Jag har good news! Min fina, gamla röda bil gick igenom besiktning idag! Otippat, men sant och mycket välkommet. Nu brummar vi vidare ett år till är det tänkt, men sen måste jag nog börja se mig om efter en ny kärra…

Ikväll har jag och Fendi fortsatt öva på vårt nya trix. Och för att kunna berätta mer om det så måste jag först avslöja att jag, precis som kungen och drottning Silvia, emellanåt uppsöker damrummet..  :)  Fendi har alltid, sedan hon var en 8-veckors liten tuss, velat göra mig sällskap därinne genom att ligga på badrumsmattan och hålla utkik. Fråga mig inte varför… Igår kom jag på ett sätt för henne att kunna göra lite nytta om  hon nu ändå ska vara med - så numer är det hon som tar bit efter bit från pappersrullen och skickar till mig. Vi jobbar på själva “avrivningen” som än så länge är lite tricky. Det vill gärna bli lite väl långa bitar… typ som önskelistan på Tomteverkstan. Nu ska vi allt eftersom hitta på fler hus-och-hem-nyttiga trix, så Fendi kan bli till än större hjälp i mina vardagliga sysslor. Och förhoppningsvis - så att hon ska hitta sig ett nytt favorittrix, så jag kan få göra vissa saker privat igen. Som förr… 

Mina “barnbarn” - Guccivalpar som myser ♥

Jag fick ett sms av Maud idag där det stod;  -”Du får inte lämna såna där “cliffhangers”!  Mao en pik att jag lämnade er igår med att bara säga A och inte B. Trodde hon… :)  Men jag har än så länge inget B att berätta om, Maud! Men jag försöker heller inte alls mörka att jag håller mig öppen för förslag att utöka flocken igen. Med en till tik är det tänkt. En liten sötnöt. Om drömmar kunde slå in så skulle jag önska att detta skulle ske redan nu till sommaren/sensommaren - men det är egentligen ingen brådska. Det ska kännas rätt först och främst. Det är viktigast.

Men oooo så spännande det börjar kännas ändå!

Lite drygt två veckor har jag och hundarna bott i vår nya lägenhet. Men om tre månader flyttar vi igen! Jag har idag varit och tittat på en lägenhet som innebär snällare hyra, fler kvadratmeter, nära till skog, “egen” gräsmatta utanför dörren och allmän eget-hus-känsla. Den är mao mycket bättre för mig och hundarna och jag tror verkligen det blir ett ställe där vi kan trivas. Jag och långnäsorna får en hel övervåning för oss själva, och som enda granne får jag en nära barndomsvän som bor i lägenheten på nedervåningen.

Den 1 juli flyttar vi in - jag, Knopp och Fendi. Men jag tycker nog vi borde få plats med en till? 

Denna bok är på väg hem till oss

Sen Gucci gick bort har det känts som jag tappat så mycket av “hunderiet”. Helt plötsligt har jag ingen hund som kan nåt om ni förstår hur jag menar? G var ju tävlingsklar i lydnadsklass III, nästan klar för lägre klass spår och helt startklar i agility - plus att han var en året-runt-hund vad gällde utställning. Han blev aldrig pälslös…

Nu har jag kvar en hund som “glömt allt” och en som inte hunnit lära sig än! Å det känns tomt! Nästan som om jag inte vet var jag ska börja.. Men en hel del träningsfunderingar de senaste dagarna har plötsligt tänt massa inspiration i mig igen!

Eftersom Fendi är på sluttampen nu i sitt första löp, så gissar jag att hon behåller sin päls i max tre månader till  - sen blir hon nog en liten skabbräv en bra stund. Mao över hela sommarens utställningssäsong, sådär lite lagom lämpligt… 

Därför får vi istället en naturlig och passande period att grundträna massor har jag tänkt. Min plan för Fendi den här säsongen är, förutom en god början på grundlydnad, att prova på viltspår (och kanske rent av delta i anlagsprov innan säsongen är förbi!?) och att introducera henne i agilityns härliga värld med lugn och metodisk grundträning även där. Vi har så mycket att göra nu och jag vill bara att våren skyndar sig hit nu! Så KUL vi ska ha! 

Det har inte varit helt lätt att få lilla Fendi att inse att det finns fler toaletter än på sin invanda hemadress. Men skam den som ger sig! Nu efter vår flytt har hon äntligen börjat använda “bortatoaletter” också! Men inte så länge hon är i koppel… Nej, lilla fröken vill vara fri som fågeln så hon kan pudra nosen ifred. Nåväl, jag får vara nöjd ändå. Hon är på rätt väg åtminstone :)  Tids nog är dessa bekymmer glömda.

För övrigt verkar höglöpet vara i sitt slutskede nu. Det är ju helt nytt för mig det här med löptikar… Jag har ju tills nu haft det bekvämt med fogliga, snälla, jämna-i-humöret - hanar. Fendi har ändå varit jämn i humöret så här långt in i löpet. Det enda jag märkt skillnad på är aptiten. Den liksom försvann helt ett par dagar, men börjar nu komma tillbaka igen. Då är det väl bara att vänta och se hur och om skendräktigheten spelar oss något psykiskt spratt här framöver…  ;)

Imorgon väntar uppfödarutbildningsträff igen med ämnet Valpning. Det ser vi fram emot!

Gamle Knopp på trappans topp. Sötnos!

Ja nu har jag, Knopp och Fendi börjat bli hemmastadda i vår nya lägenhet. De har båda två fått följa med mig på jobbet hela veckan och vi har gått på 45-minuters promenad varje lunch. Det är precis vad jag hinner… en snabb macka ner i magen till mig efter det och sen åter till att jobba. Den här helgen är SÅ välkommen nu!

Fendi är nu på dag 13 i löpet och flirtar hejvilt… Knopp är ju “avväpnad” som tur är, men visst märker han att det är något lurt med henne

Den senaste veckan har vi passande nog haft mildväder och därmed har snön äntligen börjat smälta bort - å jag ser det som ett vårtecken! Välkommen våren!  (okej… kanske jag går händelserna lite aningens i förväg nu) 

♥

1 vecka har nu passerat. 1 vecka utan Gucci. Tänk att en så liten varelse kan lämna ett så stort tomrum efter sig… 

Jag hoppas du har det bra där du är…  ♥

Aska till matte Anna; - Vi gräver en grop? Eller 18…

Catch!

Fendi fick en beundrare…

Tough love

Love hurts

Lovefool

Sötnöt på håll

Gamle Knopp gymnastiserar

Mer bilder från dagen hos Anna!

Stora tjejen nu.

Tack för alla fina kommentarer, sms och samtal jag fått om Gucci! Dagarna traskar nu på igen, men vilket tomrum han har lämnat efter sig här hemma… Det känns nog fortfarande inte riktigt verkligt. Som om han bara är bortrest några dagar och snart kommer hem igen. Men rätt som det är får man en realitycheck igen, och tänker till om vad som faktiskt är verkligt - och då kommer tårar av saknad igen som på beställning.

Knopp och Fendi mår i alla fall bra. Tur de har varandra som sällskap. Lilla Fendi har gått och blivit stora damen nu och är snart en vecka in i hennes livs första löp. Jag har turen att ha en väldigt noggrann och skötsam liten tik än så länge - för inte det minsta lämnar hon efter sig. Hoppas det håller i sig…

Ikväll ska jag, Knopp och Fendi sova i vår nya lägenhet för första gången. Det känns lite konstigt och nästan pirrigt. Som om vi ska sova borta hos någon - inte i vårt nya “hemma”. Vi får se vad hundarna tycker om den här flytten - de kommer nog sakna deras sköna innergård att leka på tror jag.

Jag önskar Er en trevlig helg!