Det känns långt borta

Vi är så ur form min fläck och jag… Det känns långt bort att kunna starta nån tävling i höst, även fast jag har både en dressyrtävling och en hopptävling som vi HOPPAS kunna delta i.

Ridbanan hemma på gården står äntligen klar, eller åtminstone fullt ridbar. Den kommer bli mycket bättre med lite tid när den fått sätta sig och när den fyllts ut lite mer med stenmjöl så kommer den bli super. 🙂  Nu kan vi få till lite mer “uppstyrd” träning på vardagsbasis gjord och det känns väldigt bra. Min motivation tryter lite när tävlingar man planerat blivit inställda och lite annat också gått motigt ett tag – men det är väl bara att köra på…

Grizzly som bara behöver titta på mat för att lägga på sig vikt har gjort precis det i sommar… lagt på sig vikt. Han har aldrig varit såhär tung och det känns i ridningen. Jag måste växla upp hans träning mer så han blir lättare. Det finns ingen genväg till det.

I helgen fick jag sitta upp på Kickis arabhäst, Kalle, en sväng. Kul att rida annan häst, det händer INTE ofta nuförtin’ vill jag lova!