En välbehövlig uppsträckare och Bambilaine

En gammal bild på mig och Grizzlan i brist på nya.

Grizzly var något spänd, men såg helt ren ut när jag snabbt kollade honom på lina innan gårdagens träning. Han var på sitt “bul-humör”, så träningen blev en välbehövlig uppsträckare för oss båda! 🙂

Utan att bli för långradig vet jag om mig själv att lätt bli dragen framåt i min sits, vilket G såklart utnyttjar… Jag måste rida mer bestämt och se till att han bär mig helt enkelt, och inte tvärtom. Ett bra pass med serpentiner, sidvärtsförflyttning på volt och lite galopp i slutet. Jag kände mig ändå nöjd eftersom det är så galet längesen vi red en ordentlig träning och jag tyckte min kropp klarade det bra! Även om jag för dagen kände mig som en trasa eftersom det var medicineringsdag för mig, med en doshöjning dessutom. Jag mår illa som om jag hade magsjuka och får huvudvärk, så efter en dusch kraschade jag i säng när jag kom hem.

Fotade Arwin lite igår som jag tänkte visa mer av sen. Här med storasyster, Penny, i bakgrunden. ♥

Just det ja, innan vi sade hejdå från stallet igår fick vi agera räddningspersonal till stallets minsta lilla kamrat, Klara, som nyss fyllt två hästår. ♥ Hon är så söt att det sticks i ögonen och är hela flockens lillasyster. Hur som helst så gick hästarna ner till den del stallägaren tänkt stänga av, men precis bara inte hunnit, och Klara följde såklart med… utan att ana den hemska halka som väntade henne därnere. Hon halkade ikull och blev liggande – men var SÅ duktig och behöll lugnet så vi kunde komma och hjälpa henne därifrån och upp till den andra delen av hagen igen. Jag har aldrig i mitt hela liv upplevt sån halka till fots som igår där i hagen! Jag bara gled åt sidan som om jag stod på nån hooverboard! Och ni som känner mig vet ju hur jag har inbyggda ljudeffekter till allt, haha! Jag tog mig till slut, i farten, ner på knä och fortsatte glida neråt den sluttande hagen – mot stället där lilla Klara låg. Sen tog jag mig inte upp förrän stallägaren kom med en massa sand – menat för Klara såklart, men som även hjälpte mig på stappliga fötter igen! Teamwork.

Nu hoppas jag den här snön som faller i skrivande stund får frysa fast och ligga kvar den här vintern, vad som är kvar av den! Jag var så rädd igår att Klara skulle göra sig riktigt illa, men som tur är gick allt bra. ♥

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.