Magisk känsla med glädjetårar

Piff och Puff, tillbaka i stallet tillsammans och på våra hästar – om så bara för en dag. 🙂

En magisk dag! Igår fick jag, äntligen, sitta upp på min fläck igen efter ett LÅNGT riduppehåll! Egentligen har jag inte fått grönt ljus för det då jag helst ska vänta lite till innan jag gör nåt som kan innebära ryck eller bli för tungt (vilket man inte alltid bestämmer själv när man rider, haha) och jag har heller inte gjort någon efterkontroll än – men jag fick feeling och kunde helt enkelt inte hålla mig längre. Jag vet att en del är uppe i sadeln mycket snabbare än så efter förlossning, men efter ett snitt tror jag man väntar lite till. 🙂

Jag kom i mina ridbyxor vilket kändes som en seger i sig, haha! Men några ridskor hade jag inte ens med mig, så jag fulred i gympadojor…
Bästa utsikten!

Grizzly var snäll och trygg och vi hade så skoj av att Ida red bredvid med sin lilla 2-åring som hon håller på att rida in. Tredje “ridturen” med ryttare! Det blev bara en kort skrittrunda, men jag njöt varje sekund och kunde heller inte hålla tillbaka ett gäng glädjetårar a la Lilleskutt när vi red iväg. MAGISK känsla!

Grizzlan försöker sträcka på sig allt han kan för att se högre ut än hans lille”bror”, Manne. De är bra precis lika höga i manken idag, men om ca 15 minuter har Manne växt om och förbi! 😀
Grizzlys mage kommer han nog dock aldrig att växa om… Men nu börjar träningen och både min och Grizzlans gravidmagar ska bort. 😉

Arwin och hans mormor var med i stallet också men lillfisen sov igenom det mesta som vanligt. 😉

Ikväll ska vi bygga upp en bebis-löshoppnings-bana och Grizzly ska få vara läromästare över bommarna. Han ska absolut inte hoppa utan bara lugnt trava över bommar ett par gånger för att visa vägen på tryggt sätt till Manne. Han har ju börjat lågstadiet nu inför 3-årstestet till våren!, så mycket ska läras lille Röd! 🙂

Lättat på trycket

Arwin och jag här om dagen. 💕

Nu är jag tillbaka i Ö-vik sen ett par dagar, men på måndag åker jag och Arwin till Sundsvall igen. Jag har hästaktiviteter inbokade om kvällarna måndag till onsdag så vi får öva att få ihop vår vardag framöver när Grizzlan flyttat norrut igen. ☺️ Vi ska bl.a. bebis-löshoppa Idas unghäst, och jag ska kanske testa sitta upp på min fläck! Blir spännande hur pass nybörjare man kommer känna sig och hur pass core-stödet är ur ”funktion” efter graviditet och kejsarsnitt. Heja mig. ☺️

I torsdags var jag till sjukhuset i Sundsvall och fick hjälp att ”lätta på trycket” i min tutte, haha. Det var något som skulle ha platsat i programmet Body Bizarre, alternativt någon dålig skräckfilm. Hua vad som fanns därinne! Och än är det inte över, men som tur är känns det något bättre och de vill att jag förlänger kuren av antibiotika. 6 rör tömdes, av var… ”Det här kan kännas”, förvarnade läkaren mig. Jotack…

Dubbelfel

Lillfjärten har hittills varit snäll på resa. Jag H O P P A S han är lika snäll imorgon då jag åker själv med honom till Sundsvall. Ja, och så mina fyra hundar såklart. 😉

Det har varit fortsatt aj Aj AJ de senaste dagarna. För tre dagar sedan fick jag ge upp amning på ena bröstet och nu har provsvaren kommit. Jag har dubbelfel som orsakar mitt onda, både fyllda/stora cystor som spänner och är blockerar, OCH en infektion. Infektionen har jag precis påbörjat behandling av i form av en 10-dagars antibiotikakur, och på torsdag ska jag få göra en mammografi på sjukhuset i Sundsvall. Det tajmas bra med mina redan planerade Sundsvallsplaner i alla fall, så vi åker hem till Ö-vik direkt efter det på torsdag. Jag hoppas jag får bra hjälp nu för jag har så g a l e t ont så det är löjligt, hela tiden.

Jag har hunnit boka in några dejter nu under de här närmsta dagarna och det känns jätteskoj att få träffa vänner som jag inte träffat på länge. De jag inte hinner träffa, men som hojtat till om att gärna träffas – hoppas jag kunna träffa veckan därpå istället då jag mest troligt gör samma sak och är i Sundsvall några dagar. 🙂

Det blir lite spännande att åka iväg själva för första gången, särskilt eftersom jag inte direkt är i toppform och har värk – men det ska gå. Jag får ju bra hjälp om dagarna när jag väl är framme. Arwins mormor sitter gärna och gullar med honom alla chanser hon får. 🙂

Det är bara för Arwin att vänja sig med såna här tripper, för vi har ett fullspäckat helgschema framöver med USA-besök och road trip till Stockholm i slutet av månaden. Heja oss!

Dags för liten road trip och tuttutredning pågår…

Bad Ida om en “fin bild” på min fläck här om dagen och fick denna, haha. SÅÅ fin! 🙂

Ikväll rullar vi ner till Sundsvall och imorgon får jag ÄNTLIGEN träffa Grizzly igen! 🙂 Med andra ord får Arwin träffa sin storebror för första gången. Inte ett öga kommer vara torrt. (inget av mina ögon i alla fall) 😉

Igår var jag till BVC för första kontrollen av min onda tutte. De tog en odling för att kolla om jag eventuellt har nån infektion i bröstet, men jag får vänta några dagar på provsvaren. Idag ska jag på ytterligare en koll hos specialistmödravården för att utesluta att det inte är mina cystor i det bröstet som blivit “aktiva” igen och spökar.

Tack för alla tips ni kommit med! Amningsnapp har jag redan, men det är något annat lurt tyvärr. Det har bara blivit sämre de senaste par veckorna, så det känns bra att jag får hjälp att kolla upp det ordentligt nu. Hoppas få bra hjälp bara de hittar vad som är knas. 🙂 Tills dess är det bara att bita ihop, då de vill att jag ammar så mycket som möjligt från det bröstet tills vi vet mer. Jippie! 😉

Håll tumme för Grizzly hos veterinären imorgon!

Vill amputera om möjligt…

Bild av mig och lille Arwin efter ett bad. (Vilket föranleddes av en riktig bajsfest a la Arwin…) 🙂

Vi har en händelserik vecka framför oss. Imorgon fyller lillfisen 1 månad! 🙂 Det känns inte som det redan gått en månad sen förlossningen, men på nåt vis ändå som han varit med oss mycket längre.

På tisdag kväll åker vi ner till Sundsvall, vilket blir första längre bilresan för Arwin. Hoppas det går skrikfritt… Vi vill vara på plats så att vi har närmre till Gnarp och Grizzly när vi ska lasta och åka till Bergsåkers hästklinik för vårt återbesök på onsdag.

Sen på fredag är det dags för BVC igen och även en kontroll av läkare. Jag tänker själv passa på att höra om det är nåt riktigt knas med min ena bröst… Det har helt klart gjort ont att amma i början, med sår och annat mysigt som gör att man får bita ihop vid varje amningstillfälle. Men nu har det växlat upp till en nivå som jag inte står ut med, på ena bröstet. Jag skulle gärna amputera hela vårtgården! Gaah! AJJE så ont det gör, hela tiden. Nån som har tips? (har redan testat att smörja med bröstmjölk, lufta, Purelan-salva osv. Och jag har inte mjölkstockning där, så det är nåt annat som spökar.)

Tuttchock och dags för comeback

Titt småtårna! Vuxnas fötter håller jag mig helst undan, men spädbarns fötter är bland det sötaste jag vet! 🙂

Dagarna rullar på och det är knappt att jag håller koll på veckodag längre. Eftersom dagarna och nätterna flyter ihop i mångt och mycket i vaken tid så blir jag lite dagvill. 😉

I fredags blev Arwin tre veckor gammal och allt går fortsatt bara fint. Jag har tagit mig ut på allt längre promenader så nu fixar jag uppemot en timmes promenad i alla fall, i hygglig takt. Jag har aldrig varit nån som direkt satt hastighetsrekord på prommisar tidigare heller. 🙂 Nu har jag börjat så smått att lägga tid på min egen comeback efter snittet och graviditeten, så än så länge är det promenader och magövningar med hjälp av Mammamage-appen. Det är ingen träning direkt utan mera andningsövningar så man lär sig hitta och aktivera sina magmuskler igen.

Fendi gillar amningskudden och vill ha en egen säger hon…
Tuttchock! 😉 Den här bjuder jag på, för jag tyckte Arwin var så galet söt på den här bilden – tagen direkt efter ett bad och inlindad som en burrito i sin badhandduk. 🙂

Snitt-såret ser jättefint ut! Däremot så bränns det som tusan ovan och kring snittet, vilket jag tror är nervskador som försöker repa sig. Vissa områden är det precis tvärtom, där har jag ingen känsel alls. Mysko känsla.

I helgen har Arwin haft besök av sin morfar och bonusmormor! Mera fina presenter till Arwin, som redan är aningens bortskämd. 😉

Grizzlan då? Jo han har fått nya skor och mår prima tillsammans med sin kompis, Manne. 🙂 Jag längtar som en tok efter honom och vet inte om jag kommer klara att vänta ända tills 4/9 då det är dags för återbesök hos veterinären…

Kusinträff, utflykt, ny hagkompis och besök på BVC

Grizzly och Manne, Idas unghäst, är nu nya hagkompisar! 🙂

Grizzly har fått en ny hagkompis och det är ingen mindre än Idas fina unghäst, Manne. Hittills har det gått jättebra, så jag hoppas de håller sig från alltför mycket bus tills G ska på återbesök hos veterinären. 😉

Bilderna på Grizzlan fotade av Ida och/eller hennes mamma Helene. Tack 🙂

Dagarna rullar annars på och vi har i helgen haft besök av min bror med sambo och Arwins lilla kusin, Manfred. 🙂 Vi har också varit ut på vår första lilla utflykt tillsammans i söndags, till ridklubben! Så skoj att få se lite hästliv igen och dessutom träffa ett par av mina gamla stallkamrater från Sundsvall som var här i Ö-vik och tävlade.

Idag har vi också varit på vårt första besök på BVC. Arwin går upp bra i vikt och följer sin kurva fint. Skönt! Nu är det bara för mamman att mata på… 🙂

Nyblivna kusiner, Arwin och Manfred. 🙂
Susanne och Cazall red fint i MSV A:1 på dryga 64%
Ingela och hennes Mary Lou red ihop dryga 61% i LA:4

Tusen tack igen, Ingela och Susanne, för Arwins söta present!

På bättringsvägen och första badet

Arwin ville inte visa sig naken här, så det respekterar jag. 🙂 Här är han dock precis nybadad för första gången i sitt liv och nöjd att ha krupit i en mysig pyjamas inför natten. Att bada fick 5 ballonger av 5, sa Liten!

Sen i lördags har jag känt förbättring för varje dag som gått. Jag har fortfarande svårt att kunna plocka något från golvet, men jag fixar att bära Arwin till och från skötbordet, klä på mig själv och ta mig i och ur sängen nu i alla fall. Helt klart på bättringsvägen! Jag har sen i helgen gått små promenader med barnvagnen, dock endast gatan runt här där det är snällt plattförs. Det tar för mig ca 15 minuter att gå runt och det har varit fullt tillräckligt såhär i starten. Arwin älskar att åka vagn och slocknar som en stock direkt. 🙂

I helgen hade Liten besök av min mamma och S-G och av Ida. Tack fina presenter, säger Arwin! 🙂

Arwin med hans mormor.
En trötter Arwin och en kramsjuk Ida. 🙂
Första gången i vagnen – Arwins favorit!

Nu längtar jag bara att få känna mig starkare och kunna gå ordentliga promenader. TROR det ska vara okej snart att göra små stärkande övningar som hjälper kroppen att komma tillbaka snabbare. Men jag ska skynda långsamt.

Idag ringde jag och bokade en återbesökstid på kliniken till Grizzly. Det blir om tre veckor, och då ska jag vara med själv. Dock behöver jag hitta nån som kan följa med och hjälpa mig, eftersom jag inte kommer kunna springa med honom själv. Ida har eventuellt full fart med föreläsningar då, men har hon ledig lucka tror jag säkert hon hänger med – annars får jag försöka ropa på hjälp via mina Sundsvalls-häst-vänner från “förr”. Det löser sig. 🙂

Även om jag inte vill annat än få tillbaka Grizzly nära mig, så har jag fått grönt ljus att ha honom på fortsatt kollo även under september månad. Jag får ju inte göra något tungt/ansträngande på ett bra tag till, så jag har inte direkt nåt val… Däremot tänker jag försöka ta mig ner och pyssla med honom de helger jag får möjlighet, och även förhoppningsvis tajma att hjälpa och stötta Ida vid inridningen av hennes fina unghäst, Manne!

1 vecka gammal och hundarna på väg hem

Penny har tagit på sig den ansvarsfulla rollen som lillebrorvakt. 🙂

Jag är kär. Det var säkert inte otippat, men jäklar vad man trillar dit direkt… TACK för alla grattishälsningar! Idag fyller Arwin 1 vecka och hittills har han varit så himla snäll mot oss som rookie-föräldrar. Han äter och sover och ligger små stunder vaken och plirar med sina stora blå ögon. 🙂

Vi har hunnit med hembesök av bvc och allt såg bra ut med viktuppgång och det känns ju skönt för den mjölkstinna mamman. 😉

Hundarna är också på hemgång i dagarna. I onsdags kväll kom Panda och Penny hem, och Penny har tagit sig an rollen som den ansvarsfulla storasystern. Panda längtar mest tills Arwin är gammal nog så de kan leka med boll tillsammans.

Fendi och Mini kommer hem imorgon och jag längtar!

Besök ska vi börja få i helgen också då det är några uppradade som är nyfikna att träffa vår lille prins. Ja, ni ser – helt plötsligt så prinsas det än hit och än dit om Arwin nu. 😉 Men var så säkra, det finns alltid rum för djuren också – så livet med dem är inte bortglömt. Mitt liv ska bara från och med nu bli MER och BÄTTRE. 🙂

Pga. mitt snitt och långa återhämtningstid hoppas jag att Grizzly kan stanna en månad till än det först var tänkt, men inget är bestämt och jag hoppas allt löser sig smidigt. Jag längtar såklart efter att få Grizzly nära igen, men som det är nu tar jag mig inte ens ur sängen utan hjälp. Ja ni förstår. En sak i taget…

På måndag väntar veterinärundersökning på kliniken. Jag får ta det därifrån…

Födelsedag 2019-08-02

Inte de mest smickrande bilderna på mig, men jag har nog sett ännu värre ut på vissa andra ändå – så det bjuder jag på! 🙂 Här är Liten ca 2 timmar gammal och jag har precis kommit “tillbaka i matchen” efter en infektionsfebertopp på 40 grader och frosskakningar delux.

Nu är han här! GRATTIS på födelsedagen, Liten! Visst, emellanåt är det vad han fortfarande har som smeknamn – men säg hej till lille Arwin! Född 2019-08-02 kl. 21.39. Han kom ut som en 3660 grams och 51 cm lång liten människoklump ren kärlek. 🙂

Vips så är vi en familj!

För att göra en totalt 36 timmar lång historia lite kortare, så kan jag i alla fall berätta att Arwin till slut kom ut med akut kejsarsnitt. Därav lite fördröjd “rapportering” som jag vet en del väntat på och efterfrågat. 🙂 Vi mår bara fint nu men det dröjer väl lite innan jag är tillbaka till tipptipp skick. 😉

Jag vet själv inte än allt vad som hände och hur lång tid respektive fas tog (vilket jag kanske återkommer med när jag läst igenom förlossningsjournalen) men åtminstone 24 timmars aktiv förlossning med rejäla värkar och samtidiga blodiga kräkningar i varje “värkpaus” som resa innan han det beslutades om kejsarsnittet. Vi vet inte varför jag kräktes såsom jag gjorde, men troligen hade jag ett litet blödande magsår som inte blev glad över igångsättningen och förlossningsjobbet…

När jag var öppen 7 cm avstannade fortskridningen av öppnandefasen, även fast jag hade täta och starka värkar. Jag fick då värkstimulerande dropp för att göra värkarna ännu starkare för sista 3 cm som saknades – men jag stod ändå stilla där i nånstans mellan 3-4 timmar trots att värkarna var som krystvärkar mot slutet. Läkare tillkallades och jag hade nån form av svullnad som gjorde att huvudet inte kunde pressas ner det lilla sista – så de fann då ingen annan utväg än akut snitt.

Operationen gick bra och Arwin mådde prima från första stund. Men jag åkte på någon akut infektionsreaktion med tillhörande feberreaktion och feberskakningar. Riktigt varför vet vi inte. Jag var i stort sett inte kontaktbar och minns bara korta fragment under Arwins första levnadstimmar. Som tur är fanns A där att ta hand om honom medan jag pumpades med antibiotika. Efter ett par timmar kunde jag få lille Arwin i min famn i alla fall, och allt blev bra. 🙂 Även om jag var TRÖTT… 🙂

Igår, måndag, fick vi äntligen åka hem från sjukhuset och nu myser vi bara hemma. Arwin är en nöjd och snäll liten fis än så länge, och jag själv tar mig tid att läka. Hundarna kommer troligen hem till helgen, så jag får några dagar på mig av återhämtning så jag kan röra mig lite bättre utan hjälp.

Arwin – den nye chefen här hemma och den finaste jag vet…