Groundwork och skogspromenad

imageFlexing från marken. Hästen ska nudda sin egen mage med mulen och får då ögonblicklig eftergift!

imageMan ska stå bak vid rumpan, och repet ska ligga över ryggen så man inte trasslar in sig i onödan. 😉

imageAll den här träningen är mycket avslappnande/mentalt lösgörande för hästen. De tuggar, slickar sig om läpparna och gäspar titt som tätt. 🙂

Vilken underbar första dag jag haft hemma med mina djur! ♥ Timmarna flög iväg som vanligt och jag stormtrivdes med att vara tillbaka i stallet och i skogen med hundarna. Bästa livet. 🙂

imagePå tur i skogen med min flock… och Ida. 🙂

Medan jag tog ett varv och mockade Grizzlans hage, följde han mig som vanligt som en nyfiken hund… G är så öppen och nyfiken i sin personlighet, och det är nog hans charmigaste egenskap tycker jag. Vi stod länge och bara gosade och kliades på varandra, och jag hoppas han var hälften så glad att se mig igen som jag var att se honom! 🙂

Grizzly fick sen använda några av sina nya saker, som repgrimman och ledrepet + no turn-bootsen. Allt satt som en smäck, yeey!

Jag och Ida tog våra hästar till paddocken och körde ett rent groundworkpass á la Downunder horsemanship. Vi är båda taggade från tårna nu efter den här resan, och den 3 dagars clinicen vi var på för Clinton Anderson.

Med Grizzly körde jag övningarna;

  • Desensitizing with stick and string
  • Backing up  (Tap the air, Wiggle walk, Marching, Steady walk)
  • Flexing on the ground
  • Yielding the hindquarters

Det är viktigt att balansera de sensitiserande och desensitiserande övningarna, så hästen inte blir FÖR känslig, eller FÖR ”bedövad”. När vi t.ex. står och piskar med sticken och stringen i marken intill hästen så ska den lära sig att inte reagera på läskiga ljud eller rörelser – en slags miljöträning för stabilare psyke och att hästen ska lära sig att vad jag som ägare än hittar på så är det inget som egentligen är farligt. Hästar utgår ju gärna annars från det eftersom de är flockdjur/bytesdjur som springer först och tänker efter sen. 😉

image

1. Stå vid hästens rumpa image

2. För ned handen och ”plocka upp” repet med två fingrar – fjäderlätt! (…är målet, mer tryck behövs såklart om hästen håller på och lära sig eller helt enkelt går emot trycket) image

3. För handen/repet mot ryggen, strax bakom manken, och hästen ska ge efter i huvud och hals och böja och dutta mulen i magen innan man släpper ögonblickligen. Här ser ni att Grizzly redan vid känslan att jag förde ned handen mot hans huvud började vända sitt huvud och gör övningen själv, linan hänger helt slak. 🙂 image

4. Dutt i magen och släpp, ge eftergiften, ögonblickligen!

Börja sedan om från 1. Flexövningarna är grunden till eftergift även uppsuttet. Man gör alltså på exakt samma sätt sedan, uppsuttet med tyglarna, en sida i taget. Som Clinton säger ”Lateral flexion is the key to vertical flexion.”

Även om man vill ha en stabil och orädd häst, balanserar man alltså upp det med att den ska vara så känslig för tryck – att oavsett om det trycket är så subtilt som att man vickar pekfingret framför hästen, så ska hästen reagera för det trycket/energin och t.ex. backa undan.

Hälsning hemifrån

image

Fick en hälsning hemifrån också idag… Saknar tjejerna SÅ mycket! Men de mår bra och lever loppan, så jag vet att det inte går nån nöd på dem. Likaså Grizzly får jag rapporter om och Anna och G verkar trivas tillsammans. 🙂

Full rulle

086 279Mina djur betyder verkligen allt för mig. ♥

Gårdagen gick i ett. Full rulle. Jag har bara haft ett halvår på mig att förbereda mig inför den här resan, men jag har knappt börjat packa… 😀

Mina djur har allt riggat nu inför de här två veckorna i alla fall. Igår fick hundarna var sin rejäl stund på trimbordet, och var lite extra noga med kloklippningen så de ska klara sig i 2 veckor. ♥ Alltså, jag börjar redan sakna dem…  och jag har inte ens åkt än! :/

Min fläckiga springare fick sig en skrittur igår i sällskap med Ida och Ia. Cirkus 30 minuter red vi och G känns pigg och glad. Idag ska jag ta fram några skrittbommar på ridbanan och först skritta honom för hand som uppvärmning upp till grannen, sen sitta upp och rida bommarna en liten stund. Sänkt huvud och höga benlyft, lugnt och kontrollerat. Hoppas jag. 😉

 

Not made of sugar

imageJag och Fendi under gårdagkvällens regnpromenad.

Två timmars pyssel med prinsen blev det igår kväll. Efter mockning och fix blev jag ensam i stallet, så jag lät först Grizzly gå och beta i cirkus en halvtimme, sen tog jag in honom och gav honom en lång och noggrann rykt. Att ha hela stallet för sig själv är sån lyx. Grizzlan stod dessutom helt stilla och bara njöt, inte minsta orolig även fast han var helt ensam utan sina kompisar. 🙂

Medan jag pysslade om honom fick han premiäranvända sina Back On Track-benskydd fram. Det står angivet att man ska vänja in användandet, så jag började med den stund jag stod och ryktade – innan vi gick på liten kvällspromenad.

imageGrizzlan i sina BoT-skydd.

(Alexandra, om du ser detta – så var det INNAN promenaden. Rengjorde hovarna efteråt, haha! 😉 )

Regnet började precis falla när det var dags för  prommis, så jag slängde på G sitt regntäcke lite snabbt och tog en kvarts promenad bara innan nattning.

Sen var det såklart hundarnas tur. Tur vi inte är gjorda av socker nån av oss. 😉 Vädret var trots allt behagligt utan blåst, så det var faktiskt ganska mysigt med lite kvällsregn över oss!

imageMin lilla liga. ♥

Semestermåndag

imageTjejerna poserade snällt vid en av Norra bergets söta stugor. Synd att jag inte hade min kamera med mig, men suddig mobilbild är bättre än ingen bild?

Eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta på kliniken, så hade jag tagit ledigt hela dagen från jobbet. Härligt med en semestermåndag bara sådär! 🙂 Inte mindre än 3 turer till stallet blev det, för både Ida och jag var överens om att vi ville kvälla våra hästar – så vi sparade därför mockning och fix tills dess. Vid lunchtid åkte vi en snabb sväng förbi stallet bara för att ge G hans första dos av Metacam. Inte så gott tyckte Grizzlan, men det gick i. 😉

Ida och jag tog oss sen en tur till Norra berget med hundarna, strosade bland de gamla byggnaderna och åt stans största glass. Mysigt!

image3 kulor vardera i olika smaker. En utmärkt middag. 🙂

Nu ser jag fram emot att äntligen få göra nåt med Grizzlan ikväll. En liten prommis väntar, och jag lurar på om jag klarar mig med repgrimma på honom eller om jag måste ta träns… Bara till och från hagen märker jag att G har lite överskottsenergi och feeling nu efter 1 månads långtråkig vila. 😉 Så glad att jag kan börja aktivera honom igen!

Stalljourslördag

image

De nya dynorna på möbeln fick godkänt av småtöserna!

(Okej, bilden är arrangerad… men Fendi låg faktiskt på plats ensam och myste sekunden innan.) 😉

Morgon- och förmiddagssysslorna i stallet är klara. Grizzlans sjukhage är utökad till en lite större, och hundarna har fått en av dagens promenader.

Jag och Ida har nyss suttit på min uteplats och ätit lunch i solen, och nu degar vi mest bara i väntan på att få energi till ryck nr 2. 🙂

image imageDet nya överkastet på plats i sovrummet. Kul med lite nytt! 🙂

Fendi, sluta skrämmas

fendi (2)Fendi, min lilla otursfågel. ♥ Men den här gången hade hon tur i oturen. Puh…

Kvällsrutinerna efter jobbet är inte sig lika längre. Med mer tid plötsligt tillgänglig har jag kommit in i en fas med att ”bygga bo” igen, haha. Ett par gånger per år får jag sån inspiration att piffa till min lilla lya med nåt, och hittills är det uteplatsen och sovrummet som fått lite kärlek. Uteplatsen har ni ju fått en sneek peak på, men jag har inte bestämt mig om jag ska bjuda in er i mitt sovrum, haha. 🙂  En vacker dag ska jag ge min soffa och mina fåtöljer ny klädsel också, men den dagen är inte här riktigt än. 😉

Susanne kom förbi igår efter jobbet och vi gjorde klar alla bokningar inför årets Stockholmsresa. Den 26-27 november är det dags för hästshow igen, och den här gången är det dressyr på schemat – både Carl Hester och Charlotte Dujardin ska vara med, och det får man ju bara inte missa! 😀

När jag kom till stallet mockade jag både Grizzlys box och sjukhage, sen lät jag honom gå och beta lite gräs en bra stund innan jag tog in och gjorde i ordning honom för kvällen. Lite Arnikaliniment över bogpartiet och lite mjukis-övningar på stallgången.

Efter stallet var det som vanligt hundarnas tur för kvällspromenad. När vi hade promenerat ca en kvart var olyckan framme för olycksfågeln, Fendi. Egentligen gjorde hon ingenting, men blev i ett otursamt ögonblick förbi-/påsprungen av Panda så hon ramlade omkull. Fendi skrek non stop och gjorde flera försök till att kliva upp, men hon kunde inte! Jag sprang fram till henne och hjälpte henne upp, i hopp om att hon skulle kunna stå själv – men nej. Hon slutade genast skrika när jag kom fram, men hon skakade som ett asplöv stackarn. Jag lyfte henne igen och bar henne mot bilen, efter några minuter testade jag att ställa ner henne igen (mest för att veta vad jag skulle säga till jourveterinären vid det samtal jag befarade måsta göra på vägen därifrån), lockade lätt på henne för att se om hon kunde använda sina fyra ben eller om i princip var förlamad i bakdelen. Jag hann tänka tusen tankar… Nej, Fendi stod där hon stod i en krummad, sittande och ihopsjunken stil och rörde sig inte ur fläcken. Så jag lyfte henne igen och bar henne tillbaka till bilen.

När jag fått in de andra hundarna i bilen testade jag ytterligare en gång att ställa ner Fendi. Det märktes att hon liksom var chockad, så jag tog fram en godis men hon ville inte ta den. Då är det allvarligt, tänkte jag. Mina hundar gör vad som helst för godis, och tackar de nej mår de inte bra. 🙂 Men jag hade lite is i magen och hukade mig ner ett par meter från henne, och bad henne komma – och förstå min lättnad och glädje när jag ser de små benen röra sig mot mig?! Hon tog ett par darriga steg, men tillräckligt för att jag skulle se att benen fungerade – så jag lyfte in henne i framsätet i bilen och for hem.

I bilen började Fendi liksom komma tillbaka i sitt sätt, chocken verkade lägga sig och jag kliade henne hela vägen hem. Just under resan låg hon ihopkrupen på sätet, men såg ändå rätt nöjd ut.

Sen fick hon ligga i soffan med mig resten av kvällen, och jag var SÅ LÄTTAD när hon plötsligt hoppade ner från soffan och sprang till vattenskålen. YES! PUH! Fendi, sluta skrämmas sådär… ♥

Simskola

020Ida, som annars brukar vara väldigt populär hos mina sheltietöser, var inte så poppis efter en ”påtvingad” simtur i lördags, haha. 😉

Penny brukar dock bli bästis igen direkt man bjuder på nåt ätbart.

032Gammal är äldst. Fendi hade bästa simtekniken för dagen, ja om man bortser från Panda.

057Panda simmar gärna och mycket, och helst efter boll eller pinne i vattnet. 🙂

064Sen möts hon upp av röda trippeln när hon går i land. 😉

079Mindy fick simma också, med fin teknik precis som sin mamma.

085

Här vet jag dock inte hur hon tänkte riktigt… 😉 Stranden var ca 1,5 meter bort, ändå valde hon att försöka ta sig upp på bryggan till mig, haha!

Ida fick ge en hjälpande hand. ♥

Det är jag själv som får ta på mig att jag fått badkrukor till hundar… (som vanligt bortser vi från Panda) När jag badar, badar även mina hundar. Tro om det blir nåt dopp för mig i år…?

En till liten röding

300

Vilket väder den här helgen bjudit på! Å jag älskar’t! Mina vita och myggbitna ben fick till och med se ljuset i helgen, även om de för dagen mest skrämmer omgivningen. Och igår fick hundarna bada i ån som jag lovat dem, men jag vettetusan vad som hände med kameran – för inte en bild gick att använda. Man såg knappt vad det föreställde, så nåt riktigt knas måste ha hänt. :/ Däremot smattrade jag några bilder när de lekte på gården i lördags. Titt Mindy, hon ser ut som en liten pälsboll fastän det just nu hänger nya lösa tussar från henne varje dag. 🙂

237Haha, inga pälsar i blom här inte… 😉 Men sötaste rumporna ändå! ♥

285Såg en till röding på lägdan efter promenaden, och hann precis ta en bild innan den försvann in i buskarna.

Medan jag närmade mig med kameran var det först två rävar, men den ene pös iväg tidigt och den här lille parveln uppmärksammade inte mig direkt så jag fick stå och beundra den i säkert nån minut innan han såg mig. 🙂