Idag har vi varit i Hudiksvall och tävlat. Jag och Fendi var bara anmälda i ett hopplopp, då det idag hölls dubbla lopp i agilityklass istället.

Sedan hennes förra (och första) tävling, har hon utvecklats i hur hon tar vanliga hopphinder - till det bättre. Så det vi tar med oss i det positiva bagaget från dagen är fint drag på hindren och lyckat bakombyte i knepig sväng. Men däremot var det en, för oss, svår slalomingång - så där krånglade det lite och då valde jag att köra vidare och därmed diska oss. Jag ville inte att hon skulle gå ner sig i tempo, så vi sprang vidare i banan referenstiden ut.

Nu siktar vi på ny tävlingsdag imorgon, med två hoppstarter. Jag ska se till att peppa Fendi lite mer innan starten, och även ta hjälp av Penny, så Fendi får bli lite sotis och förhoppningsvis än mer taggad…

Såna här dagar skulle det gärna få finnas fler av. Vi vaknade tidigt, och vädret bjöd på solsken. Efter en snabb morgonjava tog jag med hundarna på en skogstur. Vi gick intill en liten bäck där omgivningen liknar något av en sagoskog. Fendi sprang fram och tillbaka över vattnet och hade störtkul, medan Penny var lite fundersam till en början. Jag kopplade henne och ledde henne över bäcken en gång, sen var partyt igång för henne också. SÅ kul de hade!

När vi kom hem blev det soffmys i några timmar innan vi packade in oss i bilen och åkte till klubben. Vi hade klubben helt för oss själva och vi körde enkla övningar med blandade svängar och framförbyten. Med Fendi kunde jag idag lekbelöna en hel del, och hon väljer det nu allt oftare. Kul!

Nu sitter jag och känner doften av kladdkakemuffins som snart är redo att tas ur ugnen. Mmmm!

Jag bjuder på ett liiitet klipp av kvällens träning. (obs! Facebook-klipp)

Ser ni, Fendi älskar balansbommen nu! Och by the way, klippet är filmat med en mobiltelefon, som hölls åt fel håll… så om ni klickar på länken, vänd datorn eller huvudet på sné…

http://www.facebook.com/video/video.php?v=10150273047548611&comments

Jag måste rycka upp mig! Det känns som jag “vet” hur jag ska handla på ett okej sätt, men jag glömmer mig själv på banan. Jag tittar istället hela tiden bara på min hund som om jag inte litar på att hon gör det hon ska. Det gör att jag glömmer den enklaste av banor, jag rör mig inte, springer framåtlutad och jag springer inte på så det i sin tur ökar hundens fart. Och så vidare… Jag måste verkligen rycka upp mig på den fronten. Memorera banor ordentligt, bestämma mig för MIN väg på banan och vilka byten jag ska göra och sen se till att visa min plan tydligt (och fort) till Fendi. Hur svårt kan det va??

Jag bjuder er ändå på en film av eländet.

Nu. Äntligen. Inte en dag för tidigt, men bättre sent än aldrig, har jag börjat med inlärning av högerslalom. Mina Rusta-slalompinnar står uppställda här hemma och vi övar någon kort sväng varje dag. OM jag inte fick helt fel känsla igår, så behöver de bara lite träning på ingångarna och sen blir ju, såklart, slalomen precis lika för dem… Det är JAG som känner mig totalt malplacerad och handlingsförlamad med hunden på höger sida i slalom. Dumheter. Det är bara att ta tjuren vid hornen och komma över det. Nu ska jag skärpa mig!

Efter en veckas vila från brukshundklubben, har jag ikväll varit och tränat med Anna och hennes Mittelspitz Messi. Agility stod på schemat och vi lät hundarna köra enkla rundor, med enstaka framför- och bakombyten. Samtliga tre hundar var på hugget idag, och det var så roligt att träna!

Innan vi avslutade fick både Fendi och Penny öva på balansbommen, och jag måste säga att Fendi redan har fint kontaktfältsbeteende. So far, so good. Även A-hindret tar hon mer än gärna. Det är gungan vi ska börja lägga krut på nu, men den här säsongen har vi ändå bara siktet inställt på hoppklass så vi har ingen direkt brådska.

Väl hemma tog vi direkt en härlig skogspromenad som avslappning och nedvarvning. Vi mår verkligen gott för dagen, alla tre.

Fendi kör slalom, påhejad av mig

Hopp!

Fendis favorit - tunneln!

Min kära lilla Norpan!

(foto: Maud Westfahl)

På Timrå brukshundklubb har Fendi idag gjort sin agilitydebut. Lyxigt nog var det dubbla hoppklass 1-lopp på den här tävlingen. Vi är ju inte klara med kontaktfältsträningen ännu, så hon var därför bara anmäld till hoppklasserna.

Mitt mål med den här helgen, hennes första tävling, var att starta - springa och ta några av hennes favorithinder så som tunnlarna och däcket - och sen springa av banan “som segrare” och belöna. En ren träningstävling. Men Fendi imponerade stort på mig idag, och första loppet gick hon runt med 15 hinderfel och andra loppet med endast 5 fel, då hon missade sista pinnen i slalom. (för er ej agilityinvigda, så är 1 hinderfel 5 poängfel - så en rivning, hindervägran eller fel väg i slalom blir 5 fel vardera)

Jag är SÅ nöjd över hennes debutdag och imorgon har vi ytterligare ett lopp som väntar oss. Då ska jag försöka gasa på henne lite mer om det går! Det var ändå stor skillnad mellan det första och andra loppet idag. Hon har fortfarande klart sämst fart på vanliga hopphinder, men det verkar bli bättre och bättre och det brukar ge med sig med mer självförtroende och erfarenhet.

Min dyra, fina, goa lilla Norpan! KÄRLEK.

Å jo, Penny hejade på för full hals från läktarplats hela dagen… 

Tre fina kvällar på rad har vi haft, med härlig kvällssol och riktig sommarkvällskänsla. I måndags åkte vi en tur ner till Hudik och tränade agility. Vi byggde en enkel klass 1 - bana som båda tjejerna fick köra. Jag var SÅ glad när det visade sig att vår senaste agilityträning förhoppningsvis bara var en tillfällig formsvacka. Kanske hade något vilt sprungit över banan innan vi var där, vad vet jag. Anledningen kan vara många. Så länge de repar upp sig på detta vis som de gjort nu, så “skiner solen”!

Tisdagkväll var jag och hundarna bjudna till min storasyster på middag och kvällsmys. Efter maten tog vi oss en fin skogspromenad med efterföljande kvällsdopp. Landskapet såg ut som en tavla… Hästar betandes i stora ängshagar och sjön låg spegelblank i kvällssolen. Både jag och hundarna njöt!

I skrivande stund sitter jag också med ett löjligt leende på läpparna. Vi är nyss hemkomna från en agilityträning igen, och Fendi imponerade stort på mig ikväll. Hon gjorde allt jag bad henne om på jättefint sätt, och hon till och med lekte som belöning! Ikväll somnar i alla fall matten gott… 

En liten trött Fendi, för två år sedan.

Jag snubblade över en bild av Fendi som liten valp, nyss hemkommen till sitt nya hem. Det är två år sedan nu, men det känns som igår.

Om exakt en vecka hoppas jag att Fendi och jag gör vår debut i agility, men i form av en inofficiell träningstävling på hemmaplan. Det är tydligen utlovat en enkel hoppklassbana och det ska bli spännande att se vad Fendi tycker om hela tävlingssituationen.

På gårdagens träningspass fick hon testa en 12-pinnars slalom för första gången, vilket hon fixade bra! Hon  har börjat få riktigt fin teknik nu och med det kommer även bra fart. Entusiasmen över vanliga hopphinder var det då heller inget fel på igår, och det gör mig så glad!

Penny och jag. Foto: Anna Backberg

Alla går vi igång på olika saker och ser olika saker som belöningar. Det gäller bara att hitta rätt för varje individ. Under gårdagkvällens träningspass fick jag bekräftat vad Fendis “grej” är, nämligen att stjäla. När Jessica körde med sin bc Dave, hade hon en pipleksak i mjukplast som belöning - något som mina hundar INTE brukar gilla annars. Men det verkar inte vara föremålet i sig som jag märkt Fendi går igång på, utan värdet av själva stjälandet! Det minns jag särskilt från i höstas, när vi brukade träna med Anna och Sulan. Jag trodde Fendi hittade nya favoritleksaker vid varje pass under den perioden, och jag shoppade hundleksaker som aldrig förr… Men vid nästa pass, var leksaken “död”. Däremot ville hon som vanligt ha vad än i lekväg Sulan hade med sig. Min söta lilla tjuv. <3

Igår, när hon väl fick tag i Daves leksak förvandlades hon till en drömhund. Hon blev som förbytt. Jäklar i min låda vilken intensitet och vilken gläjde i ALLT hon gjorde. Fendi har verkligen en riktig på-knapp, det gäller bara att lirka fram den!

Nyttigheter från gårdagen som vi tar vidare med oss är att jag måste öka min fart bredvid hundarna, i t.ex. slalom. Fendi lade in en helt annan växel när jag inte gick bredvid henne, utan istället ökade farten. Sånt man inte tänker på när man tränar ensam! Tack för roligt pass och massa inspiration Jessica!

Nu måste jag rigga det framöver, så Fendi tror hon får stjäla sina belöningsleksaker…