Guldstjärna

Bild från februari 2016. Men det såg bra precis likadant ut idag. Solen sken, Grizzly mumsade sitt lunch-hö och mådde gott med nyfriserade fossingar. 🙂

Dagens lunchrast gick åt till skoning av prinsen, och Ida ryckte snällt in som hundrastare under tiden. Tack! 🙂

Den här gången stod Grizzly (om jag får säga det själv) riktigt snällt under hela skoningen och får därför en guldstjärna av mig. Vad hans hovslagare säger struntar vi i. 😉 Men det är verkligen som natt och dag mot för hur det varit – och det blir jag riktigt glad av. Jag tror inte vår hovis hade mycket att anmärka på över hur G uppförde sig idag. Möjligen kanske att han la av en rejäl brakhög som inte direkt luktade sommarblommor…  haha! Nu klarar vi oss i alla fall under vårvintern tills det är dags för årets första sommardojor!

Nu kurrar min mage argt av utebliven lunch, men jag tänker fortsätta härda en stund till och sen direkt åka till stallet efter jobbet. Jag får äta ikapp allt jag missat ikväll istället… 😉

Lite att grubbla på…

”Backing up”, nåt man aldrig kan göra för mycket.

Ville bara titta in och säga hej. Blogglusten har inte varit densamma senaste dagarna. I helgen var det fullt upp, och jag går omkring och grubblar lite på annat just nu – som segrat över inspirationen att skriva här. Det rättar nog till sig så snart träningarna drar igång igen, för detta är ju egentligen tänkt som en ren tränings-och tävlingsdagbok för mig. Även om jag skriver om annat också titt som tätt. 🙂

Hur som helst så longerade jag Grizzly igår kväll. Han såg riktigt fin ut och hade väldigt fin stuns i stegen och framåtbjudning. Han vilar liksom mer i stegen på bakbenen nu, och ser ut att ha ett bättre påskjut. Fronten kommer då upp på härligt sätt och det är kul att se från sidan. En vacker dag hoppas jag få uppleva det där uppsuttet, men vi är inte där än. 😉

 

Nakenfis och svåra namn

Att rida unghäst kan innebära stor risk för en del oväntade fulsprång! Här är bildbevis på ett, haha! Rakt upp och rakt ner. Inte helt lätt att hänga med…

Ni som känner mig hör t.o.m. min ljudeffekt när ni ser bilden va? 😀

(Foto: Patricia Bergsten)

Nä, lugn och fin. Det är inte jag som ska springa omkring nakenfis, det är Herr Fläck. Solen skiner och det är plusgrader, så Grizzlan ska få lufta sig i solen idag. Det blir lite stressigt att hinna bort nu på lunchen, men jag passar på att rasta hundarna i närheten av stallet – så slår jag två flugor i en smäll. Vad gör man inte för djuren. 🙂

(efter-lunch-edit: ingen nakenfis-Grizzlan idag, solen genom fönstret lurade mig – minusgraderna vann, så G får vänta lite med att strippa helt)

Jag klickade precis iväg ett system inför morgondagens V75. Jag som sa att jag inte spelar, och det här var med handen på hjärtat det första system jag gjort helt själv. Det var roligare än jag trodde och det känns livsfarligt, haha. Och jag har på känn att jag är grymt bra på det här, så från och med imorgon kväll är jag miljonär. 😉

Från det ena till det tredje. I hela mitt liv har jag fått stå ut med att höra diverse olika uttal på mitt namn, Elaine. (uttalas ELEJN) Jag hade t.ex. en mattelärare i högstadiet som gav upp helt direkt och kallade mig istället Fröken Rodin i tre år…  På något vänsters vis har jag råkat haft djur som också varit svåra för folk att uttala, bevisligen. T.ex. min sheltiehane, Gucci, som jag tävlade ganska mycket med. Jag trodde det var ett säkert namn vad gällde uttal, pga. att det är ett sånt känt märkesnamn. MEN, tji fick jag. ”Gussi” och Gucki” fick flera till som försök till rätt uttal, precis innan start – och det kan jag säga faktiskt störde min koncentration många gånger! Haha!

Likaså är det nu när jag tagit upp tävlandet med Grizzly. När vi startar används ju hans riktiga namn, Gricius. Jag vet faktiskt inte hur det uttalas i hans hemland, Litauen, men här i Sverige har jag redan fått höra flera varianter. ”Grikus” var det fulaste! Ni kan ju förstå när man redan är nervös som få, darrar i hela kroppen och ska försöka fokusera innan start och försöka andas lugnt så Grizzlan inte ska känna min nervositet så väl. Plötsligt hör man i högtalaren ”Då välkomnar vi in på banan, Elaaijne Rodin på Grickus!”  Haha ja hua, det är inte lätt… 😉

 

Fredag och tillit

Tjejligan. ♥

Veckans bästa vardag är här igen och en rolig helg väntar! Jag börjar känna mig lite mer som en levande människa igen, äntligen. Halsen känns lite svullen och svider fortfarande, särskilt om mornarna. Men hostan har blivit betydligt bättre och jag sover bättre om nätterna. Bara en sån sak. 🙂

Nyss när jag rastade hundarna märkte jag att jag glömt att låsa bilen inatt, OCH lämnat bilnyckeln i rattlåset. Varsågod, om nån vill låna min bil!? Ibland kanske jag känner tillit till okänt folk lite väl mycket, eller var det en släng av Alzheimers som kickade in igårkväll när jag kom hem. Det minns jag inte. 😉

Senaste två dagarna har Grizzly fått en ridtur på berget, och ett ganska lugnt longeringspass i paddocken. På uteritten i onsdags kändes han pigg och alert, men igår såg det mesta tungt ut för honom. Idag får han en vilodag och eftersom vi ska på travet imorgon har vi kastat om planeringen, så vi rider till ridhuset på söndag istället. Lördag morgon ska Ida och jag rida en längre uteritt, mot Hov, och rulla på i tempo överallt vi kan.

Trevlig helg!

 

Onsdag och pay day

Hoppas, hoppas att jag kommer med på kommande Camilla-träning. Hon lovade nämligen sist att sitta upp en stund och rida Grizzly, och det skulle vara nyttigt för G och roligt för mig att se henne rida honom. Håll tumme.

Det gick jättebra att rida med min ömma fot igårkväll, det var bara avsittningens duns i backen som kändes – men jag hann parera ganska bra så vänster ben fick ta den mesta tyngden. 🙂 Nu var det bara en skrittrunda förvisso, men tror inte alls jag skulle vara hindrad att rida på ordentligt. Jag, Emilie och Jossan gjorde sällskap på en lite kortare runda genom dungen och hallonstigen tillbaka.

Ikväll hade jag egentligen tänkt rida en längre runda med mer tempo, men planen är ändrad till en tur på berget med lite klättring igen med Ida och Emilie. Det gäller att passa på medan snön ligger och underlaget känns så bra. Jag tycker faktiskt att Grizzlys rumpa har börjat tagit sig igen, och sånt är kul att se.  🙂

Vi är anmälda till dressyrträning för Camilla Toll igen helgen den 18-19 februari, så jag hoppas vi kommer med. Det är så många som vill träna, så tyvärr får inte alla plats. Det är bara att hålla tumme. Jag pratade också med Johanna i helgen och jag kommer ta upp lite trimträning för henne igen också, innan våra hoppträningar drar igång i vår. Lite drygt två månader kvar nu tills vår första tänkta dressyrstart för säsongen, så vi får inte ligga på latsidan nu. Tvärtom. Nu ska vi skärpa ihop oss. 😉

Nu ska jag bränna iväg månades räkningar för betalning. Det är ju pay day och det första jag gör så snart lönen är på kontot. Hatar att vara skyldig pengar, så bort med månadens betalningar direkt – det är min melodi! Heja.

Aaaaj!

Tänk om han visste hur bra till han ligger hos mig. ♥ Oavsett vad han hittar på blir han förlåten. 😉

Igår när vi kommit tillbaka till stallet skulle jag som vanligt göra en backa-övning med Grizzly, som jag alltid gör. Bara några steg, med huvud/hals låg mot marken. Grizzly backade snällt med rumpan mot stallingången. Allt fint som snus, fåglarna kvittrade, solen sken, alla var glada. Sen vände jag mig om och skulle leda in G varpå han vände sig på stället och därför tog ett litet hoppsa-steg med sitt innerben som hamnade precis där jag hade min fot. AAJ! Han lyckades trampa på utsidan av foten, över fotknölen varpå ni förstår hur vinkeln av fotleden såg ut när jag tittade ner på eländet?! Det bara blixtrade för ögonen på mig och kändes som en evighet innan jag fick min kvicktänkta drummel att flytta sig. AAJ! Haha…

Foten gick inte ens att stödja på, den värkte och bultade som själva f** och tårarna rann á la Lilleskutt medan jag ropade efter Ida att komma ut o ta Grizzly. Vips kom Emilie, Ida och Susanne och hjälpte till och fick både mig och hästen in i stallet. Halt och lytt fixade jag att mocka och packa hö, men fick hjälp att ta hand om Grizzly och få ut honom till hagen igen. Tur man har snälla stallkamrater!

Helt klart trodde jag nåt var riktigt knas med min fot, eftersom den initialt inte gick att stödja på alls. Men döm om min förvåning när jag kom hem och bultandet lagt sig, så kunde jag bara efter ett par timmar gå på foten riktigt bra! Skosulan, som hamnade liksom på högkant, måste ha räddat min fot och fotled. Jag är idag bara väldigt öm för tryck och beröring, samt om jag råkar ”klampa” till med foten. Så nåt löpsteg blir det inte närmsta dagarna. 😉 Det syns märken efter broddarna och jag är liksom svullen och flammigt rödfläckig på sidan om foten, under och framför fotknölen av blödningen. Men det är allt! Sicken TUR jag hade! Man ska väl ha det ibland också, i oturen liksom. 😉

 

Ett lugnt pass i ridhuset

Vi trivs väldigt bra med den här sadelpadden!

Den fyller ut där det behövs, och gör att sadeln ligger stadigt och stilla.

Det kändes bra att få till ett pass i ridhuset igår, efter nästan två veckors vila från trim. Grizzly känns för dagen ganska trött i kroppen, vilket jag hör ryktas att många hästar gör. Det blir såklart svårare att få till en bra känsla när man inte har en lättgående motor framåt, men i mångt och mycket tyckte jag G kändes mjuk och fin och liksom försökte så gott han kunde. Därför joggade jag igenom honom i alla gångarter, ett lugnt och väldigt lättsamt pass. Jag får ta det lite på feel ett tag framöver, när han är inne i en sån här tröttperiod i kroppen. Pälssättningen kanske redan börjar kännas av, vem vet? Tänk, snart är Grizzlys ljusa fina brunfärg tillbaka. Mums! 🙂

På väg nerför backen på hemvägen märks det extra tydligt hur liksom muskeltrött han är, då man ser hela bogpartiet darrar när han måste hålla emot medan han går nerför. Man vet ju själv hur det är att försöka ta i och träna när liksom kroppen bara känns matt. 🙂

Inför säsongen har vi fräschat upp med ett par nya stigläder, nylonförstärkta så de inte ska kunna töjas.

 

Vad äre för fel…

Den här bilden med meddelandetexten ”Han mår gott Grizzlan”,  fick jag av Elin i tisdags kväll när hon var snäll och mockade och fixade för mig. TACK! ♥

När Elin t.o.m. kryddar lite extra TLC med spikmatta medan hon mockade, då vet man att han är i goda händer. Bästa stallkompisarna!

Tre dagar med betonghjälm, varav den värsta dag två. Jag har inte tagit mig ur sängen pga. sån kraftig huvudvärk/migrän så jag har fått hjälp med både rastning av hundarna samt hjälp med Grizzly. Tusen tack ni som hjälpt till. ♥

Så allmänt krasslig så här pass länge kan jag inte minnas att jag varit tidigare. Med både influensa i omgångar, tjurig hosta som fortfarande inte är över, och nu senaste dagarnas migränanfall. Vad äre för fel? Som pricken över i kan jag inte kan sova om nätterna. Hjärtklappning av stress av att jag inte kan somna när jag ser klockan tickar på.

Kan det vara ljuset kroppen ”skriker” efter?

Det här verkar bli nån form av vintervila för Grizzly. Lugna veckor pga. att jag helt enkelt inte är i form. Tre vilodagar på rak igen, precis som förra veckan. Men jag hoppas orka röra på honom ikväll på lina, och rida till helgen. Det här är väl det enda minuset med att ha djur som hobby. Man kan inte bara ställa undan dom i garderoben som man gör med golfklubborna eller tennisskorna. När jag inte kan ”göra allt” för mina djur så får jag dåligt samvete, även om jag vet att det inte går nån nöd på dom med ett par extra vilodagar eller nån annans omvårdnad. Det är nog bara en dum fix idé från min sida, men känslan finns där likväl…

Dementi!

Efter en andra utsaga av rymmar-händelsen i lördags får jag dementera historien i föregående inlägg, haha! Tydligen var det INTE ALLS så det hade gått till, så jag vettetusan vad Gunnel egentligen (trodde) hon såg? Men nog om det.

Stallägarna har i alla fall fått reparera trådar åt höger och vänster, så mest troligt har Grizzly forcerat sig igenom till Cazall, av nån anledning – vilken förblir en gåta. 😉

 

När Cazall får oväntat besök…

En bild som visar hur trådarna ser ut, och gången mellan hagarna – in mot grannen, Cazall.

Trots att det var jag och Ida som hade stalljouren, den dagen då man tycker man har koll på hela stallet och vad som händer – så lyckades min Fläck förvåna mig, återigen…

Ett meddelande dök upp vid 14-tiden som löd: ”Jaha, jag hörde att Grizzly varit på rymmen idag!”, varpå min reaktion blev ”VA?! NÄE?! HAR HAN?!”. Jag hade ju som sagt då nyligen varit där och lunchfodrat, och då stod han minsann snällt i sin hage.

Men jodå, mycket riktigt. Igår fick jag en utförlig rapport av Gunnel, en av hästägarna i stallet, som hade sett det hela på frontparkett. När hon var på väg ner mot hagarna ser hon hur G leker med granstammen som ligger kvar i hans hage sen i julas. Han fick upp den mot tråden vid ingången på nåt vis, varpå tråden gick sönder vid en sektion mellan hagstolparna. Det är ju dubbla trådar mellan hagarna, så Grizzly tog sig mao inte ut helt lös, utan till den mellanliggande gången – mot hag-grannen Cazall. En stund hade de stått och ”munhuggits” och busat över tråden, men sen när Gunnel närmade sig hagarna satte Grizzlan av i full fart längs gången, och där finns INGEN plats att vända. Gunnel befarade det värsta, men hoppades innerst inne att G skulle vara klok nog att backa tillbaka…  Den enda tänkbara vägen och sättet därifrån utan att förstöra båda hagarna. Men inte då… inte ”kloka” Grizzly. 😉 Han stod där, mitt i gången, helt stilla, och hade väl på nåt vis uppmärksammat att han satt i en rävsax. Fråga mig inte hur, men POFF under dojorna, och Grizzly hoppade, från stillastående, över båda trådarna in till Cazalls hage – utan att ens nudda tråden! Snacka om ”när man får oväntat besök-upplevelse”- för Cazall!

Allt gick trots allt drama ändå bra, inga skador på hästar och bara en kort trådsektion vid ingången att laga på Grizzlys hage – så det var så snabbt fixat att jag inte ens märkte det när jag kom till stallet där vid lunch.

”Vilken hopphäst du har, Elaine” sa Gunnel till mig igår, haha. 😉 Hm… en akrobat må jag säga att han är i alla fall. Min lilla busiga Fläck. ♥