Cliff tränar klossen på duktigt sätt. Men varför lipar han åt Tina?

Torsdagar är bestämt att bli en lydnadsträningsdag framöver. Vi är en grupp om tre som kommer träna tillsammans, med totalt fem hundar. Just ikväll var det dock bara jag med mina långnäsor, och Tina med sin border collievalp, Cliff. Lyxigt nog kommer vi hålla till i Tinas lokaler – ”Tinas Hundliv” som bara ligger ett stenkast från mitt jobb.

Vi tränade en hund i taget, och alla tre fick två korta pass var. Med Penny körde jag lite fritt följ/position och inkallning i första passet, och sedan inkallning, apportering och hoppet i det andra. Det var första gången hon fick träna på hoppet som ett lydnadsmoment, men det gick jättefint! Där har man ju mycket gratis av agilityträningen.

Fendi fick köra samma moment som Penny, men hon ligger ju en bra bit före i utveckling i både fria följet och apporteringen. Det är så roligt när vissa saker börjar ta form!

Nu är jag pepp att träna vidare inför nästa vecka. Jag längtar redan till nästa Torsdag.

Till helgen, om vädret tillåter, planerar jag att ge hundarna lite nya utmaningar. Tanken är att de ska få prova på fältspår, som jag lägger själv – och ett skogsspår, med annan spårläggare. Det ska bli lite spännande…

För övrigt har jag för dagen en riktig gnällhund här hemma. Fendi är i slutspurten av sitt höglöp, och längtar sååå efter en fästman – vilken som helst verkar det som!

Å checka in hur duktig jag varit med att styra upp en egen ”gilla-knapp”! (Med god hjälp av snälla Erik)

Mina kära långnäsor. Vilka duktiga näsor de har! Och söta…

Efter dagens jobb och middag, bar vi iväg till skogs. Jag lade ut två spår på cirkus 150 meter vardera, med litet gott gristryne gömt i godisväska som spårslut och belöning. 

Liggtiden blev inte så lång som sist, utan tyvärr bara ca 40 minuter – men jag var lite rädd att inte hinna gå båda spåren innan det blev mörkt.

Penny, som var först ut ikväll, hade fått korvbitar i sitt spår – men bara ett par meter precis i början. Det var ett försök att få henne att bromsa och inte jäkta iväg som hon gjort de senaste gångerna, och det fungerade! Succé! Hon lät som en liten, men effektiv minidammsugare i spåret. Hon var noggrann från start och behöll lugnet och sin låga näsa hela spåret ut. SÅ glad jag är!

Så Fendis tur. Hon höll lite högre tempo idag, och det kändes som hennes spår bara var 10 meter kort – för så fort var det hela över. Nästa gång klämmer jag nog i med bra mycket längre spår till dem båda. Hugaligen vad roligt vi har!

Mina hundar har börjat med en riktigt förtjusande helgvana, nämligen att ta sovmorgon till kl. 9! Två helger i rad nu har jag fått snusa kudden tills jag känner mig nöjd. Tidigare har de vaknat samma tid som vardagar, dvs ca 6.30 – och det är på tok för tidigt för lediga dagar.

Efter en slät kopp java, packade vi in oss i bilen och åkte till Sundsvalls brukshundklubb. Det hölls lydnadstävlingar där igår, och vädret var sådär precis lagom för hundaktiviteter. På vägen dit, stannade jag och gick ut två spår till hundarna. Det tajmades helt perfekt med att åka vidare och titta på tävlingar, medan spåren fick sin liggtid.

Två timmar lät jag spåren ligga. Fendi fick ta sitt spår först, och jag kan faktiskt inte anmärka på något. Hon jobbade metodiskt och lugnt, och hittade lätt till spårslutet och fick sin smarriga belöning. Inte heller hade hon några bekymmer med att spåret gick över en stig, som jag vet är vältrafikerad av folk och fä om helgerna. Det jag kan önska med båda tjejerna är att de skulle jobba med lite lägre näsa. Men samtidigt behöver de ju inte det, eftersom snåren når upp till deras näsor när de går vanligt… Hm, klurigt sådant där med småhundar.

Så blev det Pennys tur. Hon var galet pepp efter att ha suttit och lekt brandvarnare i bilen under tiden jag var ute med Fendi. Penny samlade ihop sig till spårstarten, men där bar det sedan iväg i maxfart igen. Det är liksom antingen eller för lilla P. Jag såg hur hon spontant tog upp spåret, vräkte sig ner och sen upp över dikeskanten där spåret gick ut – men sedan förivrade hon sig igen, precis som sist. Jag stod helt stilla tills hon fick göra sina varv, och så småningom lugna ner sig. När hon väl lugnat sig, tog hon spåret plättlätt hela vägen, i högt tempo – men på rätt sätt ända till slutet. Jag är lur på om hon ska få lite korvbitar i sitt spår nästa gång. Det borde lugna ner henne den första biten? Båda tjejerna ska dessutom få lite längre spår framöver och det tror jag blir bra för dem båda. Och nästa gång ska Penny få ta sitt spår först, så hon inte hinner bygga så galet hög förväntan.

Innan vi åkte hem tog vi en sväng i skogen längs ”Bergsrundan”. Det är en lustig liten runda det där, för jag vet inte hur många gångar jag försökt hitta vägen runt HELA rundan, men fortfarande inte lyckats… Man tycker att skyltar och vägvisare borde placeras där det finns vägval, som där stigen delar sig? Men icke.

Fendi, förväntansfull i skogen. Foto: Anna Åström

I skrivande stund står regnet som spön i backen, och åskan mullrar lite dovt. Så kommer det inte vara imorgon. Nej, både jag och Polman är helt överens om att det då blir bättre väder, med solglimtar istället för regn.

Min plan för morgondagen är att först gå ut skogsspår till tjejerna, och sedan åka och titta på lydnadstävlingar medan spåren ”ligger till sig”. Jag tror det blir en härlig helg!

Nikon AF-S 50/1,8 G   (bild lånad från Cyberphoto.se)

Jag har inte fotat mycket alls i sommar, men jag tror definitivt det blir mer av det från och med nu. Igår fick jag nämligen hem mitt nya objektiv, och nu väntar jag bara på att det här tjuriga regnvädret ska dra förbi – så jag får ut och öva lite! Jag är en riktig novis i fotografi, men jag tycker det är roligt och jag har saknat en ljusstarkare glugg. Nu äntligen har jag det. Yeey, vad glad jag är!

Ikväll har vi varit på trevlig sheltieträff igen. Det är som alltid väldigt trevligt att träffas med många glada hundar, gott fika och en massa hundprat. Om du har Sheltie och vill få info om våra träffar, gå gärna med i Facebookgruppen ”Sheltie Sundsvall”!

Bilden visar nästan hela kvällens gäng samlade. Jag är inte med i bild, men Fendi och Penny syns bra precis i mitten. 

Fendi var först ut. Hon fick ett tapp från början, men löste det fint ända till slutet. Eftersom det var länge sedan vi spårade, fick tjejerna var sitt kort spår på ca 50 meter.

Fendi uppskattade belöningen – ett gott gristryne!

Penny riggas för sitt spår. Hon var taggad! Lite väl taggad… 

Hon förivrade sig lite i spårets början. Men när hon väl varvade ner och kopplade på näsan ordentligt, jobbade hon på fint och hittade sin belöning. Hon fick också ett gristryne i sin belöningsväska, såklart. Det måste ju vara rättvist.

Så dags för de tvåbentas belöning – en ”chokochock” i form av varm choklad och kladdkakemuffins. Allt smakar extra gott i skogen! Fendi hjälpte till att hålla eventuella fika-tjuvar borta.

Penny:  ”Man måste ju försöka i alla fall…”

Som vanligt var det tävling om vem som fick sitta i Annas knä.   1-0 till Fendi.

Deltävling två – Eriks knä. Slutresultat 1-1.

Samtliga foton (utom de två sista) är tagna av Anna Åström. Tack snälla för lånet och tack både Anna och Erik för en kanondag!

Fikastund i skogen. Foto: Anna Åström

Ni anar inte vilken toppendag vi haft idag. En dag i skogen med spårträning och gott fika till både två-och fyrbenta. Som en bonus hittade vi också en massa kantareller, så till och med jag har lyxat till det med egenhändigt plockad svamp till middagen. Jag älskar skogen!

Tack Anna och Erik för sällskap och snabbkurs i svamparnas värld!

Nu väntar filmkväll och snarra, så jag berättar mer om hundarnas spår imorgon.

Efter en fin dag på Timrå brukshundklubb, med en god dos av lydnadsinspiration tankad, har jag idag tränat lite med hundarna här hemma.

Ofta chansar jag lite när mina hundar ska tävla första gången, fast de kanske inte är helt redo för tävling, och anmäler ändå. Vi liksom ”vinglar till det” på något vis… Men ibland visar de mig att de faktiskt kan mer och bättre än jag tror! Som t.ex. Fendi förra helgen, som skrällde till och gick felfritt i sitt lopp. Likaså anar jag (eller hoppas jag) att det är med lydnaden? :) 

Så här ser ungefärlig status ut för tjejerna i förberedelserna för lydnadsklass 1;

Platsliggning:  Snart tävlingsklart hos Fendi. Penny behöver lite mer tid, men på god väg.

Tandvisning: Ej provat än, men träning behövs innan tävling.

Linförighet: På god väg till tävlingsklart hos Fendi. Penny utvecklas massor i detta moment för dagen.

Läggande under gång: Har inte provat i framåt marsch, men baklängesmarsch funkar fint hos båda tjejerna.

Inkallning: Tävlingsklart hos båda.

Ställande under gång: Har inte provat momentet i framåt marsch, men går fint i baklängesmarsch hos båda.

Apportering: Fendi,  i stort sett tävlingsklar. Penny, påbörjad inlärning.

Hopp över hinder:  Nästintill tävlingsklart hos båda.

Vem vet, kanske man ska ta och ”vingla till det” i höst?     Men en sak i taget. Imorgon väntar spårskogen på oss!