Tömning 2 för att undvika operation

Jag bara längtar tills jag får sitta upp på min fläck igen. Kanske på tisdag?

Tadatadatadaa (intro) Välkommen till Dagens tutte! Haha, det känns märkligt att det här blev en följetong, men jag tänker att jag tar det här i mål när jag väl börjat – vare sig ni vill eller inte. 😉 Vad är nytt tänker ni? Nu måste väl den där jäkla tutten ha lugnat ner sig? Ja, så tänkte jag också, men icke… Infektionen vill inte ge med sig, trots att jag nu ätit antibiotika två veckor och även tömt bröstet på var en gång. Idag skulle jag på ett återbesök som visade sig innebära tömning nummer två. SÅ GALET ***** ont det gjorde! Svetten rann så öm jag var – men de fick jackpot även denna gång också och kunde tömma på mycket var. Detta är en chansning för eventuellt måste de sätta in ett dränage, vilket måste göras under narkos tydligen. Det vill jag såklart undvika så nu hoppas jag kroppen kan hantera detta på magiskt sätt innan nästa återbesök på måndag.

I helgen väntar släktingbesök från USA och det ska bli trevligt! Jag har dessutom ett stort beslut att ta vad gäller Grizzlys boende när han kommer tillbaka hit upp till Ö-vik. Eventuellt får han en helt ny bostad, där vi får tillgång till ridhus på gården – men jag vänder och vrider hur jag ska göra. Det måste funka på bra sätt nu med allt och därför måste jag kanske göra förändringar. Ett beslut måste jag ta i helgen. Det är mycket nu…

Magisk känsla med glädjetårar

Piff och Puff, tillbaka i stallet tillsammans och på våra hästar – om så bara för en dag. 🙂

En magisk dag! Igår fick jag, äntligen, sitta upp på min fläck igen efter ett LÅNGT riduppehåll! Egentligen har jag inte fått grönt ljus för det då jag helst ska vänta lite till innan jag gör nåt som kan innebära ryck eller bli för tungt (vilket man inte alltid bestämmer själv när man rider, haha) och jag har heller inte gjort någon efterkontroll än – men jag fick feeling och kunde helt enkelt inte hålla mig längre. Jag vet att en del är uppe i sadeln mycket snabbare än så efter förlossning, men efter ett snitt tror jag man väntar lite till. 🙂

Jag kom i mina ridbyxor vilket kändes som en seger i sig, haha! Men några ridskor hade jag inte ens med mig, så jag fulred i gympadojor…
Bästa utsikten!

Grizzly var snäll och trygg och vi hade så skoj av att Ida red bredvid med sin lilla 2-åring som hon håller på att rida in. Tredje “ridturen” med ryttare! Det blev bara en kort skrittrunda, men jag njöt varje sekund och kunde heller inte hålla tillbaka ett gäng glädjetårar a la Lilleskutt när vi red iväg. MAGISK känsla!

Grizzlan försöker sträcka på sig allt han kan för att se högre ut än hans lille”bror”, Manne. De är bra precis lika höga i manken idag, men om ca 15 minuter har Manne växt om och förbi! 😀
Grizzlys mage kommer han nog dock aldrig att växa om… Men nu börjar träningen och både min och Grizzlans gravidmagar ska bort. 😉

Arwin och hans mormor var med i stallet också men lillfisen sov igenom det mesta som vanligt. 😉

Ikväll ska vi bygga upp en bebis-löshoppnings-bana och Grizzly ska få vara läromästare över bommarna. Han ska absolut inte hoppa utan bara lugnt trava över bommar ett par gånger för att visa vägen på tryggt sätt till Manne. Han har ju börjat lågstadiet nu inför 3-årstestet till våren!, så mycket ska läras lille Röd! 🙂

Lättat på trycket

Arwin och jag här om dagen. 💕

Nu är jag tillbaka i Ö-vik sen ett par dagar, men på måndag åker jag och Arwin till Sundsvall igen. Jag har hästaktiviteter inbokade om kvällarna måndag till onsdag så vi får öva att få ihop vår vardag framöver när Grizzlan flyttat norrut igen. ☺️ Vi ska bl.a. bebis-löshoppa Idas unghäst, och jag ska kanske testa sitta upp på min fläck! Blir spännande hur pass nybörjare man kommer känna sig och hur pass core-stödet är ur ”funktion” efter graviditet och kejsarsnitt. Heja mig. ☺️

I torsdags var jag till sjukhuset i Sundsvall och fick hjälp att ”lätta på trycket” i min tutte, haha. Det var något som skulle ha platsat i programmet Body Bizarre, alternativt någon dålig skräckfilm. Hua vad som fanns därinne! Och än är det inte över, men som tur är känns det något bättre och de vill att jag förlänger kuren av antibiotika. 6 rör tömdes, av var… ”Det här kan kännas”, förvarnade läkaren mig. Jotack…

Grizzly har träffat sin lillebror!

Grizzly var direkt nyfiken på sin lillebror. (kanske särskilt hans fyrhjuling) 🙂
Sniff sniff och buff buff med mulen. Grizzly var så cool, försiktig och nyfiken. 🙂 (och självklart hade jag inte ens släppt fram honom så nära vagnen om jag inte var säker att han var på sitt lugnaste humör)

I måndags åkte jag, Arwin och hundarna till Sundsvall. Lillfisen var snäll och sov mestadels hela tiden i bilen.

Igår åkte vi ner till Gnarp för att träffa Grizzlan. Arwins mormor hängde med och passade honom medan jag fick leka nykär hästtjej med min fläckiga ponnyhäst. Ida var såklart också med och pysslade med hennes lilla, som inte är så liten längre, Manne. 🙂

Vi gick först en uppvärmningspromenad för hand längs en skogsslinga, sen fick Grizzly trava lugnt på volt på ridbanan några varv och han såg så avslappnad och fin ut. Vilade fint i varje steg och var sig själv igen! Det bådar gott i den här igångsättningen. Hoppas det fortsätter så. G ser smått dräktig ut efter den här långa semestern, men det går nog snart till sig när vi är igång igen. Vi har båda lite att hämta igen. 😉

Ridbanan i kanonskick trots senaste tidens regnmassor! 😀
Jag kunde inte sudda bort mitt löjliga leende på hela tiden. Jag ÄLSKAR min häst, stallet, doften, sysslorna och mina stallvänner!
Du å jag Grizzlan. Du å jag…

Dubbelfel

Lillfjärten har hittills varit snäll på resa. Jag H O P P A S han är lika snäll imorgon då jag åker själv med honom till Sundsvall. Ja, och så mina fyra hundar såklart. 😉

Det har varit fortsatt aj Aj AJ de senaste dagarna. För tre dagar sedan fick jag ge upp amning på ena bröstet och nu har provsvaren kommit. Jag har dubbelfel som orsakar mitt onda, både fyllda/stora cystor som spänner och är blockerar, OCH en infektion. Infektionen har jag precis påbörjat behandling av i form av en 10-dagars antibiotikakur, och på torsdag ska jag få göra en mammografi på sjukhuset i Sundsvall. Det tajmas bra med mina redan planerade Sundsvallsplaner i alla fall, så vi åker hem till Ö-vik direkt efter det på torsdag. Jag hoppas jag får bra hjälp nu för jag har så g a l e t ont så det är löjligt, hela tiden.

Jag har hunnit boka in några dejter nu under de här närmsta dagarna och det känns jätteskoj att få träffa vänner som jag inte träffat på länge. De jag inte hinner träffa, men som hojtat till om att gärna träffas – hoppas jag kunna träffa veckan därpå istället då jag mest troligt gör samma sak och är i Sundsvall några dagar. 🙂

Det blir lite spännande att åka iväg själva för första gången, särskilt eftersom jag inte direkt är i toppform och har värk – men det ska gå. Jag får ju bra hjälp om dagarna när jag väl är framme. Arwins mormor sitter gärna och gullar med honom alla chanser hon får. 🙂

Det är bara för Arwin att vänja sig med såna här tripper, för vi har ett fullspäckat helgschema framöver med USA-besök och road trip till Stockholm i slutet av månaden. Heja oss!

Besviken

Precis avlastad utanför veterinärkliniken. Haha, titta bogen… Grizzlan kan minsann stå stadigt på jorden, när han vill. 🙂

Återbesök hos veterinären avklarat. Allt gick bra med lastning och resa och Grizzlan skötte sig exemplariskt. 🙂 Dock är jag besviken på veterinärbesöket… Vi hade ju fått vänta en extra vecka just för att få tid för ultraljudet av bogen, men igår när vi var på plats säger veterinären att hon sagt fel och att det var förra veckan som den personen som gör de ultraljuden var på plats. Här har man ställt och fått hjälp, rest från Övik för att göra det där ultraljudet, och så får jag inte göra det. SÅ frustrerande och sån besvikelse. Besöket var därför avklarat på 5-10 minuter eftersom veterinären bara kollade på Grizzly när han sprang rakt ut i hältgången och ett par snabba varv på lina, vilket såg bra ut. Avslutningsvis böjde hon vänster bakkota eftersom han hade liten belastningshälta där sist pga. sin onda bog.

Jag har ju alternativen att antingen chansa och boka ny veterinärtid för att göra ultraljudet (för att se om det ev. är en ligamentskada och därmed i så fall behöver längre läkningstid) eller, som veterinären rådde, börja igångsättning. Som hon sa “Om det inte är bra så blir han ju halt igen.” Något som jag tycker känns sådär då det skulle betyda än mer konvalescens och vila innan nytt försök till igångsättning.

Min fläckiga bästis, låt ditt onda vara läkt nu…

Ida ska testa skritta Grizzly kort och lugnt nu närmsta veckorna, så får vi se hur det går. Jag gissar i och för sig att det kommer gå alldeles utmärkt, men att det är vid högre belastning sen i vidare träning som det onda i så fall kommer göra sig känt.

Till veckan blir jag Sundsvallsbo måndag till torsdag hade jag tänkt! A ska jobba så galet mycket så jag tänkte passa på att hänga med släkt och vänner så mycket jag kan i världens bästa stad, Sundsvall. 😉 Att jag dessutom kan åka till Grizzly varje dag och ta hand om honom själv känns som en högvinst. Är det nån som har lust att ses och hänga lite, så hojta gärna till! 🙂

Dags för liten road trip och tuttutredning pågår…

Bad Ida om en “fin bild” på min fläck här om dagen och fick denna, haha. SÅÅ fin! 🙂

Ikväll rullar vi ner till Sundsvall och imorgon får jag ÄNTLIGEN träffa Grizzly igen! 🙂 Med andra ord får Arwin träffa sin storebror för första gången. Inte ett öga kommer vara torrt. (inget av mina ögon i alla fall) 😉

Igår var jag till BVC för första kontrollen av min onda tutte. De tog en odling för att kolla om jag eventuellt har nån infektion i bröstet, men jag får vänta några dagar på provsvaren. Idag ska jag på ytterligare en koll hos specialistmödravården för att utesluta att det inte är mina cystor i det bröstet som blivit “aktiva” igen och spökar.

Tack för alla tips ni kommit med! Amningsnapp har jag redan, men det är något annat lurt tyvärr. Det har bara blivit sämre de senaste par veckorna, så det känns bra att jag får hjälp att kolla upp det ordentligt nu. Hoppas få bra hjälp bara de hittar vad som är knas. 🙂 Tills dess är det bara att bita ihop, då de vill att jag ammar så mycket som möjligt från det bröstet tills vi vet mer. Jippie! 😉

Håll tumme för Grizzly hos veterinären imorgon!

Vill amputera om möjligt…

Bild av mig och lille Arwin efter ett bad. (Vilket föranleddes av en riktig bajsfest a la Arwin…) 🙂

Vi har en händelserik vecka framför oss. Imorgon fyller lillfisen 1 månad! 🙂 Det känns inte som det redan gått en månad sen förlossningen, men på nåt vis ändå som han varit med oss mycket längre.

På tisdag kväll åker vi ner till Sundsvall, vilket blir första längre bilresan för Arwin. Hoppas det går skrikfritt… Vi vill vara på plats så att vi har närmre till Gnarp och Grizzly när vi ska lasta och åka till Bergsåkers hästklinik för vårt återbesök på onsdag.

Sen på fredag är det dags för BVC igen och även en kontroll av läkare. Jag tänker själv passa på att höra om det är nåt riktigt knas med min ena bröst… Det har helt klart gjort ont att amma i början, med sår och annat mysigt som gör att man får bita ihop vid varje amningstillfälle. Men nu har det växlat upp till en nivå som jag inte står ut med, på ena bröstet. Jag skulle gärna amputera hela vårtgården! Gaah! AJJE så ont det gör, hela tiden. Nån som har tips? (har redan testat att smörja med bröstmjölk, lufta, Purelan-salva osv. Och jag har inte mjölkstockning där, så det är nåt annat som spökar.)

Tuttchock och dags för comeback

Titt småtårna! Vuxnas fötter håller jag mig helst undan, men spädbarns fötter är bland det sötaste jag vet! 🙂

Dagarna rullar på och det är knappt att jag håller koll på veckodag längre. Eftersom dagarna och nätterna flyter ihop i mångt och mycket i vaken tid så blir jag lite dagvill. 😉

I fredags blev Arwin tre veckor gammal och allt går fortsatt bara fint. Jag har tagit mig ut på allt längre promenader så nu fixar jag uppemot en timmes promenad i alla fall, i hygglig takt. Jag har aldrig varit nån som direkt satt hastighetsrekord på prommisar tidigare heller. 🙂 Nu har jag börjat så smått att lägga tid på min egen comeback efter snittet och graviditeten, så än så länge är det promenader och magövningar med hjälp av Mammamage-appen. Det är ingen träning direkt utan mera andningsövningar så man lär sig hitta och aktivera sina magmuskler igen.

Fendi gillar amningskudden och vill ha en egen säger hon…
Tuttchock! 😉 Den här bjuder jag på, för jag tyckte Arwin var så galet söt på den här bilden – tagen direkt efter ett bad och inlindad som en burrito i sin badhandduk. 🙂

Snitt-såret ser jättefint ut! Däremot så bränns det som tusan ovan och kring snittet, vilket jag tror är nervskador som försöker repa sig. Vissa områden är det precis tvärtom, där har jag ingen känsel alls. Mysko känsla.

I helgen har Arwin haft besök av sin morfar och bonusmormor! Mera fina presenter till Arwin, som redan är aningens bortskämd. 😉

Grizzlan då? Jo han har fått nya skor och mår prima tillsammans med sin kompis, Manne. 🙂 Jag längtar som en tok efter honom och vet inte om jag kommer klara att vänta ända tills 4/9 då det är dags för återbesök hos veterinären…

Kusinträff, utflykt, ny hagkompis och besök på BVC

Grizzly och Manne, Idas unghäst, är nu nya hagkompisar! 🙂

Grizzly har fått en ny hagkompis och det är ingen mindre än Idas fina unghäst, Manne. Hittills har det gått jättebra, så jag hoppas de håller sig från alltför mycket bus tills G ska på återbesök hos veterinären. 😉

Bilderna på Grizzlan fotade av Ida och/eller hennes mamma Helene. Tack 🙂

Dagarna rullar annars på och vi har i helgen haft besök av min bror med sambo och Arwins lilla kusin, Manfred. 🙂 Vi har också varit ut på vår första lilla utflykt tillsammans i söndags, till ridklubben! Så skoj att få se lite hästliv igen och dessutom träffa ett par av mina gamla stallkamrater från Sundsvall som var här i Ö-vik och tävlade.

Idag har vi också varit på vårt första besök på BVC. Arwin går upp bra i vikt och följer sin kurva fint. Skönt! Nu är det bara för mamman att mata på… 🙂

Nyblivna kusiner, Arwin och Manfred. 🙂
Susanne och Cazall red fint i MSV A:1 på dryga 64%
Ingela och hennes Mary Lou red ihop dryga 61% i LA:4

Tusen tack igen, Ingela och Susanne, för Arwins söta present!