Jag mår illa

Du å jag Grizzlan. Du å jag… ♥

Så märklig känsla det har blivit här på min och mina djurs dagbok. Jag saknar så att ha något roligt att skriva om när det gäller träningar och tävlingar. Det är som en del som saknas mig, saknas mitt djurliv.

Sen jag flyttade till Ö-vik har så mycket förändrats, en del såklart till det positiva – men en del till det negativa också. Som jag hintat om tidigare så känner jag mig väldigt ensam i den här stan. Och det som är läskigast är att jag inte känner igen mig i hur jag är i min hobby, mitt stora intresse och min passion – med Grizzly och hundarna. Mina djur. ♥ Jag kan i min vildaste fantasi inte tänka mig ett liv utan dem, men hela tiden gnager det på mitt samvete att jag inte är en bra hästägare längre. Eller hundägare för den delen, men hundarna mår väl inte dåligt av att vara sällskapshundar – även om jag vet att de hade trivts med att få träna mer.

Något har hänt med min motivation sen 1 år tillbaka, sen flytten. Jag var i stallet VARJE dag då. Det är jag inte längre. Som tur är får jag en del hjälp att rida Grizzly, men han behöver mer… mer av mig som jag just nu har sån uppförsbacke i att få till. Jag har liksom ingen som helst morot i träning och för den delen går det inte att träna just nu. Det är för hårt och knaggligt i marken för att kunna göra annat än skritta ut i stort sett. Ridbanan har frusit, klubben är avstängd pga. sjukdom och jag kan ändå inte köra min hästtransport på vintern pga. dålig dragbil.

I och med de förändringar som kanske är på väg att ske nu också, HUR ska jag kunna ta hand om Grizzly på det sätt han förtjänar?! Bara tanken gör att jag sitter med tårar brännande i ögonen när jag skriver det här och bara tanken på att ge upp G får mig att må illa. Hur ska jag få till allt? Jag MÅSTE få till det. Jag kan inte beskriva det annat än att jag känner mig ensam…

Och jo, det blev ett + på testet…

 

3 reaktion på “Jag mår illa

  1. Stort grattis till plusset! Tillåt dig att pausa, det är ok att ha en dipp emellanåt. Framförallt nu när du ska tänka lite extra på dig själv. Känner igen mig så i dina tankar när motivationen o lusten inte är på topp. Det är så lätt att klanka ner på sig själv o inte tycka det man gör är tillräckligt. Men jag tror det är viktigt att få växla ner tempot när det känns motigt. Rätt som det är kommer lusten o motivationen tillbaka. Kram

  2. Grattis till plusset! Så glad för er skull att resan blev lönsam. Tillåt dig själv att ta det lugnt. Hundarna mår nog inte dåligt av att som du skriver, vara sällskapshundar o din vackra häst har du ju hjälp med o jag skulle råda dig till att, om du inte redan har det, skaffa en medryttare till honom. Testa o se om det kan funka, funkar det inte så ja, då har du iaf provat. När bebisen är född så kan det kanske oxå vara skönt att ha nån som hjälper dig med hästen, en bebis tar ju tid..
    Iaf oavsett vad/hur du bestämmer dig för att göra hoppas jag att du kan njuta AB sin graviditet..
    Kram till er båda o lycka till!

  3. Min mamma sa alltid, allt har sin tid och så är det ju.
    Köpte min första labrador en månad innan Maja föddes hösten 79 men tänk vad den hunden betydde i att få ett avbrott i att vara mamma
    Fixa barnvakt en gång i v för att gå kurs, rena lyxen och att ta en fika samma dag med väninna innan jag åter åkte hem och var mamma till 120%. Kanske blir G din ventil till att förbli den E du är, att få vara sej själv
    Skaffa en medryttare som avlastning så behöver du inte ha dåligt samvete
    Det viktigaste nu är att den lilla får gro och växa i din mage och att inte du är stressad/Mita

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.