrizzly fick äntligen inviga det blå, lite finare schabraket igår.

Efter en dag av ostabilt och grått väder, vände det och blev en riktigt fin kväll igår. Jag red ensam, ganska sent, och skulle mest bara låta Grizzly röra på sig lite inför torsdagens träning – och för min del att känna av att sitta i dressyrsadeln igen. Sen jag fick hoppsadeln så har jag inte ridit i dressyrsadeln en endaste gång, eftersom jag oftast rider ut. Det kändes så tydligt igår då jag, efter en stunds skrittjobb på ridbanan, tog mod till mig och red ut – själv. Jag skulle bara testa att ta mig över vägen utan sällskap, förbi de vägskyltar och sandhögar som vägarbetarna fixar nya dagligen. Jag känner mig betydligt säkrare i hoppsadeln, den ger mig bättre ”bus-stöd” när Grizzly blir stark och studsig, men jag försökte sitta lugnt och stadigt och föra över den känslan ner till min fläckiga springare. Så gott det gick…  😉

Nedanför gården där jag red är det fin sand/grusväg som jag tänkte låta Grizzly rulla runt på innan vi gjorde kväll. Låta honom springa av sig lite, men de öppna vidderna och det faktum att han var helt ensam mot alla dikesmonster gjorde honom extra tittig och ganska spänd stundvis. Dock däremellan, så kändes han så jäääkla läcker! Han dansande fram i trav och jag har aldrig känt honom så sviktande i sina rörelser. 🙂 Någon kort galopp blev det också, och där trodde jag att han skulle dra iväg och bli stark, men så fel jag hade! Hans energi gick istället bevarad in i kroppen och han galopperade så samlat och runt som jag aldrig känt honom tidigare. Det där lilla extra fanns i honom och han kändes som en eldig lusitanohingst typ. Haha! Ja, i min fantasi i alla fall… men den bestämmer jag över helt själv! 😉

Veckans plan

Screenshot_2015-05-19-13-58-55

Jag längtar till torsdag, till nästa riktiga trimpass! 🙂

Solen skiner och jag hoppas det håller i sig hela kvällen. Ikväll väntar uteritt i skog och mark, med en del klättring i lagom dos. Vi får sällskap av Carina och Iris ikväll också, trevligt! 🙂

Grizzlys resterande vecka ser grovt planerat ut såhär;

Tisdag: Uteritt skog/klättring

Onsdag: Vila om det blir åska som Polman förutspår, annars skrittur

Torsdag: Träning på ridbanan (för en för mig ny tränare)

Fredag: Vila

Lördag: Ridning över bommar/små hinder

Söndag: Uteritt

En svängom i repgrimman

image Gröngräs, det bästa som finns?

Värme och sol på dagen när jag jobbar och kyla och regn om kvällarna när jag är ledig – what’s up with that?! :/

Grizzly fick sig ett pass från marken i repgrimma och långlina igår. Med den extra energin han har kvar i kroppen nu om dagarna, har mer busbeteenden och försök till dominanta beteenden börjat titta fram alltmer. Det var dessutom bra många veckor sedan vi tog oss en svängom med ledarskapsövningar á la Clinton Anderson, så det var hög tid. Jag tycker det är superkul dessutom, så jag ska försöka ge honom ett pass i veckan och hålla i det fr.o.m. nu.

Jag körde både sensibiliserande och desensibiliserande övningar med honom, det gäller att hålla balans mellan de två så jag inte får en häst som reagerar på minsta vink och alltid är på tårna, eller en häst som inte reagerar på minsta intryck av nånting alls. 🙂

Vi gjorde många backaövningar och flytta fram- respektive bakdel samt byta volt bara jag flyttar mig framför hans linje och pekar. Det gör han riktigt bra nu faktiskt, ni skulle ha sett oss i början… haha! Jag avslutade med lugnande övningar med att först rytmiskt använda sticken (som en piska men kraftigare med långt snöre) och förde den lugnt över hela hans kropp medan han står stilla och lugnt. Vitsen är att han, oavsett vad som händer, ska veta att jag aldrig gör honom illa. Att oavsett ”läskiga” saker jag har i handen eller utsätter honom för aldrig innebär en fara för honom. Jag ökade retningen sen med att med stora cirklande armrörelser piska hårt i backen ett par meter intill honom, på varje sida. Från början tog han det (såklart) som en drivning och började flytta sig, men jag följde lugnt med i linan på ca 1 meters avstånd och fortsatte piska i samma rytm tills han stannade. När han sen stått stilla i 10 sekunder, trots piskans snärt intill honom slutade jag och lät piskan smeka honom över hela kroppen igen. Andra repetitionen stod han som lugnt som en 30-årig trött häst, helt avslappnad även fast han hörde piskan vina intill honom i backen. Precis vad målet var, och där avslutade jag träningen. 🙂

Sån här träning handlar så mycket om timing och att inte släppa trycket om hästen blir lite rädd eller nervös till en början. Det skulle innebära att övningen gett precis motsatt effekt. Nästa pass ska jag knyta fast en tom plastpåse i änden på sticken tänkte jag, och så ska jag köpa mig en presenning i lagom storlek att träna med också.

Efter träningen gick jag med honom en liten promenad längs vägen så han fick smaska lite på vårens gröna guld. Mumsigt tyckte Grizzly! ♥

imageBakhög unghäst? 😉

Tänka träning

Screenshot_2015-05-16-12-38-18Nåt fint steg här och var har jag kvar att tänka tillbaka på som vi tar med oss.

Jag lever i tanken kvar i träningen igår, är så inspirerad och längtar redan till nästa träningspass. Idag ska dock Grizzly få en lite kortare men omväxlande uteritt i sällskap med svarta skönheten, Iris. 🙂 Och på söndag väntar en vilodag igen.

Screenshot_2015-05-16-12-38-06Suddiga bilder, men i knivskarpt minne hos mig. 🙂