Bloggtorka var det här…. Jag tycker mig inte ha något att skriva om. Det händer liksom inget spännande för dagen.

Lite good news har jag i alla fall! Tiken jag ev. väntar valp efter är nu konstaterad dräktig. Vid hennes ultraljud såg man minst 5 valpar, och då kan det ju faktiskt ploppa ut upp till det dubbla. 11 december är valparna väntade, så det är en spännande väntan fram till dess!

Vi är inne i ett fint träningsflyt nu, jag och Fendi främst. Penny är som ett litet yrväder som vanligt, men vi börjar få allt mer kontroll över den sjudande energin som flödar i henne.

Jag tycker det känns riktigt trist att en lång vinter väntar nu och därmed säsongsuppehåll, för jag tror inte alls det är så långt kvar tills Fendi är tävlingsklar för lydnadsklass 1. Det är bara ställandet under gång nu som jag inte satt ihop helt tävlingsmässigt, men under backa-gång kan hon det fint. Lite mer uthållighetsträning i linförigheten behövs också, men det kommer vi ju absolut att hinna med.

I apporteringen har vi ett litet bekymmer, som jag faktiskt tror jag ska strunta att peta i. Hon flyttar nämligen sina framtassar VARJE gång jag ger henne apporten. Men samtidigt - så är det ju bara i klass 1 det är sånt “dumt” utförande. När hon gör en ingång med apporten så ser det mycket finare ut, och det är ju huvudsaken!

Bjuder på ett litet filmklipp med små delar av några moment. Där ser ni bl.a. vad jag menar med tassarna vid apporteringen. Något knas blev det med ljudet, men det kan va skönt att slippa höra Pennys sirenliknande pipa medan man tittar…

En annan sak jag tänkt på. Sicken TUR jag har med mina arbetskamrater. Jag har ett par år haft en, lika som mig, hundtokig rumskompis - som mer än gärna pratat hund dagarna i ända medan vi jobbar. Sedan några månader tillbaka är hon hemma och är barnledig, så en vikarie har sedan dess hennes plats - och jag är osäker om hon skulle ha tackat ja till tjänsten om hon visste vilken hundnörd hon skulle jobba med… Haha! Stor cred till henne i alla fall, som står ut med mig och mina långnäsor varje dag. VARJE lunch hänger hon med på promenad, och från att ha varit aningen skeptisk och kanske till och med lite skraj för främmande hundar - så kan hon nu komma med frågor hur träningen gått dagen innan. (!) Hon är snart fullt upplärd i allt från hundraser, till hundars mentalitet, lydnads- och agilityregler och you name it. Om du läser detta Sofie, TACK för att du står ut med oss varje dag!

Idag har vi testat lite rallylydnad för första gången. Klubben har dragit ihop ett gäng som känt sig nyfikna på den nya grenen, och idag hölls den första träffen. Vi började med att gå igenom skyltarna i nybörjarklassen, och lite praktiskt om hur själva programmet går till. Sedan gick vi ut på planen och fick testa på de olika skyltarna/momenten, och slutligen testa en liten minibana.

Det var verkligen skoj att testa något nytt, lite annorlunda. Och trots att själva övningarna egentligen inte är svåra, så gäller det att hålla tungan rätt i mun så här från början. En sån som jag kan ju lätt gå vilse i en bana…

Fortsättningsvis kommer vi ses var 14:e dag och träna tillsammans. Kul!

Här om dagen fick jag en impuls att testa metallapporten med Fendi. Den vanliga apporteringen har gått så bra på sistone, så det gav mig lite push att våga. Här ovan ser ni ett litet filmklippsbevis på att hon griper den i alla fall! Det är mycket kvar, men det är skönt att ha börjat.

Ikväll har vi varit hos Tina och tränat, och båda tjejerna fick göra premiär på rutan. Det är skoj att presentera nya moment för hundarna, och utmaningen att få till rutan snyggt är nog alltid lite nervös. Men även här - vi är på gång!

Våren -97 hämtade jag hem min första egna valp. En trefärgad colliehane, som jag kom att kalla Hero. Sommaren -99 kom Knoppen, min första sheltie, in i mitt liv - och sedan dess är jag helt såld på rasen Shetland Sheepdog. Det känns verkligen som min ras. Efter honom har Gucci, Fendi och Penny fått flytta hem till mig och de har allesammans varit helt underbara. Är underbara.

Men ända sedan jag kan minnas, har en även en annan ras en väldigt speciell plats i mitt hjärta - Border collien. Jag har sedan Hero var liten valp, vetat att en dag ska en bc-valp flytta hem till mig. En dag…

Jag har velat fram och tillbaka när den rätta tiden är inne, eftersom jag gärna vill kunna ta valpkull på mina tikar - och då såklart kanske även behålla valp ur egen kull. Men beslutet är till 99% taget, att jag väntar med den egna valpkullen. Mina tikar är så unga, så det är ingen som helst brådska med det. Däremot känner jag att så som jag älskar att träna och tävla med mina hundar, och nästintill lägger all min lediga tid på dem - så är drömmen om en bc kanske dags att förverkliga?

Jag har lånat ett filmklipp från YouTube här ovan, och där kan ni se en valp som i färg och ras stämmer med den som kanske blir en ny familjemedlem till våren. Jag ger er inga större detaljer riktigt än, för jag väntar först och främst på att ett positivt ultraljud.

Jag chockar kanske några nu, men de flesta som känner mig väl - vet att detta inte alls är en impulsiv idé. Detta är en dröm, förhoppningsvis på väg att förverkligas.

Jag och Fendi, vid tidigare träningstillfälle. Foto: Anna Åström

Här har ni en matte som kommer sova gott inatt. SOM jag är nöjd med båda tjejerna efter kvällens träning! Fint sällskap hade vi också av Anna och Erik, med två av deras Border collies.

Penny var verkligen fokuserad idag, och gjorde fina framsteg i fria följet. Hon fick också göra en tävlingsmässig inkallning, och hoppet likaså. Fint! Avslutningsvis övade vi lite på fjärrdirigering, med ett litet test att gå ifrån henne 1 meter och göra ett ligg/sitt-byte. Också fint!

När det väl blev Fendis tur, hade hon mycket störning i form av ett helt gäng grundlydnadskurs-ekipage som beträdde planen intill. Med Fendi, peppad från tårna, började jag med att träna lite på fria följet. Jag testade idag att lägga in både lite språng marsch och sakta marsch, och jag tyckte det funkade fint för att vara första gången. Norpis fick också, precis som Penny, göra tävlingsmässig inkallning och hopp - där jag inte kan anmärka på något faktiskt! Full fart, rak ingång, och sötaste attityden på byn.

Så till kvällens största mattelycka, apporteringen. Jag bad Anna hjälpa oss att komma fram med apporten, så det skulle bli så tävlingslikt som möjligt och Fendi utförde 1:ans moment på fint sätt.

Men så gjorde jag “en Elaine” efter det… Fendi har inte, än, fått träna på 2:ans apportering. Men ikväll bara chansade jag och kastade iväg apporten, och kommenderade Fendi att hämta. Full fart, fint gripande, och full fart in! Men på första försöket släppte hon apporten strax framför mig. Då testade jag en gång till, och med ett fotkommando som hjälp - fixade hon även ingången och överlämnandet! Duktiga Fendi! Jag är så glaaad!

Vi avslutade träningen med en platsliggning. Jag med Fendi, och Anna med sin Sirius. De fick ligga i 2 minuter, och allt kändes lugnt och fint. Tack Anna och Erik för en fin träningskväll!

Här skrivs det inte flitigt för dagen. Orsaken är att jag tycker dagarna ser likadana ut hela tiden, och därför liksom inte har något särskilt att berätta.

Idag har vi i alla fall varit och tittat på klubbens, för året, sista lydnadstävling. Mååånga startande ekipage och många jätteduktiga! Verkligen hög kvalité på klass 1, där 10 av 14 startande ekipage fick 1:a pris. Den vinnande hunden, en härlig Golden retriever, gav mig verkligen inspiration och var en fröjd att se på plan.

När prisutdelningen var klar, fick mina tjejer lite träning också. Penny är inne i lite av en trotsålder tror jag… och vill gärna göra lite som hon vill med sin lilla nyfikna näsa. Men jag känner ingen oro, för vi har all tid i världen att träna vidare.

Fendi var väldans pepp och gjorde mig nästan gråtfärdig av stolthet. Den hunden har kommit så långt i mina ögon. Den hunden som jag knappt fick “tam” till hon var över året gammal. Men nu är vi på god väg att bli ett riktigt team, och jag ser fram emot nästa säsong -för då är det vår tur att beträda tävlingsplanen.

Och när jag blickar framåt mot nästa säsong, mao våren 2012 - så kanske det är mer än lydnadsdebut som väntar flocken…