Storasyster Fendi - för dagen i säsongsenlig bikinipäls…

Hux flux blev min lilla Fendi den vuxna och förnuftiga hunden. Vad hände?!

Fendi är ju trots allt bara dryga året gammal och i mångt och mycket fortfarande bara en liten tjej hon också. Fast hon nu är storasyster.. Ikväll var vi iväg och tränade agility på Timrå brukshundklubb. Den senaste träningen för några dagar sedan gick inte alls som jag hade hoppats. Hon var seg och ville som inte vara med på noterna alls, vad jag än försökte med. Efter det passet åkte jag hem ganska besviken och fundersam. Men senare på kvällen/natten fick jag svaret. Fendi hade jätteont i magen och låg och jämrade sig och smågnydde hela natten igenom. Magen var spänd och hon mådde inte alls bra. Gud så dåligt samvete jag hade! Om de ändå kunde prata! Men så på morgonen dök orsaken till det onda upp, eller ut rättare sagt. Hon hade tuggat i sig en liten tygbit från en av mina tröjor… Hm. Men vips så mådde hon bra igen och det var ju huvudsaken!

Ikväll gick träningen desto bättre! Vi fick till en liten kombination i form av en lätt “U-bana” med däcket, tre hopphinder på låg höjd, balansbommen och A-hindret. Penny var också med och fick när vi var klara springa genom en tunnel för första gången i sitt lilla liv :)  En liten korvbit som belöning och så var Penny supernöjd.

I skrivande stund är jag hemma på lunch. Jag försöker få lite lugn och ro att äta, men det är fullt race här hemma… Lugnets tid är över!

Både Fendi och Penny följer med mig på jobbet om dagarna nu, och där sköter de sig fint. Det är väl därför som det finns så mycket energi över på dygnets övriga tid nu - inklusive nattetid…

Till attack!

Penny fortsätter att göra succé hos de hon träffar. Det är hela tiden full fart! Hon är väldigt “förig” och social - hela tiden redo för nya upptåg. En toppenhärlig valp så här långt!

Här om kvällen var vi bjudna på lite grillkväll hos vänner som också har shelties. De har en inhängnad tomt där det känns tryggt att ha hundarna lösa. Men plötsligt efter vi ätit vår efterrätt, så märker vi att Fendi saknas. Panik! Fendi brukar alltid komma direkt jag kallar på henne, men hon fanns ingenstans… Jag började genast springa längs med skogsstigarna strax bakom huset med tanken att hon kanske stuckit iväg efter katten. Jag ropade och kallade på henne hela tiden där jag sprang. Men ingen Fendi…

I närheten går en ganska hårt trafikerad väg, och jag hade värk i magen och kunde knappt andas när jag sprang längs vägen och ropade - rädd för vad jag kanske skulle kunna finna. Men ingen Fendi där heller. Allt fler människor på byn anslöt till letandet, och jag har nog aldrig haft liknande adrenalinpåslag någonsin. Jag sprang som värsta elitlöparen genom skog, och uppför backar tills jag var genomblöt av svett. Jag sprang ner till den närliggande ån och letade längs efter den, med tanken att Fendi dragits till vattnet, men fastnat på väg upp. Men ingen Fendi någonstans…

Efter närmare en timmes letande hade jag gråten så högt upp i halsen att jag knappt kunde andas. Vart var Fendi?! Vad hade hänt henne?! HJÄLP!!

Jag sprang då tillbaka till huset och visste inte vad jag skulle ta mig till. En grannpojke gick då förbi vid huset och tittade av någon anledning in i garagefönstret. -”Jag tror jag såg henne!”, utbrister han.  Jag tordes inte hoppas på sådan tur, men husägaren kom och låste upp förrådet - och ut tassar en välbehållen och glad Fendi!

Då brast det för mig och jag föll ner på knä och kramade om henne. Tårarna som föll liknade mest Lilleskutts…

Det visade sig alltså att när mannen i huset gick för att ställa undan grillkolen, så hade Fendi smitit in i förrådet - helt obemärkt. Ingen fara alls på taket med andra ord, men FY vilken hemsk timme att uppleva! Nu vet jag hur andra känner som “tappar bort” sina hundar av en eller annan anledning. Det vill jag aldrig vara med om igen…

Mina hundar betyder allt för mig.

En valp - sällan med alla tassar på jorden samtidigt…

Tänk att det ska vara så svårt att fota små valpar utan hjälp? Det är alltid något spännande som händer, och de små benen vill liksom inte stå still mer än möjligen 0,05 sekunder… Nu är lilla Penny 9 veckor gammal och hon är galet underbar!

Fendi visar sig vara världens bästa storasyster och leker så fint med lillan när helst och hur än hon vill. Just nu i skrivande stund har de varit ute och lekt en god stund, så nu njuter jag av lugnet… 

Här är det full fart kan jag lova! Fendi och Penny har verkligen funnit varandra och de busar som få alla chanser de får. De har små brottningsmatcher, där Fendi ligger på golvet och Penny får attackera från alla håll som hon önskar. De har jagislekar, vilka slutar med att Fendi får tokryck och springer några extra galna busvarv som Penny bara förundrat kan beskåda från åskådarplats. De leker titt-ut, där Penny kryper in under vardagsrumsbordet och Fendi får springa runt och gissa var den lilla långnäsan tänker titta ut någonstans…

Såhär håller de på varje vaken stund. Tur att valpar vill ta många sovpauser…

Penny

Penny har nu bott med oss en dag och hon verkar må prima. Livet leker! Allt är nytt och spännande. Matstunder är det bästa som finns och hon har redan insett att hennes nya lekkamrat Fendi aldrig någonsin tar slut på batteri…

Ikväll efter solnedgången tog vi oss en biltur till Njurunda BK. Bilturen gick fint utan illamående eller större protester, så so far so good!

Jag tränade ett litet agilitypass med Fendi, medan Penny satt och var världens sötaste åskådare. Fendi kändes så himla följsam och fin ikväll så jag är supernöjd!  Mina fina små töser…

Idag har Fendi fått en liten lillasyster! Det är en liten tös från Yosemite’s kennel och hon kommer kallas “Penny”.  Hon har redan gjort sig hemmastadd och hon charmar alla i sin väg!  ♥

Fortsättning följer inom kort!

Fendis första riktiga simtur  ♥

Kapten Långnäsa

Trivsel

Igår var jag och hälsade på 7 veckor gamla valpar… Livsfarligt men såå spännande!

Första semesterdagen är nu avklarad, men den innehöll allt annat än lugn och ro. Målningen i nya lägan sysselsätter mig mest troligt hela denna vecka. Det är alltid mer jobb än man först tror…  Men fint blir det!

Fendi håller mig sällskap hela tiden och är också helt slut av värmen kombinerat med allt renoveringsstök. Likaså vid gräsklippningen igår hjälpte hon till. Hon gick och strosade i det nyklippta gräset tills hennes annars så vita fina ben var helt självlysande gröna.

På kvällskvisten hade vi bokat in en träning med Jessica och hennes hundar, vilket vi sett fram emot. Sen Knopp gick bort har det inte blivit en endaste agilityträning, tyvärr. Det har varit så fullt upp med annat helt enkelt. Jag hade hoppats att Fendi fått “vila sig i form” lite till denna träning, men lilla fröken hade bara energi till tunnlarna när det var hennes tur. Platten har blivit en klar favorit, vilket är roligt - men visst vore det roligt om några fler hinder kunde få vara med också..?

Hon hade inte ens lust att leka med favoritbollen, vilket förvånade mig mycket! Jag tog det lugnt och tänkte att det säkert var för att det hänt så mycket under dagen och kanske även påverkan av värmen som gav mig denna slow-motion-hund. Men när Jessica släppte lös sina två bordercolliekillar, ja DÅ kom energin tillbaka minsann! Fendi lyser alltid upp som en sol när hon ser en bordercollie, och hon bara ääälskar att springa med dem.

Hm, jag får klura vidare på hur jag ska få henne att älska att springa med mig, även med såna frestelser som bordercollies bredvid banan…