Det är mörkt när man vaknar och går till jobbet. Det är mörkt när man går hem från jobbet. Det har t.o.m. varit mörkt hela helgen utan en endaste solstråle…  Vem släckte ljuset?

Skulle jag likna mig själv vid ett djur just nu, så blir det björnen. För jag vill också gå i ide och vakna upp till våren…

Här kommer ett ohundigt inlägg för omväxlings skull. Halva min lördag gick åt till att göra den här tårtan ovan till min lill-granne, Selma. Hennes största favorit i hela världen är för dagen Musse Pigg, och när det vankades 2-årskalas igår - så var en Musse Pigg-tårta en självklarhet!

En barnvänlig tårta med jordgubbssylt, marsankräm, och vaniljgrädde.  Utsmyckningen, Musse himself, är gjord i sockerpasta. Jag älskar att sockerchocka små barn!

Fendi och Penny fick såklart också hjälpa till. Deras uppgift blev att slicka gräddskålen ren - en uppskattad uppgift!

Fendi med mattes vante. Stolt som en tupp! Eller öh… en höna?

Här har Penny lagt sina vantar på vanten…

En semesterdag så här en helt vanlig fredag, är inte alls dumt. Jag kände redan igår på jobbet att jag inte hade fullt pulver i energi, så för att vila upp mig med lite långhelg - lyxade jag till mig med en  extra ledig dag. Jag har nyss varit ute med hundarna i skog och mark i drygt en timme. Vi gick inte alls långt idag, eftersom jag mår som jag mår. Men hundarna har busat och sprungit non stop, medan matten suttit på huk och fotograferat.

Vips märkte jag att Fendi hade min vante i munnen, som hon på smidigt sätt stulit från min ficka. Hon är en effektiv och duktig liten tjuv minsann. Hon älskar att stjäla värdesaker… Det är inte för inte hon kallas Norpan ibland!

I skrivande stund sitter jag och hostar och snörvlar om vartannat. Jag har åkt dit på en rejäl förkylning och mår rent utsagt tjyven.

Medan matten har sjukstuga, och inte har ork för några livliga äventyr, blir det små korta, lämpliga inomhuspass för hundarnas del. Jag har bestämt mig för att ta tjuren vid hornen och göra en insats på Pennys apporteringsträning. Hon har tidigare bjudit på nosputtar, tasskrafs och lite sådant smått och gott. Men att gapa över apporten har hon INTE alls velat.

Hon har som steg 1 fått lära sig att gapa över apporten, medan jag hållit den i handen. Men från det steget har vi liksom haft svårt att ta oss. Hon har inte alls velat bjuda vidare på att gripa tag om apporten när jag hållit i den. Oavsett hur jag försökt. Därför får apporten istället ligga på golvet och där har hon börjat bita lite smått i den, men knappt flyttat den ur fläcken. Här blev hon också kvar länge utan att börja bjuda på mer.

Men så idag tog jag Fendi till hjälp, och lät de konkurrera lite om att få lyfta apporten och få belöning - och det verkar ha hjälpt! Som klippet visar här ovan, så har hon idag börjat lyfta den från golvet i alla fall, om än bara för en kort sekund. Men jag är glad! Ett framsteg är ett framsteg, om än ett litet!

Å kära nån. Nu har jag skrivit på svamlande sätt från start till mål. Jag orkar inte ens läsa igenom vad jag skrivit. Jag skyller på febern.

… en lyckad lydnadsträning. Endorfinerna flödar fortfarande, och jag längtar redan till nästa gång. Tack Anna och Erik för trevligt sällskap och fina bloggbilder!

Jag och Fendi övar på fria följet.

Foto: Anna Åström

Det röda lurviga i snöret, är Penny som leker. Om ni undrar…

Foto: Erik Öhrn

Penny väntar på nästa steg. Sötnöt!

Foto: Erik Öhrn

Fendi bland höstfärger

Vi hade fikastund i solen.

Vi avnjöt chokladmuffins i hundiga muffinsformar.

Ett försök till grupbild med endast hundarna i bild. Det gick sådär…

Gruppbild med både folk och fä. Det gick inte heller sådär jättebra.

Ing-Marie delade med sig av det goda. Populärt!

Foto: Anna Åström

Ofta fylls mina tankar med gamla minnen. Vissa dagar mer än andra. Idag är en sån dag. Jag saknar min härliga Gucci så det gör ont…

Var tog min energi vägen? Hundarna har haft träningsvila i drygt en vecka nu, men jag tänker ta mig i kragen och träna imorgon hos och med Tina. Kanske hundarna har mått gott av denna veckas samurajträning (vilat sig i form) och går bättre än någonsin imorgon?! Kanske.

Till helgen ska jag försöka ladda mina batterier igen genom att kika på lydnadstävlingar. Det om något borde göra mig pepp igen.

Nu ska jag kika på Bonde söker fru för fösta gången. Enligt en Sheltieuppfödare jag träffade i söndags, så ska jag vara så otroligt lik en av Per-Olas flickvänskandidater. DET är jag nyfiken att se! Karamellkungens favoriter håller mig sällskap, och hundarna såklart…

Ja… på den här fronten intet nytt. Inte mycket i alla fall. Jag har senaste veckan känt mig helt off och inte haft energi till varken träning eller andra upptåg. Därav veckans bloggpaus.

I helgen var jag i alla fall på utställning i dagarna två. Lördag visade jag Fendi på SKK:s utställning i Nordichallen. Hon fick fin kritik och Excellent, men blev oplacerad i klassen. Hon skötte sig väldigt fint på bordet, men jag tycker inte riktigt att jag har samma hund i snöret inomhus som utomhus när det är dags att visa rörelserna.  Utomhus har hon betydligt bättre drive i steget, så nu tänker jag invänta nästa säsongs utomhusutställningar - och hålla tummen att hon inte kör sin bikinisäsong precis hela sommaren som sist…

Penny var inte anmäld, men hon börjar komma tillbaka till fin päls nu. Liiite sugen är jag att anmäla till Hund2011 i Stockholm, men vi får se hur jag gör med det. Det är fortfarande ca 1 månad kvar av anmälningstiden.

Söndagen spenderade jag på Sheltieklubbens specialutställning, där cirkus 100 Shelties var anmälda. Det var riktigt skönt att bara vara åskådare för en gångs skull.

Tittut!

Det känns som vi gått in i den sista månaden av “min period” nu. Den sista månaden utan snö… Jag är stormförtjust i vår, sommar och höst - men vintern, not so much.

Till helgen väntar först en SKK-utställning här på hemmaplan, i Nordichallen. Jag har bara anmält Fendi i år, för Penny har precis börjat komma tillbaka efter riktig juniorfällning. 66 anmälda i rasen, så det blir som vanligt stor konkurrens.

För övrigt hoppas jag på en fin träningsmånad. Vi har börjat göra riktiga framsteg i lydnaden nu på sistone, och all träning känns så skoj. Hundarna verkar tycka likaså, de riktigt lyser av glädje när det vankas träning. Tur det!

Hur var det nudå? Efter Oktober kommer väl julen direkt, och sen blir det April? Okej, då säger vi så.