3 år tillsammans

Med honom har jag alltid ett smile från öra till öra. Nästan alltid. 😉

Tänk att vi redan hängt ihop i tre år. Grizzly och jag. Jag hoppas såklart på mååånga år till tillsammans! Även om det går sakta, så går det säkert framåt för oss tycker jag. Även om vi den här säsongen tävlat väldigt lite, har vi ändå nått de mål jag hade hoppats på i år. Vi har debuterat 90 cm i hoppning och vi har ridit på godkända procent i dressyrens LB.

Jag är så stolt över min fläck, och snart påbörjar vi ett nytt kapitel ihop – i ny stad och nytt stall. Med ny klubb och nya stallkamrater. Det kommer nog gå hur bra som helst. Vi är ju tillsammans. 

För exakt tre år sedan idag. Första mötet med Grizzly, då en 3 år gammal liten fläck, när jag lastade av honom från lastbilen. 🙂

En Grizzly med feeling

Grizzlan var lätt både fram och bak idag. Det var ju roligt att komma ut efter en dryg veckas helvila sa han!

Eftersom Ida hängde med till stallet idag, tänkte vi slå två flugor i en smäll och ta med hundarna också på den lilla promenaden. Jag gick med Grizzly och Ida med hundarna. Men efter att Panda lyckades med en smitnings-manöver från Ida  -springandes mot en på tok för laddad Grizzlan, ja – då bytte vi snören för säkerhets skull, haha. Bus-Grizzlan och bus-Pandan. 🙂

En liten stund var han ute på lägdan, helt planerat. Vissa andra stunder inte så planerade… 😉

Men en glad Grizzlan och glad Idan trots allt. 🙂

 

Jag behöver inte fundera

Långhårig och smutsig, men ändå den finaste jag vet.

Tack vare min fantastiska mamma kom jag igår igång med packningen på bra sätt. Det värsta jag vet är finliret med att packa porslin, men det är fixat nu i prydligt system och i uppmärkta lådor. TACK mamma!

Själv rensade jag i massa papper och pärmar och fick sen ner det som klarade ”flytt-testet” ned i lådor. Likaså böcker, tavlor/ramar och annat smått och gott är nedpackat nu. Ikväll fortsätter jag med hundrummet och garderoberna. Och jag behöver ju inte fundera vad jag ska göra i helgen…  packa, packa, packa. Rensa, rensa, rensa. Tvätta, tvätta, tvätta. Packa, packa, packa. Stallet måste jag göra ett riktigt krafttag i så det bara är att slänga in i transporten nästa lördag.

Som det ser ut kommer vi att hyra en liten flyttbuss, så hela rasket får plats i en sväng norrut. Skönt!

Fortsatt vila

Även fast jag är nyfiken hur Grizzly ser ut i rörelse för dagen har jag ståndfast låtit bli att kolla. Det jag ser är att han går helt obekymrat till och från hagen, och värmen i hoven avtar mer för varje dag. Han är fortfarande något varm i sulan, främst på hovens insida. Men utsida hov känns kall igen. Han är torr och fin i benen och ser i övrigt pigg och glad ut. Jag ska kolla honom på lina antingen ikväll eller imorgon för att se att han faktiskt blivit bättre även i rörelse, men i övrigt är det sjukhage och fortsatt vila som gäller. Om det är en vrickning vill jag inte att han härjar som han kan göra, istället ska jag börja promenera honom för hand i kortare svängar om kvällarna om han ser okej ut vid nästa koll.

Hovarna kommer få sig en rejäl koll nästa vecka om jag får som jag vill, för jag har rekat möjligheten att få Grizzly nyskodd innan jag flyttar honom till hans nya stall. Därefter är det dags att leta en bra hovslagare igen. Gaah. Gruvsamt. Varför kan man inte ta med sig den man har? 😉

För övrigt kan jag säga att Grizzlan just nu är den mest långhåriga och smutsiga hästen som bor i Sundsvalls kommun, haha. Hua hur han ser ut! Men att duscha honom bara för skönhets skull känns onödigt (jooo Alexandra!) nu när det blivit kyligare om dagarna. Han ser ändå likadan ut nästa dag. Min lilla häst-gris. 🙂

 

Om ändå djur kunde prata

Nånstans gör det ont, det berättar Grizzly. Men exakt var det smärtar är tyvärr svårare för honom att förklara… :/

Oförändrat läge på Grizzly. Helt klart gör det ont nånstans och jag gissar fortfarande lågt vänster fram. Men igår var det riktigt märkligt, för direkt jag tog ut honom och skulle kika så såg han ganska bra ut! Elisabet var snäll och filmade och första par varven i lugn trav såg han i stort sett ohalt ut. Märkligt?! Sen kom det allt mer eftersom, och efter bara nåt varv var han lika halt som han visade på onsdag kväll. Nickande huvud och ovilja att springa. Så jag tog in honom och pysslade om honom lite till i hans nyspånade box. Något ökad värme i hov och insida kota på vänster fram. Men i övrigt fin och torr i benen. Ej heller nån ömhet nånstans muskulärt när jag kände igenom honom från topp till tå.

Han står i sjukhage nu om dagarna och jag avvaktar vidare med tät kontakt med vår hovslagare. Om det nu är en hovböld som spökar, vilket jag hoppas…

Om våra djur ändå kunde prata…

Tacka för oss?

Jag är rädd att Grizzly och jag måste tacka för oss för den här tävlingssäsongen. När jag igår kväll tog in Grizzly från hagen märkte jag att han gick lite konstigt, inte så märkbart på väg in från hagen – men sen när jag hade spolat av hans ben och skulle vända honom på stallgången såg jag det direkt. Det gjorde ont… Ingen svullnad, värme eller annat kunde jag hitta nånstans.

Så på med longerlinan och ut i paddocken för att kolla hur det låg till, och jo mycket riktigt, Grizzly var halt, ganska rejält. Han såg sådär ”halt överallt” ut egentligen, men jag är lur att det är vänster fram som spökar. Efter han stått inne i boxen en liten stund kände jag igenom hovarna igen, och vf var något varmare än de övriga hovarna. Kan det månne vara en hovböld igen? :/

 

 

Jag har haft sån himla tur

Jag kan inte se mig mätt på min häst. Jag är helt galet kär i honom! Tänk att jag haft sån tur att få äga världens bästa häst…

Det är precis lika med det här gänget, och de hundar jag haft tidigare i mitt liv. Tänk att jag haft sån tur att få leva med de här godingarna…

… och sist men inte minst, tänk att jag fick tur i kärlek också.

Lägg därtill världens bästa föräldrar och syskon, släkt och vänner.

Ja, jag har då haft en himla tur…

Älskar er hela högen! Ni vet vilka ni är.

Harmlös

Titt. Snällare och oskuldsfullare häst än såhär hittar man inte. 😉

Inte ett ont strå nånstans som ni ser va? Haha, Grizzlan ser verkligen harmlös ut. Och är det allt som oftast också som tur är. Det är bara det här lite kyligare halvåret som brukar ge honom lite extra studs i skorna ibland… 😉

Faktiskt så tror jag, och framförallt hoppas jag, att G kommer få mer utlopp för sin överskottsenergi och göra sig av med sina rävar bakom öronen på annat sätt nu när han framöver kommer gå tillsammans med kompisar om dagarna. Så han är luuugn och fiin och snäääll när jag kommer till stallet om kvällarna för att rida. Okej, ska vi säga så Grizzly?

Okej.

Över till nåt helt annat så påbörjade jag rensningen igår kväll. En klädbyrå fick sig en omgång och jag rensade ganska hårt. Skönt! Bort med sånt man inte använder. Jag hoppas få rejält med rensnings-inspiration nu till helgen både hemma och i stallet och i hundarnas rum, så jag snart kan lägga ut vad jag tänkt sälja och skänka undan.

Fler lite preliminära helgplaner är att försöka få till en fotodag på lördag, med hela familjen Faldarello! Som väderappen visar just nu KAN det bli några solstrålar över Sundsvall på lördag, så det håller vi tumme för. 🙂

Bad pony…

Ooops. Bad pony. Baaad pony…  😉

Förstå min nära-hjärtattack när jag sitter i bilen mot Oslo i godan ro, med peppande musik ljudande ur bilens högtalare och oblygt sjunger med i varje textrad när jag plötsligt får ett sms från Ida med bild på ett blodigt knä! Självklart kunde jag inte ringa upp direkt heller, för mitt i urskogarnas urskog hade jag noll täckning på telefonen! Gaah!? Vad hade hänt?!

Till slut gick signalerna fram och en skrattande Ida svarar i telefonen. Jodå, mycket riktigt. Grizzlan hade haft påhitt för sig och fått feeling… Bockningar som tydligen gjort att Grizzlans knappa 1,60 cm kändes betyyydligt högre om jag förstod Idan rätt… 😉  Till slut blev det en ofrivillig avsittning med ett trasigt och ont knä som följd.

Sorry och förlåt Idan…? :/

Hur det gick med Grizzly undrar ni? Sprang han hem? Över den trafikerade vägen? Påkörd? Gått omkull? Skadad?

Icke.

Han stannade nån meter intill Ida och gick ner i diket och åt lite gräs.

Bad pony…

 

Megarensning att ta tag i

Nu inför stundande flytt har jag ett riktigt bitigt mission att ta tag i. Jag måste rensa bland mina saker, både i stallet och hemma. Allt som har en tendens att ha smugit med och överlevt tidigare rensningar, men inte använts en endaste gång sen dess ska nu ryka. Bort med onödiga prylar! Det kommer innebära både stort och smått, gammalt som nytt.

Jag borde egentligen dra ihop nån form av hemmaloppis, men det kommer jag inte orka organisera… haha. Hästprylar ska säljas. Jag har dragit på mig på tok för mycket på de här tre åren jag haft Grizzly, och hans utrustning har liksom ”mognat fram” till det vi använder och trivs med nu. Resten behöver jag ju för tusan inte. Sälj!

Frågan är hur jag ska göra med hans tjusiga westernutrustning. Den har ju i stort sett bara nyttjats till att vara just det, tjusig. Jag har inte en endaste gång ridit i westernsadeln! Tränset däremot har jag väl använt så flitigt som… 3 gånger? Men, just tränset är minne från vår USA-resa också, så det vet jag att jag inte fixar att sälja. Hm. jag har många tankenötter att knäcka nu. Jag kommer helt enkelt inte ha utrymme för allt.

Nu har jag alltså identifierat behovet av en megarensning. Nu återstår bara verkställandefasen…  Eh, hjälp nån? 😉