På Timrå brukshundklubb har Fendi idag gjort sin agilitydebut. Lyxigt nog var det dubbla hoppklass 1-lopp på den här tävlingen. Vi är ju inte klara med kontaktfältsträningen ännu, så hon var därför bara anmäld till hoppklasserna.
Mitt mål med den här helgen, hennes första tävling, var att starta - springa och ta några av hennes favorithinder så som tunnlarna och däcket - och sen springa av banan “som segrare” och belöna. En ren träningstävling. Men Fendi imponerade stort på mig idag, och första loppet gick hon runt med 15 hinderfel och andra loppet med endast 5 fel, då hon missade sista pinnen i slalom. (för er ej agilityinvigda, så är 1 hinderfel 5 poängfel - så en rivning, hindervägran eller fel väg i slalom blir 5 fel vardera)
Jag är SÅ nöjd över hennes debutdag och imorgon har vi ytterligare ett lopp som väntar oss. Då ska jag försöka gasa på henne lite mer om det går! Det var ändå stor skillnad mellan det första och andra loppet idag. Hon har fortfarande klart sämst fart på vanliga hopphinder, men det verkar bli bättre och bättre och det brukar ge med sig med mer självförtroende och erfarenhet.
Min dyra, fina, goa lilla Norpan! KÄRLEK.
Å jo, Penny hejade på för full hals från läktarplats hela dagen…
Tre fina kvällar på rad har vi haft, med härlig kvällssol och riktig sommarkvällskänsla. I måndags åkte vi en tur ner till Hudik och tränade agility. Vi byggde en enkel klass 1 - bana som båda tjejerna fick köra. Jag var SÅ glad när det visade sig att vår senaste agilityträning förhoppningsvis bara var en tillfällig formsvacka. Kanske hade något vilt sprungit över banan innan vi var där, vad vet jag. Anledningen kan vara många. Så länge de repar upp sig på detta vis som de gjort nu, så “skiner solen”!
Tisdagkväll var jag och hundarna bjudna till min storasyster på middag och kvällsmys. Efter maten tog vi oss en fin skogspromenad med efterföljande kvällsdopp. Landskapet såg ut som en tavla… Hästar betandes i stora ängshagar och sjön låg spegelblank i kvällssolen. Både jag och hundarna njöt!
I skrivande stund sitter jag också med ett löjligt leende på läpparna. Vi är nyss hemkomna från en agilityträning igen, och Fendi imponerade stort på mig ikväll. Hon gjorde allt jag bad henne om på jättefint sätt, och hon till och med lekte som belöning! Ikväll somnar i alla fall matten gott…
Fendi och Penny har idag uppgraderat sig till “3 rum och kök”! Något åt det hållet i alla fall… För nu när de färdas, åker de säkert, med stil och med MASSA utrymme. En bättre begagnad, för oss ny, Faldarello-wagon! Fin va?
Idag funkade ingenting på träningen. Varken Fendi eller Penny var med mig, och båda verkade reagera på gräsplanen - som om det hade varit några där och rastat hundar innan. Ja jag vet inte, men jag kunde inte motivera dem alls idag, och det kändes som att vi backade månader i träningen. Så trist, jag som var så glad över vår senaste träning här om dagen. Den kändes som bortblåst idag…
Nu sover vi på det här, och hoppas det bara var ett tillfälligt bakslag.
Jag snubblade över en bild av Fendi som liten valp, nyss hemkommen till sitt nya hem. Det är två år sedan nu, men det känns som igår.
Om exakt en vecka hoppas jag att Fendi och jag gör vår debut i agility, men i form av en inofficiell träningstävling på hemmaplan. Det är tydligen utlovat en enkel hoppklassbana och det ska bli spännande att se vad Fendi tycker om hela tävlingssituationen.
På gårdagens träningspass fick hon testa en 12-pinnars slalom för första gången, vilket hon fixade bra! Hon har börjat få riktigt fin teknik nu och med det kommer även bra fart. Entusiasmen över vanliga hopphinder var det då heller inget fel på igår, och det gör mig så glad!
Alla går vi igång på olika saker och ser olika saker som belöningar. Det gäller bara att hitta rätt för varje individ. Under gårdagkvällens träningspass fick jag bekräftat vad Fendis “grej” är, nämligen att stjäla. När Jessica körde med sin bc Dave, hade hon en pipleksak i mjukplast som belöning - något som mina hundar INTE brukar gilla annars. Men det verkar inte vara föremålet i sig som jag märkt Fendi går igång på, utan värdet av själva stjälandet! Det minns jag särskilt från i höstas, när vi brukade träna med Anna och Sulan. Jag trodde Fendi hittade nya favoritleksaker vid varje pass under den perioden, och jag shoppade hundleksaker som aldrig förr… Men vid nästa pass, var leksaken “död”. Däremot ville hon som vanligt ha vad än i lekväg Sulan hade med sig. Min söta lilla tjuv. <3
Igår, när hon väl fick tag i Daves leksak förvandlades hon till en drömhund. Hon blev som förbytt. Jäklar i min låda vilken intensitet och vilken gläjde i ALLT hon gjorde. Fendi har verkligen en riktig på-knapp, det gäller bara att lirka fram den!
Nyttigheter från gårdagen som vi tar vidare med oss är att jag måste öka min fart bredvid hundarna, i t.ex. slalom. Fendi lade in en helt annan växel när jag inte gick bredvid henne, utan istället ökade farten. Sånt man inte tänker på när man tränar ensam! Tack för roligt pass och massa inspiration Jessica!
Nu måste jag rigga det framöver, så Fendi tror hon får stjäla sina belöningsleksaker…
Om ett par timmar ska jag iväg på ytterligare en föreläsning om näringslära. Veterinär William Bredal har jag lyssnat på tidigare, då han föreläste om noskvalster och lite näringslära den gången också. I vilket fall vet jag att det blir en trevlig kväll, eftersom man alltid stöter på mycket hundfolk på såna här tillställningar.
Imorgon väntar agilityträning med “min gamla träningskompis”, Jessica. Hon har två bordercollies som hon tävlar flitigt med. Det ska bli skoj med lite nya ögon på vår träning!
Tänk, så bra som jag är på att vara ledig, så skulle jag lätt kunna vara det på heltid - OM det vore bra betalt…
Hundarna och jag njuter av härliga semesterdagar, med skogsturer, joggingrundor, agility- och lydnadsträning och en massa soffmys. Ikväll var vi iväg och tränade lite agility igen. Fendi var lite mer i gasen idag än sist, men jag lät henne bara köra på även fast hon gjorde någon liten miss här och var. FRAMÅT vill jag bara att hon ska tänka just nu…
Vi har varit iväg och tränat agility igen, denna gång i sällskap av Maud och hennes border terriertik, Imma. Vi byggde en tokenkel liten rundbana, och jag tänkte visa ett litet klipp på Fendis runda. Jag hoppas verkligen farten kommer med tiden på henne, för hon tappar helt farten vid vanliga hopphinder. Däcket, tunnlar och slalom drar hon bättre på - men vanliga hopphinder, oavsett hur låga de är bromsar henne till knapp styrfart…
Jag ska försöka träna lite “frivilliga” hopp med klick och bara ett hinder, så som jag t.ex. gjorde med däckets inlärning. Sån träning brukar hon åtminstone gilla… Nåväl, fortsättning följer.
På positiva listan idag kom lyckade slalomingångar för båda tjejerna!
Jag har/hade förhoppning om att det skulle bli agilitypremiär för Fendi den här säsongen, men jag kanske gapade över för mycket? För dagen är det Penny som ligger främst i utvecklingen på banan. Det jag siktar på nu är att vara med på de träningstävlingar som ska hållas i Timrå, mest för att se vad Fendi tycker om hela tävlingssituationen med alla hundar och allt folk. Hon är jättehärlig att köra när vi har banan/klubben helt för oss själva, men när många störningar dyker upp blir hon lätt ofokuserad och tappar självförtroendet.
Båda tjejerna har i alla fall avancerat upp till 8-pinnars slalom nu i träningen. :) Och jag tror faktiskt de klarar 12-pinnars också om jag låter dem prova!
I lydnaden däremot ligger Fendi före. Skulle jag lägga lite extra krut nu på mer färdiga, hela moment - så skulle en start kunna ske i sensommar. OM jag nu inte gapar över för mycket…
Elaine heter jag och bor i Sundsvall. Min största hobby är hundar och alla aktiviteter som hör dem till. Inget nämnt, inget glömt.
Jag har två tikar av den härliga rasen Shetland Sheepdog, och nyligen har flocken kompletterats av en liten Border collie-flicka. Vi tränar lite blandat lydnad, agility, vallning och spår. Utöver det åker vi runt på landets utställningar när tillfälle dyker upp.
Tanken finns även att föda upp Sheltie i liten skala, men mina tikar är ännu unga och vi har ingen brådska. :)
