Goofy

Printar från en liten snapchat-film som jag skickade till Ida igår.

Jo, det är sant och jag håller med er. Jag är väldigt mogen för mina 41 år…

Grizzlan och Idan var glada pruppar efter gårdagens trimpass. Jag domderade från marken och både G och Ida stånkade och tyckte det var jobbigt stundvis. 😉 Nädå, det såg mestadels riktigt bra ut. Ida rider G så bra och vi tränade vidare med sidförande övningar i skritt och trav, och senare i passet lite förvänd galopp. Ett riktigt bodybuilding-pass för Grizzlan, men ack så nyttigt och precis det han behöver.

Nu får han en härlig uteritt med Ida idag, och sen ska jag ta honom till ridhuset imorgon kväll när jag kommit hem från Ö-vik. På söndag väntar en hoppträning, OM mitt ben känns okej. Håll tumme, för jag är så träningssugen!

Önskar alla jag känner och inte känner en trevlig helg så länge!

/Goofy

Halt!

Grizzly har känts fin senaste veckorna, så det ska bli lite skoj att se honom från marken ikväll när Ida trimmar. 🙂

 No worries. Det är jag som är halt, inte Grizzlan. 🙂 Men, det är sån irriterande dålig tajming och det gör så pass ont för att inte kunna rida. Det har vi INTE tid med nu… Jag har i veckan fått lösa det genom  longering och genom ridhjälp av Ida ikväll och imorgon. Tack! Sen får jag hoppas jag kan rida i helgen.

Ikväll hänger Ida med till stallet och rider medan jag fixar markjobbet som mockning och matfix. Imorgon har dock Ida honom helt själv, för direkt efter jobbet pyser jag upp till Ö-vik. Lördag är bokad för stallplatsjakt del 1, och jag har tre olika stall jag ska besöka. Håll tumme att nåt känns riktigt bra!

Från det ena till det tredje så har Grizzly börjat sätta rejäl vinterpäls nu, så pass att han börjar göra skäl för sitt smeknamn. 😉 Hade jag varit säker på att jag blev kvar i stan ett bra tag till så skulle jag välja att klippa honom nu, men innan jag vet hur det blir – och vilken sorts uppstallning/utevistelse/träningsmöjligheter jag lyckas förbereda för oss i Ö-vik, så avvaktar jag med klippningen.

 

Changes…

Som jag nämnde lite cliffhanger-mässigt för några veckor sedan är att det är många förändringar på gång i mitt liv. Lite läskigt ja, men som det heter ”Inget förändras om inget förändras”. Vissa vet redan om hur mina tankar och planer går, och nu när jag pratat med min nuvarande arbetsgivare är inget hemligt alls längre.

Jag och djuren ska flytta. Örnsköldsvik blir vår nya hemort och det är fortfarande SÅ mycket som inte är klart än inför en sådan flytt.  Men jag har kanske ett jobb på gång redan nu, så det kan gå relativt snabbt också – och jag ska bege mig ut på en liten hälsa-på-stall-turné till helgen för att leta en ny bostad till Grizzly. Den biten känns faktiskt jobbigast – att flytta honom till nytt stall och säga hejdå till världens bästa stallkamrater och stallägare. Usch… får magont av bara tanken! MEN, jag får försöka tänka att det kan bli lika bra på nya stället vi hittar.

Varför vi flyttar undrar ni? Jo, anledningen är densamma som för alla galna grejer man gör i livet, precis som på film… nämligen kärleken.

 

WE-tävlingen inställd

Bild när Grizzly var ivrig att traska in i transporten med Ida här om helgen.

WE-tävlingen den 8:e oktober är tyvärr inställd. Tydligen hade för få ekipage anmält sig enligt den info som Njurunda RF meddelade igår. Trist! Vi som hade lagt upp en liten träningsplan och Ida som var pepp att tävla Grizzlan. :/

G fick en extra vilodag igår. Jag var en dålig hästägare med noll energi helt enkelt. Ljumsken känns för ond att rida med, men jag hade en tanke på att åtminstone longera honom så han skulle få röra sig – men så blev det som sagt inte heller. Vissa dagar känner man sig otillräcklig och dålig mot sina djur, helt klart.

Idag SKA Grizzlan få röra sig i alla fall, men om det blir longering eller ridning är oklart än. Jag måste känna efter under dagen hur benet känns – om jag törs sitta upp, haha. 🙂 Imorgon och eventuellt på fredag ska Ida rida honom, så vi har en backup-plan i alla fall tills halta Lotta har repat sig igen. Benet känns helt klart bättre efter helgen, men väääldigt skör i ljumsken fortfarande, så det gäller nog att vara lite försiktig så det inte förvärras och blir nån långdragen historia igen…

 

Mör!

Målgång för ett gäng tappra 3-milare

Nu vet jag åtminstone vad Lidingöloppet innebär. 😉 Först och främst, vilken folkfest! Kul! Men om man säger såhär. Jag har bara mig själv att skylla för att jag känner mig som en mör trasa i kroppen nu… Totalt i sommar har jag kanske sprungit 5-6 gånger, och då aldrig längre än ca 5-6 km. En katastrof-dålig förberedelse för ett sånt här utmanande lopp och då blir resultatet därefter. Inga konstigheter alls. 🙂

Första 5 kilometrarna kändes dock bra. Det är där jag ligger träningsmässigt i ”min löpning”. Det var MYCKET folk och trängsel i spåren, och efter ca 7 km hade jag så ont i min trubbel-ljumske och höft att jag redan då kände mig osäker om jag ens skulle palla ta mig i mål. Men nån slags lufs-löpning höll jag igång åtminstone till milen, sen hade jag så sjukt ont att jag inte fixade varken nerför eller uppförsbackar – utan försökte bara att ta mig framåt överhuvudtaget. Kroppen skrek STANNA. Där det var skapligt plattförs försökte jag hålla igång nåt slags haltande löpsteg och målet var bara att fullfölja loppet och ta mig i mål. Vilket jag gjorde, dock på en riktigt skit-tid på alldeles under 2-timmars-strecket men det får så vara! 🙂

Det är nämligen så att vi redan vi kommit i mål diskuterade hur vi skulle göra betydligt bättre ifrån oss vid nästa års Lidingölopp, haha! Ja, det här måste jag definitivt på igen. BÄTTRE förberedd nästa gång, helt klart. 😉

Tack alla inblandade för en trevlig fast smärtsam helg!

Dags för stockholmshelg med två av mina favoritmänniskor

Valpmänniskan Ida, en mycket nära vän sen snart tre år tillbaka! Det firar vi genom… att på lördag plåga oss själva i 1,5 mil i kuperad terräng på Lidingö, haha. Heja oss!

Han…

Roligheter i massor väntar oss idag då vi ska spendera några timmar på Gröna Lund i eftermiddag. Sen väntar mysigt restaurangbesök och laddning inför lördagens bravader.

Lördag morgon ska jag möta upp Ida och sen tar vi oss ut till Lidingö. Hon åker ner till Stockholm med sin familj över helgen, men Lidingös ”naturupplevelse” gör hon och jag tillsammans. 😉  Klockan 10.00 har vi vår starttid, men ingen som helst aning när vi kommer i mål, haha!

Jag ser riktigt fram emot några dagar med hotellvistelse och tid tillsammans med nära och kära! 🙂

Önskar alla jag känner och inte känner en lika trevlig helg som jag tänker ha!

Kvällspromenad med häst, hundar och vänner

Titt va fina! Emilie, för första gången uppsutten på Grizzlan. 🙂 Grizzlan ville inte nå gärna stå kvar på håll och fotas, han ville hellre fram och hälsa på hundarna…

Igår hade vi stämt träff med Emilie i stallet och planen var att hon skulle rida ut Grizzlan medan jag prommade med. Vips ville Ida också hänga med ut på tur, så en timmes prommis med hela gänget hundar, häst och vänner. Myssit! 🙂

Efter stallet fortsatte Ida och jag på vår kolhydratladdning inför lördagens löptur. 😉 En chipspåse och dubbla dippskålar. Mums! Gör susen för energidepåerna!

När det var dags att kvälla för dagen tog Ida med sig Fendi och Penny med sig hem som vakthundar och sovsällskap. 🙂 Den här bilden nedan fick jag nu på morgonen. Det ser inte ut att gå nån nöd på nån av dem?!

Fendi, Ida och Penny

(mobilfoto av Idan)

Ikväll taggar vi hoppträning igen! Idan har lovat hänga med och filma och fota lite, om vädret tillåter. 🙂

 

Start inomhus?

Bild från enda gången vi hoppat inomhus var kring nyårsskiftet 2016-2017. Då skötte han sig som facit.

Jag vill på’t igen. Grizzly med hoppas jag. 😉 Men inga fler utomhustävlingar finns att anmäla till den här säsongen, så nu blir det till att starta i ridhus – eller inte alls. Den enda gången Grizzly hoppat inomhus är under en träning för snart ett år sen. Nu menar jag såklart inte att det en jättestor skillnad för oss vad gäller själva hoppningen. De tajtare vägarna och utrymmet är vi ju vana vid på träningarna i paddock med samma storlek, men allt runtikring… främst liv och rörelse på läktaren! Jag vet ju hur Grizzly hittills har reagerat på publik på framridningar och t.ex. under WE-dressyren i höstas. Hm. Törs vi prova?

Om ja har vi två chanser till start innan denna säsongs slut. Den 1 oktober i Färsta och/eller den 21 oktober på hemmaklubben, SRK. Vi tränar vidare och suger lite på den karamellen… 🙂

Denna veckas träning blev flyttad från tisdag till torsdag, så imorrn kör vi igen! Ikväll ska vi möta upp Emilie i stallet och gå igenom Grizzlans mat- och sovklocka inför helgen. 😉

Sov gott Albi

 

Så vänlig, klok och med en stolt värdig blick…

du charmade alla på ett litet kick.

Med ett steg och utstrålning som få,

fina betyg som ung fick du då.

Efter långt, lyckligt liv som nog världens snällaste häst,

är du nu på andra sidan och har det lika bäst.

Susanne och Cazall för fram ditt fina minne,

på banan, i tanke och ömmaste sinne…

Albi af Säfva, tack för allt och sov så gott!

Du kommer aldrig bara va ett minne blott…

 

Orsaken till stoppet

Grizzly: – ”Maa… Maaat… Maaaaat……?!?!?  Alltså vänta jag måste få läsa, vad tusan STÅR DET?! Får man MAT?!

Tvärnit.

Elaine: – ”Men Grizzlan… *suck* Matfors Ryttareförening står det! Du får mat när vi kommer hem igen. Nu gör vi om och gör rätt resten av banan, okej?!”

 

Grizzly: -”Åkej.”