Här om dagen fick jag en impuls att testa metallapporten med Fendi. Den vanliga apporteringen har gått så bra på sistone, så det gav mig lite push att våga. Här ovan ser ni ett litet filmklippsbevis på att hon griper den i alla fall! Det är mycket kvar, men det är skönt att ha börjat.
Ikväll har vi varit hos Tina och tränat, och båda tjejerna fick göra premiär på rutan. Det är skoj att presentera nya moment för hundarna, och utmaningen att få till rutan snyggt är nog alltid lite nervös. Men även här - vi är på gång!
I skrivande stund sitter jag och hostar och snörvlar om vartannat. Jag har åkt dit på en rejäl förkylning och mår rent utsagt tjyven.
Medan matten har sjukstuga, och inte har ork för några livliga äventyr, blir det små korta, lämpliga inomhuspass för hundarnas del. Jag har bestämt mig för att ta tjuren vid hornen och göra en insats på Pennys apporteringsträning. Hon har tidigare bjudit på nosputtar, tasskrafs och lite sådant smått och gott. Men att gapa över apporten har hon INTE alls velat.
Hon har som steg 1 fått lära sig att gapa över apporten, medan jag hållit den i handen. Men från det steget har vi liksom haft svårt att ta oss. Hon har inte alls velat bjuda vidare på att gripa tag om apporten när jag hållit i den. Oavsett hur jag försökt. Därför får apporten istället ligga på golvet och där har hon börjat bita lite smått i den, men knappt flyttat den ur fläcken. Här blev hon också kvar länge utan att börja bjuda på mer.
Men så idag tog jag Fendi till hjälp, och lät de konkurrera lite om att få lyfta apporten och få belöning - och det verkar ha hjälpt! Som klippet visar här ovan, så har hon idag börjat lyfta den från golvet i alla fall, om än bara för en kort sekund. Men jag är glad! Ett framsteg är ett framsteg, om än ett litet!
Å kära nån. Nu har jag skrivit på svamlande sätt från start till mål. Jag orkar inte ens läsa igenom vad jag skrivit. Jag skyller på febern.
Filmsnutt med en nedrans irriterande felstavning - väster istället för vänster! Ja, ni ser själva.
Efter gårdagens träning satte jag mig en stund med “gubbarna” på klubben - de som tillhör klubbens inventarier kan man säga. Det är mysigt att ta en stund för att varva ner och sitta och ljuga bort en kvart med många skratt.
De är helt överens om att jag borde lägga mer spår med mina hundar och träna “riktigt” och inte bara agility… ;) Men faktiskt så brukar jag ju försöka vingla till det på lite blandade områden! Lydnaden tyckte jag jättemycket om med min Gucci, men jag har som inte kommit igång med tjejerna ännu.. Det blir mer trix och små fjärrbyten och sånt när jag tränar lite smått inomhus. DET tänkte jag då försöka ändra på nu.
Så nyss har jag dammat av fotkommandot, och dessutom filmat spektaklet. Jag sade “fot”, och Fendi tittade frågande upp på mig som hon sa “går det att äta?”
Nu ska vi göra en liten insats på det här med lydnadsklass 1 i höst. Agilityn har vi låtit ta den mesta av vår tid, men nu när det vankas höst och så småningom vinter - så passar lydnaden än bättre in.
Den 3:e sept har Timrå lydnadstävlingar, så då tänker jag viga den dagen till att insupa inspiration och träningssug. Men tills dess fortsätter vi och dammar…
Jag måste rycka upp mig! Det känns som jag “vet” hur jag ska handla på ett okej sätt, men jag glömmer mig själv på banan. Jag tittar istället hela tiden bara på min hund som om jag inte litar på att hon gör det hon ska. Det gör att jag glömmer den enklaste av banor, jag rör mig inte, springer framåtlutad och jag springer inte på så det i sin tur ökar hundens fart. Och så vidare… Jag måste verkligen rycka upp mig på den fronten. Memorera banor ordentligt, bestämma mig för MIN väg på banan och vilka byten jag ska göra och sen se till att visa min plan tydligt (och fort) till Fendi. Hur svårt kan det va??
På Timrå brukshundklubb har Fendi idag gjort sin agilitydebut. Lyxigt nog var det dubbla hoppklass 1-lopp på den här tävlingen. Vi är ju inte klara med kontaktfältsträningen ännu, så hon var därför bara anmäld till hoppklasserna.
Mitt mål med den här helgen, hennes första tävling, var att starta - springa och ta några av hennes favorithinder så som tunnlarna och däcket - och sen springa av banan “som segrare” och belöna. En ren träningstävling. Men Fendi imponerade stort på mig idag, och första loppet gick hon runt med 15 hinderfel och andra loppet med endast 5 fel, då hon missade sista pinnen i slalom. (för er ej agilityinvigda, så är 1 hinderfel 5 poängfel - så en rivning, hindervägran eller fel väg i slalom blir 5 fel vardera)
Jag är SÅ nöjd över hennes debutdag och imorgon har vi ytterligare ett lopp som väntar oss. Då ska jag försöka gasa på henne lite mer om det går! Det var ändå stor skillnad mellan det första och andra loppet idag. Hon har fortfarande klart sämst fart på vanliga hopphinder, men det verkar bli bättre och bättre och det brukar ge med sig med mer självförtroende och erfarenhet.
Min dyra, fina, goa lilla Norpan! KÄRLEK.
Å jo, Penny hejade på för full hals från läktarplats hela dagen…
Tänk, så bra som jag är på att vara ledig, så skulle jag lätt kunna vara det på heltid - OM det vore bra betalt…
Hundarna och jag njuter av härliga semesterdagar, med skogsturer, joggingrundor, agility- och lydnadsträning och en massa soffmys. Ikväll var vi iväg och tränade lite agility igen. Fendi var lite mer i gasen idag än sist, men jag lät henne bara köra på även fast hon gjorde någon liten miss här och var. FRAMÅT vill jag bara att hon ska tänka just nu…
Vi har varit iväg och tränat agility igen, denna gång i sällskap av Maud och hennes border terriertik, Imma. Vi byggde en tokenkel liten rundbana, och jag tänkte visa ett litet klipp på Fendis runda. Jag hoppas verkligen farten kommer med tiden på henne, för hon tappar helt farten vid vanliga hopphinder. Däcket, tunnlar och slalom drar hon bättre på - men vanliga hopphinder, oavsett hur låga de är bromsar henne till knapp styrfart…
Jag ska försöka träna lite “frivilliga” hopp med klick och bara ett hinder, så som jag t.ex. gjorde med däckets inlärning. Sån träning brukar hon åtminstone gilla… Nåväl, fortsättning följer.
På positiva listan idag kom lyckade slalomingångar för båda tjejerna!
Sorry att jag tjatar ihjäl er med vår nybörjarslalom… men jag vill, som jag nämnt tidigare, spara dessa klipp här i bloggen som en träningsdagbok. Så vill ni inte kika, så är det ju lätt att avstå. :)
Ikväll lät jag Fendi testa sex pinnar för första gången i sitt liv. Jag satte upp 3 portar som fortfarande har lite extra mellanrum som ni ser, men vi tajtar till det mer och mer varje dag!
Penny fick också göra samma övning på lyckat sätt, men det fick vi tyvärr inte på film. Ikväll kommer jag somna gott!
Det har inte blivit någon träning alls i helgen, då all min tid har spenderats på Timrå brukshundklubb som ringsekreterarelev. Jag blev i alla fall godkänd både igår och idag, så nu är det tre aspiranttjänstgöringar kvar!
Nyss var jag ut och skojtränade lite, en lite väl oplanerad träning med båda hundarna lösa. Fendi gjorde vad hon skulle idag, trots kaoset, med fin attityd och det funkade fint med snörbollsbelöning! Precis som jag vill ha det!
Nu till veckan ska jag växla upp och öka svårigheten lite. Vi skyndar långsamt, men ska skynda lite fortare framöver hade jag tänkt.
Elaine heter jag och bor i Sundsvall. Min största hobby är hundar och alla aktiviteter som hör dem till. Inget nämnt, inget glömt.
För dagen har jag två tikar av den härliga rasen Shetland Sheepdog, och snart kompletteras flocken av en liten Border collie-flicka. Vi tränar lite blandat lydnad, agility och spår. Utöver det åker vi runt på landets utställningar när tillfälle dyker upp.
Tanken finns även att föda upp Sheltie i liten skala, men mina tikar är ännu unga och vi har ingen brådska. :)
