Anna Anka

Sedan lilla kära söta rara Fendi flyttade in har jag fått grunden till många rynkor och en hel hög gråa hår. Hon är minsann en mycket speciell liten dam…

För det första är hon väldigt självständig. Det har hon varit sen minut ett. Hon tyr sig hellre till resten av hundflocken än till någon människa över huvud taget, inklusive mig. Hon har mycket bestämda åsikter om allt och meddelar detta högt och tydligt. Alltid. Hon älskar fart och fläkt, men vill välja aktiviteten helt på egen hand… Hon har en bästa vän som är hennes badanka, nu döpt till Anna Anka. De passar väldigt bra ihop…  ;)  Hon kan liknas vid en blandning av råttan Norpan och hunden Ratata, eventuellt med en liten släng av katten Lucifer. Hon tycker samarbete är ett överskattat koncept, samtidigt som hon visar att terror är mer hennes balett. Ja ni kanske börjar få en liten hint om vad jag menar? Hur och var ska detta sluta?

Jag vet nu att jag varit väldigt bortskämd med mina tidigare hundar. Min första hund Hero var snäll, social, ganska tuff och med på allt. Knoppen är lättsamheten själv. Syns och märks knappt när det inte är träning på gång. Gucci var sen valp en “A-hund” enligt mig. Han föddes förig och social. Vill alltid vara till lags och har inte ett ont strå på kroppen. Att vilja göra rätt är hans ledord! Men nu är den lätta tiden förbi. Nu väntar prövningarnas tid… i lilla söta rara fina Fendi…  

To be continued…