Penny lätt över det höööga hindret!

Fendi på väg genom däcket - ett favorithinder

Idag har vi tränat  i Klass Arena igen. Så bra hall för vinterträning! Varken hundarna eller jag halkar, och det är ljust och fint.

Jessica, som jag tränat med över jul - åker hem till Oslo nu igen och därför blir jag liksom utan träningssällskap. Att hyra hallen själv är varken roligt eller billigt…  Så söker någon en träningskamrat, hojta gärna till! Har man planerat sitt träningspass väl, så räcker en timme tycker jag med 2-3 personer.

Själv byggde jag en velodrom idag, med tunnlar som draghjälp i båda ändarna. Fendi gick betydligt bättre idag, och Penny var riktigt pepp! En skön känsla idag. Mer sånt please!

På valpfronten är det 2-veckors födelsedag idag. Jag har fått veta vad tikarna kommer heta i stamtavlan nu, och jag har därför nu ytterligare ett tilltalsnamförslag till den lilla…

Nice of you to Come bye Sparkling Sun  eller  Nice of you to Come bye Setting Sun.  Det låter väl lite som en Sunny, fast lite försvenskat “Sanni”?  Vad tycker ni?

Efter ett långt, alldeles för långt, agilityuppehåll - så har vi ikväll dammat av den roligaste aktiviteten av dem alla. Jessica hade tagit med sig en liten kombination som vi övade, där slalom var centrum. Jag tog det lugnt med båda tjejerna, eftersom det var så länge sedan sist - men särskilt Penny verkar ha saknat agilityn! Hon gick faktiskt över förväntan bra och henne känner jag gott hopp om och ska försöka lägga upp en bra träningsplan i vinter/vår för henne.

Fendi verkade sugen, men ville liksom mest köra det hon tycker bäst om… tunnlar. Självständiga Norpan är inte en helt lätt vovve inte. Men vi tränar vidare, redan nu på juldag är det dags igen - på samma ställe, med samma sällskap. Kul!

God Jul!

Shelties brukar vara matglada som oftast. Det mesta ätbart välkomnas in i deras långnäsor, men det i matväg som har mest power av allt på mina hundar - är korv. Så om de får välja sin lön vid “arbete”, så blir det just korv.

Ikväll har jag tränat fasthållande av föremål och använde idag en liten spårapport. Fendi fick hålla apporten stilla lääänge och jag varvade med att ibland putta lätt på apporten, och ibland locka (omvänt) med korv. Hon har verkligen fattat galoppen och lyckades duktigt, trots alla mina “haveriförsök”.

Pennys slant har inte riktigt trillat ner än när det gäller detta. Hon plockar i alla fall upp apporten, men släpper den nästan lika fort. Den hinner precis lätta från golvet bara. När jag har hållit apporten i handen, brukar hon bara bita kort och sen direkt släppa - och det ser nästan ut som hon köjs?!  (stavning på köjs?)  Det hon har börjat göra nu, istället för att hålla greppet stilla längre - är att liksom bita till ett par gånger istället innan hon drar undan munnen. De grå håren på mig blir bara fler och fler!

Nu på fredag och söndag har jag och Jessica bokat Klass Arena för att träna agility tillsammans. Det gäller att passa på medan hon är hemma på byn! SOM jag längtar!

Den lilla söta alien-vovven i rutan är Fendi, om ni undrar.

Om jag ändå kunde bestämma mig vilken metod jag ska använda mig av vid inlärning av rutan. Tramptarget? “Lura” med leksak? Godiskopp i rutan? Lära hunden söka mitten från olika håll? Börja sända direkt från avstånd eller från nära håll?  Ja, funderingarna är många.

Vem man än frågar, så verkar alla ha olika små varianter av inlärningen. Jag vill ju att hundarna ska känna sig säkra och alltid springa RAKT ut och in i rutan, i full fart. Hur gör ni? Tips?

Imorgon är det torsdag, och då väntar träning hos Tina igen. Gissa vad vi ska träna…

Här om dagen fick jag en impuls att testa metallapporten med Fendi. Den vanliga apporteringen har gått så bra på sistone, så det gav mig lite push att våga. Här ovan ser ni ett litet filmklippsbevis på att hon griper den i alla fall! Det är mycket kvar, men det är skönt att ha börjat.

Ikväll har vi varit hos Tina och tränat, och båda tjejerna fick göra premiär på rutan. Det är skoj att presentera nya moment för hundarna, och utmaningen att få till rutan snyggt är nog alltid lite nervös. Men även här - vi är på gång!

Jag och Fendi, vid tidigare träningstillfälle. Foto: Anna Åström

Här har ni en matte som kommer sova gott inatt. SOM jag är nöjd med båda tjejerna efter kvällens träning! Fint sällskap hade vi också av Anna och Erik, med två av deras Border collies.

Penny var verkligen fokuserad idag, och gjorde fina framsteg i fria följet. Hon fick också göra en tävlingsmässig inkallning, och hoppet likaså. Fint! Avslutningsvis övade vi lite på fjärrdirigering, med ett litet test att gå ifrån henne 1 meter och göra ett ligg/sitt-byte. Också fint!

När det väl blev Fendis tur, hade hon mycket störning i form av ett helt gäng grundlydnadskurs-ekipage som beträdde planen intill. Med Fendi, peppad från tårna, började jag med att träna lite på fria följet. Jag testade idag att lägga in både lite språng marsch och sakta marsch, och jag tyckte det funkade fint för att vara första gången. Norpis fick också, precis som Penny, göra tävlingsmässig inkallning och hopp - där jag inte kan anmärka på något faktiskt! Full fart, rak ingång, och sötaste attityden på byn.

Så till kvällens största mattelycka, apporteringen. Jag bad Anna hjälpa oss att komma fram med apporten, så det skulle bli så tävlingslikt som möjligt och Fendi utförde 1:ans moment på fint sätt.

Men så gjorde jag “en Elaine” efter det… Fendi har inte, än, fått träna på 2:ans apportering. Men ikväll bara chansade jag och kastade iväg apporten, och kommenderade Fendi att hämta. Full fart, fint gripande, och full fart in! Men på första försöket släppte hon apporten strax framför mig. Då testade jag en gång till, och med ett fotkommando som hjälp - fixade hon även ingången och överlämnandet! Duktiga Fendi! Jag är så glaaad!

Vi avslutade träningen med en platsliggning. Jag med Fendi, och Anna med sin Sirius. De fick ligga i 2 minuter, och allt kändes lugnt och fint. Tack Anna och Erik för en fin träningskväll!

Här skrivs det inte flitigt för dagen. Orsaken är att jag tycker dagarna ser likadana ut hela tiden, och därför liksom inte har något särskilt att berätta.

Idag har vi i alla fall varit och tittat på klubbens, för året, sista lydnadstävling. Mååånga startande ekipage och många jätteduktiga! Verkligen hög kvalité på klass 1, där 10 av 14 startande ekipage fick 1:a pris. Den vinnande hunden, en härlig Golden retriever, gav mig verkligen inspiration och var en fröjd att se på plan.

När prisutdelningen var klar, fick mina tjejer lite träning också. Penny är inne i lite av en trotsålder tror jag… och vill gärna göra lite som hon vill med sin lilla nyfikna näsa. Men jag känner ingen oro, för vi har all tid i världen att träna vidare.

Fendi var väldans pepp och gjorde mig nästan gråtfärdig av stolthet. Den hunden har kommit så långt i mina ögon. Den hunden som jag knappt fick “tam” till hon var över året gammal. Men nu är vi på god väg att bli ett riktigt team, och jag ser fram emot nästa säsong -för då är det vår tur att beträda tävlingsplanen.

Och när jag blickar framåt mot nästa säsong, mao våren 2012 - så kanske det är mer än lydnadsdebut som väntar flocken…  

Fendi med mattes vante. Stolt som en tupp! Eller öh… en höna?

Här har Penny lagt sina vantar på vanten…

En semesterdag så här en helt vanlig fredag, är inte alls dumt. Jag kände redan igår på jobbet att jag inte hade fullt pulver i energi, så för att vila upp mig med lite långhelg - lyxade jag till mig med en  extra ledig dag. Jag har nyss varit ute med hundarna i skog och mark i drygt en timme. Vi gick inte alls långt idag, eftersom jag mår som jag mår. Men hundarna har busat och sprungit non stop, medan matten suttit på huk och fotograferat.

Vips märkte jag att Fendi hade min vante i munnen, som hon på smidigt sätt stulit från min ficka. Hon är en effektiv och duktig liten tjuv minsann. Hon älskar att stjäla värdesaker… Det är inte för inte hon kallas Norpan ibland!

Tittut!

Det känns som vi gått in i den sista månaden av “min period” nu. Den sista månaden utan snö… Jag är stormförtjust i vår, sommar och höst - men vintern, not so much.

Till helgen väntar först en SKK-utställning här på hemmaplan, i Nordichallen. Jag har bara anmält Fendi i år, för Penny har precis börjat komma tillbaka efter riktig juniorfällning. 66 anmälda i rasen, så det blir som vanligt stor konkurrens.

För övrigt hoppas jag på en fin träningsmånad. Vi har börjat göra riktiga framsteg i lydnaden nu på sistone, och all träning känns så skoj. Hundarna verkar tycka likaså, de riktigt lyser av glädje när det vankas träning. Tur det!

Hur var det nudå? Efter Oktober kommer väl julen direkt, och sen blir det April? Okej, då säger vi så.

Jag har världens bästa hobby. Punkt slut.