Min tur att bada… Mot Kreta!

Under långhelgen vid Nationaldagen fick hundarna återigen ta sig ett dopp. En favoritsyssla, åtminstone om man frågar Panda. 🙂 Småtöserna springer mest och badar tårna (möjligen lite lika deras matte där…) och hejar på Pandan – som alltid går all in i allt hon gör!

Imorgon, söndag 11/6, på Idas självaste 20-årsdag – åker vi för en veckas sol, bad och äventyr på Kreta! SOM vi längtar!

Vi får se hur uppkoppling ser ut under resan, men kan jag och får feeling – så håller jag den här sidan uppdaterad med lite sneak peeks från vår resa. 🙂

Må gott så länge!

Idag är ingen vanlig dag

… för idag är det Fendis födelsedag! ♥

8 år och beter sig som oftast som yngst i flocken. 🙂 GRATTIS Norpan!

Till nåt helt annat. Jag är lur på om det varit fullmåne inatt. Jag kunde INTE sova. Jag har vänt och vridit mig hela natten och känner mig överkörd idag. Träningsvärk vaknade jag med också, en rejäl sådan – men det är bara lite skönt att känna att man faktiskt gjort nåt. 😉 Inför tävlingssäsongen med Grizzlan har jag bestämt att jag måste bli starkare och få bättre flås själv, så därför har jag så smått börjat styrketräna lite hemmavid igen, och ska försöka göra ett ryck att börja springa med hundarna om kvällarna igen. Det är skönt när det är gjort, men tusan sån uppförsbacke det är att snöra på sig skorna och ta sig ut… född latmask som man är. 🙂

Grizzly fick en vilodag igår med en lång stund med spikmattan på ryggen och ompyssling på kvällskvisten, innan vi sa gonatt. Ikväll tänkte jag ta en uteritt på honom och hoppas jag får nåt sällskap! Any takers?

Mitten av april

Fendi och jag hade i alla fall en skön stund på sofflocket i söndags. ♥

Nu har jag gått och ställt till det sådär igen. Sådär att varje helg framöver är uppbokade och jag nästan inte kan se framför mig en dag som jag får ta som den kommer. :/ Visst, mycket av det som är planerat är roliga och självvalda saker, och sen lite stalljourer och jobb som funktionär på det. Nånstans där i mitten av april ser det ut att klarna upp i kalendern.

Dessutom blev det nyss klart att jag i slutet av mars åker ner på en 2-dagars tripp till Malmö och Köpenhamn. En jobbtripp. Sånt kan ju alltid vara lite roligt, som omväxling sådär – men det ställer till en hel del pusslande innan man får ihop hästvakt två dagar, och än värre – hundvakt åt fyra hundar i 2 dagar…

Idag behöver jag hjälp med tumhållning. Faldarello Wagon (min bil) ska besiktas, och jag är som vanligt nervös över det. Måtte den gå igenom prickfritt igen. 🙂

2 minuter

Hm… I wonder who’s guilty? ???? #shetlandsheepdog #sheltie #bordercollie #instadog #whodidthis ?

En video publicerad av Elaine Rodin (@elainerodin)

2 minuter tog det innan den nya leksaken tappade sin ena fot. Vi får se hur stackarn ser ut efter en hel vecka? :/  Såhär är det varje gång de får något nytt. Alla ”lösa” delar ska bort liksom, haha. Hm. Måste kanske boka tid för dem hos nån hundpsykolog. 😉

Det enda som återstår att klura ut, VEM är den skyldige?

 

Högtryck efter sheltievalpar?

Mindy och Fendi, dotter till vänster. 🙂

Även fast jag bara haft en enda kull, men en endaste levande valp – som jag dessutom behöll själv, så är det lite roligt att folk hör av sig titt som tätt och är nyfiken just på mina tikar – och NÄR jag ska ta nästa kull. Om jag det visste. 🙂

Senaste par veckorna har jag fått flera mail, ett par telefonsamtal och sms, samt förfrågning via Facebook med intresseförfrågningar. Undrar om det är ”sheltievalpsbrist” just nu tro? Jag följer en del grupper i sociala medier och läser ganska ofta inlägg om människor som letar valp. Och särskilt de som tänkt köpa en sheltie för första gången, och har alla önskemål uppradade om meriter, kön, utseende och mentala egenskaper…

Avel är ingen exakt vetenskap, och valpar/hundar är inga förprogrammerade maskiner. Det kan dyka upp både det ena och det andra i en kull, med stora skillnader vad gäller t.ex. storlek och personlighet – även om man hållit tumme och planerat för fem små blivande utställningschampions. 😉 Det är något som är svårt att förklara för de som är ny i sheltierasen tycker jag. Det är inte som att själv få välja en schäfervalp ur en kull på 10 valpar. Man har liksom TUR om man får köpa en sheltievalp, eller hur? Så var det för mig, och jag har haft tur som skapat bra kontakter inom rasen innan det var dags för nästa valpköp.

Något jag alltid gärna tar mig tid är att prata om just de mentala ”meriterna”, som många efterfrågar och t.o.m. har som krav. Föräldrarna ska nämligen vara  meriterade i lydnad och/eller agility så man vet att det trillar ut bra blivande träningskompisar i valplådan. Hm… för att ta ett exempel. De bästa träningsshelties, om man nu får kalla det så en stund, som jag nånsin haft är Gucci och Mindy. Men Mindy har jag inte haft tid och/eller motivationen att tävla med, än åtminstone – så hon är vid snart 3 års ålder helt omeriterad på den fronten. Det betyder inte att hon inte har de bästa egenskaperna för träning. Hon är den första tik jag har som älskar lekbelöning i form av dragkamp med leksak, bollar och karameller lika mycket, och batteriet tar liksom aldrig slut. Hon är som en mini-bordercollie att träna. Fendi och Penny får man knappt att röra sig ur fläcken utan ett helt köttbullspaket, haha! Ändå är t.ex. Fendi den mest meriterade av mina tikar inom såna grenar, även fast hon helt klart är den mest svårtränade hund jag haft genom alla mina år som hundägare. (sen -1997)

Enligt mig är lydnads-, agility- och andra såna tävlingsmeriter MINA meriter, TILLSAMMANS med mina hundar såklart. 🙂

Jag har helt klart en förhoppning om att kunna para nån av mina tikar på nästa löp, dvs. mest troligt till sommaren/sensommaren. Men jag vet att jag sa så inför 2016 också, och det fungerade helt enkelt inte då. Jag vill inte bara ta en kull, bara för att ta en kull. Jag vill göra det absolut bästa jag kan för tiken, och valparna. Vara närvarande och ha tid för det. Jag håller tumme lika mycket som ni som väntar på valp…

Åren går!

Fendi (Lundecock’s Be Bop A Lula) och Penny (Yosemite’s Scarlet Pepper Berry), mina ”gammtöser” som blir 8 resp. 7 år lite senare i vår.

De var ju nyss valpar?! Åren går, det är tydligt det.

Bilderna här ovan är tagna förra veckan i nysnön. Tycker båda ser unga och fräscha ut än så länge i alla fall, endast liiite begynnande grånos, men inte mycket alls. För mig är det bara välkommet, för gamla hundar är bland det finaste jag vet. ♥

Snöodjur

Penny Pralinlady står ofta och tittar på, och undrar vad resterande medlemmar i familjen har för sig egentligen… 

… när de härjar och för liv i snön över nån gammal trasa. Barnsligt! 😉

Panda

Mindy

Fendi

Mittuppi allt stök här hemma, blev det lägligt att ta en buspaus i snön med pigorna. Penntrollet tittar på, medan de övriga härjar allt dom kan. 🙂 Den nyfallna snön är SÅ välkommen av alla, inklusive Penny! Men att springa efter nån trasa bara sådär, mnja, det är inte hennes melodi. Annat är det när det vankas nåt ätbart, DÅ är Pennan först och störst, vildast och galnast. Lite som Ferdinand med hans blommor. Penny Ferdinanda Rodin? 🙂

Jag väntar tills efter insläpp med att åka till Grizzly. Jag vill hellre att han får ut och röra på sig igen i eftermiddag, innan kvällningen, för nu när snön lagt sig som ett ljust täcke överallt – så är det inte lika ”panik” att hinna till stallet innan solen går ner. Desto fler utetimmar för G desto bättre, tänker jag. 🙂

Summering säsong 2016

Mindys utställningsdebut i Nordichallen. Första gången kennel Faldarello representerades i en utställningsring! Heja oss. 🙂

Om jag ska försöka summera säsong 2016 så går det för hundarnas del väldigt snabbt. 😉 Nån utställning för mina töser, men inga direkta resultat att skryta med. Är i alla fall glad att jag äntligen fick läge att visa Mindy på Nordic-utställningen! Och ännu gladare att hon skötte sig så fantastiskt bra för att vara hennes första riktiga utställning, så med henne ser jag fram emot säsong 2017. Just nu fäller hon nåt kopiöst, och hon har liksom hittills inte följt nån slags rim och reson i när hon behagar fälla. Det blir att anmäla efter dagsform, och hoppas att vi kan tajma några utställningar i vår närhet. 🙂 Detsamma gäller för Penny, det där sista certet må väl trilla in nån gång kan man hoppas? Men utan att visas ramlar inga cert in, det är ett som är säkert. 😉 Så med det i tanke har hon en fantastisk utställningskarriär hittills ändå, så lite som hon faktiskt är visad.

Fendi och Panda har gått hela säsongen utan nån form av tävling, men jag tror inte de är ledsna över det. Det är bara jag som fortsätter önska att jag hann med ett mer aktivt tävlingsliv med hundarna bredvid tävlingslivet med Grizzly. Det är liksom svårt att få till träning och tävling samtidigt som man heltidsarbetar. Var sak har sin tid, och i många år har hundtävlingarna varit prio 1 för mig, men som just nu får ge plats åt hästtävlingarna istället. Som det ser ut idag åtminstone. 🙂

Och så Gricius Grizzly Rodin af Faldarello då. Hur har hans säsong 2016 varit? Jo, ganska lugn, men vi har faktiskt uppnått våra säsongsmål som jag satt upp! Tro det eller ej, haha. Många gånger tycker jag vi står och stampar på samma ställe, men sen G kom till mig har vi haft långa perioder av ofrivilliga vilor och träningsstörningar. Ja, så som det är att vara djurägare, absolut. Men ändå har vi de perioder vi kunnat träna på bra sätt tagit oss sakta men säkert framåt.

Tävlingsdebut i hoppning, lokal 80 cm i Njurunda i juni. Heja oss!

Vi har debuterat i tre (!) officiella grenar, dvs. hoppning 80 cm, dressyr LC:1 & LB:1 samt LC Working equitation. Grizzlan är blotta 5 år gammal och vi har all tid i världen på oss. Vi lär oss MED varandra, och då får det lov att ta lite längre tid för oss. Det är helt okej för mig. 🙂 Det är den utvecklingsresan jag tycker är roligast! Visst, han räknas som 6-åring om bara några veckor – men så pass sent som han är född på året (juni) så är han i min värld en 5-åring några månader till. 😉

Dressyrdebut, LC:1 på Sundsvalls Lantliga RF, i juli. Heja oss! Och senare debut, LB:1, i Jättendal i oktober. Heja oss!

Jag jämför oss inte heller med ”var en 5-åring ska ligga” i utbildningen för åldern. Dels för att Grizzly redan från start reds in ett år senare, och för att vårt första år tillsammans var ett rent bara-lära-känna-varandra-år med uteritter. Noll målinriktad träning. Vi har tiden på vår sida och har m.a.o. ingen brådska alls. Vi ska ha roligt, vad vi än tar oss för! 🙂

Och slutligen debut i WE, LC Njurunda RF, i oktober. Heja oss!

Se bara på den här bilden. Vår absolut första lilla utflykt tillsammans i slutet av september 2015, en bebis-P&J i Kovland, Grizzly 4 år. Så lite drygt 1 år sedan bara. Titt så oskuldsfull och GÖLLIG han ser ut!? ♥ 😀

Snart tänkte jag sätta målen för säsong 2017 på pränt, för er som vill se det förutom jag. 😉