Precis som på dagis

Grizzlan stolt över sin skapelse, hovavtryck i gips – precis som på vilket dagis som helst. 🙂

Då var Grizzlys hov nygipsad igen. Han stod snällt hela tiden så det var ingen konst, bara lite roligt faktiskt. På lördag lägger jag om det igen, men sen behövs det inte mer innan hovslagaren kommer. En vecka kvar, nedräkning!

G nöjd över Kickis förslag med ett hönät framför näsan! Ser ni, G står fint på sin lilla hov. ♥

Då och då tar jag ju en rumpbild för att hålla koll på muskulatur och form. Ganska rund och fin ändå, visst?

Jag imponeras över hur G tar detta på bra sätt. Visst, det har varit dagar när det märkts att han varit stressad och frustrerad över att inte få gå ut med sina kompisar – men han har ändå funnit sig till ro ”med sitt nya liv” och accepterar läget. Jag kan bara tänka mig hur glad han kommer bli när han får gå ut i hagen igen… ujujuj. Håll i skorna! 😉

Tack för hantlangningshjälpen Kicki!

 

Välkommen till världen!

1 dag gammal och SÅ välkommen till världen!

Glada nyheter fick jag hemifrån Sundsvall igår! Pappas ena sto, Athena, fick igår ett fint och välmående hingstföl. Jag längtar nu till ännu nästa helg då jag ska neröver igen över helgen, och förhoppningsvis får och kan hälsa på den lille parveln. Fölgos är den bästa sorten! ♥

Grizzlans liv fortgår som vanligt väldigt inrutat i hans box. Det känns i kroppen att han är mer spänd än vanligt, så igår gav jag honom en massage så han slappande av ordentligt och fick mjuka upp musklerna. Det blir nog den bästa omvårdnad jag kan ge honom den här tiden, tror jag.

En nyfyllt hönät är också bra för boxvila-själen menar Grizzlan. ♥

Ja, och så morotar såklart. Det är sen gammalt. 🙂

Ikväll ska jag lägga nytt gipsomslag igen, utan att ge honom lugnande – så jag hoppas att han är medgörlig. Det finns ju onekligen uppdämd energi i honom nu som gör honom lite frustrerad, men jag måste säga att han tar detta bra på det stora hela. En dryg vecka till nu bara, H O P P A S jag.

 

Med facit i hand

Mini i ringen, 2018-04-08

Bild från Zandra Berglund, tack!

(resterande bilder nedan mobilfoton av Ida, tack!)

Det blev skämskudde på för min del igår, haha. Hua. Med facit i hand skulle jag ha valt att stryka Mini från gårdagens utställning. Till det finns det två anledningar. Vid badningen satte fällningen igång nåt enormt, så jag kunde knappt röra henne utan att det lossnade hela kakor underull… och ni som har sheltie, ni vet hur ”dassig” pälsen ser ut jämfört med en päls i blom. Men eftersom Mini har ganska riklig päls normalt, så visade jag henne ändå. MEN, nu var det inte därför det gick som det gick igår, vi fick ”bara” ett VG igår och fick tacka för oss direkt – med fin kritik i övrigt, men med kommentaren ”en hund som lever ett mycket gott liv” och ”pris idag pga rondören…”

Domaren går igenom Mini på bordet och gav mig fler än ett skratt! En rolig prick. 🙂

Väntar på vår tur…

Alltså, jag håller helt med! Mini är lite tjock för dagen, men att hon skulle bedömas FÖR tjock sådär var jag inte riktigt beredd på! Med min rejäla flunsa under så många veckor har gjort att hundarnas vardagsmotion tyvärr blivit lidande, och lägg därtill att Mini snor hennes mammas mat alla chanser hon får… minus och plus i det här fallet blir PLUS. 😉  Det är i alla fall en sak jag vet är ett tillfälligt fel, så vi kommer igen till nästa utställning! Jag blev bara revanchsugen, även om som sagt, skämskudden hade varit bra att ha nära till hands just igår, haha. 🙂

 

Mini skötte sig fint i ringen i alla fall och det är det allra viktigaste. Hon sprang fint och gör mig som alltid stolt ändå. ♥

Något som var SÅ roligt var att få träffa så mycket hundfolk som det var för längesen jag såg sist! Ingen nämnd, ingen glömd. 🙂

Borsta, bada, trimma och snofsa

Mini håller span…

Idag ska det borstas, badas, trimmas tassar och snofsas till här hemma! Som ni ser på bilderna som togs i påskas, så behövs det… 🙂  Mini ser ut som den lilla vilding hon är, men jag hoppas på ett litet förvandlingsnummer inför söndag, haha. Nu var det l ä n g e s e n jag ställde ut, och Mini har bara ställts en endaste gång tidigare på officiell utställning – så det här blir spännande. Det kan gå hur som. 😉

Det som ska bli riktigt skoj är att få träffa alla sheltiemänniskor igen, det ser jag mest fram emot!

Mini i oktober 2016, senaste utställningen! Ujuj vad tiden går.

Hovslagarbesök 1

Dags för en tupplur Grizzlan!

Känslomänniska som jag är har den här veckan varit lite kämpig. Hönsmamma Delux över mina djur, mina ögonestenar gör att jag kastas hejvilt mellan hopp och förtvivlan när de är sjuka eller skadade. Ovissheten är som jag nämnt tidigare allra värst.

Igår var det dags för hovslagarbesök nr 1 efter ”trampskon”, och det gick faktiskt över förväntan! Jag TROR att hovslagarbesök nr 2 om ett par veckor kommer gå bra, och kaaanske det inte behöver dröja så länge innan Grizzly är igång igen så som jag först var rädd. Fortsätt med er tumhållning, den funkar! 😉

Nu ska jag leka sjuksyster var 4-5 dag och byta gipsomslaget fram till den 18:e. Då hoppas jag det går att sätta fast en sko så han får gå ut igen. Heja Grizzlan. ♥

Det är ju väldigt intressant och skoj med diverse omslag, bara det inte är behövs på min egen kuse. 😉

Hoven ompysslad och Grizzlan fick fortsätta att znooza i boxens lugna vrå. ♥

Nu ska jag försöka ladda om till hundutställning med Mini i helgen. Fler tummar för oss tack! 🙂

Trevlig helg!

 

Lägesrapport

Livet bakom galler. Så är det nu i minst två veckor till för Grizzly. Trist, men nödvändigt.

Bryt ihop och kom igen. Livet, eller hur? Nu när man landat lite i tankarna och fått prata med folk som kan, så känner jag mig lite mindre orolig. Planen är som följer;

  • Imorgon kommer en hovslagare och verkar bort allt som är trasigt på Grizzlys hov. Veterinären har skrivit ut lugnande som jag kommer ge honom för att göra den proceduren så lättsam som möjlig. Därefter lägger vi nytt gipsomslag.
  • Fortsatt boxvila och byte av gipsomslag ca var 4:e dag.
  • Den 18/4 kommer hovslagare igen och då hoppas vi kunna ”laga och sko” Grizzlys hov, samt samtidigt sko om honom runt om då det är fullgången 7 veckors skoperiod då.

Hur det ser ut efter det vet jag ingenting om än, men jag får försöka sitta stilla i båten och ta allt som det kommer. Men så som jag är kan jag inte låta bli att klura över frågor som snurrar runt i min skalle. Kan Grizzly få gå ut som vanligt i hage efter den 18:e? Sjukhage en tid? Promenader för hand? När kan man tro att han kan ridas igen? Osv, osv.

Självklart är ridningen sekundär, jag vill bara att Grizzly ska vara smärtfri och glad – och just nu är det inte så skoj att stå inne och se kompisarna gå ut utan honom. Men han klarar det helt okej, även om det redan märks att han är understimulerad och uttråkad.

Print från stallägarens Instagram som jag helt fräckt snott. 😉 Älskar alla sorters rapporter jag ser från stallet. Här ser han ju inte särskilt stressad ut i alla fall, tänk vad lite mumsig mat kan göra. 🙂

TACK till alla som ställt och ställer upp för mig och Grizzlan nu, det är ovärderligt för mig! ♥

Från fantastiskt till förfärligt

A och Grizzly i en härlig snögalopp!

Påskledigheten började på ett helt fantastiskt sätt. A följde med mig till stallet och vi tog en tur i skogen, undertecknad till fots. Härligt väder och en debut i gångarten galopp för A på Grizzly! 😀

I fredags spenderade vi nästan hela dagen ute på isen vid Fjärdänget. Grillning, hundpromenad, sol och en massa god mat.

A testar kitesurfning på skidor.

Påsklördag red jag Grizzly lite lätt jogg med massa övergångar och skänkelvikning i trav längs byvägen som för dagen hade bäst underlag. Han kändes så himla fin och jag såg så fram emot att få rida i ridhuset på måndagen. Men så blev det inte…

I söndags vände allt det fantastiska till något helt förfärligt. Grizzlys bakhov skadades av en lös sko, så hela tådelen brytits loss i en blodig historia! (jag besparar er de blodiga bilderna) Han har haft en längsgående hovspricka som hovslagarna bedömt som ytlig och ofarlig, men som pga. påfrestningen av skotrampet inte höll för den belastningen. 🙁  Än så länge vet jag inte vad som händer närmaste tiden, men veterinär tillkallades i söndags – och jag fick hjälp att lägga gips och omslag så Grizzly nu står på boxvila i inväntan på nästa steg. Exakt vad det är vet jag inte än, och ovissheten är just nu det som oroar mig mest… Det enda jag vet är ”utan hov, ingen häst”, som det heter.

Såhär ser Grizzlys dagar ut nu. På box, spanandes ut genom fönstret där hans kamrater är.

Snälla, håll tumme för oss. ♥